Gräsänkans vilda planer

Nu när sambon är bortrest ska jag verkligen se till att göra saker! Tänker jag för mig själv.

Det här är långt ifrån första gången jag har ambitioner, men det finns väl ändå ett visst hopp eftersom jag för tillfället har semester och inga egentliga plikter som begränsar mina möjligheter. Vädret är också för närvarande tillåtande, med helt rimliga temperaturer strax över 20°C så jag kanske till och med kan våga mig ut. Sambon, som reser till Lissabon, verkar få det svettigare – prognoserna pratar om höga temperaturer, med en topp om 40°C på tisdag.

Just i detta nu sitter jag ute på den främre balkongen, som så här strax före kl. 12 fortfarande erbjuder sval skugga, och lyssnar på ett inspelat samtal mellan Anders Rosengren och Kerstin Brismar, som båda är läkare och intresserar sig för, och på olika sätt jobbar med, hälsofrågor. Det sägs i detta samtal mycket som känns intressant, framförallt kring det här med kost, och jag blir inspirerad.

Ok, att jag ens lyssnar på samtalet bottnar förstås också i en inspiration. Såsom deltagare i ett av regionens hälsoprojekt, fick jag tillgång till Livsstilsverktyget och det är där vi hittar Anders Rosengren. Jag botaniserar lite då och då i verktyget och lyssnar på de samtal som finns inspelade. Tyvärr verkar detta samtal vara det nästa sista, men jag kanske inte behöver så många fler heller.

Ett resultat av den här inspirationen är i alla fall att jag inte brutit nattfastan, utan dricker vatten i stället för det normala kaffe-med-grädde, följt av vatten. Det underlättar förstås att jag inte känner mig hungrig ännu. Jag tänkte faktiskt ge det lite tid och se om det så småningom kanske dyker upp någon direkt hunger. Först då kan det vara läge att tillverka någon sorts frukost, tänker jag.

Bekväma jag tänker också att det är bra om hungern håller sig borta, för då slipper jag laga mat. Och så har det säkert goda hälsoeffekter också. Blir jag inte hungrig så borde jag kunna se det som ett tecken på att kroppen redan har vad den behöver i form av kraft och energi. Och kan låta cellerna vila.

Ute tänker jag sitta åtminstone tills när solen börjar lysa direkt på mig. Jag ser hur den sakta flyttar sig runt huset och jag vet att den inom kort kommit hela vägen runt, tittar fram bakom hörnet och kan börja lysa in på den öppna ytan mellan huskropparna. Och en stund senare även in på balkongen där jag sitter. Då kan det komma att bli för varmt, vet jag av erfarenhet.

Just nu ligger skuggorna i precis samma riktning som balkongen, vilket innebär att jag helt skyddas från direkt sol av byggnaden. Men jag anar redan nu den värme som skapas av solbelyst fasad på den sida av den öppna ytan som först berörs. Jag tycker alltid synd om dem som bor i de lägenheterna och får solen rakt in på två sidor, men inser att det nog är folk som gillar sol och värme eftersom de ofta sitter ute när det är som allra soligast.

Jag funkar precis tvärtom – gömmer mig för solen så gott jag kan, bakom våra balkongträd, och hoppas att det räcker för att inte bli överhettad. Ibland gör det det, men annars går jag helt sonika inomhus. Och drar för gardinerna samt stänger balkongdörren, om det behövs.

Jag funkar verkligen inte i värme. Sure, så länge jag är stilla och inte i direkt sol kan det vara helt ok, men så snart jag rör på mig blir jag överhettad och därmed också genomsvettig. Jag tycker inte alls om att bli svettig (kan säkert vara kul att fundera på varför, men det tar vi en annan gång). Enda tillfället när det känns ok att bli svettig är när jag badar bastu, men det är ju liksom syftet med det hela.

Den temperatur som råder nu är helt perfekt. Eftersom jag tidigare gissade hejvilt hämtade jag ut en termometer på balkongen och efter att den stått en stund och acklimatiserat sig visar den faktiskt 20 °C. En mycket bra gissning från mig, med andra ord. I skuggan blir jag nästan frusen, vilket nog innebär att jag kommer att uppskatta solens värme när den väl kommer. En stund i alla fall.

Planer för dagen, då? Sitta på balkongen, lyssna färdig på samtalet och läsa vidare i boken om att skaffa träningsvana (enklare att läsa än att göra, men efter läsande följer görande så…), eventuellt utbilda mig vidare i React genom att ta upp och fortsätta på Epic React.

Men annars hägrar nog mest hemarbete, där tvätt och lasering av trallen från gamla lyan står högt på listan. Det vore ju nice om även den andra balkongen blev användningsredo, tycker jag. Den har exakt samma form som balkongen i gamla lyan, vilket är anledningen till att vi önskar återanvända den med stor möda figursågade trallen – enklast så. Dessutom är det något som lockar lite med hållbarhetsaspekten. Tvätt och lasering i stället för utbyte.

I backspegeln

Eftersom jag inte skrivit här på ett år eller så: jag och sambon skaffade oss förra året en större, och gemensam, lägenhet en våning upp i samma trappuppgång. Total renovering påbörjades i början av december och vi flyttade in nu i slutet av februari. Det står fortfarande många kartonger kvar i travar längs väggarna, även om delar av lägenheten ändå börjar kännas ganska okej. Sakta, sakta arbetar vi oss framåt, mot ett läge då det känns okej att bjuda hem folk för inspektion. Om vi nu alls kommer dit… för ”klar” blir man ju aldrig någonsin.

Jobbmässigt började jag på nytt uppdrag den 12/5, vilket känns mycket bra så här långt. Vi är en lagom handfull utvecklare (av bra karaktär) i teamet, med stor frihet att själva välja tekniker och arbetssätt. Vi jobbar vanligen på kontoret 2-3 dagar per vecka, synkar ihop oss kring vilka, och gör väldigt mycket tillsammans oavsett dagens geografi. Systemet är levande och rörligt, och bjuder på en rätt omfattande provkarta av tekniker, så jag får både användning för kunskaper jag har sedan innan och chans att erövra nya områden. Det blir en bra blandning.

Knäppt knappig

Sitter och följer utdelningen av årets Hugo Awards på #LonCon3 via nätet eftersom jag upptäckte att det faktiskt går att göra. Inser att jag borde ha varit på plats, där på #LonCon3 såväl som på prisutdelningen, och undrar vad sjutton jag inte tänker med ibland. Härliga Hanna är där, liksom ett fåtal andra vänner och bekanta eller av mig igenkända (vissa från Fantastika 2013) och runt tio tusen övriga sköna typer.

Under eftermiddagen drabbades jag av en ovanlig energi och prioriterade unfucking framför tv-serier eller annat av mer vilodagsrelaterade aktiviteter. Jag tog mig an de två återstående klädhögarna – den som redan transporterats till sovrummet för att gås igenom och den som låg kvar i biblioteket (ä.k. som arbets- eller gästrummet).

Det blev inga kläder över för återvinning, men ganska många överkroppsplagg som hamnade i tvättkorgen och ett antal par jeans och andra byxor som nu får fortsätta existera ute i förrådet. Om jag någon gång blir tillräckligt liten för att göra det möjligt vill jag kunna bära mina kära gamla jeans igen. Så är det bara, trots principerna.

Jag säger samma sak idag som förra helgen:

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern.

Hela genomgången tog ungefär tre 20/10:or, där jag för en gångs skull faktiskt gjorde som man ska och använde de 10 minuterna till vila. Det var behagligt att ligga på rygg på sängen och lyssna på Security Now medan jag svalnade. Som många säkert vet blir man gärna tämligen varm och fuktig av att prova kläder.

Detta fick jag för övrigt fick känna på igår igen, då jag spontant och oplanerat fann mig i en klädaffär tillsammans med den kattägande väninnan utanför tullarna. Den här gången var det byxor som stod på schemat och efter gårdagens inköp står jag ganska väl rustad inför hösten. Det finns en blus jag ska kolla efter inne i stan (i en annan storlek), men annars bör det bli fokus på ytter- eller underkläder nästa gång.

