Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘glädje’

Böcker! Böcker! … och lite foto

Ursäkta rubriken, som väl i och för sig kanske inte blir konstig innan jag förklarat den. Så då gör jag det.

”Mina böcker har kommit!”, var den spontana idén som illustrerar känslan. ”Posten har kommit”, var den lite mer humoristiska. ”Låt posten komma”, kändes ännu lite roligare med blinkning till ‘Doktorn kan komma’. Eller ‘Låt den rätte komma in’, kanske snarare. Och sedan kom jag att tänka på Jesus ord om att låta barnen komma till honom och då blev det till slut ”Låt posten komma till mig”. Så kan det alltså gå till när jag sätter rubrik på ett inlägg. Anyway…

Det här blir visst också (förklaring kommer strax) en liten statusrapport – det är faktiskt roligt att få avrapportera och beta av punkt efter punkt. Även om jag såklart borde ha delat upp de flerställiga punkterna i flera mindre. Så som jag gärna gör i tjänsten när det gäller uppgifter som behöver utföras – subtickets ftw. Ju fler punkter att pricka av, desto bättre.

Oookej… vad jag egentligen tänkte göra här var att jubla över mitt uthämtade bokpaket. Jag blev så glad!

  • Tips på fler författare inom [vampyr]genren – utöver Harris, Meyer, Smith, Sizemore, Sparks… och Rice, förstås.

    Baserat på tipsen från Camilla har jag beställt några böcker för provläsning:

    • Halfway To The Grave – A Night Huntress Novel, av Jeaniene Frost
    • Guilty Pleasures, av Laurell K Hamilton
    • Dark Lover – A Novel of the Black Dagger Brotherhood, av J R Ward

    Det ska bli spännande att se vad jag kommer att tycka om dem.

Och ovanstående böcker låg i det bokpaket jag hämtade ut i kväll. Fast när jag ska få tid att läsa dem vet jag inte riktigt. Jag tänker mig dock att de, i den skönlitterära högen, ska de få bli det jag läser härnäst. Riktigt i vilken inbördes ordning jag ska läsa dem har jag inte bestämt – har inte tagit mig tid att titta närmare på dem ännu. Blev liksom lite upptagen med de andra som låg i samma paket… Men innan jag snurrar bort mig bland fotoböckerna tänkte jag nämna den bok jag läser just nu. Det är inte en vampyrbok, men det förekommer åtminstone en vampyr i den så här långt.

Jim Butcher skriver en serie böcker om en häxmästare… eh, det där lät bara dumt – låt oss kalla honom magiker i stället. Harry Dresden heter han och den här första boken heter Storm front. Efter sisådär en tredjedel av boken känner jag mig ganska övertygad om att jag kommer att läsa resten av serien också. Tackar ödmjukast Janne för tips (och lån av bok)!

Jag blev så ivrig att jag till och med skapade en separat sida för Jim Butcher och hans böcker. Listor är bra.

Så kommer vi till nästa del av leveransen, den som har med foto att göra och innehåller de riktiga godbitarna:

  • Lära mer om foto. Gå kurs, se film och/eller läsa böcker i ämnet.

    Jag har beställt några böcker, som verkade intressanta:

    • Take Your Photography to the Next Level: From Inspiration to Image, av George Barr
    • The Photographer’s Eye: Composition and Design for Better Digital Photos,
      av Michael Freeman
    • The Moment It Clicks: Photography Secrets from one of the World’s Top Shooters, av Joe McNally
    • (The Adobe Photoshop Lightroom 3 Book for Digital Photographers, av Scott Kelby)

Ovanstående böcker har jag nu också i min ägo och boy, vad frustrerad jag blev när jag packat upp dem – jag ville ju läsa alla tre på en gång! Lightroom-boken tar jag inte med här eftersom jag köpte den för sambons räkning. Jag kommer givetvis att läsa den, men den kommer en bra bit längre ned på listan än mina egna böcker.

IMG_1195.jpg

Efter att ha bläddrat lite i böckerna har jag bestämt precis i vilken ordning jag ska mig an dem. Först ”The Photographer’s Eye”, därefter ”Take Your Photography to the Next Level” och slutligen ”The Moment It Clicks” – och det i princip bara baserat på de foton som visas i respektive bok. Joe McNallys bilder ser helt fantastiska ut, så dem sparar jag till sist. George Barrs bok innehåller bilder som fascinerade och gjorde mig nyfiken, så den karamellen suger jag också gärna på ett tag. Så med hjälp av uteslutningsmetoden blir det alltså Michael Freemans skapelse som ska läsas först. Jag är helt säker på att den också är bra, och övertygad om att böckerna kommer att ge mig välbehövlig inspiration. Det är knappt jag kan vänta, men jag har dock för avsikt att ta reda på hur det går för Harry Dresden först. I den här boken, alltså – resten av serien får jag lägga in någonstans lite längre bak i kön och läsa någon annan gång.

