Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘bostad’

Knäppt knappig

Sitter och följer utdelningen av årets Hugo Awards på #LonCon3 via nätet eftersom jag upptäckte att det faktiskt går att göra. Inser att jag borde ha varit på plats, där på #LonCon3 såväl som på prisutdelningen, och undrar vad sjutton jag inte tänker med ibland. Härliga Hanna är där, liksom ett fåtal andra vänner och bekanta eller av mig igenkända (vissa från Fantastika 2013) och runt tio tusen övriga sköna typer.

Under eftermiddagen drabbades jag av en ovanlig energi och prioriterade unfucking framför tv-serier eller annat av mer vilodagsrelaterade aktiviteter. Jag tog mig an de två återstående klädhögarna – den som redan transporterats till sovrummet för att gås igenom och den som låg kvar i biblioteket (ä.k. som arbets- eller gästrummet).

Det blev inga kläder över för återvinning, men ganska många överkroppsplagg som hamnade i tvättkorgen och ett antal par jeans och andra byxor som nu får fortsätta existera ute i förrådet. Om jag någon gång blir tillräckligt liten för att göra det möjligt vill jag kunna bära mina kära gamla jeans igen. Så är det bara, trots principerna.

Jag säger samma sak idag som förra helgen:

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern.

Hela genomgången tog ungefär tre 20/10:or, där jag för en gångs skull faktiskt gjorde som man ska och använde de 10 minuterna till vila. Det var behagligt att ligga på rygg på sängen och lyssna på Security Now medan jag svalnade. Som många säkert vet blir man gärna tämligen varm och fuktig av att prova kläder.

Detta fick jag för övrigt fick känna på igår igen, då jag spontant och oplanerat fann mig i en klädaffär tillsammans med den kattägande väninnan utanför tullarna. Den här gången var det byxor som stod på schemat och efter gårdagens inköp står jag ganska väl rustad inför hösten. Det finns en blus jag ska kolla efter inne i stan (i en annan storlek), men annars bör det bli fokus på ytter- eller underkläder nästa gång.

Men åter till den stora unfuckingen, för jag hade ju faktiskt mer att säga om den!

Det slog mig någonstans mitt i, att jag borde ta vara på knapparna från de plagg jag kasserar. Som ni säkert vet är det viktigt att ha knappar i reserv om någon skulle lossna och försvinna. Förr sprättade jag alltid loss alla knappar innan jag kastade plagg, men av någon anledning har jag slutat med det. Kanske för att knappburken aldrig finns i närheten? Vem vet. Hur som helst kände jag att knappsamlande var något i grunden gott och bestämde mig för att hädanefter ta till vara alla knappar.

Och sålunda gick jag, som en sista avslutande uppgift, igenom samtliga plagg i kassen med skräp och räddade dess knappar. Där satt jag i den nu användbara gungstolen och pysslade med överblivna textilier och kände mig alldeles… glad.

Det var något som väcktes i form av minnen från barndomen och mormors stora runda plåtburk fylld med knappar av alla möjliga slag. Som barn formligen älskade jag att tömma ut burkens innehåll på det rutiga köksgolvet och sortera knapparna. Efter färg, förstås. Kanske räknade jag dem också, men det jag minns är mest av allt glädjen. Hur det där skåpet till vänster om spisen tedde sig så oemotståndligt.

Min mormor var sömmerska och det var förstås därför hon hade så väldigt många knappar i olika former och färger. Sådant hade jag förstås inget som helst begrepp om som barn och egentligen vet jag inte mycket mer om det nu heller. Jag har alltid tänkt mig att hon var hemmafru, som så många andra kvinnor under min uppväxt. Kanske var sömmandet ett extraknäck? Jag har faktiskt ingen aning. Ytterligare en av de många saker jag behöver fråga min mor om medan jag fortfarande kan.

Hur som helst förvånade det mig mycket att känna den där enorma glädjen och lugnet det gav att först sprätta loss och sedan frigöra knapparna från trådrester. Och räkna dem, förstås. Det blev 27 stycken, varav jag tyckte att metallknappen och den genomskinliga var de finaste. Jag ser fram emot att utöka samlingen vid kommande kassering av beknappade plagg och ska även plocka fram min gamla knappburk av glas (f.d. senapsburk) och gå igenom innehållet – tror att den också innehåller annat som t.ex. säkerhetsnålar. Den ska innehålla knappar, inget mer!

Dagens skörd: 27 #knappar. #UfYH #CDO

Idag insåg jag att jag har en liten förkärlek för just knappar. Jag är knäppt knappig!