Men åter till den stora unfuckingen, för jag hade ju faktiskt mer att säga om den!

Det slog mig någonstans mitt i, att jag borde ta vara på knapparna från de plagg jag kasserar. Som ni säkert vet är det viktigt att ha knappar i reserv om någon skulle lossna och försvinna. Förr sprättade jag alltid loss alla knappar innan jag kastade plagg, men av någon anledning har jag slutat med det. Kanske för att knappburken aldrig finns i närheten? Vem vet. Hur som helst kände jag att knappsamlande var något i grunden gott och bestämde mig för att hädanefter ta till vara alla knappar.

Och sålunda gick jag, som en sista avslutande uppgift, igenom samtliga plagg i kassen med skräp och räddade dess knappar. Där satt jag i den nu användbara gungstolen och pysslade med överblivna textilier och kände mig alldeles… glad.

Det var något som väcktes i form av minnen från barndomen och mormors stora runda plåtburk fylld med knappar av alla möjliga slag. Som barn formligen älskade jag att tömma ut burkens innehåll på det rutiga köksgolvet och sortera knapparna. Efter färg, förstås. Kanske räknade jag dem också, men det jag minns är mest av allt glädjen. Hur det där skåpet till vänster om spisen tedde sig så oemotståndligt.

Min mormor var sömmerska och det var förstås därför hon hade så väldigt många knappar i olika former och färger. Sådant hade jag förstås inget som helst begrepp om som barn och egentligen vet jag inte mycket mer om det nu heller. Jag har alltid tänkt mig att hon var hemmafru, som så många andra kvinnor under min uppväxt. Kanske var sömmandet ett extraknäck? Jag har faktiskt ingen aning. Ytterligare en av de många saker jag behöver fråga min mor om medan jag fortfarande kan.

Hur som helst förvånade det mig mycket att känna den där enorma glädjen och lugnet det gav att först sprätta loss och sedan frigöra knapparna från trådrester. Och räkna dem, förstås. Det blev 27 stycken, varav jag tyckte att metallknappen och den genomskinliga var de finaste. Jag ser fram emot att utöka samlingen vid kommande kassering av beknappade plagg och ska även plocka fram min gamla knappburk av glas (f.d. senapsburk) och gå igenom innehållet – tror att den också innehåller annat som t.ex. säkerhetsnålar. Den ska innehålla knappar, inget mer!

Idag insåg jag att jag har en liten förkärlek för just knappar. Jag är knäppt knappig!

Och så fick jag lägga till ”Ancillary Justice” (av Ann Leckie) i min Hugovinnare-lista på GoodReads. Det känns ändå lite bra att den redan fanns inlagd i att läsa-listan.

Framsteg på klädhögsfronten

Wohoo! En rejäl hög med kläder är borta – den som legat på stolen i sovrummet och väntat på bättre tider, efter att jag vid någon tidigare röjningsaktion tagit med mig en full famn från den stora högen i biblioteket (som krympt riktigt ordentligt).

Mitt idoga arbete tog en hel timme, inklusive en massa provning, och resulterade i en kasse att slänga och en kasse som med fördel lämnas för återvinning samt en handfull plagg i tvättkorgen för framtida användande. Tänk, inte visste jag att så många plagg kan falla i glömska när de ligger i ett rum man i vardagen inte använder!

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern. Men sommaren är förstås inte slut riktigt ännu.

Det som återstår av den enorma klädhög som uppstod när jag tömde garderoberna häromåret (för genomgång och utrensning) är nu inte mer än vad som ryms i en flyttkartong, vilket innebär att min läsfåtölj kanske faktiskt åter blir användbar redan denna vecka. Å andra sidan är det främst byxor i den återstående högen, så det är något jag drar mig för att ta i. Ni vet väl hur jävla jobbigt det är att prova just byxor?

Men… jag har nått mitt mål för idag – nöjd med att ha gjort nytta. Gott så!

Semesteruppföljning

Årets semester går mot sitt slut och det kan vara på sin plats att summera lite – om inte annat så att jag själv när jag undrar någon gång i framtiden kan gå tillbaka hit och läsa lite om vad som hände. Eller inte. Jag dokumenterar några milstolpar.

Det man främst kan säga är väl att det har varit en fruktansvärt varm semester. Jag gillar ju verkligen inte värme, vilket alla som känner mig nog redan vet, men jag måste säga att det var en välsignelse att ligga ute på vägarna en stor del av den inledande semestern. Vi hade nämligen bil med alldeles utmärkt kylanläggning.

Den första semesterveckan tog vi det lugnt och planerade resten av semestern, firade Hannas födelsedag och tog tåget till Gävle. Väl där umgicks vi också med trevliga människor (Ninja Ister med nära/kära) och åt god mat, bodde på hotell. Dagen efter plockade vi upp en hyrbil för att i godan ro färdas norrut i landet.

Färden tog oss via städer som Sundsvall, Östersund, Skellefteå och Umeå, till Luleå och Kolari, där vi i de båda sistnämnda fallen stannade tre nätter innan det, framåt månadsskiftet, var dags att vända näsan söderut och ta flyget hem. Det är så himla skönt att slippa köra både bort och hem, fantastiskt att man (om än inte hos alla firmor) kan hyra bil i en stad och återlämna den i en annan. När jag är på väg hem då vill jag bara hem. Snabbt. Då finns ingen ro att njuta av själva resan.

I Sundsvall (vänstra bilden) och Skellefteå (högra bilden) besökte vi Espresso House, som nyligen öppnat kaffebarer i båda städerna. Rymliga och trevliga lokaler i båda fallen, även om jag måste erkänna att jag gillade Skellefteå mest. Himla roligt att de söker sig norrut! De verkar också vara på gång i Östersund (mittenbilden).

I Luleå träffade vi mor och bror och tillbringade en del tid på brorsans sommarställe (som förr i världen tillhörde hela familjen). Han hade detta år byggt ett stort trädäck framför huset, så det kändes lite som att befinna sig på en dansbana. Fint var det!

Vädret var soligt och väldigt varmt ända tills vi passerade polcirkeln. Där blev det mulet och började snart droppa så smått från himlen. Under de dagar vi var i Kolari blev det svalare – för varje natt fick jag lägga på mig fler täcken för att inte frysa. Det var väldigt, väldigt skönt att slippa värme och att känna sig överhettad hela tiden! Att det sedan i Kolari hör till att man bastar varje dag är en annan sak.

Medan vi var i Kolari passade sambon på att fylla år och hans lilla mamma tog detta som anledning att bjuda hem grannarna/släkten på fika, vilket medförde att vi måste frossa i färskpotatis och jordbuggar (sic!) då gäster medförde egenhändigt odlade och skördade produkter som present. Dopp i kopp med gravad lax till middag, och jordbuggstårta (utan botten/fyllning) till efter frukosten-dessert. Mumsigt värre!

Sambon har tydligen smittat mig – jag kan inte längre skriva ”jordgubbe” obehindrat!

Väl tillbaka i Luleå var det varmt som tusan igen, men det kom en rejäl regnskur medan vi satt på kinakrogens uteservering med min bror. Gissar på att han blev blöt på vägen hem, för vi hann precis fram till hotellets hörn innan det började om – han skulle handla och har ytterligare några kvarter att gå för att komma hem till sig.

Första vändan den här semestern bodde vi på det nya hotellet Clarion Sense, som jag faktiskt inte alls trivdes särskilt bra på. Det är ju Clarion-stil (som jag gillar) och rummet var stort och fint, men jag kände mig på något sätt instängd då fönstren inte gick att öppna och vad som var lämplig temperatur i rummet bestämdes av någon annan – vi hittade i alla fall inget reglage för att justera värmen/kylan. Fast värst av allt var dock den parfymerade lobbyn som fick det att smaka tvål i munnen på mig varje gång jag passerade. Jag vet att jag är doftkänsligare än de flesta, men det där var något i hästväg. Tackar gudarna för att jag inte är allergisk så att jag blir sjuk, utan bara känner obehag! Hotellet lockade i ärlighetens namn inte mig till återbesök.