Och när jag läst färdigt boken om Harry får jag vara snabb, för i början av nästa vecka ska det komma ännu en bunt intressanta böcker. Den här gången är det databöcker, som man så fint säger. Och dem vill jag ju garanterat också läsa nu, bums, genast och på en gång. Utan dröjsmål. Jag hittade just en aktionspunkt som relaterar till dem:

  • Komma på ett bra användningsområde för $1000 (före skatt, gissar jag), då pengarna ju inte räcker till någon dator. Eller vänta nu här – jag tror att jag kanske just hittade en motivering för inköp av en iPad… eller Galaxy Tab. Något sådant. Annars kan jag i och för sig tänka mig ett antal svindyra fackböcker det också vore roligt att unna sig – jag börjar bli jäkligt sugen på att sätta tänderna i något tekniskt igen. Och/eller ge mig på exv Android-hackande.

Bara någon dag efter den andra beställningen beställde jag följande böcker:

  • Hello, Android: Introducing Google’s Mobile Development Platform (Pragmatic Programmers), Ed Brunette
  • The Android Developer’s Cookbook: Building Applications with the Android SDK (Developer’s Library), James Steele
  • Programming Clojure (Pragmatic Programmers), Stuart Holloway
  • Effective Java: Second Edition, Joshua Bloch
  • Test Driven Development (The Addison-Wesley Signature Series), Kent Beck
  • Refactoring to Patterns (Addison-Wesley Signature), Joshua Kerievsky

Den sistnämnda är i och för sig inte så mycket till mig själv som till sambon, men jag tror nog att den är minst lika intressant för mig som för honom. TDD-boken köper jag mest bara för att ha den (även jag givetvis tänker läsa den) för jag har ju köpt och läst den förut, men lämnade mitt exemplar med dåvarande kollegorna i Bangalore. Effective Java har jag velat läsa i rätt många år, så nu fick det vara dags. Clojure… well, den här boken lade jag upp på min att köpa-lista för länge sedan, så jag minns inte riktigt varför den hamnade där, men hey… det är något för mig helt nytt och PragProg-böckerna brukar vara okej. Och så slutligen Android… det var ju det jag uttryckligen skrev vore kul att ge sig på.

Det slog mig här i afton att jag faktiskt gått omkring och haft fel. Jag har ju faktiskt några intressen/hobbies! Flera stycken. Böcker, foto och … ja, vi får väl säga IT – det är väl inte illa alls, det. Ja, och så tv-serier förstås. Just nu ser jag/vi bland annat på Babylon 5, Stargate SG-1, Farscape, Red Dwarf… och säkert några fler som jag inte minns. För tillfället har de flesta löpande serier uppehåll, men när de kommer igång igen blir det mer tid hemma om kvällarna.

Delvis skrev jag det här inlägget för Jennies skull, för att hon ska kunna följa en del av händelseutvecklingen från sitt håll, men mest ändå för att jag ville dokumentera något som skänkte mig sådan glädje. Och iver. Fick mig att känna livslust.

Förresten gör kameran det också, emellanåt. Jag har haft med den stora kameran till jobbet nästan varje dag i ett par veckor eller så. Det började med att jag ville avbilda kollegornas vackra ansikten innan vi nu ganska snart går skilda vägar, men jag insåg att det alltid är bra att ha kameran med sig – ser oftast något som vore roligt att fotografera och det blir ju oändligt mycket bättre bilder med den än med IXUS:en eller nallefånen. Att jag sedan aldrig riktigt har tid att stanna och plåta på vägen till jobbet (det är då det är ljust) är en annan sak. Ursäkten för, och den sekundära anledningen till, att få ta bilder på kollegorna var att de kan/skulle läggas in i projektets wiki för att visa offshore-kollegorna hur vi ser ut.

