Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘flum’

Inte bara årstiden

Det måste väl ändå vara just årstiden som gör att världen runt omkring mig tycks ha förändrats. Ljuset som väcker en ur sin dvala. Jag är rent intellektuellt tämligen säker på att det inte är den faktiska världen utan bara min uppfattning om den som förändrats, men känslomässigt är det självfallet en helt objektiv observation. Det är som om jag vaknat upp ur min ack så goda och bekväma Törnrosa-sömn och plötsligt ser saker omkring mig, både gott och mindre gott.

Det är inte utan att det oroar en aning, för vem vet vart det här kan ta vägen?

Jag hade planerat social interaktion i fredags eftermiddag, både av praktiska skäl och för att komma iväg från jobbet och tänka på annat, men jobbet tog överhanden och jag blev kvar tills sambon började messa mig om att lufta vinet. Där någonstans insåg jag att middagen skulle bli alltför sen om jag skulle vänta med att åka hem tills jag avslutat min arbetsuppgift. Som för övrigt inte alls verkar vilja bli avslutad, för det kommer bara nya saker att tugga sig igenom. Bitvis känner jag mig nästan gråtfärdig över detta veritabla sisyfosarbete. Jag har ju flera andra saker jag behöver göra också! Men jag vet att det blir klart och jag vet också att jag fixar det. Och det går ändå rätt bra för mig, på flera håll.

Anyhow, den där sociala interaktionen sköts på framtiden och jag åkte till slut hem till en sambo som hade stekpannan i högsta hugg. Pendeltågen stod stilla när jag väl kom till stationen så jag färdades med tunnelbana och buss i stället, vilket tar dubbelt så lång tid som vanligt. Efter intagande av den traditionella middagen med fredagsko följt av Häagen-Dazs jordbuggsglass… dammit! Jord-gubbs-glass, heter det. Efter middagen återupptog jag arbetet för ett par timmar. Man blir visserligen kreativ efter ett glas vin och ett glas whisky, men eftersom jag blivit aningens klokare med med åren lät jag koden ligga till sig över natten.

Och när vi nu ändå är inne på natten. Den där eländiga. Jag somnade fint onödigt sent och sedan vaknade jag igen vid fyratiden, med omfattningskoder snurrande i huvudet. Det var lögn i helvete att somna om, så jag drog igång jobbdatorn och fortsatte med den väntande analysen och programmeringen. Arbetet gick rätt bra, men uppgiften tog ändå ett antal timmar att göra, och sedan blev det en del mer allmän orientering (som jag nog till stor del ägnade mig åt för att jag var trött) och även ett par olika sorters administration. Och så tidrapporterade jag än en gång upp till det maxtak projektledaren gav mig när jag ställde frågan. Och ändå jobbar jag fler timmar än jag just nu skriver i mina tidrapporter. Det kommer att bli tufft att återgå till mer vanlig heltid sedan.

Ja, just det. Jag sökte kurs för sommarterminen, men tror inte att jag kommer in. Konkurrensen om de fåtaliga platserna brukar vara hård och jag har få poäng.

Finge jag en glimt av framtiden

Hanna frågade i sitt (även i övrigt intressanta, märk väl!) inlägg om tv-serien FlashForward följande:

Om du fick se en glimt av din egen framtid, vad skulle du göra då? Hur skulle det påverka dig? Skulle du försöka förändra ditt öde, och tror du att det skulle gå att förändra över huvud taget?

Detta frågor tänkte jag helt enkelt ta mig an och försöka besvara.

Först och främst: hur jag skulle agera beror givetvis på vad jag skulle få se.

Något önskvärt? Då finns ingen anledning att vidta några som helst åtgärder. Något man helst undviker? Ja, då skulle jag nog kunna tänka mig att jobba lite för att det inte ska inträffa. Jag tror inte att det låter som några konstigheter – vem skulle inte agera likadant?

Och av ovanstående framgår så klart att jag inte för ett ögonblick tror att framtiden skulle vara opåverkbar. Tvärtom tror jag i allra högsta grad att vi människor har makt och möjlighet att påverka, eller rentav styra, vad som ska hända.