Skönt var det då att på hemvägen återse Stadshotellet, där vi bott vid nästan alla tidigare besök. Det har lite gammaldags charm, man kan öppna fönstren och vi hade unnat oss ett lite finare rum, som visade sig vara precis detsamma som vi bodde i för något år sedan. Trevligt återseende! Och det blir nog fler gånger.

Hemma i Stockholm var det ursprungligen tänkt att vi skulle besöka Kolmården tillsammans med systerns familj, men de blev mätta på upplevelser och ville inte åka någon mer stans under årets semester. Och det var nog lika bra med tanke på att det fortfarande var väldigt varmt och att det enligt sociala medier var trångt, plus att jag själv tyckte att det var jätteskönt att inte behöva stressa iväg direkt igen.

Här på slutet har vi mest skrotat omkring och försökt överleva värmen, träffat några vänner och bekanta. Varit ute på stan, fikat, handlat kläder och besökt IKEA. Och så har jag beställt soffor av precis den modell vi fastnade för i maj (när vi provade och valde balkongmöbler), i en av de två tänkbara färgerna. Till min stora förvåning blir det leverans redan efter 4 veckor – jag trodde att 6-8 veckor var mer normalt.

Nu känner jag hur jobbet börjar krypa närmare, så här på den sista semesterdagen. På måndag jobbar jag igen, vilket känns konstigt att föreställa sig. Jag tänker på allt jag inte ”hunnit” göra på semestern, och allt jag behöver ta mig an när vardagen åter är här. Inte minst det här med mina jobbrelaterade planer för framtiden – jag har inte kollat vare sig telefon eller mail för att jag velat hålla det ifrån mig så länge som möjligt. Det har varit skönt att bara inte tänka på det, men snart kan jag inte blunda längre. Hur tänkte jag när jag tyckte att det vore roligt att prova på något nytt? Det är ju bara jobbigt att ändra på saker, känner jag nu. Nåja, det kommer att ordna sig på ena eller andra sättet. Säkert. Det hoppas jag i alla fall. Det brukar göra det.

Unfuckar några ytor

Veckans utmaning, från Unfuck Your Habitat, är att städa ytor. En yta per dag.

This week, we’re going to be clearing off one surface a day. Each day, pick a counter, table, shelf, or other surface that tends to accumulate stuff and clear it off. You can do a different surface each day, or focus on really dealing with one or two.

Find those flat surfaces where crap accumulates and reset them to clean.

Hittills under veckan har jag inte åstadkommit något alls på den här fronten, men jag har i alla fall tittat mig omkring lite och funderat över hur många ytor vi har i det här hemmet. Särskilt sådana ytor där det samlas skräp – å andra sidan funkar nog nästan alla plana ytor som skräpsamlare. Det blir rätt många när man summerar.

Och lite konstigt är det att det finns så många ytor som åtminstone jag aldrig ens tänker på. De bara finns där, och bär sitt skräp som om inget annat vore tänkbart. Det är lite därför UfYH är bra – inläggen får en att tänka på saker man inte brukar tänka på, och se saker ur ett något förskjutet perspektiv. Man tar liksom på sig en unfucking-hatt när man läser, om ni förstår hur jag menar. Eller, jag gör i alla fall så.

Nu, när sambon är ute och leker på eget håll, har jag roat mig med att rensa några av dessa ytor. De utvalda finns i badrummet och blev i slutänden fönsterbrädan (inkl. själva fönstret med karmar etc), badrumsskåpet ovanför handfatet och så handfatet som sådant – eftersom jag ändå var där och röjde och rengjorde. Plus handdukstorken och toapappershållaren och andra småsaker i samma område.

Den här omgången tog någon dryg timme – jag stängde av 20/10-mätaren efter en cykel, då den båda gångerna (efter 20 resp 10 minuter) börja låta när händerna var alldeles blöta och därmed olämpliga att peta på mobilen med. Och jag skulle ju ändå bara hålla på en liten stund till, avsluta det jag hade påbörjat. Och så lite till. Allt som nu återstår är att välja höjd på hyllplanen och ställa in sakerna i skåpet. Där tänkte jag dock vänta tills sambon kan vara behjälplig – en del av de sakerna är ju hans.

Hur som helst känner jag mig rätt nöjd, och rentav lite peppad att fortsätta med fler ytor – exempelvis nästa badrumsskåp, som naturligtvis också innehåller en massa skräp som har blivit för gammalt eller helt enkelt bara inte används. Någonsin.

Uppgifter jag vill utföra är sådana som ger ett synligt resultat, så att jag sedan om och om igen kan få syn på det och känna mig bra länge därefter. Alla anledningar att få ordning på hemmet är bra, även om jag definitivt föredrar de positiva framför dem som bara känns tvingande. Det är roligare att städa för att få känna sig nöjd än med kniven mot strupen för att man t.ex. väntar besök av någon med kritiska ögon.

Städning som någon sorts ångestdämpning låter i mina öron knepigt, men jag tror att det är bra – i måttliga mängder. Risken att det [för min del] ska gå till överdrift och slå över i något osunt betraktar jag som mikroskopisk. Ni som känner mig vet att städning inte varit något jag väldigt gärna ägnat mig åt. Det gäller fortfarande.

Utan skuld

Från och med idag är jag åter skuldfri! Jag har betalat av mitt bostadslån, vilket i och för sig inte är någon stor bedrift med tanke på att jag köpte billigt och fick bra betalt för den gamla lyan. Men ändå. Det är skönt att känna sig fri, att inte behöva undra hur jag ska klara lånet om räntorna går upp eller jag skulle bli utan inkomst.

Viktig milstolpe i livet. Jag njuter för fulla muggar.

Nytt försök med balkongmöbler

Som den uppmärksamma läsaren förmodligen inte vet köpte vi förra året utestolar, som vi sedermera fick lämna tillbaka p.g.a. fabrikationsfel. Då detta var den enda modell som fallit oss på läppen och den utgått ur sortimentet kunde vi inte få nya exemplar utan fick nöja oss med ett tillgodohavande i butiken, d.v.s. i princip ett kort laddat med köpesumman. Det har sedan en längre tid legat ett balkongmöbel-kort i pågående-kolumnen på familjens gemensamma Trello-tavla och idag prickade vi av en av dess punkter genom att åka ut till Kungens Kurva och kolla in IKEA:s utbud. Att det i första hand blev IKEA berodde förstås på tidigare nämnt tillgodohavande.

Den balkongmöbelmodell vi blivit intresserade av på hemmaplan kändes inte alls bra när vi väl provsatt soffmodulerna i butiken. Två andra alternativ kändes helt okej och åkte upp på ”möjligen”-listan, för vidare överväganden på hemmaplan.

Efter några timmar på IKEA (vi kikade även på arbetsstolar, soffor och kaffebord) började det kännas jobbigt och dags att vända näsan hemåt. Rätt buss kom i rätt tid och detsamma gällde rätt tåg. Vips så var vi hemma igen och kunde återfukta och svalka oss med varsitt stort glas iskallt vatten. Därefter firade vi en lyckad utfärd med kylskåpskallt vitt vin, god och mättande thaicurry samt några avsnitt Arrow.

Ja, det lades en beställning på både sittmöbler till balkongen och en arbetsstol som jag helt oförhappandes snubblade över på IKEA och genast blev smått förälskad i. Det var frestande att beställa soffor också, när man ändå höll på, men det vore nog bra att tänka lite till och prova den tänkta möbleringen ett tag. Roligt dock att faktiskt hitta en IKEA-soffa som känns rätt – det har inte hänt mig förr, om vi säger så.

Själva handlandet gick inte riktigt lika smärtfritt som tidigare – jag blev tvungen att ringa och prata med en människa, då en av varorna jag försökte beställa tydligen inte gick att beställa. Fatta hur jobbigt det blev! Nåja, människan var bra och det gick smidigt att plocka bort den felande varan och använda tillgodohavandet som delbetalning. Dock blev jag tvungen att göra resterande betalning i efterhand, vilket också strulade – troligtvis p.g.a. att jag inte tillåter tredjeparts-cookies. Vid andra försöket vägrade systemet samarbeta då det första betalningsförsöket på något sätt låst ordern, men ett par timmar senare gick betalningen igenom utan problem. Även när det inte funkar så funkar det på något sätt. IKEA kan sådant här, bara.