Och så fick jag lägga till ”Ancillary Justice” (av Ann Leckie) i min Hugovinnare-lista på GoodReads. Det känns ändå lite bra att den redan fanns inlagd i att läsa-listan.

Annonser

Framsteg på klädhögsfronten

Wohoo! En rejäl hög med kläder är borta – den som legat på stolen i sovrummet och väntat på bättre tider, efter att jag vid någon tidigare röjningsaktion tagit med mig en full famn från den stora högen i biblioteket (som krympt riktigt ordentligt).

Mitt idoga arbete tog en hel timme, inklusive en massa provning, och resulterade i en kasse att slänga och en kasse som med fördel lämnas för återvinning samt en handfull plagg i tvättkorgen för framtida användande. Tänk, inte visste jag att så många plagg kan falla i glömska när de ligger i ett rum man i vardagen inte använder!

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern. Men sommaren är förstås inte slut riktigt ännu.

Det som återstår av den enorma klädhög som uppstod när jag tömde garderoberna häromåret (för genomgång och utrensning) är nu inte mer än vad som ryms i en flyttkartong, vilket innebär att min läsfåtölj kanske faktiskt åter blir användbar redan denna vecka. Å andra sidan är det främst byxor i den återstående högen, så det är något jag drar mig för att ta i. Ni vet väl hur jävla jobbigt det är att prova just byxor?

Men… jag har nått mitt mål för idag – nöjd med att ha gjort nytta. Gott så!

Semesteruppföljning

Årets semester går mot sitt slut och det kan vara på sin plats att summera lite – om inte annat så att jag själv när jag undrar någon gång i framtiden kan gå tillbaka hit och läsa lite om vad som hände. Eller inte. Jag dokumenterar några milstolpar.

Luleås norra hamn. I bakgrunden vårt hem för några dagar, Clarion Sense.

Det man främst kan säga är väl att det har varit en fruktansvärt varm semester. Jag gillar ju verkligen inte värme, vilket alla som känner mig nog redan vet, men jag måste säga att det var en välsignelse att ligga ute på vägarna en stor del av den inledande semestern. Vi hade nämligen bil med alldeles utmärkt kylanläggning.

Den första semesterveckan tog vi det lugnt och planerade resten av semestern, firade Hannas födelsedag och tog tåget till Gävle. Väl där umgicks vi också med trevliga människor (Ninja Ister med nära/kära) och åt god mat, bodde på hotell. Dagen efter plockade vi upp en hyrbil för att i godan ro färdas norrut i landet.

Färden tog oss via städer som Sundsvall, Östersund, Skellefteå och Umeå, till Luleå och Kolari, där vi i de båda sistnämnda fallen stannade tre nätter innan det, framåt månadsskiftet, var dags att vända näsan söderut och ta flyget hem. Det är så himla skönt att slippa köra både bort och hem, fantastiskt att man (om än inte hos alla firmor) kan hyra bil i en stad och återlämna den i en annan. När jag är på väg hem då vill jag bara hem. Snabbt. Då finns ingen ro att njuta av själva resan.

I Sundsvall (vänstra bilden) och Skellefteå (högra bilden) besökte vi Espresso House, som nyligen öppnat kaffebarer i båda städerna. Rymliga och trevliga lokaler i båda fallen, även om jag måste erkänna att jag gillade Skellefteå mest. Himla roligt att de söker sig norrut! De verkar också vara på gång i Östersund (mittenbilden).

Då ska vi testa #EspressoHouse i #Sundsvall! :-) Jag anar minst ännu ett besök i #Östersund i min framtid. #EspressoHouse Dricker morgonkaffe (med @basic70) på #EspressoHouse i #Skellefteå - stooor lokal vid gågata mitt i shoppingdistriktet, nära det som ser ut att kunna heta Stortorget/Stora torget. Inte nog med det här rymliga  gatuplanet - det är lika stort en trappa upp.

I Luleå träffade vi mor och bror och tillbringade en del tid på brorsans sommarställe (som förr i världen tillhörde hela familjen). Han hade detta år byggt ett stort trädäck framför huset, så det kändes lite som att befinna sig på en dansbana. Fint var det!

Vädret var soligt och väldigt varmt ända tills vi passerade polcirkeln. Där blev det mulet och började snart droppa så smått från himlen. Under de dagar vi var i Kolari blev det svalare – för varje natt fick jag lägga på mig fler täcken för att inte frysa. Det var väldigt, väldigt skönt att slippa värme och att känna sig överhettad hela tiden! Att det sedan i Kolari hör till att man bastar varje dag är en annan sak.

