Och det var söndagmorgon
Strax efter gryningen vaknade jag med rossliga luftvägar, konstaterade att det vore bättre med en upprätt ställning och steg sålunda upp i avsikt att inta fåtöljen. Med mig tog jag Fangland och mina senaste iLeksaker i avsikt att fortsätta läsningen. Eller sova, om nu kroppen skulle visa sig föredra det.
Jag kom dock inte längre än till köket, där jag blandade och intog en cocktail baserad på brustablett, vilken förhoppningsvis lindrar både huvudvärk och lätt förhöjd kroppstemperatur, och nu alltså sitter och skriver på ett blogginlägg.
Äntligen.
Det har gått för lång tid, blivit för lite skrivet och ju längre man väntar desto svårare blir det eftersom mängden sådant som borde omskrivas ständigt ökar. Vilket lätt och snart gör det hela oöverstigligt. Och därför borde man strunta i historiken helt och hållet och bara skriva om det som är mest aktuellt just då. Det andra kan man alltid komplettera med vartefter. Eller helt hoppa över.
Men nu skriver jag bara så får det bli vad det blir.
Fangland, ja. Den har jag varit ungefär halvvägs igenom rätt länge. Det är fullt möjligt att jag hållit på med den ända sedan jag senast nämnde den i ett blogginlägg, men på den punkten (som så många andra) saknar jag minne. Jag har i alla fall inte läst något annat sedan jag började på den.
Det flöt på bra i första halvan, då historien ändå tycktes följa ett klassiskt kronologiskt berättarscenario, men sedan gjorde man ett perspektivbyte och samtidigt skaffade jag mig andra distraktioner så då orkade jag inte hänga med längre. Nu i veckan tog jag upp boken igen för att bli klar med den så jag kan gå vidare med annat, mer lättläst. Jag gillar inte att lämna saker oavslutade – och sålunda händer det sig lite för ofta att en svåravslutad sak tillåts stoppa upp hela flödet, på mer eller mindre lång tid. Men nu är jag på gång igen!
En anledning till att jag läst så lite på sistone är iPad:en. I stället för att läsa har jag tittat på video (typ Lightroom Killer Tips) eller lyssnat på podcasts (läs: Java Posse, mestadels). Video som lunchsällskap, podcast på promenaderna till/från jobbet. Det blir oändligt mycket lättare att gå när man har något att lyssna på!
Jag har visst inga foton på iPad:en som sådan, men gravyren ser ut så här:
Till och från jobbet funkar det bra med iPad eftersom jag ändå alltid har väskan med, men på vanliga promenader känns det onödigt att släpa på den och sålunda har jag övervägt att köpa mig en iPod hur länge som helst. I torsdags slog jag till, så nu har jag en sådan där liten söt en som man kan sätta fast i kläderna. iPod nano, grafitgrå – den snyggaste av färgerna som fanns hemma.
Inlägget blev inte färdigskrivet innan vi trillade ut på stan för att få luft och lchf-kaffe (jodå, det funkade idag med) på det vanliga stället, där vi sedan satt kvar bra länge och bara pratade och tittade på människor. Stilla söndagsnöje och ungefär vad man klarar av när man är så där lagom förkyld som jag.
En reflektion under morgonen var att fåglarna formligen skriker så här års.
Tryckt & kränkt