Preliminärt levereras möblerna i första halvan av juni, så det kan tänkas öppna sig en möjlighet för s.k. balkongvin någon gång innan eller under semestern. Kul! Det var påtänkt förra året, men gick ju inte att genomföra på grund av brist på möbler.

Unfucking-ledig fredag

I fredags var jag ju ledig och hade lösa planer på att gå ut och promenera i vårsolen och/eller läsa färdigt Code Complete. Inget av det blev gjort, men jag gjorde å andra sidan en bunt andra saker i stället, så summa summarum blev dagen inte så dum. Ja, alldeles bortsett från det allra viktigaste: att jag fick ta det lugnt och varva ned.

Efter att jag vaknat gick det några timmar då jag inte alls vet vad jag gjorde, men sedan skrev jag ihop ett blogginlägg, åt frukost i form av gorgonzolaspäckad lax med brysselkål, småchattade med sambon och drack en mycket god kopp kaffe.

Vet inte riktigt hur det kom sig, men efter detta drogs tankarna till ämnet UfYH och när jag plockade ur diskmaskinen undrade jag om det skitiga hörnet därbortom gick att få rent. Det gick alldeles utmärkt och det sorgebarnet glänser numera av renhet.

Det slog mig att det vore bra att ta ”före”-bilder för att eventuellt kunna blogga om genomförda förbättringar, så jag gjorde en runda genom vardagsrum, kök och hall med mobiltelefonen. Särskild uppmärksamhet ägnade jag åt delar som glömts bort.

På vägen till biblioteket hängde jag undan mina ytterkläder och den torra tvätten. Väl framme fotograferade jag just det katastrofområdet ur alla upptänkliga vinklar och bestämde mig sedan för att förbättra läget en liten aning genom att ta med en kasse kläder till sovrummet, att gås igenom och sorteras upp här framöver.

I sovrummet drog jag upp persiennerna för att släppa in dagsljuset och noterade att solen föll snett och vackert in genom fönstret och de tunna spetsgardinerna gjorde fina mönster på väggen. Fram med kameran. Klädbetjänten flyttades ut ur bilden, sängbordet röjdes av. De tjocka tröjorna åkte in i garderoben, vardagssmyckena tog jag på mig. Grenuttaget och sladdarna fick ny plats nere på sängramens kant där de inte syns. Sängbordet behövde dammtorkas, sedan tog jag en bunt bilder.

Stolen i hallen som är min förvaringsplats för diverse halsdukar, sjalar, handskar, vantar och väskor har nu bara halsduk, kofta och lilla jobbryggsäcken kvar – det jag använder, varken mer eller mindre. Golvet under stolen blev rengjort när jag ändå var tvungen att flytta på den för att kunna fotografera byrån vid ytterdörren.

Från golvet under byrån försvann en handfull par skor ut till förrådet. Av två fulla hyllplan blev ett helt tomt efter att jag gått igenom sakerna därpå, kastat det mesta och flyttat ett fåtal till sina riktiga platser. Den översta hyllan får jag ta nästa gång.

När sambon till slut kom hem från jobbet hade jag rensat och röjt och ställt i ordning flera av de mindre ytor som är konstant belamrade med sånt som inte ska vara där. Det må så vara att skillnaden inte är astronomisk, men tittar man på rätt ställen är den definitivt markant. Och jag känner mig nöjd över mina spontana punktinsatser.

Jag är väldigt glad över att ha fastnat i unfucking-träsket. Det blir ju fint här hemma!

Möbel- och annan status

Det tar sin lilla tid, det här med omdaning av hemmet.

För snart två månader sedan beställdes möbler från IKEA. Dessa anlände ett par veckor senare och det blev mycket jobb med att flytta, och på grund av kortare vägg decimera, den gamla hyllan för att ge plats för den nya. Båda hyllorna står idag på plats, om än den nya vare sig fått bordsskivan fastskruvad eller insatserna monterade. Den gamla är dock åter fylld med dvd:er. Tanken är att rippa dem och vartefter packa ned eller på annat sätt göra sig av med dem. Det får ta sin lilla tid.

Vilket påminner mig om att jag bara är nästan klar med alla musikskivorna. Vilket i sin tur påminner mig om att jag just idag slog till och blev betalande Sp*tify-kund. Någon gång ska ju det också hända. Jag betalar gärna för bekvämlighet och såvitt jag förstått ska jag även kunna lyssna på min egen musik via programmet. Ska vid tillfälle också kolla hur Sp*tify-klienten i WD TV Live-burken fungerar. Nåväl.

Sängramen är sedan två veckor ihopmonterad och tagen i drift, vilket för övrigt (alltid glädjer det någon) gav mig ett redigt ryggont som hängde kvar i nästan tio dagar. Det tog några dagar att vänja sig vid att ta ut svängarna mer än vanligt vid passerande – jag är fortfarande lite öm på vänsterknäet som uppenbarligen sitter på precis samma höjd som sängramens utstickande kant. Men det känns allt en smula coolt att liksom behöva stiga upp för att lägga sig i sängen – ramen gör att madrassen kommer lite högre upp än när den stod på ben. Det känns lyxigt på något sätt. Kanske vore skoj att skaffa sig sänghimmel när man ändå håller på?

Vi har också köpt nya svala duntäcken, som känns helt ljuvliga, och fler påslakan eftersom de gamla börjar ta slut. Och jag köpte en ny kudde som jag dock ännu inte provat. Lite sommarskor och -kläder blev det också, även om det för min del återstår en hel del klädshopping. Jag önskar att jag tyckte sådant var roligare.

Tv-hyllan mitt emot sängen är (sedan förra helgen) också monterad och uppställd, men det är allt – ingen tv eller kringutrustning står ännu på den. Det kan vara en av sakerna som blir gjorda denna helg. Eller så får det räcka med att vi skaffat oss en Nespresso-maskin även hemma. En liten Pixie. Och separat mjölkskummare.

Det blir intressant att se om mina farhågor blir besannade framöver. Det vill säga, att det blir ännu svårare att komma iväg hemifrån, när också kaffe finns här. Det är nog inte så dumt ändå, att nuvarande uppdrag gör det omöjligt att jobba hemifrån. Jag måste tillstå att jag blir mer och mer lik min far. Jag stannar hellre hemma.

Bortsett från Expedit-och tv-hyllan är det väl balkongen som ligger närmast till hands att ta sig an. Bordet och mattan som ligger där ute idag ska kastas och bensindunken fraktas iväg till lämplig miljöstation. Golvet ska skuras och trallen (som levererades i veckan) läggas ut. Eventuellt också kapas till efter balkongens vinklar – den är inte precis kvadratisk, eller ens rektangulär. Vi får se hur mycket sådant det går att slippa. Och därefter kan det väl vara läge att skaffa möbler, vilket kräver ett eller annat besök på ställen som säljer dylika saker. Man måste förstås bedöma det estetiska såväl som provsitta innan man slår till. Och räkna lite på mått. Utrymmet är begränsat och det räcker ju inte med en skön stol till bara mig.

Och just det – jag har också bestämt mig för bågar och beställt nya glasögon. Både vanliga och läs-/terminalglasögon. Det tog sin lilla tid att komma iväg till butikerna med smakråd i sällskap och jag hade helt ändrat uppfattning mellan gångerna, men jag tror att det blev rätt valt. Och blev det inte det så går det ju bra att byta inom tre månader, utan kostnad och oavsett anledning. Synsam är bra på det sättet också.

Jag uppvisar för tillfället ett vackert blåmärke i armvecket, efter att i förrgår ha lämnat ifrån mig blod för analys. Det är för något slags hälsokontroll och ska bli väldigt intressant att se hur mina värden ser ut. Någonstans i högarna har jag tidigare resultat, så vissa saker borde kunna vara jämförbara. Spännande.

