Njutning i ny säng

Igår natt sov jag första natten i den nya sängen och det gjorde jag som en kronprinsessa. Inte obekvämt som på någon sagans ärt, utan djupt och gott och upphöjt majestätiskt. Eftersom jag, främst av städtekniska skäl, valt lite längre ben blev sängen nämligen oväntat hög. Jag fasar lite skämtsamt för att tappa något ned på golvet – det blir jobbigt att plocka upp sakerna igen!

När jag lade mig raklång och sträckte armarna rakt ut mot kanterna kändes det som om jag nästan fastnade, som om bäddmadrassen var en magnet. Det var nog ingen dum idé att välja bäddmadrass i naturmaterial, trots priset.

Jag tror att jag kommer att sova gott inatt med.

Ett förlorat SIM-korts återkomst

Jag visste väl att det förr eller senare skulle dyka upp, SIM-kortet som levererades med HSDPA-kortet jag beställde till min jobbdator för hur länge sedan som helst och som i princip sedan leveransen varit försvunnet. Förlagt någonstans. Vid ett tillfälle dök det upp i en datorväska och jag var så klart smart nog att lägga det på ett bättre och säkrare ställe. Och glömde prompt bort vilket detta ställe var.

Det händer lite för ofta nu för tiden, att jag förlägger saker och inte har en aning om var de befinner sig. Det känns lite som mitt nya jag – den tankspridda och lätt förvirrade professorstypen. Alltså, jag vet att sakerna finns (oftast någonstans i mitt hem), men inte exakt var. Detta gäller t.ex just nu tvättpåsarna, som jag vet mig ha minst två av. De skulle behövas i kväll, men var är de? Ett återfinnande torde vara fullt möjligt, men kräver rotande i byrålådor och garderober.

Eftersom min nya säng anlände idag var det hög tid att röja plats för den i sovrummet. Eller rättare sagt, det borde så klart helst ha gjorts tidigare, men det är ju bättre sent än aldrig. För tillfället står det en rejäl resårbotten och blockerar hälften av hallens åtta garderober, så för att ta sig in i den man vill åt får man skjuta hela ekipaget åt ena eller andra hållet. Det funkar, men blir fort irriterande och dessutom vill jag ju kunna sova i min nya säng inatt.

Lager på lager av kläder och prylar skalades bort och plötsligt stod jag med det saknade SIM-kortet i handen. Heureka! Så… när sängen är installerad ska jag väl vid tillfälle kolla om jag kan förmå jobbdatorn att koppla upp sig via 3G-kortet. Funkar det blir det plötsligt meningsfullt att ta med sig datorn på kundmöten och så kan jag jobba ungefär var som helst, bara det finns 3G-täckning. Smutt.

Medan jag nu (framgångsrikt) sökte tvättpåsarna hittade jag även mitt broderi och alla viktiga papper som rör lägenheten, varav somliga behövs nu när som helst och andra bara snart. Whee!

Som man beställer får man ligga

Idag tog jag mig äntligen (=det har varit på tapeten sedan jag flyttade, i april) till IKEA för att provligga madrasser. Det gick förvånansvärt bra och lätt att välja och nu har jag till och med lagt en beställning. Via nätet, givetvis. Preliminärt leveransdatum i nästa vecka. Hoppla, så det kan gå undan!

Dagsöversikt

Det blir inte av att jag skriver och när jag väl sitter här så blir det inget gjort ändå. Dels för att jag har flera olika saker att skriva om, av vilka ingen egentligen känns så viktig, och dels för att jag inte kommer ihåg vad det var jag tänkt skriva om.

Men låt se.

Sist jag skrev var i torsdags, dagen innan jag skulle avhända mig den gamla lyan. Mötet på mäklarkontoret gick bra, vi skrev på diverse dokument och det faxades lite fram och tillbaka och den nye ägaren fick nycklar och hyresavier och en kopia på kvalitetsdokumentet avseende badrummet. Jag erbjöd honom guidning i fastigheten och fick intrycket av att han skulle ringa samma kväll men har inte hört ett ljud från honom så han hittade väl de viktiga utrymmena själv. Hela affären tog mindre än en halvtimme och sedan besökte jag banken och löste överbryggningslånet. Det var lite coolt att ha över två millar på lönekontot, men skönare att bli av med lånets räntekostnad.

Lördag tränade jag med den återfunna väninnan och hängde sedan med henne hem och fick möta den omtalade sambon. Vi var ganska avslagna, så det blev mest horisontalläge i varsin soffa, men det var skönt. Jag blev nästan förvånad över att jag sedan hittade tillbaka till busshållplatsen, där jag beundrade fullmånen under väntetiden. Framme vid Gullmarsplan insåg jag att stegräknaren saknade flera tusen steg, så jag gick hela vägen hem. Det var både lugnt och skönt att gå så där på nattkröken och jag kände mig som oftast fullkomligt trygg.