Visst katten tror jag att tanken har makt – om inte annat så via självsuggestion. Tro att du ska misslyckas så gör du det förmodligen också. Enkel psykologi. Du målar upp en bild och givetvis är det ju då den som blir målet.

Vi kan bara göra det vi ser för vårt inre, tror jag, så det är verkligen fantasin som sätter gränserna. Det vi inte kan föreställa oss är svårt, kanske rentav omöjligt, att uppnå och tanken är det som begränsar de flesta oss allra mest.

Utan tro försätts inga berg och det säger jag utan att vara det allra minsta religiös.

Jag tror med hela mitt hjärta att morgondagen kommer att bli fantastisk.

Mia* om Mindfulness

Vid morgonens frukost nere på fiket läste jag vidare i deras blädderexemplar av tidningen Hälsa, och där hittade jag en artikel om mindfulness som är något jag hört talas om förut. Och som jag tror stenhårt på, d.v.s att det är värt att ta sig an tankegången om man inte redan gjort det. Vad det handlar om är i princip att vara här och nu. Leva i nuet. Enkelt, eller hur?

Enligt Wikipedia handlar mindfulness också om att se saker som de är, och det kan man väl knappast mena är något som skadar. Det här om att se saker som de är får mig att tänka på Leva (vars blogg jag inte hunnit med att läsa på allt för länge) som ofta skriver om just att se världen och människorna som de är. Själv tycker jag ibland att det låter tråkigt, men visst katten måste det vara mycket bättre att leva i verkligheten än i sin egen lilla drömvärld? Jaja.

Några punkter (direkt ur tidningen, det vill säga Hälsa):

  1. Icke-fördömande
    En ökad medvetenhet om dina tankebanor och din förförståelse gör att du får lättare att inte döma dig själv, en situation eller dina medmänniskor.
  2. Tålamod
    Inse att allting har sin tid. Medan du väntar på något kan du, i stället för att stressa upp dig, passa på att känna in din kropp, hur den mår och känns.
  3. Nybörjarsinne
    Genom att hantera dina upplevelser som om det var första gången blir du mer närvarande och uppmärksam. Om du tittar på löven på träden för första gången så ser du dem verkligen. Samma sak när du möter en människa – ett nybörjarsinne ger dig ett helt annat perspektiv.
  4. Tillit
    Ha tillit till processen och låt den ha sin gång, trots att du kanske inte ser frukten av den direkt.
  5. Icke-strävan
    Om du stannar upp där du är har du lättare att komma vidare. Det handlar om att acceptera den situation du är i – du är ju redan i den – och inse att den inte är konstant.
  6. Acceptans
    Hör ihop med icke-strävan. Det handlar inte om att resignera och bli passiv, utan tvärtom, när du är aktivt närvarande där du är, har du lättare att se vartåt du ska gå sedan.
  7. Släpp taget
    Vi människor har en förmåga att klänga oss fast vid saker, men ibland måste vi släppa – vår värld är ju konstant föränderlig.
  8. Humor
    Humor är viktigt! Det är befriande att ha glimten i ögat och inte alltid ta sig själv eller situationer på så stort allvar. Det ger lättsamhet åt livet.

Det här tycker jag är intressant och jag kände spontant att jag ville ge mina personliga reflektioner kring var och en av dessa punkter och eftersom jag ofta skriver alldeles för långt när det handlar om något som engagerar mig bestämde jag mig för att dela upp det på ett inlägg per punkt.

Varmt välkommna att följa min första artikelserie i bloggform!

Jag lovar ingen frekvens, bara att jag ska göra mitt bästa för att lyckas. Att jag ens annonserar en sådan här sak är lite av en utmaning till mig själv, som verkligen blir knollrig (på ett riktigt dåligt sätt) av nästan vad som helst som ens kan tänkas likna press och krav på mig. Även när det är självförvållat (ljuvligt ord som beskriver precis hur det känns!). Blir kul att se hur det går.

Etikettmoln