Mer? Tja, jag läser The Magicians (Lev Grossman), i Kobo (app, inte hårdvara).

… och så ska man komma ihåg att trycka på publicera-knappen också.

Möbelshopping hemma i fåtöljen

Åh, vad jag gillar IKEA ibland!

I januari besökte vi IKEA i Linköping tillsammans med sambons bror, som då köpte fler delar till sin lilla samling av serien Expedit. Jag och sambon förundrades över det ypperligt låga priset på delarna i en faktiskt ganska trevlig hyllserie, vars delar också innefattar ett skrivbord. Vilket är något vi en tid funderat på att skaffa.

I mars besökte vi IKEA i Kungens Kurva för att titta närmare på Expedit-serien och dess möjligheter. Vi satt både länge och väl på varsin sida av skrivbordsdelen och kände efter ifall det skulle räcka med en eller om vi måste ha något djupare. Två?

Jag blev också förtjust i några av skrivbordsstolarna, även om jag tyvärr inte tror att jag behöver ny stol – jag har ju redan en, som dock bara används när jag jobbar hemma, i vardagsrummet. Och så blev jag smått intresserad av ett skrivbord i Malm-serien, ett tänkbart alternativ ifall det skulle visa sig att Expedit inte funkar.

Förra helgen, d.v.s. under påskhelgen, besökte vi IKEA i Valbo köpcentrum (då vi av andra skäl var i närheten) för att titta närmare på den sängstomme vi nog ändå vill ha, men hade tittat lite för hastigt på ute i Kungens Kurva – det var många andra produkter som distraherade den gången och primärt Expedit som skulle granskas. Sängstommen såg bra ut, men dessvärre verkade det som att den kombination av färg och modell vi ville ha inte erbjöds. Bortsett från den lilla detaljen var allt bra.

Så det blev till att ta en rejäl funderare och till slut kom vi fram till att den alternativa modellen i vår utvalda färg skulle få duga. Bättre än inget, liksom. Men sedan skulle sambon nu i veckan ringa och fråga och i den vevan visade plötsligt webbplatsen just den modell vi önskade, i precis rätt färg. Däremot gick den inte att köpa online, vilket var en stor missräkning – det är ju så jäkla smidigt att lägga en beställning via nätet och få sakerna levererade direkt hem några dagar eller veckor senare.

Nåja, vi ställde in oss på att åtminstone bli tvungna att åka till varuhuset, hämta kartongerna i självplocket och därefter lämna in dem för hemkörning – man slipper ju åtminstone besväret med att ordna bil och själv lasta etc. Åka i helgen kanske?

Det blev idag och efter frukost och vi skulle åka ut mot Kungens Kurva. Surfade in på webbplatsen för att slutligt avgöra vilka delar vi behövde – bra att veta innan så kan man gå in, hämta, betala, lämna in för leverans och så lämna stället. Snabbt.

Och vad visar webbplatsen, tror ni? Jo, nu säger den att vår sängstomme visst går att beställa online. Så det gör vi, givetvis. Och när vi ändå var i farten fattade vi ett raskt beslut om att påbörja Expedithyllan, med skrivbord, så det slank med några sådana delar i samma beställning. För några futtiga extra tior i leveranskostnad.

Idag lade jag alltså en beställning på de första Expediterna i mitt hem – det blir en 5×5-hylla med skrivbordsdel och diverse lådinsatser i blandade färger. Dessa ska stå i vardagsrummet och bli ny datorarbetsplats. Idag är det köket och matbordet som används och jag tror absolut att det blir bättre med plats i vardagsrummet, där man kan umgås med eller utan tv, från soffa/fåtölj eller datorstol, enligt önskemål.

Så hurra, vad jag är glad och lättad idag! Jag slipper slösa flera timmars livstid på att åka till förorten och ser verkligen fram emot att få hem möblerna, som ju ställer krav på omstrukturering i hemmet. Vad gäller sovrummet blir det förhållandevis lite jobb, då rummet inte är värst belamrat – det handlar mest om att flytta sängen, ta bort benen, montera ihop sängstommen, lägga madrassen på plats och montera ihop samt ställa upp tv-hyllan. Och sedan någon gång ska det köpas en stor matta.

Värre blir det med vardagsrummet, där golvytan framför den gamla befintliga hyllan måste frigöras, så att hyllan som sådan kan tömmas och demonteras/flyttas för att ge plats för uppställning av den nya. Och om den gamla ska flyttas måste förstås dess tilltänkta plats först frigöras – ännu en hylla att tömma och demontera. Puh!

Men det blir bra att tvingas göra det här för vi behöver verkligen rensa i vår röra. Vi har visserligen kommit en bit på väg, men det är långt kvar. Och en icke oansenlig del av det återstående jobbet måste göras innan leverans, d.v.s. under veckan inkl. denna och kommande helg. Många är vi som jobbar bäst under press. Eller så.

Äsch, det jag egentligen hade tänkt skriva är att jag blir så glad över att det är så enkelt att handla över nätet och att IKEA för mig gör upplevelsen helt smärtfri. Jag brukar blir rejält irriterad varje gång jag ska beställa saker via någon webbplats, men på IKEA.se fungerar allting perfekt och precis som det ska. Stor eloge!

Mia köper kylskåp

Igår skulle jag äta rester till lunch, men förra veckans köttfärslimpa hade fått päls så det fick bli lax i stället. När jag skar upp en bit gurka därtill noterade jag att den inte var så iskall och nästan frusen som den brukar. Kände även på laxbiten och konstaterade att den var mer sval än kall. Därefter öppnade jag kylskåpet och fann viss brist på kyla. Här var det något som inte stod rätt till.

Termometern inne i kylskåpet visade +5°C, men stod å andra sidan precis intill kylelementet och vem vet om den visar rätt i sig själv. Jag hämtade en annan termometer och ställde den på översta hyllan, lutad mot en stor burk hemkokt lingonsylt. En och en halv timme senare visade den på drygt +11°C. Och nu ännu mer. Inte bra.

Att skruva på inställningarna gav sedermera ingen som helst effekt så det var bara att konstatera att det inte blir någon ”allt på en gång”-renovering av köket utan snarare en process. Överst på listan hamnade alltså kyl och frys.

Visserligen är det nu bara kylen som mår dåligt, men frysen är lika gammal så jag förväntar mig inte att den heller ska hålla mycket längre. Och let’s face it: rent estetiskt skulle det se förskräckligt ut med gammal frys bredvid ny kyl.

När jag då tvingades inse faktum och började tänka på allt jag skulle behöva göra för att få till ett byte av kyl och frys fick jag halv panik. Jag vet mycket lite om vitvaror och vad man ska tänka på när man ska handla – och nästan lika lite om vart man ska vända sig. Plus att jag inte hade budgeterat för sådana äventyr på min semester – jag har ju redan fullt upp med att göra… ungefär ingenting.

Det är förstås helt omöjligt för mig att logiskt förklara och motivera en sådan här irrationell känsla, men det är å andra sidan heller inte nödvändigt – vi kan helt enkelt nöja oss med att konstatera att gårdagens eftermiddag och kväll kunde ha varit betydligt muntrare. Efter att jag kommit överens med sambon om att vi tillsammans skulle ge oss ut på jakt nästa dag kändes det dock mycket bättre och när morgonen väl kom var jag åter i balans och hade läget under kontroll.

I morse gav vi oss alltså ut på stan och besökte först en butik med för litet sortiment och sedan en annan med större sådant. Vi provade oss igenom hela utställningen, hittade ett par skåp som kändes okej och slog helt sonika till på dem. Förvånansvärt smärtfri process, och en trevlig försäljerska därtill. Tyvärr kunde de inte leverera förrän på torsdag, men det var så skönt att få lämna ifrån sig bollen att jag accepterade det. Och alltså är det bara att hålla sig hemma för att ta emot leveransen. Bortforsling av den gamla utrustningen ordnar sig på endera sättet – antingen m.h.a en kompis eller butikens bortforslingstjänst.