Söndag var jag full av energi och handlingskraft och solen sken och jag ville bara ut och promenera. Jag ringde och väckte den äldsta/bästa väninnan, som hade dottern denna helg, och föreslog promenad. Det visade sig dock att hon lovat dottern att få prova på bowling, så det blev bowlinghallen i stället. Jag måste säga att det var skönt att inte komma lika sist som då vi bowlade i projektet häromveckan. Dottern, som fyller åtta och fick spela med staket, var den som fick ihop flest poäng. Hon tyckte det var jätteroligt att bowla. Det tror jag, det… Men det var faktiskt skoj, om än fruktansvärt skramligt i lokalerna.

Efteråt sammanstrålade vi med en manlig vän med thailändsk flickvän, som jag inte träffat förut. Han visade fina foton från Kungsträdgården, där träden blommar så vackert nu liksom varje år. Vill se! Flickvännen var väldigt trevlig och lätt att prata med och lagade senare på kvällen god thaimat till hela gänget. Jag fick förstås nöja mig med att sniffa på maten, och dricka min förhållandevis tråkiga potatis- och purjolökssoppa, men det var okej. När det blev dags att gå hem gjorde jag paret promenadsällskap (återigen saknade jag tusentals steg) till utanför deras hem, och gick sedan vidare till Gullmarsplan, varifrån jag med gott samvete kunde ta bussen hem. Det är något särskilt med att vandra när det är natt och mörkt ute.

Måndag var det ju gruppträff igen, med efterföljande träning. Så mycket mer finns inte att säga om det, egentligen. Jag fick promenadsällskap över bron, med min favorit i gruppen, och gick sedan även resten av vägen. Det känns som en bra vana, det där. Nu är det också bra väder för promenader, och det finns spirande växtlighet att titta på både här och där.

Tisdag (igår, va?) var jag och fick shiatsu-behandling. Long time no see, tyckte vi båda, och jag fick mycket mer tid än jag betalt för bara för att terapeuten tyckte att det var så roligt. Och hade tid. Det sade hon i alla fall. Vi hann prata också, och dricka en kopp te. Hon kommenterade att jag har fått mer (kan väl knappast vara fler liksom) lårmuskler – ja, förutom att jag minskat en massa i omfång. Senast hon behandlade mig var när jag precis påbörjat min viktminskningsresa, så jag förstår att skillnaden är påtaglig. Jag har ju ändå gått ned nästan 20 kg sedan dess. Under behandlingen höll jag på att somna – blev så avslappad och kände mig lätt yr och förvirrad efteråt. Tog ändå en omväg hem. Ja, för att få ihop mina steg alltså.

Idag var det några firmamöten inne i stan, så jag tog datorn med mig och åkte in ungefär vid lunchtid. Dock inte utan att först ha gått dagens lunchpromenad, som av tidsskäl blev något kortare än vanligt. Möte nummer ett, hitta plats att sitta på, börja komma någon vart med arbetsuppgifterna, bli pratad med av flera förbipasserande kollegor, få felsökningsuppgift av arbetsledaren, lösa problemet och så gå vidare på nästa möte. Som drog ut på tiden så att man kände sig som en urvriden trasa efteråt. Jag tog ett glas mineralvatten, där alla andra drack vin och mumsade på snacks (livet är inte rättvist!) och stod inte ut med trängseln och överflödet av helt okända kollegor särskilt länge. Åter saknades en massa steg på räknaren så jag strosade ut på stan. Tittade in i sängbutiken jag spanat på tidigare, och ställde en massa frågor och fick med mig några broschyrer hem. Jag har tidigare inte fattat hur dyrt det är med säng (+gavel) även när det handlar om mer vanliga märken. Jag har en viss förståelse för varför folk köper sina sängar på IKEA. Men till den här butiken tänker jag återvända någon vardagkväll (då det enligt uppgift är rätt lugnt i butiken) när jag är mentalt förberedd på provliggande.

Jag vandrade vidare och spontankollade efter en datorväska modell ryggsäck, men där fanns inget som föll mig i smaken. Gick vidare till Gallerian och Clas Ohlson och sedan kom jag ihåg att jag ju ville till Kungsträdgården för att beskåda de blommande träden. Så dit gick jag och fasen vad läckert det är med lövfria grenar som är fullsmockade med ljusrosa blommor! Borde nog kolla om jag kan få använda en av kompisens bilder för att lägga ut här på bloggen. Skaffar jag någon gång en trädgård ska jag banne mig ha den sortens träd i den. Det doftade gott också, men jag undrar om det inte berodde på hyacinterna snarare än träden. Jag gick i alla fall in och bara njöt av att befinna mig under de sistnämndas rosa baldakin och sedan traskade jag i sakta mak vidare, förbi slottet och till Slussen, där fötterna värkte och stegräknaren indikerade att det var helt okej att ta bussen resten av vägen. Så det gjorde jag och här sitter jag nu. Och kommer ihåg att jag ju erbjudit mig att ringa någon, men denna någon har inte replikerat och gett mig någon indikation på huruvida det är önskvärt eller ej och nu är det för sent att ringa eftersom jag behöver sova.