Vad gillar du att fotografera?

Jag antar att de flesta som fotograferar har något specialintresse, något motiv- eller teknikområde som lockar mer än andra. Eller flera, för den delen.

Själv verkar jag gilla närhet, intimitet – att komma riktigt nära inpå mitt motiv och med kamerans hjälp kanske fånga detaljer man vanligen inte ser eller åtminstone inte lägger märke till. Kanske är det också det att man på något sätt inträder i en annan värld. När du ser ett närgånget makrofoto ser du sällan omgivningen – bilden utgör ofta ett eget litet universum i vilket allt fokus ligger på motivet.

Sedan är jag också väldigt förtjust i växtlighet, framför allt blommor. Och sålunda krälar jag med förtjusning i rabatter och dikesrenar eller ligger på mage i gräset för intressantare perspektiv.

Och jag gillar människor, främst ansikten. Av färger och former. Uttryck.

Denna bild föreställer Joshen och är tagen (med IXUS) vid piratölen i måndags. Eller rättare sagt utanför Bishops Arms, under en rökpaus. Joshen tänker. Han är ganska långt borta.

Den ursprungliga bilden är inte det minsta intressant, vare sig ur teknisk eller konstnärlig synvinkel, men av någon anledning gick jag loss på den med tämligen aggressiv beskärning och satte sedan igång att dra i diverse reglage, justera alla möjliga nivåer och vips hade jag detta. We like.

Men låt oss återvända till själva anledningen till inlägget.

Vad, och hur, gillar du att fotografera?

Ett par av mina svagheter

Jag tog en sväng in till stan igår eftermiddag. Först och främst för att komma ut och få lite luft eftersom jag suttit hemma och jobbat hela dagen. Ursäkten för att ta sig iväg var att kika efter Gotik-boken som Blackwater skrev om.

Damn you, Blackwater! sade jag högt och tydligt när jag äntligen hittade den på Akademibokhandel nummer 2 (Mäster Samuelsgatan) och insåg vilken tegelsten den är. Jösses! Att promenera hem med den i påse kändes inte som ett realistiskt alternativ till att åka kollektivt. Men jag håller med om att 99 kr är billigt för en sådan lunta.

Och när jag ändå kikade på reahögarna fastnade blicken på en bok som jag inte kunde, eller för den delen ville, motstå. Jag har länge känt att jag behövt en bok med drinkrecept och här fanns precis en sådan till ett humant pris, 129 kr. Inte så mycket att snacka om, alltså. Även den stor och tung, men inte ens i närheten av Gotik-boken.

På vägen mot Sergels Torg övervägde jag att titta in på Systembolaget också, men lämnade det lite åt slumpen – om det var öppet på vägen hem skulle jag (återigen Blackwater–inspirerad) gå in och kolla efter Primátor Premium Dark.

Och öppet var det.

På det bolaget fanns många intressanta och potentiellt goda sorter, men ingen Primátor Premium Dark såvitt jag kunde se. Jag såg bara deras Premium Lager, som säkert också är god (även om jag inte är någon lager-fan utan föredrar ale och stout, d.v.s mörka och mustiga sorter) – den fick följa med hem, den med. Tillsammans med några andra lustiga sorter – klicka på bilden om du vill läsa texten på förpackningarna. Innis & Gunn Island Cask – en öl lagrad på sällsynta ekfat? Brooklyn Black Chocolate Stout – chokladstout? Och så något mer normalt, som vad jag förstår ska vara en Josh-favorit: Krusovice Cerne.

Jag kan verkligen inte motstå frestelser eller tygla min nyfikenhet och upptäckarlusta. Det är egenskaper jag oftast bara är glad för. Så det så.

Fast jag var duktig när jag beställde Piraterna-boken (som visserligen fanns på Akademibokhandeln, men kostade mer än dubbelt så mycket) – det blev bara en ytterligare bok och den stod till och med på listan, Tipping Point.

Förresten skymtar mina extremaste naglar hittills på bokbilderna här ovan – jag har gjort det lite till en grej att det ska synas att bilderna faktiskt är mina. I vissa bilder ser/anar man även fotografen. Det är oftast medvetet och ibland rentav avsiktligt. Men för att naglarna ska synas lite extra bra kommer här ett par bonusbilder – klickbara för den som vill se dem i större format.

Lite speciella, va?

Jag har fortfarande, efter flera dagar, inte bestämt mig för vad jag tycker.

Vad tycker du om min turkosa glitterlack?

Föregående version i rött och silver (från 10/1) känns dock helt okej – kan tänka mig att göra något liknande igen. Eller så tar jag mig i kragen och slutar slösa pengar på nöjen och flärd… för det råder ebb på lönekontot och jag begriper inte varför. Helt klart dags att sätta sig ned och kolla vart pengarna tar vägen.

Skränigt, Whitesnake!