Efter inköpet unnade vi oss kaffe på det lokala Espresso House-haket varvid jag gratulerade mamma på födelsedagen och informerade henne om min triumf.

Nå, jag fick ändå tre och en kvarts års respit för det facila priset av en låda öl.

Dags för hoyablomning igen

Så jag undrade vad det var som luktade blomster i köket! Jag sneglade misstänksamt på nejlikorna som står i en vas på köksbordet, men det kändes inte rätt. Jag tänkte ”Men det kan väl knappast vara hoyan? Jag borde ha märkt om den knoppats igen.” och kastade en blick åt det hållet. Bingo! Oj, så lukten stör min känsliga näsa.

Det var ju för katten bara drygt två månader sedan sist den blommade. Kanske är det med hoyor som man brukar säga om kaktusar: de blommar när de tror att de ska dö. D.v.s glöm bort plantorna så att de blir desperata… då jäklar, blir det blomning! För den har stått ihopföst tillsammans med alla andra blommor från köksfönstret på en stol sedan i slutet av juli. Då det var så där varmt, ni minns, så att man var tvungen att ha köksfönstret öppet mest hela tiden?

Hur som helst står nu hoyan under minst några dagar i strikt karantän i biblioteket, med dörren ordentligt stängd…

Hoyan har blommat

Okej, jag skulle ju rapportera om blommandet också. Sent omsider, men dock.

Cirka en och en halv vecka efter förra inlägget stod plantan i full blom. Då märktes det också att blommorna doftar starkt. Jag blev snuvig och tung i huvudet när jag satt på datorplatsen, i köket (i vars fönster plantan står). Det fick bli att ta med sig datorn in i biblioteket under några veckor.

Och faktum är att man sitter förbaskat bra här, i läsfåtöljen, med någon eller några av sina bärbara datorer (periodvis har jag alla tre – min Mac och de två jobbdatorerna) och med externa högtalare inkopplade. Om jag är hemma och det är soligt ute sitter jag nästan alltid här, för att det är så ljust och fint och bekvämt i min läsfåtölj. Jag är vansinnigt nöjd med det soliga hörnet såväl som både val, införskaffande och placering av fåtöljen just där. De senaste tre dagarna har jag också suttit där och jobbat eftersom jag är och varit förkyld. Det har funkat riktigt bra och jag känner att jag nästan vill bosätta mig i fåtöljen. Kanske borde jag helt enkelt flytta in i biblioteket?

Men blommande hoya var det. Here goes:

That’s all, folks!

Hoyan planerar blomning

Idag upptäckte jag en knoppande blomställning på den hoya jag i våras fick av Drottningen och som i min vård transformerats från blad till riktig planta.

Alltså, när jag tänker efter har jag nog sett knopparna förut, men inte riktigt lagt märke till dem. Vill minnas att jag tänkte något om rester från förra blomningen, som inträffade för ca två månader sedan. Den här ser likadan ut som den förra, som med tiden utvecklades till en blomma – se bild nedan.

Det är dags att lägga ut bilderna som blev liggande efter förra gången – det blev aldrig av att jag bloggade om det trots att jag ville visa Drottningen hur fint den utvecklas i mitt köksfönster. Hoyan verkar kunna överleva hos mig.

Så här ser knoppen ut – mest trist och en smula plastig:

Nästa helg förväntar jag mig att se något i den här stilen:

Särskild stol beställd

Jag blev ju både nyfiken och intresserad när jag läste om den särskilda stol som Johan sökte. Speciellt nyfiken blev jag på Gravity™ balans® och blev riktigt glad när jag insåg att det fanns en återförsäljare rätt nära hemmet.

Stället jag talar om är Bed and Room, på Magnus Ladulåsgatan 27 här på Söder. Jag kan varmt rekommendera ett besök. Det var en upplevelse.

När vi steg in i den tomma butiken (d.v.s den var tom på kunder, men inte på möbler) blev vi varmt välkomnade av en herre som snabbt visade var de olika intressanta stolarna fanns (ja, han hade faktiskt Gravity i butiken, vilket jag inte förväntat mig) och sedan försvann in bakom disken igen. Jätteskönt att få titta och prova i lugn och ro.

Det ställdes väl några frågor kring stolsmodellerna och erhölls information om både ditt och datt och en massa annat. Vi provade och satt och låg och kände efter och kollade tygprover och pratade med personalen lugnt och stilla såväl som länge och väl. Det var liksom helt okej att bara hänga i butiken.

Totalt sett blev vi kvar i butiken någonstans mellan tre och fyra timmar, tills långt efter stängningsdags, och hade vid det laget fått både kaffe och choklad och nötter och träffat frun och hunden och tackat nej till en drink och… ja.

Åter ute i den vanliga verkligheten igen snöade det. Lite.

Det blev definitivt en trevlig spontan söndagsutflykt, för att inte säga -upplevelse, trots att vi aldrig kom till den tilltänkta stan.

Så vad tycktes då? Om stolarna alltså.

Ja, Gravity som jag spanat in var i och för sig skön att ligga i. Man sitter och ligger med stolen i fyra olika lägen – medarna är liksom segmenterade, d.v.s har trubbiga hörn så att den stannar i läge. Man kan somna i den. Skön.

Den är definitivt ingen arbetsstol och heller inte så flexibel för passageraren som jag önskar, men det är nog främst prislappen som avskräcker. Det känns inte helt rätt att betala ett tjugotal tusenlappar för den. Inte för mitt hem. Jag kan tänka mig den i exv väntrum – med risk för att jag därmed anses häda.

Stolen som blev beställd heter Variable™ balans®, designad av Peter Opsvik, och ser ut så här (fast tyget blev vad vi insatta kallar petrol – djupt blågrön):

Leveransbesked väntas idag. Det blir spännande att få använda den sedan.

Njutning i ny säng

Igår natt sov jag första natten i den nya sängen och det gjorde jag som en kronprinsessa. Inte obekvämt som på någon sagans ärt, utan djupt och gott och upphöjt majestätiskt. Eftersom jag, främst av städtekniska skäl, valt lite längre ben blev sängen nämligen oväntat hög. Jag fasar lite skämtsamt för att tappa något ned på golvet – det blir jobbigt att plocka upp sakerna igen!

När jag lade mig raklång och sträckte armarna rakt ut mot kanterna kändes det som om jag nästan fastnade, som om bäddmadrassen var en magnet. Det var nog ingen dum idé att välja bäddmadrass i naturmaterial, trots priset.

Jag tror att jag kommer att sova gott inatt med.

Som man beställer får man ligga

Idag tog jag mig äntligen (=det har varit på tapeten sedan jag flyttade, i april) till IKEA för att provligga madrasser. Det gick förvånansvärt bra och lätt att välja och nu har jag till och med lagt en beställning. Via nätet, givetvis. Preliminärt leveransdatum i nästa vecka. Hoppla, så det kan gå undan!

Märkligheter i köket

Blackwater gav mig en köksutmaning och fjärran vore det mig att ducka.

Ta med er kamera in i köket och leta reda på det märkligaste föremål ni hittar, ta kort på det och posta det på er blog. Posta sedan inlägget i kommentatorsfältet här samt utmana tre personer till att göra samma sak.

Här är min bild och den föreställer något inte särskilt märkligt egentligen, men det verkar fånigt att lägga upp en bild på Mac:en (jo, datorn bor i köket och jag tycker att den är märklig) så det får bli min [enda] kylskåpsmagnet och tillika tubklämma, som hänger på dörren till frysen (borde heta frysskåpsdörr i analogi med kylskåpsdörren, men det låter bara fel) och så klart aldrig blivit använd – jag köpte den nog för att träet är/var fint.

Jag utmanar MsAcne, ivve och Drottningen, som jag tror alla kan tänkas hitta eller göra något märkligt av det mesta.

Har ni tänkt på att det här blir lite av ett taktikspel? Det vore dumt att utmana människor som inte kan förväntas anta utmaningen och därmed hålla kedjan obruten, så det handlar om att välja rätt.