Behöver jag säga att det där saknas en bild på mig själv? Jag ska försöka ge mig på självporträtt här framöver, tänkte jag, men om det ska resultera i något för wikin bör det ske inom 2-3 veckor. Nåja, det blir vad det blir. Kul är det i alla fall – i samband med dagens sprint-demo passade jag på att plåta lite och oj, så upplyftande roligt det är att ta porträttbilder!

På sistone kommer jag allt oftare på mig själv med att köra med manuella inställningar. När kameran inte gör som jag vill i de semi-automatiska lägena så måste jag ju! Grejen är att jag inte visste att jag kunde det här, men tydligen har det hänt saker. Jag har lärt mig, utvecklats. Och jag begriper inte riktigt hur det har gått till, men det gör mig väldigt glad.

Nu är jag sugen på att skaffa bakgrund(er) eftersom jag tröttnat på att det alltid är så mycket skit som kommer med i bilden när jag ska fotografera saker här hemma. Såg en del tips om att använda rullgardiner, vilket lät intressant och värt att prova. Man skulle kunna sätta fast en eller ett par på bokhyllorna i biblioteket t.ex och/eller inreda datorskåpet, som idag egentligen inte används, med någon mindre modell. Undrar om jag inte till och med har någon sådan liggande.

Och rubriken? Well, jag ändrade mig och ville ha en rubrik som bättre speglar blogginläggets omfattning.

Annonser

Dagens goda AC/DC-gärning

Min kompis med AC/DC-biljetterna frågade, eftersom jag nämnt det mer än en gång, om jag var intresserad av ytterligare en biljett till fredagens konsert. Klart jag var! Vi hade pratat om det så sent som i morse, så jag behövde inte ens fråga. Kompisen som längtat så hett fick sålunda ett välkommet sms.

”Så… ska du med på AC/DC på fredag? Jag har en biljett till dig. :D”
”JAAAAAAAAAAA!!!”

Hade biljetten i stället avsett söndag 22/2 hade han fått den i present.

Gah!

Spring-fucking-jävla-känslor, my ass!!

Ber [egentligen inte] om ursäkt – behövde bara få ösa ur mig lite stress.

Det blev lite mycket idag. Mycket bra, visserligen, men mycket ändå.
Jag darrade som ett asplöv 5 minuter innan jag måste stressa vidare.

Och det är inte slut ännu.
Strax ska jag ila vidare till ytterligare en nästa grej.

Uppladdning inför Alter Bridge-konserten, alltså.

I förmiddags såg det mörkt ut, men universum fixade det också.

Skitkul ska det bli! Men det är och/eller har varit stressigt, som sagt.

Jag hann dock gå förbi kioskposten och hämta mina böcker på vägen hem.

Allt är väl! Och nu ska jag ha en superkväll.

I väntan på nästa.

Livet är binärt.

Sade jag att det regnar? Det gör det i alla fall. Givetvis.

Glädje och komplimanger

Ikväll sitter jag hemma vid köksbordet och jobbar. Eftersom jag surfade bort eftermiddagen och inte hade någon lust att åter igen sitta kvar på kontoret till halv tre på natten, gjorde jag sällskap med min indiske kollega, som dagen till ära var iklädd ny skjorta. Jag antog att den var ny, för annars borde jag ha lagt märke till den förut. Snygg var den – svart med små vita ”droppar” utspridda lagom glest för att inte ge ett plottrigt intryck. Kanske ingick det även stänk i någon mörkare färg, men närgången nog att kolla det ville jag inte bli. Han blev glad över att jag tyckte om hans skjorta (och sa det), vilket jag tyckte var trevligt. Och båda blev vi glada.

Jag gillar när jag får chansen att återgälda (han är väldigt bra på att lägga märke till yttre förändringar och komplimentera en för det), eller bara helt spontant dela ut en komplimang eller två. Det är roligt att sprida glädje, att snubbla över en anledning att göra det. Jag skulle aldrig kunna komplimentera någon för något som inte är sant, så säger jag något så menar jag det också. Det borde vara självklart för alla människor, tycker jag, men det verkar inte riktigt vara det.

Och när jag ändå är inne på att sprida glädje kommer jag att tänka på mymlans inlägg om länkkärlek, där hon berättar att denna veckas alla inlägg ska få kärlek i rubriken (lysande idé!), och här fick jag chansen att ge lite länkkärlek till henne också så då gör jag det. Dessutom tänkte jag passa på att berömma hennes produktivitet och höga läsvärde. Det är väldigt lite av det hon skriver som inte är läsvärt, om något alls. Hon skriver alltid personligt, trots att det är om vitt skilda ämnen. Hon känns närvarande. Förmodligen för att hon skapar interaktion på sin blogg, besvarar kommentarer snabbt. Äh, det är svårt att förklara, men jag gillar verkligen mymlans blogg. Och jag tror, nej vet, att jag inte är ensam om det.

