Glädje och komplimanger

Ikväll sitter jag hemma vid köksbordet och jobbar. Eftersom jag surfade bort eftermiddagen och inte hade någon lust att åter igen sitta kvar på kontoret till halv tre på natten, gjorde jag sällskap med min indiske kollega, som dagen till ära var iklädd ny skjorta. Jag antog att den var ny, för annars borde jag ha lagt märke till den förut. Snygg var den – svart med små vita ”droppar” utspridda lagom glest för att inte ge ett plottrigt intryck. Kanske ingick det även stänk i någon mörkare färg, men närgången nog att kolla det ville jag inte bli. Han blev glad över att jag tyckte om hans skjorta (och sa det), vilket jag tyckte var trevligt. Och båda blev vi glada.

Jag gillar när jag får chansen att återgälda (han är väldigt bra på att lägga märke till yttre förändringar och komplimentera en för det), eller bara helt spontant dela ut en komplimang eller två. Det är roligt att sprida glädje, att snubbla över en anledning att göra det. Jag skulle aldrig kunna komplimentera någon för något som inte är sant, så säger jag något så menar jag det också. Det borde vara självklart för alla människor, tycker jag, men det verkar inte riktigt vara det.

Och när jag ändå är inne på att sprida glädje kommer jag att tänka på mymlans inlägg om länkkärlek, där hon berättar att denna veckas alla inlägg ska få kärlek i rubriken (lysande idé!), och här fick jag chansen att ge lite länkkärlek till henne också så då gör jag det. Dessutom tänkte jag passa på att berömma hennes produktivitet och höga läsvärde. Det är väldigt lite av det hon skriver som inte är läsvärt, om något alls. Hon skriver alltid personligt, trots att det är om vitt skilda ämnen. Hon känns närvarande. Förmodligen för att hon skapar interaktion på sin blogg, besvarar kommentarer snabbt. Äh, det är svårt att förklara, men jag gillar verkligen mymlans blogg. Och jag tror, nej vet, att jag inte är ensam om det.

Något som är lite fascinerande, tycker jag, är att mymlan varit väldigt konsekvent och efter vad jag minns hållit samma stil ända sedan våra gemensamma år (från 1996) på Passagens Konferens 35+. Vi var båda underåriga på den tiden. Jag minns att jag vid ett tillfälle fyllde 20 (hex) och med det förvirrade rätt många.

Heja mymlan, hur som helst!

Åter till det här med glädje och komplimanger, förresten. Jag drog lite på munnen när jag läste det omdöme min semestrande projektledare hade skrivit om mig. Några av orden löd nämligen så här: She is very good att writing and explaining in for example mails and design documents. She can tailor the communication depending on who she writes to/talks with. Det lät liksom… lite bekant?

Sedan skrev jag också en del kommentarer i tickets med förslag på bra och nödvändiga kodändringar. Kollegan med skjortan kommenterade detta muntligt och sade bland annat att mina dokument och andra skrivna kommentarer är precis på pricken. Mycket klara och tydliga. Och jag kunde faktiskt inte annat än hålla med honom eftersom jag är medveten om att jag är bra på sådant, men det är lik förbaskat skönt och trevligt att ibland få det bekräftat av andra människor.

Det känns som om det faktiskt lönade sig att sticka ut hakan igår natt.