Så nu är det upp till bevis – valde jag värdiga vinnare?

Leverans av läsfåtölj

Idag ringde någon från Mio och ville leverera möbler till mig. Jag fick välja mellan tidsluckorna 14-18 resp. 18-22. Jag valde 18-22, men fick ändå stressa hem.

Strax före 20 ringde telefonen och jag fick gå ned för att … tja, skriva på och hjälpa till att bära var det väl. Fåtöljen gick nätt och jämt in i hissen ens efter att den skyddande wellpappen tagits bort. Och knappt genom dörren till biblioteket (där den ska stå). Fotpallen i sin nätta kartong bjöd inte på sådana svårigheter.

Jag drog av skyddsplasten från fåtöljen, monterade benen och reflekterade över att tyget såg glansigare och lite sladdrigare ut än jag väntat mig. Jag letade reda på de gamla tygproverna och jämförde, bara för sakens skull, men det var rätt.

Sedan var det dags att packa upp fotpallen, som visade sig vara… brun!?

Jag beställde ju en fotpall klädd i mörkgrått tyg och på etiketten står det också mycket riktigt ”d. grey”. Lik förbaskat är tyget på den levererade fotpallen brunt. Så det blir att reklamera. Suck, sådant onödigt jobb skulle jag så gärna avstå.

Min mörka sida är i allra högsta grad upprörd och irriterad över felleveransen och målar upp allehanda dystra scenarier. För det kan inte komma något gott av en sådan här miss. Det är jag och ingen annan som drabbas och får lida för att någon idiot och klantskalle gjort fel. Och nu ska jag då behöva vänta 7-8 veckor till.

Min mindre mörka sida har nog gått och lagt sig, men om den var vaken skulle den förmodligen kvittra något om att ”Shit happens och man vet aldrig vilka trevligheter detta kan innebära – vänta och se!”. Hm, det är nog tur att den sidan sover för annars skulle jag gladeligen banka den i skallen. För att den har rätt. Det här kan ju faktiskt leda till något bra… också. Möjligheter lurar alltid i vassen.

Väntar läsfåtölj

Sitter uppe för sent, som vanligt.

Jag har äntligen beställt min läsfåtölj. Den levereras sent i oktober, gissar jag. Mörkgrått, slitstarkt tyg. Svarta ben. Och så den tillhörande fotpallen, förstås.

Nästa aktivitet blir att provligga madrasser. Det låter roligt, fast ändå inte. Tidsödande och svårt… jag hoppas att det inte finns alltför många varianter.

En halv Mio-pudel

Jag ångrade mig. Stod på busshållplatsen och väntade i nästan 10 minuter och sedan kändes det inte rätt att åka dit ut. Hur skulle jag göra, egentligen – bli arg och skälla på någon och/eller tvingas välja ut nya tyger eller kanske rentav beställa fåtöljen på stående fot, utan att ha sett hur tygerna ser ut i min miljö? Och kanske, kanske låg ändå tygproverna och väntade hemma på hallmattan? Antingen i dagens skörd, eller sedan tidigare. Jag menar, det är ju inte precis som att jag har kikat i högarna som hunnit samlas. Vid sidan av dörren ligger en bunt hopvikta kartonger och diverse tidningar, som alltså ska tas med till därför avsedda avlämningsplatser nere på gården, och intill dessa landar den inkomna posten som jag bara klivit över i minst en vecka. Det vore onekligen pinsamt att ha åkt ut till Heron City och skällt på någon stackars Mio-anställd, för att sedan komma hem och hitta tygproverna på hallmattan. Även om ingen annan fick veta.

Så jag vände på klacken och bestämde mig för att fortsätta med Java Posse-gängets röster i öronen (jag är faktiskt osäker på om jag skulle lyssna på dem även om inte Dick Wall var och lät så ljuvligt brittisk), men skulle jag ta tunnelbanan eller promenera? Jag valde att promenera, åtminstone en bit, för att hinna lyssna ordentligt. Om än himlen var mörkt och hotande grå hade jag dock inte känt en droppe regn, så det var värt att chansa. Eftersom jag hade varken jacka eller paraply hade jag blivit rejält blöt och kall om det regnat. Men det gjorde det inte, och promenaden var så behaglig, och lyssnandet underhållande, att jag fortsatte tills jag gått hela vägen hem. Någonstans mellan 7500 och 8000 steg blev det (jag tog den längre vägen, över den andra bron) och ungefär en timme. Jag reflekterade över att jag inte kände mig trött vid hemkomsten. Lite varm möjligen (men bara lite). Det är stor skillnad mot förr.

Väl hemma kollade jag igenom posthögen innanför dörren och hittade… japp, ett kuvert med tygprover. Så jag gjorde inte helt rätt i att känna mig blåst av Mio. Kuvertet var dock poststämplat den 14:e, tio dagar efter mitt besök, så det känns inte som om jag hade helt fel heller. Sedan vet man förstås inte om det var Mio-personalen eller tygfirman som sjabblade, så okej. Mio får väl vara oskyldiga tills annat eventuellt bevisats. Hm, nu måste jag ju välja ett tyg…

… vilket inte blev särskilt svårt alls, när jag väl tittade ordentligt på dem. Det som var fulast från början känns bäst nu. Och verkar mest praktiskt, så jag tror att det blir alldeles rätt. Egentligen är dessa mörkgrå tyger så pass lika varandra att vilket som helst av dem säkert skulle funka. Jag tror inte ens att man kommer att tänka på tyget när väl fåtöljen står på plats, så allt besvär kring väljandet är nog egentligen ganska onödigt. Men jag behöver tid för att förankra mina val och beslut, annars är risken stor att jag ångrar mig senare.

Så… då gäller det bara att hitta tid att åka dit ut och handla. Kanske i morgon, efter träningen? Eller jag kanske skulle handla först och träna sedan? Det borde gå ungefär på ett ut eftersom båda stänger åtta, men det sistnämnda vore nog mer praktiskt fast det ökar risken för att det inte blir något tränande. Det var meningen att jag skulle få träningssällskap, men väninnan har av hälsoskäl hoppat av, så jag har ingen annan driv- eller dragningskraft än min egen. Äsch. Jag kom just på att jag har bokat tvättstugan, så det blir bara träning och dessutom hyfsat tidigt – ingen tid för utflykter. Kanske på torsdag, då jag visserligen ska träna igen, men inte tror jag har något annat inbokat.

Önskat: Lamp-porr

Här kommer mer lamp-porr, enligt önskemål från MsGarbo.

Den silverfärgade modellen (mycket diskret antydd i ett tidigare inlägg) hade jag redan, medan den guldfärgade (snyggare i verkligheten än på bilden) är det senaste nytillskottet. Båda gör sig utmärkt antingen i ett fönster eller på balkongbordet, men den silvergrå varianten är fortfarande min favorit. Max 40 W får användas – jag kör med klar lampa på 15 W för optimal mysfaktor.

Leverantör: Globen AB. Återförsäljare: Elektriska Svea.

Mia besöker Mio

Jag behöver gå och lägga mig strax eftersom jag ska vara på kontoret igen i morgon bitti. Pigg och skärpt, alltså – det räcker inte med att bara infinna sig.

Det ska bli intressant att se hur det går att sova, med tanke på att grannen i lägenheten under mig (som har Hammarbyflagga på balkongen och vars kylskåp jag använder som mitt eget) spelar Iron Maiden på så hög volym att jag i alla fall i vardagsrummet kan sjunga med utan att överrösta musiken. Jag kan inte bestämma mig för om jag är arg på eller tacksam för underhållningen – musiken är ju bra och jag blir glad av att höra de gamla plattorna, men tillfället är lite illa valt. Och allsången, måste jag väl också säga, är inte direkt njutbar. Eller allskrålet, kanske det borde heta.