Dopp-i-koppi med nyupptagen mandelpotatis och lök från gårdens egen odling samt gravad lax. Mumma! #Kolari

Medan vi var i Kolari passade sambon på att fylla år och hans lilla mamma tog detta som anledning att bjuda hem grannarna/släkten på fika, vilket medförde att vi måste frossa i färskpotatis och jordbuggar (sic!) då gäster medförde egenhändigt odlade och skördade produkter som present. Dopp i kopp med gravad lax till middag, och jordbuggstårta (utan botten/fyllning) till efter frukosten-dessert. Mumsigt värre!

Sambon har tydligen smittat mig – jag kan inte längre skriva ”jordgubbe” obehindrat!

Enklast möjliga jordgubbstårta. Tillsätt vispad grädde. :) #Kolari

Väl tillbaka i Luleå var det varmt som tusan igen, men det kom en rejäl regnskur medan vi satt på kinakrogens uteservering med min bror. Gissar på att han blev blöt på vägen hem, för vi hann precis fram till hotellets hörn innan det började om – han skulle handla och har ytterligare några kvarter att gå för att komma hem till sig.

Första vändan den här semestern bodde vi på det nya hotellet Clarion Sense, som jag faktiskt inte alls trivdes särskilt bra på. Det är ju Clarion-stil (som jag gillar) och rummet var stort och fint, men jag kände mig på något sätt instängd då fönstren inte gick att öppna och vad som var lämplig temperatur i rummet bestämdes av någon annan – vi hittade i alla fall inget reglage för att justera värmen/kylan. Fast värst av allt var dock den parfymerade lobbyn som fick det att smaka tvål i munnen på mig varje gång jag passerade. Jag vet att jag är doftkänsligare än de flesta, men det där var något i hästväg. Tackar gudarna för att jag inte är allergisk så att jag blir sjuk, utan bara känner obehag! Hotellet lockade i ärlighetens namn inte mig till återbesök.

Skönt var det då att på hemvägen återse Stadshotellet, där vi bott vid nästan alla tidigare besök. Det har lite gammaldags charm, man kan öppna fönstren och vi hade unnat oss ett lite finare rum, som visade sig vara precis detsamma som vi bodde i för något år sedan. Trevligt återseende! Och det blir nog fler gånger.

Hemma i Stockholm var det ursprungligen tänkt att vi skulle besöka Kolmården tillsammans med systerns familj, men de blev mätta på upplevelser och ville inte åka någon mer stans under årets semester. Och det var nog lika bra med tanke på att det fortfarande var väldigt varmt och att det enligt sociala medier var trångt, plus att jag själv tyckte att det var jätteskönt att inte behöva stressa iväg direkt igen.

Här på slutet har vi mest skrotat omkring och försökt överleva värmen, träffat några vänner och bekanta. Varit ute på stan, fikat, handlat kläder och besökt IKEA. Och så har jag beställt soffor av precis den modell vi fastnade för i maj (när vi provade och valde balkongmöbler), i en av de två tänkbara färgerna. Till min stora förvåning blir det leverans redan efter 4 veckor – jag trodde att 6-8 veckor var mer normalt.

Nu känner jag hur jobbet börjar krypa närmare, så här på den sista semesterdagen. På måndag jobbar jag igen, vilket känns konstigt att föreställa sig. Jag tänker på allt jag inte ”hunnit” göra på semestern, och allt jag behöver ta mig an när vardagen åter är här. Inte minst det här med mina jobbrelaterade planer för framtiden – jag har inte kollat vare sig telefon eller mail för att jag velat hålla det ifrån mig så länge som möjligt. Det har varit skönt att bara inte tänka på det, men snart kan jag inte blunda längre. Hur tänkte jag när jag tyckte att det vore roligt att prova på något nytt? Det är ju bara jobbigt att ändra på saker, känner jag nu. Nåja, det kommer att ordna sig på ena eller andra sättet. Säkert. Det hoppas jag i alla fall. Det brukar göra det.

Unfuckar några ytor

Veckans utmaning, från Unfuck Your Habitat, är att städa ytor. En yta per dag.

This week, we’re going to be clearing off one surface a day. Each day, pick a counter, table, shelf, or other surface that tends to accumulate stuff and clear it off. You can do a different surface each day, or focus on really dealing with one or two.

Find those flat surfaces where crap accumulates and reset them to clean.

Hittills under veckan har jag inte åstadkommit något alls på den här fronten, men jag har i alla fall tittat mig omkring lite och funderat över hur många ytor vi har i det här hemmet. Särskilt sådana ytor där det samlas skräp – å andra sidan funkar nog nästan alla plana ytor som skräpsamlare. Det blir rätt många när man summerar.