Något som är lite fascinerande, tycker jag, är att mymlan varit väldigt konsekvent och efter vad jag minns hållit samma stil ända sedan våra gemensamma år (från 1996) på Passagens Konferens 35+. Vi var båda underåriga på den tiden. Jag minns att jag vid ett tillfälle fyllde 20 (hex) och med det förvirrade rätt många.

Heja mymlan, hur som helst!

Åter till det här med glädje och komplimanger, förresten. Jag drog lite på munnen när jag läste det omdöme min semestrande projektledare hade skrivit om mig. Några av orden löd nämligen så här: She is very good att writing and explaining in for example mails and design documents. She can tailor the communication depending on who she writes to/talks with. Det lät liksom… lite bekant?

Sedan skrev jag också en del kommentarer i tickets med förslag på bra och nödvändiga kodändringar. Kollegan med skjortan kommenterade detta muntligt och sade bland annat att mina dokument och andra skrivna kommentarer är precis på pricken. Mycket klara och tydliga. Och jag kunde faktiskt inte annat än hålla med honom eftersom jag är medveten om att jag är bra på sådant, men det är lik förbaskat skönt och trevligt att ibland få det bekräftat av andra människor.

Det känns som om det faktiskt lönade sig att sticka ut hakan igår natt.

Glädje och webbnostalgi

Det är svårt att slita sig från datorn ikväll (trots att jag är mer än tillrådligt trött) för jag har så mycket glädje sprittande i kroppen. Och bra musik i högtalarna, dessutom – just nu Rush:s 2112 och tidigare bl.a Stonefunkers som svänger av bara den (varför äger jag inga av deras plattor?). Glädjen från tidigare idag späddes på ytterligare av att det trillade in ett meddelande från en kär vän, som jag blott haft kontakt med via två sms två gånger under de två senaste åren. Vänner är de som finns där utan att man måste höras av var och varannan dag. Jag skulle inte kunna ha någon annan sort för jag är kass på att höra av mig till folk. Desto gladare när kontakten väl återupptas.

Idag träffade jag förresten Annica Tiger, bara så där. Och kände mig nödgad att i efterhand maila henne en liten… ja, ursäkt och förklaring får man säga, eftersom det är mer jag som tycker mig känna henne än tvärtom. Hon är ju internetkändis, medan jag är… well, främst en obemärkt nätläsare. Jag blev bara så ställd när hon plötsligt stod där framför mig. Det tog en stund att komma på vem personen var som jag så väl kände igen, och det var först efteråt det slog mig att igenkänningen torde ha varit helt ensidig. Vi har setts som hastigast vid något tillfälle, men troligen inte ens pratat med varandra. Och där står jag och beter mig som om vi är gamla bekanta och bundisar.

Lite kuriosa:

Medan jag fortfarande var nybörjare i webbvärlden (det är så länge sedan att jag knappt minns det!), brukade jag använda mig av Annicas HTML-guide för att få ihop mina webbsidor. Webbsidor som inte låg ute på nätet och inte heller tillhandahölls via någon webbserver – vanliga textfiler som laddades direkt från det NFS-monterade filsystemet. Ja, jisses. Jag var UNIX-admin då. Det var där någonstans det började och ett par år senare var jag plötsligt anställd som ”Applikationsutvecklare, Webb & Internet”, så ni förstår att man kan säga att Annica Tiger faktiskt spelat någon form av roll i min karriär.

Och på det mer personliga planet var det (tror jag) även via hennes ”Dagbok på nätet” (samling med länkar till nätdagböcker) som jag hittade en av mina viktigare kärlekar – han som gjorde sig bemärkt bland annat genom talet om att ”klia trollen under hakan”. Det handlade om att bli vän med sina demoner i stället för att kapitulera för dem. Jag hade många demoner då, färre nu.

Ovidkommande parentes:

Det var först idag jag upptäckte att den här bloggmallen (Neat) inte visar vare sig kategorier eller mina omsorgsfullt utvalda inläggsetiketter – jag får väl hoppas att de sistnämnda åtminstone tas i beaktande då taggmolnet skapas.

Etikettmoln