Idag hade jag nog inte gjort många knop alls, om inte väninnan faktiskt hört av sig som jag bett henne göra ifall hon orkade hänga med ut på stan för lite ospecificerat och opretentiöst shoppande av tillbehör till heminredning. Som det nu blev besökte vi Mio i Järla och jag var så där spontan och beställde en bäddsoffa till gästrummet. Röd, vilket storligen förvånande väninnan – ”Va, ska du börja med färg!?”. Den var dock inte lika klarröd i verkligheten som den (i alla fall på min bildskärm) ser ut på bilden. I övrigt köpte jag en enkel datorstol, en spegel till hallen (52×167 cm, med 4 cm bred ram i borstad ljus metall) och två taklampor – en till köket och en till ett av sovrummen.

Spegeln visade sig inte passa på den utsedda hallplatsen (eftersom jag tänkt fel om måtten), men bli perfekt i sovrummet – samma modell, fast högre och smalare ska jag köpa och hänga i hallen så snart tillfälle ges, men det är ju egentligen i sovrummet den gör mest nytta. Det är nämligen så att jag annars alltid har den ena spegeldörren från badrumsskåpet stående på byrån i sovrummet och förutom att den är för liten för att ge tillräcklig överblick över katastrofområdet (=mig och min klädsel) så gör det badrummet rätt osnyggt.

Sovrumslampan fick hamna i mitt sovrum för att den var så fin – den gamla halvtråkiga plafonden duger gott åt gästrummet. Lampan ger inte riktigt så mycket ljus som jag önskat, men ruggigt schyssta skuggor och sådana ljusstänk på väggarna som tar mig med på en mental resa till stranden eftersom de påminner väldigt mycket om solljus reflekterat av vatten.

Jag tänkte försöka visa lite av hur det ser ut, på bild, men datorn jag brukar använda för sådant befinner sig på kontoret och jag har inte tid att installera och konfigurera programvaran på någon jag har här hemma. Senare kanske.

Den andra lampan (med fyra spot:ar), som ska hänga över matbordet, kommer inte upp förrän jag hittar eller på annat sätt får tag i en längre sladd som räcker från kontakten till lampkroken. Men den kommer att bli bra där.

Underhållningen nedifrån tog gudskelov slut omkring halv elva. Men tyst är det inte, för nu ser man tydligen på tv och uppenbarligen har man en rejäl ljudanläggning – stolen under mig vibrerar av ljuden som tränger upp i min lägenhet. Jag hoppas att jag kan somna och sova bra trots detta, även om det hade gått bättre till Iron Maiden – bra hårdrock på hög volym är ju lugnande.

Och så håller vi tummarna och knyter tårna för MsGarbo, förstås!

Kedjeförseningar

Det var det där med att gå ut, ja. Jag tror att det var det första jag skulle göra idag. Och här sitter jag ännu. För jag kom på att det fanns en bunt andra faktorer som påverkade och att jag hade vad som i alla fall känns som en massa saker jag absolut måste göra innan jag kunde gå ut och promenera. Sådant som t.ex att duscha, hitta svala kläder och fixa i ordning (plus äta!) lunch. Ja, det var några saker i alla fall. Det finns fler faktorer, av mer privat natur, som jag förtiger.

Suck, sådana här gånger blir jag lite trött på mig själv.

Lunchen är i alla fall avklarad (citruskyckling med ingefära), men varken duschandet eller kläderna. Och jag måste gå och handla, så att jag kan laga mat för frysens räkning. Mest frukt och grönsaker. Och så en massa bär, som jag glömde köpa förra gången, och antagligen blir det väl keso till dem – för i veckan ska jag ju äta två mål mat per dag och då verkar fruktsallad med keso bra som frukost. Inget besvär med att laga till, liksom. Och för fryslagandet skulle jag också behöva skaffa matlådor. Var hittar jag dem, och hur avgör jag storleksbehovet?

Och jag får inte ihop en sammanhängande plan av de bitar jag har att spela med. Vilket jag gissar är anledningen till att jag sitter här i stället för att faktiskt göra något, vad som helst. Jag tror att jag helt enkelt får skjuta upp promenaden tills i kväll. Fördelen med det är att det är skönare att gå när det hunnit bli lite svalare. Nackdelen är förstås att jag då knappast längre kan få någon färg av solen.

Så… när man inte får ihop ekvationen eliminerar man bara några variabler. Eh.

Det jag menar, om jag ska vara seriös, är att när jag inte får ihop det för att det är för många saker att jonglera med så brukar det gå att lösa problemet genom att plocka bort en eller flera tills det hela blir hanterbart igen. Jag är verkligen inte någon som klarar av att hantera en samtidig mångfald. Det där med att kvinnor besitter simultanförmåga är bara en myt. Säkert ännu en manlig härskarteknik!

Alla fattade att föregående utrop handlade om humor, va? Jag bara kollar…

Idag är det verkligen sommar ute – lika varmt som inne (där det är varmare än jag skulle önska: +25ºC). Inga fönster eller dörrar är eller har varit öppna idag. Solen skiner delvis på min balkong och jag har insett att lägenheten nog kommer att vara rätt varm om sommaren. För solen ligger i princip på från morgon till kväll, om än på olika sidor och ibland stoppad av huset mitt emot. Ljust och fint är det!

Här trivs vi

Jag sitter vid datorn och lyssnar på Rainbow:s ”Rising”-platta, med balkongdörren öppen så att trafikljudet blandar sig ordentligt med musiken. Det är inte tyst och stilla och lugnt att bo så här i stan, vid en hyfsat trafikerad gata. Just på söndagar är det ganska lugnt, men de stora blå bussarna går ju alla dagar och de… ja, de låter. Jag kan tycka att det är rätt skönt att det inte är tyst, för ljuden av mänskliga aktiveter, vare sig det är bussar som stannar och startar eller skräniga fyllskallar som glider hem från krogen eller är på väg ut någonstans, gör att jag inte känner mig helt ensam i världen. Jag är med, jag finns där mitt i smeten på något sätt.

Jag tror att jag nu kan deklarera att jag trivs bra i min nya lägenhet, skavankerna till trots. Det är ljust och fint och jag kan se människor och deras aktiviteter genom godtyckligt fönster – är det inte i lägenheterna mitt emot så är det människorna som rör sig nere på gatan. Det känns helt naturligt att bo här, det är mitt hem.

Mina krukväxter trivs också – de växer och får nya fräscha blad. Lyckliga Lottan har börjat blomma och fredskallan är även den på god väg. Hibiskusen verkar mer tveksam, men har ändå fått några nya blad. Den behöver nog få bättre omvårdnad, misstänker jag, men vad det innebär borde jag förstås ta reda på. Och den nya hoyan behöver planteras. Eftersom jag inte hittat den blomjord som blev kvar sedan förra omgångens plantering (den kan ha tagit slut eller helt enkelt blivit kastad) blir det till att köpa ny. Och varför inte även en fin ytterkruka?

Undrar om det inte är just ljuset och åsynen av människor som gör att jag känner mig så tillfreds här. I den gamla lägenheten var det mörkare och jag såg knappt några människor alls. Det sistnämnda går förstås också att se som positivt (fritt, ostört läge) men det uppmuntrade också till att dra sig undan från… det mesta.

Det slår mig att min nya bostad gott kan få stå som en symbol för livet som det förändrats – jag har mig själv högre på prioriteringslistan och har fått ljus i sinnet. Det där med att se människor ber jag att få återkomma om, för jag befinner mig fortfarande i en total egobubbla. Och kanske måste det vara så för att jag ska kunna fortsätta viktminskningen – det gäller ju att prioritera här i livet och jag klarar inte av att fokusera på flera saker samtidigt. Simultanförmåga noll, liksom.

Jag försöker se livet som en ständigt pågående process, acceptera att allt inte kan göras samtidigt och på en gång – trots att jag så innerligt gärna skulle vilja det. Försöker stå ut med insikten om att vissa saker alltid kommer att vara i förändring, även om det är olika saker från gång till gång. Det måste ju rent logiskt vara så för att en utveckling ska ske – inget fixar sig ju omedelbart, med en fingerknäppning. Vi måste ta bara ett enda litet steg i taget, i vad som är en livslång promenad.

(det svåraste med ett inlägg är ofta att välja kategori och/eller etiketter – hjälp?)