Skränigt, Whitesnake
Mia*miaisageek@gmail.com
event3.5

Whitesnake
Hovet, Stockholm

2008-12-16 kl. 20:30–22:30

Igår kväll (tisdag) var det alltså dags att gå och lyssna på Whitesnake, som spelade på Hovet här i Stockholm. En gammal anrik arena, skulle jag vilja påstå, där jag började springa på hårdrockkonserter 1985, när jag var nyinflyttad i stan. Ja, jag vet att många började tidigare, men hallå… jag är faktiskt uppväxt i Norrbotten och därifrån är det hur långt som helst!

Vi, d.v.s jag, Josh och Drottningen, samlades i närheten av mitt hem, för att det var en gemensam knutpunkt för oss, och besökte kvarterskrogen för att ladda inför konserten genom att inta föda och dricka en öl. Staropramen, i mitt fall. Och så kaffe för att vakna till lite. Jag var trött, och det verkade jag inte vara ensam om. Åldern? Vi åt, drack, betalade och åkte åt Globenområdet till, varefter vi stegade in på Hovet och inte ens blev klappade på – jag hade med andra ord inte alls behövt lämna min fina kamera hemma. Lite surt kändes det, vilket ni förstår när ni ser inläggets första bild – tagen med nallefånen.

Konserten började ganska exakt på utsatt tid, 20:30, och höll också på ganska exakt så länge som var angivet på förhand, d.v.s till 22:30. Nästan så man skulle kunna tro att de gjort showen förut. Och om det hela har Josh redan skrivit så bra – vi var ju där tillsammans och hörde samma urusla ljud och så. Det enda jag kan tillägga till hans skildring är väl mina mer personliga upplevelser och reflektioner.

Det lät skitilla där vi satt, så illa att man ofta inte ens hörde vilken låt som spelades. Och den där gitarronanin i Still of the night var ett riktigt sömnpiller. Det hade möjligen kunnat vara njutbart om ljudet varit bra. Trumsolot var lite roligare och jag roades bland annat av att trummisen var så snabb att trumpinnarna sågs som i en dimma. Coverdales mellansnack var svårt att uppfatta, men av det jag hörde var det mest skit ändå så det gjorde nog inget.

Låtlistan så som jag minns den – sista låten har jag inte en susning om vad det var. Kände inte ens igen den under konserten, och än mindre på den lilla inspelning jag gjorde med min kära Creative Zen. Man måste ju bara prova för att se om det ens går och… well, det gick, men större delen av inspelningen är olyssningsbar. Det är inte mer än fläckvis man hör så pass mycket nyanser i skränet att man kan känna igen vilken låt det är som spelas. Lite som det faktiskt kändes på riktigt.

Utifrån inspelningen har jag gjort mitt bästa för att skrapa ihop en låtlista. Jag kan så klart ha missat något, framför allt i början – minns inte exakt när jag drog igång spelaren och orkar inte riktigt lyssna igenom allt från början till slut heller. Det låter lite för illa för det, faktiskt.

Anyway, vet du bättre låtbesked än jag – hojta, så uppdaterar jag listan!

• ??? Best years
• Fool for your loving (nynnade med och vickade på foten)
• ??? Can you hear the wind blow
• Love ain’t no stranger (trallade med lite lagom i refrängen)
• Lay down your love (lätt att sjunga med i refrängen – riktig hitlåt från senaste plattan)
• The deeper the love (sjöng refräng med inlevelse)
• Is this love (sjöng med för full hals och grimaserade för att jag minns så väl hur vi då den kom hatade det smöriga aset till låt)
• Ain’t gonna cry no more (bara njöt, Josh har rätt i att den är ljuvlig)
• Ain’t no love in the heart of the city (här sjöng jag med stor inlevelse)
• Gimme all your love (här med, på lite högre volym)
• Here I go again (och här fick jag rentav torka en tår eller två – det är bara så jävla mäktigt när hela arenan lyfter, det var som då, där i Solnahallen)

…

• Still of the night (jordens drag för det är en sådan otroligt bra låt – fast nu flera timmar lång, med gitarrsolon och jag vet inte vad för annat trams)
• Soldier of fortune (jag visste att det var den, min Purple-favorit med Coverdale, så snart vi hörde det första akustiska ackordet, och jag var sedan närapå helt ensam på vår läktarsektion om att sjunga med ord för ord, från början till slut – masen intill mig såg lite impad ut, rentav)
• ??? Burn/Stormbringer/Burn

Min nya vana trogen köpte jag en turné-tshirt, som blev dagens jobb-outfit (och nog tyckte jag att en eller annan kostymnisse tittade lite konstigt, eller var det bara avundsjukt? på mig under dagen) – ser det som en kul grej:

Lägg särskilt märke till mina extremt röda hårslingor… de syns normalt inte så där bra eftersom det mörkare, lila, vanligen ligger ovanpå och täcker.

Andra som skriver läsvärt om konserten är t.ex Joshua_Tree och Drottningen (som jag ju var där med), Erik Laakso och Kulturbloggen (kolla in filmklippen!).