Man lever så länge man lär

Ja, lite så kan man väl säga att det är att vara gräsänka och ensam hemma i fyra dagar, inkl. hela helgen. Det känns både tomt och konstigt att plötsligt inte ha någon sambo att ta hänsyn till i sin planering – även om det inte är något han begär, är det lik förbaskat helt omöjligt för mig att inte beakta honom när jag planerar min tillvaro.

Jag är glad att jag tidigare i veckan hörde av mig till JK, vilket ledde till en mycket bra gemensam lördag i kulturens tecken. Efter att jag trotsat det ihållande regnet och åkt in till stan för att byta färg på förra helgens sandalinköp, sammanstrålade vi på ett närbeläget fik. Det där fiket man lätt tror är Stockholms minsta Espresso House, men som faktiskt har ett litet vardagsrum gömt bakom hörnet. Det regnade och blåste där ute och till och med i detta skyddade vardagsrum drog det kallt, så efter att vi bokat biljetter till eftermiddagens föreställning av The Avengers beslöt vi oss för att fördriva den återstående tiden i en garanterat regn- och blåstsäker miljö. Kulturhuset. Och det i sin tur gjorde oss uppmärksamma på det lilla biblioteket, där man dukat upp böcker som tagna ur min egen bokhylla. De hade ungefär allt inom skräck/science fiction (deras kategorisering – en del av det som stod under skräck skulle jag kalla fantasy) som jag läst och gillat de senaste åren. Där fanns även hyllor med namn som ”Kult”, ”Queer”, ”Berättelser”, ”Världsliv” och ”Författarscen”.

Bibliotek Plattan, Skräck-hyllan

Det syns inte så bra på bilden, men den svarta boken med grönaktig text som står nästan längst till höger på den mittersta hyllan är Jim Butchers Fool Moon. Till höger utanför bild stod också en hel flock av Charlaine Harris – minns dock inte om det bara var ur Sookie Stackhouse-serien eller om de hade fler av hennes alster. Jag tänkte att det här är säkerligen ett bibliotek som Snowflake skulle gilla. Eller redan gillar. Flera av böckerna jag såg har jag läst något om på hennes blogg.

Anyway.

Jag för min del blev riktigt förälskad i stället och under lunchen på Café Panorama bestämde vi oss gemensamt för att återkomma med en här icke preciserad form av regelbundenhet. Och låna böcker i en eller annnan form. Bara det är en rätt stor sak, då jag inte besökt ett bibliotek sedan skoltiden – i annat syfte än att lägga ut valsedlar, vill säga. Men det känns som en bra grej att göra, rätt på något sätt. Vi vill visa vår uppskattning av Bibliotek Plattan genom att faktiskt utnyttja det, så som gud tänkt. Jaja, det är bara ett uttryck då jag ju inte alls tror på någon gud.

Så… där har vi en framtida och välbehövlig såväl som återkommande planerad social interaktion som blir svår att missa då den är inskriven i Google-kalendern, med påminnelse och allt. Min tanke är att det vore skoj om fler vänner och bekanta hade lust att hänga på, enstaka eller upprepade gånger. Vi pratade också om att kombinera biblioteksbesöket med exempelvis utställningar och/eller ytterligare biobesök, men exakt hur det blir lär väl ge sig vartefter. Saker brukar göra det.

Och jo, jag gillade The Avengers. Ibland är det bra att inte veta så mycket innan.

Det var också tur att vi var ett gäng som redan hade planerat in att äta oss igenom Kungsträdgården, d.v.s. besöka Smaka på Stockholm som började i fredags och håller på fram till nationaldagen på onsdag, för annars är risken stor att jag bara hängt kvar här hemma. Fåtöljen är väääldigt skön! Nu blev jag i stället tvungen att hasa ur sängen och göra mig i ordning ganska omgående efter att jag vaknat. SL varnade för eventuella svårigheter med bussvägarna, vilket gjorde att jag i stället valde tunnelbanan. Vilket gjorde att det blev onödigt långt att gå, men det kändes mest bara skönt och det lät mig också fotografera lite här och där längs vägen. Gamla Stan är svår att gå igenom utan att ta bilder och jag hade ju så klart med mig min nya kamera och var sugen på att se vad det blir för skillnad på bilderna.