Och lite konstigt är det att det finns så många ytor som åtminstone jag aldrig ens tänker på. De bara finns där, och bär sitt skräp som om inget annat vore tänkbart. Det är lite därför UfYH är bra – inläggen får en att tänka på saker man inte brukar tänka på, och se saker ur ett något förskjutet perspektiv. Man tar liksom på sig en unfucking-hatt när man läser, om ni förstår hur jag menar. Eller, jag gör i alla fall så.

Nu, när sambon är ute och leker på eget håll, har jag roat mig med att rensa några av dessa ytor. De utvalda finns i badrummet och blev i slutänden fönsterbrädan (inkl. själva fönstret med karmar etc), badrumsskåpet ovanför handfatet och så handfatet som sådant – eftersom jag ändå var där och röjde och rengjorde. Plus handdukstorken och toapappershållaren och andra småsaker i samma område.

Den här omgången tog någon dryg timme – jag stängde av 20/10-mätaren efter en cykel, då den båda gångerna (efter 20 resp 10 minuter) börja låta när händerna var alldeles blöta och därmed olämpliga att peta på mobilen med. Och jag skulle ju ändå bara hålla på en liten stund till, avsluta det jag hade påbörjat. Och så lite till. Allt som nu återstår är att välja höjd på hyllplanen och ställa in sakerna i skåpet. Där tänkte jag dock vänta tills sambon kan vara behjälplig – en del av de sakerna är ju hans.

Hur som helst känner jag mig rätt nöjd, och rentav lite peppad att fortsätta med fler ytor – exempelvis nästa badrumsskåp, som naturligtvis också innehåller en massa skräp som har blivit för gammalt eller helt enkelt bara inte används. Någonsin.

Uppgifter jag vill utföra är sådana som ger ett synligt resultat, så att jag sedan om och om igen kan få syn på det och känna mig bra länge därefter. Alla anledningar att få ordning på hemmet är bra, även om jag definitivt föredrar de positiva framför dem som bara känns tvingande. Det är roligare att städa för att få känna sig nöjd än med kniven mot strupen för att man t.ex. väntar besök av någon med kritiska ögon.

Städning som någon sorts ångestdämpning låter i mina öron knepigt, men jag tror att det är bra – i måttliga mängder. Risken att det [för min del] ska gå till överdrift och slå över i något osunt betraktar jag som mikroskopisk. Ni som känner mig vet att städning inte varit något jag väldigt gärna ägnat mig åt. Det gäller fortfarande.

Utan skuld

Från och med idag är jag åter skuldfri! Jag har betalat av mitt bostadslån, vilket i och för sig inte är någon stor bedrift med tanke på att jag köpte billigt och fick bra betalt för den gamla lyan. Men ändå. Det är skönt att känna sig fri, att inte behöva undra hur jag ska klara lånet om räntorna går upp eller jag skulle bli utan inkomst.

Viktig milstolpe i livet. Jag njuter för fulla muggar.

Nytt försök med balkongmöbler

Som den uppmärksamma läsaren förmodligen inte vet köpte vi förra året utestolar, som vi sedermera fick lämna tillbaka p.g.a. fabrikationsfel. Då detta var den enda modell som fallit oss på läppen och den utgått ur sortimentet kunde vi inte få nya exemplar utan fick nöja oss med ett tillgodohavande i butiken, d.v.s. i princip ett kort laddat med köpesumman. Det har sedan en längre tid legat ett balkongmöbel-kort i pågående-kolumnen på familjens gemensamma Trello-tavla och idag prickade vi av en av dess punkter genom att åka ut till Kungens Kurva och kolla in IKEA:s utbud. Att det i första hand blev IKEA berodde förstås på tidigare nämnt tillgodohavande.

Den balkongmöbelmodell vi blivit intresserade av på hemmaplan kändes inte alls bra när vi väl provsatt soffmodulerna i butiken. Två andra alternativ kändes helt okej och åkte upp på ”möjligen”-listan, för vidare överväganden på hemmaplan.

Efter några timmar på IKEA (vi kikade även på arbetsstolar, soffor och kaffebord) började det kännas jobbigt och dags att vända näsan hemåt. Rätt buss kom i rätt tid och detsamma gällde rätt tåg. Vips så var vi hemma igen och kunde återfukta och svalka oss med varsitt stort glas iskallt vatten. Därefter firade vi en lyckad utfärd med kylskåpskallt vitt vin, god och mättande thaicurry samt några avsnitt Arrow.

Ja, det lades en beställning på både sittmöbler till balkongen och en arbetsstol som jag helt oförhappandes snubblade över på IKEA och genast blev smått förälskad i. Det var frestande att beställa soffor också, när man ändå höll på, men det vore nog bra att tänka lite till och prova den tänkta möbleringen ett tag. Roligt dock att faktiskt hitta en IKEA-soffa som känns rätt – det har inte hänt mig förr, om vi säger så.

Själva handlandet gick inte riktigt lika smärtfritt som tidigare – jag blev tvungen att ringa och prata med en människa, då en av varorna jag försökte beställa tydligen inte gick att beställa. Fatta hur jobbigt det blev! Nåja, människan var bra och det gick smidigt att plocka bort den felande varan och använda tillgodohavandet som delbetalning. Dock blev jag tvungen att göra resterande betalning i efterhand, vilket också strulade – troligtvis p.g.a. att jag inte tillåter tredjeparts-cookies. Vid andra försöket vägrade systemet samarbeta då det första betalningsförsöket på något sätt låst ordern, men ett par timmar senare gick betalningen igenom utan problem. Även när det inte funkar så funkar det på något sätt. IKEA kan sådant här, bara.

Preliminärt levereras möblerna i första halvan av juni, så det kan tänkas öppna sig en möjlighet för s.k. balkongvin någon gång innan eller under semestern. Kul! Det var påtänkt förra året, men gick ju inte att genomföra på grund av brist på möbler.

Unfucking-ledig fredag

I fredags var jag ju ledig och hade lösa planer på att gå ut och promenera i vårsolen och/eller läsa färdigt Code Complete. Inget av det blev gjort, men jag gjorde å andra sidan en bunt andra saker i stället, så summa summarum blev dagen inte så dum. Ja, alldeles bortsett från det allra viktigaste: att jag fick ta det lugnt och varva ned.

Efter att jag vaknat gick det några timmar då jag inte alls vet vad jag gjorde, men sedan skrev jag ihop ett blogginlägg, åt frukost i form av gorgonzolaspäckad lax med brysselkål, småchattade med sambon och drack en mycket god kopp kaffe.

Vet inte riktigt hur det kom sig, men efter detta drogs tankarna till ämnet UfYH och när jag plockade ur diskmaskinen undrade jag om det skitiga hörnet därbortom gick att få rent. Det gick alldeles utmärkt och det sorgebarnet glänser numera av renhet.

Det slog mig att det vore bra att ta ”före”-bilder för att eventuellt kunna blogga om genomförda förbättringar, så jag gjorde en runda genom vardagsrum, kök och hall med mobiltelefonen. Särskild uppmärksamhet ägnade jag åt delar som glömts bort.

På vägen till biblioteket hängde jag undan mina ytterkläder och den torra tvätten. Väl framme fotograferade jag just det katastrofområdet ur alla upptänkliga vinklar och bestämde mig sedan för att förbättra läget en liten aning genom att ta med en kasse kläder till sovrummet, att gås igenom och sorteras upp här framöver.

I sovrummet drog jag upp persiennerna för att släppa in dagsljuset och noterade att solen föll snett och vackert in genom fönstret och de tunna spetsgardinerna gjorde fina mönster på väggen. Fram med kameran. Klädbetjänten flyttades ut ur bilden, sängbordet röjdes av. De tjocka tröjorna åkte in i garderoben, vardagssmyckena tog jag på mig. Grenuttaget och sladdarna fick ny plats nere på sängramens kant där de inte syns. Sängbordet behövde dammtorkas, sedan tog jag en bunt bilder.

Stolen i hallen som är min förvaringsplats för diverse halsdukar, sjalar, handskar, vantar och väskor har nu bara halsduk, kofta och lilla jobbryggsäcken kvar – det jag använder, varken mer eller mindre. Golvet under stolen blev rengjort när jag ändå var tvungen att flytta på den för att kunna fotografera byrån vid ytterdörren.

Från golvet under byrån försvann en handfull par skor ut till förrådet. Av två fulla hyllplan blev ett helt tomt efter att jag gått igenom sakerna därpå, kastat det mesta och flyttat ett fåtal till sina riktiga platser. Den översta hyllan får jag ta nästa gång.

När sambon till slut kom hem från jobbet hade jag rensat och röjt och ställt i ordning flera av de mindre ytor som är konstant belamrade med sånt som inte ska vara där. Det må så vara att skillnaden inte är astronomisk, men tittar man på rätt ställen är den definitivt markant. Och jag känner mig nöjd över mina spontana punktinsatser.

Jag är väldigt glad över att ha fastnat i unfucking-träsket. Det blir ju fint här hemma!

Etikettmoln