American Idol S13E22-23 Top 9

I vanlig ordning passar jag under helgen på att se veckans avsnitt av American Idol och tänkte, nu när jag ändå är igång med skrivandet på bloggen, att jag lika gärna kan skriva ned mina korta kommentarer. Vem vet, en vacker dag kan det vara kul att se vad jag tyckte och tänkte då. Någon av dessa kommer ju att vinna tävlingen och någon/några kan mycket väl bli stora stjärnor efter detta. Så… nu kör vi!

Veckans tema är ”I’m With The Band” och avsnittet jag tittar på är alltså S13E22.

Alex Preston – en av mina favoriter, trots allt. Så talangfull! Ikväll framför han ”Don’t Speak” (No Doubt) och det känns lite skakigt fram tills efter första refrängen, men sedan är han bra som vanligt. Jag blev dock lite förvånad över stuket, då jag hade förväntat mig något tuffare. Det här är ju mer popfunkigt, med jazzinslag. Me like!

Majesty Rose – också någon jag gillar. Hon sjunger ”Shake it out” (Florence + The Machine). Jag känner inte igen låten förrän efter en stund och tycker att det börjar svagt. Och för mig kommer det aldrig igång. Hennes röst försvinner i uppträdandet.

Dexter Roberts är country-snubbe och sjunger ”Boondocks” (Little Big Town). Duktig, men ingen favorit. Här gör han, tycker jag, ett utmärkt framträdande.

Malaya Watson – en av mina största favoriter. Hon framför ”The Long And Winding Road” (Beatles). Enorm sångerska, fast man inte tror det när man ser henne. Det här gillar jag, även om det inte var hennes allra bästa framträdande i tävlingen.

Sam Woolf – den unga killen. Han sjunger ”Hey There Delilah” (Plain White T’s). Han är duktig, men den här gången räcker inte ända fram för mig. Och här låter rösten och tonen skakig, som om han har svårt att höra sig själv och blir nervös.

Jessica Meuse. ”Rhiannon” (Fleetwood Mac). Jessica är ojämn. Här blir jag inte klok på om hon gör sin grej eller försöker låta som originalet. Det känns distanserat.

C.J. Harris. Han är också en favorit. Och sjunger ”If It Hadn’t Been For Love” (The SteelDrivers) idag. Spontant tycker jag att framträdandet känns professionellt och skickligt, även om pitchen är lite flaxig idag. Jag gillar’t ändå. Han är intressant.

Caleb Johnson. Säsongens rocksångare. ”Dazed & Confused” (Led Zeppelin). Honom måste jag bara gilla, för han gör sin rockgrej bra. Framträdandet ikväll är tungt och intensivt, med bra dynamik. Underbart! Caleb övertygar i sin paradgren.

Jena Irene. Också en av mina favoriter. Hon är väldigt duktig och har en skön, personlig röst. Jena framför ”Bring Me To Life” (Evanescence). Även Jenas röst drunknar tyvärr lite i musiken och jag misstänker mixningen i tv:n, för domarna säger ingenting om det. Alls. Men hon är supercool, rent allmänt. Riktigt bra.

Så där, då har jag hört (och kommenterat) avsnittets alla framträdanden, samt därefter dekorerat texten med vad som verkar vara officiella videor på YouTube.

Efter att ha kollat på dessa kan jag konstatera att det inte alls låter som det gjorde i tv:n – mixningen är bättre här. Vilket alltså innebär att mina kommentarer ibland kan te sig konstiga, men då är det för att det lät annorlunda i tv:n. Det är inte mitt fel!

Då så. Då tycker jag att vi går över till resultatavsnittet (S13E23). Och där kommer så klart en spoiler – vill du inte veta resultatet bör du nog sluta läsa här någonstans. Jag skriver dock inte ut namnet på den det berör förrän på inläggets allra sista rad.

Randy Jackson säger i inledningen:

Last night all the contestants took on ”I’m With The Band”. My three top favorites of the evening: Caleb, Malaya & Jena.

The cream is starting to rise to the top.

Now I’m saying… three were amazing, gave memorable performances. The other six: time to catch up if you wanna win this. Time to catch up.

Och jag håller med honom – till 100%.

Jag håller däremot inte alls med om publikens val av person som får sjunga för sin ”överlevnad” och jag anar att det gör inte Jennifer Lopez heller, så jag tänker att det är kanske nu domarna ska utnyttja sin möjlighet att ”rädda” den som hamnade sist i veckans resultat. Om de gör det är de hädanefter maktlösa, men personen ifråga får i alla fall vara med och tävla med de andra, på samma villkor, även nästa vecka.

Och så blir det då dags för personen att försöka sjunga sig kvar i tävlingen.

Framträdandet är bra, stabilt och jag tycker verkligen inte att hen borde åka hem nu, men det är tyvärr inte så enkelt. Domarna behöver tänka längre än näsorna räcker också. Så nej, det blir ingen räddning – Majesty Rose är ute ur tävlingen.

Melodikrysset: en succé

Det gick ju alldeles fantastiskt, högt över förväntan, bra att lösa Melodikrysset! Jag och @snofl kunde tillsammans svaret på alla frågor. Ja, utom en tämligen lättgissad filmmusikkompositör. Där jag var vilsen, hade hon svar. Och tvärtom. Vissa saker kunde båda.

Och roligt var det också! Antar att jag inte hade känt precis likadant om det gått dåligt, dock. Men det här gav blodad tand, så jag tror att det får bli ett stående lördagsmorgoninslag. Tills vidare i alla fall.

Så: lördag morgon, kl. 10:03. P4. Allt man behöver står att finna på programmets hemsida, där det även finns ett kryss/en spelplan att fylla i direkt på nätet och det går även att skicka in lösningsförslag den vägen. Mina utskriftsmödor var således helt överflödiga.

Och, antagligen inspirerad av programmet, lyssnar jag nu på sådant som är mer min egen musik. Joan Jett låg i den aktuella spellistan på Spotify, som dessvärre har väldigt lite av hennes material att tillgå, så jag travade bort till cd-hyllan och hittade lite mer. Dock kan jag konstatera att det mesta av hennes musik har jag på vinyl.

Det har länge varit dags att överföra alla vinylskivor till ett digitalt format. Men vilken jäkla tid det kommer att ta! Och eftersom jag misstänker att skivspelaren (som skriver ned musiken i mp3-format på en USB-sticka) går lite för fort och jag dessutom inte gitter spara ned låt för låt utan lagrar hela LP-sidan i en och samma fil behöver jag ett trevligt och lättanvänt redigeringsprogram. Förr, i Windows-världen, körde jag Audacity och var rätt nöjd med det, men nu för tiden är jag ju Mac-användare och där är det andra program som gäller. Det stör mig att jag såg ett tips på Twitter bara häromdagen, men har glömt bort vem som skrev och framförallt vad som skrevs. Nåja, det kan knappast skada att kasta ut en fråga i Twitterflödet…

Tillägg: Någon minut senare hade jag svaret: Audacity finns för Mac. Tack, Twitter och, framförallt, @darksidedesign!

Musik som ger magont

Jag blev tvungen att hålla för öronen med hårddiskmusik eftersom kollegorna i projektet intill höll polsk riksdag och då var det David Cook som låg i spellistan. Han, i låtarna från American Idol, ger mig ont i magen. På ett bra sätt. Tror jag. Det är något med hans röst och låttolkningar (särskilt av Dolly Partons ”Little Sparrow”) som går rakt in och väcker en intensiv saknad eller längtan eller vad det nu är för något (jag är kass på att precisera känslor) som känns i magen. Resten av låtarna bara förstärker intrycket och jag finner mig sitta här med tårar i ögonen. Inte särskilt professionellt och jag hoppas att ingen behöver prata med mig nu.

Vilken musik går rakt in i hjärteroten på dig?

Edit: Låtarna finns att hämta via The Pirate Bay.

Pusslar vidare

Igår gav jag mig på pusslande som en flykt undan den totala tristessen. Jag hämtade in ett par pussel från förrådet och organiserade om matbordet för att kunna börja lägga ett av dem. Pusslandet har sysselsatt mig ett antal timmar, både igår och idag, men jag saknar verkligen mina nya glasögon (måtte de levereras snart!). Pusslande blir man ruggigt trött i ögonen av.

Jag har insett att nästan allt jag kommer på tanken att sysselsätta mig med ställer krav på synen: pussel, broderi, böcker, tv/film, dator. I teorin kanske det skulle vara en bra idé att lyssna på ljudböcker, men jag tror att jag skulle ha svårt att koncentrera mig, bli uttråkad och/eller somna. Värt att prova, dock.

Hämtade in fler bokkartonger till lägenheten och hittade då inte bara cd-skivor utan även de saknade hyllplanen till cd-hyllorna, så nu har jag också kunnat börjat ställa min musik på plats. Jag är dock rädd att även oregistrerade plattor hamnar i hyllorna nu, men jag får väl gå igenom dem i efterhand. Jag menar, det är ju rätt värdelöst att ha ett register om hälften av plattorna inte finns med i det.

Onödigt mycket av min musik skulle må bra av att hitta nya ägare för det är skit jag inte gillar. Finns det någon musikens motsvarighet till BookCrossing, tro?

När cd-skivorna är på plats är vardagsrummet i stort sett klart. Ska bara sortera dvd-filmerna och packa upp den gamla stereon – tänkte försöka mig på att köra datorljudet via den, för vad skulle jag annars använda den till när dvd-spelaren står i motsatta andra änden av rummet? Framöver, när jag haft tid och ork att lära mig lite mer om möjligheterna, ska jag skaffa mig en genomtänkt musiklösning.

Fler böcker har jag också plockat upp idag, och då hittade jag boken som ivve glömde hos mig för rätt många år sedan. Jag läste första stycket och insåg att jag ville läsa resten också, så då tog jag paus och lade mig på tvärsan i fåtöljen och läste ett tag. Det var länge sedan jag läste annat än IT-relaterade böcker.

Att be Last.fm välja musik med utgångspunkt från Judas Priest verkar ge ungefär sådan musik jag växte upp med och fortfarande gillar: Judas Priest, Accept, Saxon, Halford, Anthrax, Iron Maiden, Dio, Megadeth, Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow, Bruce Dickinson, Whitesnake, W.A.S.P., Ozzy Osbourne, Thin Lizzy, Iced Earth (aldrig hört talas om!), Scorpions, Motörhead, Twisted Sister, Overkill (inte heller hört talas om förut), Running Wild, Fight – äh, nu börjar det spåra ur!

Undvik att läsa om ett band på Wikipedia för där fastnar man alldeles för lätt och det kan ta timmar innan man lyckas slita sig loss igen. Men det är ofta lärorikt.

Om någon undrar om hälsan så är den fortfarande inte särskilt god. Det är tungt att andas och gör ont att hosta. Febern, däremot, tror jag gett med sig lite. Jag har inte varit utanför huset sedan i onsdags och har inga direkta planer på att ge mig ut heller, men vi får se hur det känns de närmaste dagarna.

Jag fick en inbjudan till umgänge/middag med och hos vänner, och blev förstås tvungen avböja av hälsoskäl. Det gladde mig att de ville ha mig med. Det finns någon eller några som tänker på mig. Människor i den fysiska verkligheten.

Jag borde börja fundera på det här med inflyttningsfest också. Väninnan har lagt en beställning, men jag känner mig än så länge lite tveksam samtidigt som jag hemskt gärna vill träffa mina människor. Exakt vilka dessa är vet jag förstås inte, men det låter rimligt att i första hand bjuda dem jag helst träffar. Och bara för att jag skrev så där kommer jag väl att glömma bort någon av er som läser detta…