Jim Matheos och Fates Warning

Jag snubblade över en av Jim Matheos soloplattor, Away With Words (1999), som lät väldigt trevlig. Och nu när jag trålar YouTube inser jag att hans första soloplatta, First Impressions (1993), låter ännu bättre. Vill ha!

Lyssna själv på följande låtar (ja, även övriga som hittas på YouTube).

Jim Matheos, Metaphysical Soup:

Jim Matheos, The Air of Autumn:

Och eftersom Jim vanligen spelar i Fates Warning måste jag ju lyssna på dem också. För närvarande lägger jag märke till (i bemärkelsen reagerar på) varenda låt som Ouch! spelar för mig från deras första platta, Night on Bröcken (1984), eftersom det i mina öron låter väldigt mycket Judas Priest, vilka jag ju gillar.

Fast i låten Kiss of Death tycker jag mig i stället nästan höra Geddy Lees röst… Rush-vibbar, med andra ord. Och Damnation leder också mina tankar till klassiska Iron Maiden. Sångaren John Arch har en pipa som väcker massor av associationer hos mig. Och musiken på den här plattan låter rent allmänt väldigt mycket av den gamla hårdrocken som jag gillade så. Vi talar 70-80tal.

Haha. En av låtarna är till och med en Maiden-cover – Flight of Icarus. Och så läste jag på Wikipedia-sidan att den första plattan var starkt influerad av Iron Maiden. Det märks. Men jag tycker som sagt att det låter Judas Priest också.

Fates Warning: Kiss of Death:

Fates Warning: Damnation:

Med detta sagt har jag ingen aning om vad jag kommer att tycka om övriga plattor, men det lär jag nog ta reda på.

Solitude Aeturnus

Jag har snubblat över något (för mig) nytt som i mina öron låter riktigt trevligt. Bandet heter Solitude Aeturnus, är amerikanskt och spelar doom metal. Det verkar vara en genre som tilltalar mig. Undergångsmetall?

Eftersom människan är som hon är och jag likaså, vill jag naturligtvis dela med mig av min upplevelse. Så här långt känns det som om jag kan ta vilken låt som helst, alla verkar sköna. Nedan några exempel från YouTube.

Solitude Aeturnus – 9th Day: Awakening (live):

Solitude Aeturnus – Scent Of Death:

Jag har förstås också en Ouch!-spellista som är den jag främst använder för att lyssna på musiken. Enligt RIAA Radar verkar det vara ”safe” att köpa de flesta av bandets plattor, men enligt min mening är de alldeles för dyra – i alla fall om man handlar från Ginza eller CDON. 150-160 kr är inte ett pris jag är villig att betala för en platta, så någon cd-shopping blir det inte. Amazon.com tar förresten 14-18 USD för plattorna, vilket inte är mycket bättre det.

Kanske, möjligen, eventuellt skulle jag kunna tänka mig att premiärköpa mp3:or – hos Amazon.com ligger priset på 8-9 USD per platta, men där finns dessvärre bara fyra av sju möjliga att tillgå. Så jag vet inte. Jag ska lyssna lite mer innan jag bestämmer mig. De kanske inte är så bra som de låter nu.

Ett förlorat SIM-korts återkomst

Jag visste väl att det förr eller senare skulle dyka upp, SIM-kortet som levererades med HSDPA-kortet jag beställde till min jobbdator för hur länge sedan som helst och som i princip sedan leveransen varit försvunnet. Förlagt någonstans. Vid ett tillfälle dök det upp i en datorväska och jag var så klart smart nog att lägga det på ett bättre och säkrare ställe. Och glömde prompt bort vilket detta ställe var.

Det händer lite för ofta nu för tiden, att jag förlägger saker och inte har en aning om var de befinner sig. Det känns lite som mitt nya jag – den tankspridda och lätt förvirrade professorstypen. Alltså, jag vet att sakerna finns (oftast någonstans i mitt hem), men inte exakt var. Detta gäller t.ex just nu tvättpåsarna, som jag vet mig ha minst två av. De skulle behövas i kväll, men var är de? Ett återfinnande torde vara fullt möjligt, men kräver rotande i byrålådor och garderober.

Eftersom min nya säng anlände idag var det hög tid att röja plats för den i sovrummet. Eller rättare sagt, det borde så klart helst ha gjorts tidigare, men det är ju bättre sent än aldrig. För tillfället står det en rejäl resårbotten och blockerar hälften av hallens åtta garderober, så för att ta sig in i den man vill åt får man skjuta hela ekipaget åt ena eller andra hållet. Det funkar, men blir fort irriterande och dessutom vill jag ju kunna sova i min nya säng inatt.

Lager på lager av kläder och prylar skalades bort och plötsligt stod jag med det saknade SIM-kortet i handen. Heureka! Så… när sängen är installerad ska jag väl vid tillfälle kolla om jag kan förmå jobbdatorn att koppla upp sig via 3G-kortet. Funkar det blir det plötsligt meningsfullt att ta med sig datorn på kundmöten och så kan jag jobba ungefär var som helst, bara det finns 3G-täckning. Smutt.

Medan jag nu (framgångsrikt) sökte tvättpåsarna hittade jag även mitt broderi och alla viktiga papper som rör lägenheten, varav somliga behövs nu när som helst och andra bara snart. Whee!