Så här långt tänker jag mest på att den nya kameran, en Canon EOS 5D Mark II, är större och tyngre än den gamla (Canon EOS 550D) och att världen i sökaren känns större – vilket den förstås också är, då detta ju är en fullformatskamera. Jag har inte känt någon frustration över att objektivets 50mm på den här kameran är annorlunda än 50mm på den gamla – det är samma sak, bara mer utrymme runt omkring. Sådan är känslan. Inget som skaver. Jag ska kolla på nätet om jag inte kan hitta en PDF-version av användarhandboken så att jag kan ladda över den till iPad:en och läsa lite smidigare än i den pappersform som följde med kameran.

Smaka på Stockholm var det, ja…

Vietnamesiska vårrullar

I Kungsträdgården provsmakade och åt vi några olika rätter per person. Jag var tydligen mest sugen på asiatiska rätter, varav de vietnamesiska vårrullarna var det som föll mig mest i smaken. Fast den norska laxen var också god… fyra bitar: gravad Salmalax, asiatisk sashimi, italiensk carpaccio och peruansk ceviche – fyra mumsiga varianter av lax. Min dessert (även om jag var sugen på att prova crêpes nutella med jordgubbssylt) blev manchego-ost med kvittenmarmelad. Och sedan avrundade vi med en traditionsenlig fika på Espresso House, Birger Jarlsgatan.

Efter fikat tog jag bussen hem mot Söder, men chauffören fick order av polisen att stanna på Gamla Stan-sidan av bron så jag steg ur och gick till fots över bron. Det var dock avspärrat även där, så jag fick stanna och vänta vid ett övergångsställe. Sålunda kom det sig att jag (om jag ska tro DN) fick se Hillary Clinton med följe lämna Fotografiska i karavan och åka vidare någonstans inåt stan.

Stadsgården

Och eftersom jag nu ändå inte tog mig hem med bussen bestämde jag mig för att i stället fotopromenera uppåt Katarinavägen och vidare över Söder, för att sedan i ganska vanlig ordning hoppa på en buss vid Skanstull. Det är som att jag har lite spring i benen och jag reflekterade över att jag inte blev det minsta trött av att gå, även om jag pinnade på rätt bra. Det myckna promenerandet på senare tid verkar ha gett resultat. Vilket även syns på vågen, då jag i morse nådde ny lägstavikt sedan jag på allvar började äta LCHF. Ett hekto mindre än den förra lägstavikten som suttit ohotad på tronen sedan i slutet av mars. Not bad! Visst, det bidrar säkert att jag äter lite annorlunda nu – ofta inget mer än en kopp kaffe med grädde innan lunch. Ibland ett kokt ägg. Allt enligt principen om att äta när man är hungrig, men inte annars. Så… ökad förbrukning och minskat intag. Och jag är inte hungrig!

Just nu är jag iofs hungrig, men det beror på att jag inte tagit mig tid att äta ännu.

Kommentarer till: "Som att vara singel igen" (2)

  1. Det låter verkligen jättetrevligt med en utflykt till Kulturhuset och jag följer gärna på nästa gång. Det är ju ett helt helt hus, fyllt med kultur. Vad kan vara trevligare? :)

  2. @Hanna: Yay! Eller som någon jag känner brukar uttrycka det: \o/

    Det som är så fint är att programmet egentligen är helt öppet. Antar att vi skaffar lånekort nästa gång eftersom vi sade så förra gången – och lånar någon bok eller två. Men utöver det… nada. Vi kan köra på stundens ingivelse och göra det vi vill. Mailar dig mer info. :)

    Ajuste, vi pratade om bio (som det ju blev sist): där kan jag tänka mig Snow White.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: