Man lever så länge man lär

Damn you, Blackwater!

Angostura 1919 och Lagavulin Jag har varit på bolaget. Och köpt godis. Jag lovar, det är verkligen godis. Okej, whiskyn är inte godis, bara väldigt god. Men Angosturan… jag blev glad redan när jag plockat ur flaskan ur kartongen, tagit bort förseglingsplasten och insåg att det var en riktig kork-kork. Ni vet, så det säger ”plopp” när man drar ur den? Och när det sedan ploppat på precis rätt sätt sökte sig strax de mest ljuvliga dofter in i mina näsborrar. Godis! Och jag kunde givetvis inte låta bli att spilla upp en liten, liten skvätt i ett glas och… mums. Godis, som sagt. Det här skulle kunna bli farligt. Om jag nu inte var en sådan måttlig alkoholkonsument, vill säga. Jag sniffar för doften ligger kvar i luften fast glaset sedan länge är tomt. Godis, godis, godis, godis!!

Förresten blev jag mäkta förvånad när jag kom till Systembolaget, sisådär en 20 minuter innan stängning, och upptäckte en lång kö utanför. Klentroget frågade jag killen som stod sist och han bekräftade att det var kö för att komma in och handla. Varför då, undrade jag? Löningshelg och första advent på ingång, kanske. Jag övervägde om det verkligen var värt att köa för att få handla sprit – jag vägrar ju köer i det stora hela. Krogar med kö… well, det ska mycket till om de ska få mig som gäst, kan jag säga. Men eftersom jag ändå släpat mig tiddit kunde jag väl gott stå där en stund. Och småprata med kögrannarna, som dock inte verkade vara av den pratsamma typen. Jag undrade hur jädrans trångt och eländigt det skulle kunna vara inne i butiken eftersom man ordnat detta kösystem. Fem minuter, ungefär, behövde jag stå och fundera och sedan var det fritt att inträda i alkoholens palats.

Där var inte alls mycket folk och jag kunde obehindrat hämta en BiB-röding (Concha y Toro, som jag gillade på flaska förr i världen – vald eftersom jag inte omedelbart fick syn på den gamla vanliga Mauron och förresten kändes den ganska tråkig sist så jag behöver nog byta sort). Sedan mot sprithyllorna… som i hela sin längd kantades av köande till kassan. Jag smög omkring runt benen på dessa köande och spanade förgäves efter min Lagavulin. Inte heller den trevlige herre som stod intill mig kunde se någon dylik i hyllorna, men däremot i ett låst skåp. Jag gled vidare längs hyllan bort till rom-sortimentet och hittade snabbt den eftersökta Angosturan och sedan var det ju bara att ställa sig i informationskön för att få reda på dealen med whiskyn. Det gick smärtfritt och den effektive anställde hastade iväg för att hämta nyckel till skåpet och så fick jag min Lagavulin och kunde i godan ro köa mig fram till kassan. Ja, just det… medan jag väntade på assistans hann jag med att plocka åt mig en flaska Alsace-vin också. Gewurztraminer Réserve. Det låter gott.

Men jämmer, så gott det ännu doftar av det tomma glaset! Det är som en god parfym, en sådan där man bara vill suga i sig i djupa andetag. Om och om igen. Jag är helt säker på att jag skulle bli galen i nästan vilken man som helst, bara han doftade av denna dryck. Så jädrans gott luktar det alltså.

Damn you, Blackwater! Och stort tack för tipset.

Annonser

Kommentarer till: "Damn you, Blackwater!" (4)

  1. Hello!

    Jag fick ihop länken från Kulturhuset!

    Otroligt bra av dig att lägga ut den!!

    TACK!!

    T.

  2. @Tommy: Vad bra! Jag ser att du blev entusiastisk – eftersom du skrev den här kommentaren på fel inlägg. :)

    Men vad gäller länken… var det något konstigt jag hade gjort? Det var tydligen inte bara du som hade problem med den. Eller så ligger felet hos Passagen i kombination med dumma browsers – sådant har ju hänt förr. Jaja, kul att du lyckades och blev glad. :)

  3. blackwater1970 sa:

    Angosturan är en sådan trevlig produkt att jag numer betraktar den som husets rom. Flaskan som du säger är enormt trevlig och jag lade dem i skållhett vatten och tog bort tidigare märken och använde dem för att krydda snaps till jul. Alltså inte etiketterna men flaskorna att ha snapsen i.

  4. @Blackwater: Jajaja, det råder ingen tvekan om att Angosturan är husets någonting i alla fall – här lär inte saknas dylik på länge. Nästan så att jag tror att Angostura kommer köpas före Lagavulin – ifall att båda (gud förbjude!) tar slut samtidigt.

    Ah, det låter ju som en klockren idé – att använda som snapsflaskor. Vore man ändå snapsmänniska, bara. :) (som om det inte var det husliga draget som fattades mig mest)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: