Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘högskolepoäng’

Högskolepoäng: 20,0 (vårterminen är klar)

Så där, ja! Då var slutligen alla vårens poäng inrapporterade såväl som synliga på antagning.se – summa summarum hela 20, alldeles färska, högskolepoäng. Jag måste tillstå att jag är rätt nöjd med dem. Och som om det inte räckte med poängen så fick jag ju dessutom högsta möjliga betyg på alla kurserna. Wohoo! Ni får vara så goda och ursäkta mitt skryt för jag är uppriktigt stolt över mig själv.

I morse fick jag mail om att de sista poängen blivit inrapporterade till Ladok och nu när jag kom hem (efter två dagar på Kolmårdens djurpark) och loggade in på antagning.se hittade jag dem även där. Vårens poängjakt är därmed avslutad.

Mina 20 högskolepoäng

Och så praktiskt att mina sommarkurser började precis idag! Ska ta och kolla upp vad jag behöver göra med dem, men det får bli senare i veckan. Nu är jag trött och tänker göra så få knop som möjligt innan det är dags att göra sig redo att inleda de sista dagarnas arbete innan semestern tar vid. Det vill säga: sova.

Annonser

Högskolepoäng: 10,0

I morse, när jag vaknade på hotellet i Karlskrona (där jag var för att skriva Java-tentan), upptäckte jag att resultatet av datasäkerhetstentan den 20/5 meddelats.

I e-postlådan syntes följande rubriker:

Uppgift om provresultat: ETE311/TEN1
Uppgift om slutförd kurs: ETE311/TEN1

Wohoo, jag fick VG på tentan – och därmed också på kursen som helhet!

Sedan loggade jag så klart in på Antagning.se och där står det nu så här:

Grundläggande datasäkerhet	ETE311	5,0	VG	2015-05-20

Så med mina tidigare 5,0 har jag nu 10,0 poäng registrerade. Och det blir fler.

Högskolepoäng: 5,0

Tidigare idag fick jag mail om att det registrerats 2,5 nya poäng i Ladok och nu kunde jag konstatera att de även syns på Antagning.se. Om man adderar dessa till de förra 2,5 så har jag alltså totalt 5,0 högskolepoäng. Det är verkligen inte särskilt många, men i alla fall oändligt många fler än jag hade innan årsskiftet.

Wohoo!

Mina 5,0 högskolepoäng i Python

Hade jag vetat att det var så här enkelt hade jag redan samlat in miljoner poäng. För det är ju extemt roligt att lära sig nytt i ämnen som genuint intresserar en. Då blir inte ens det jobbiga särskilt jobbigt, eller det är i alla fall värt all möda.

Ja, det stör mig att jag på något sätt alltid trott att det varit så svårt att söka in på universitet/högskola och att studera för/på den sortens lärosäten. Delvis beror det nog på att väldigt få i släkten har någon högre utbildning – jag kommer bara på en faster och en kusin. Eller vänta nu: två utbildade kusiner till finns det ju.

Någonstans har jag också föreställt mig att pluggande alltid avser heltidsstudier och tjänstledigt för studier har varit otänkbart, bl.a. med tanke på lägenhetslån och andra försörjningsrelaterade aspekter. Det är först nu, när jag är skuldfri och har visst kapital, som jag inser att det faktiskt vore fullt möjligt att ta ledigt ett år för att studera på heltid. Jag skulle inte behöva svälta. Alls. Kanske, senare…

Antagningsbesked och tillhörande val

Jag blev antagen till alla kurser jag sökte, kan man säga. Uppifrån och ned på den av mig prioriteringsordnade ansökningslistan stod det ”Antagen” överallt, ända tills antalet poäng nått det maximala man får tacka ja till. Summa summarum blev det sex kurser med ”Antagen” och sex kurser med ”Struken”.

En av de strukna kurserna ansågs jag obehörig till eftersom den krävde 7,5 hp grundläggande programmering eller motsvarande kunskaper. Visserligen har jag motsvarande kunskaper, men det verkade inte värt besväret att leta reda på någon som kan skriva ut ett intyg för att formellt få lära mig Perl (som jag jobbat med ett antal år) och Python (som jag nosat på i tjänsten och på egen hand).

Av de sex kurser jag blev antagen till har jag nu tackat ja till tre. På kvartsfart.

En av kurserna är ett paket som omfattar fyra kurser och sträcker sig över en längre period (detta bör enligt mina beräkningar handla om två år). De övriga två kurserna är tänkta att klaras av i sin helhet under vårterminen 2015.

Det här är kurserna jag tänkte ge mig på:

Webbutveckling och programmering, 30 hp fördelat på:

Inledande programmering i Java, 7,5 hp
Grundläggande datasäkerhet, 5 hp

Vi kan väl säga som så att jag inte räknar med att behöva jobba ihjäl mig med den grundläggande Java-kursen, och inte heller anstränga mig över hövan med Python-programmeringen. Så då borde det väl främst vara datasäkerheten jag skulle kunna behöva oroa mig lite för – med tillhörande tentamen i Linköping.

Jag tar dock inget för givet, utan ställer in mig på att allt kan hända i vår.

I väntan på att det ska bli dags att börja de ”riktiga” studierna roar jag mig med att studera på MIT (fast det lär inte institutet i fråga veta särskilt mycket om). MIT har nämligen något som kallas Open CourseWare, där de tillgängliggjort en mängd utbildningar som vem som helst kan ta del av via nätet. Från webbsiten når man enkelt inspelade videoföreläsningar och diverse annat kursmaterial.

Sedan förra lördagen har jag tagit mig exakt halvvägs igenom kursen som heter Introduction to Computer Science and Programming, vilket innebär att jag tittat på 13 föreläsningar på ca 50 minuter vardera. Somligt är nog så grundläggande, men det är ändå (tror jag) nyttigt för mig. Jag får en stabil grund och lär mig begrepp jag tidigare saknat, även om jag har viss kännedom sedan tidigare.

Programmeringsspråket som används är Python, vilket är kul för att jag fuskat lite i det förut och för att det verkar vara ett ganska roligt språk att använda sig av. Det här ger möjligen ett litet försprång vad gäller den kurs jag ska läsa i vår.

Jag väntar otåligt på mina nybeställda, rabatterade och fraktfria glada strumpor.

Utöver MIT-föreläsningar ägnar jag min fritid åt att läsa och lämna feedback på sambons exjobbstext, samt hänga med i den stora bunten tv-serier vi försöker följa. Vilket av detta det blir beror mycket på hur sent jag kommer hem och hur trött i huvudet och ögonen jag är. Orkar jag tänka mycket kan det bli exjobbet, bara lite: föreläsningar. Annars tv. Om ögonen fått nog för dagen lyssnar jag på James Marsters som läser Vampire Empire. Eller någon kodnära podcast.

Att det är nästan jul rör mig inte i ryggen, även om jag är förvånad över att det är så få dagar kvar nu. Antar att min brist på julinsikt har mycket att göra med att vädret inte alls är eller varit vintrigt här i stan. Det är milt och förbaskat mörkt. Jag ser fram emot att få vara ledig ett par veckor och ha makten över min tid.

Ungefär samtidigt som jobbet drar igång efter helgerna gör även kurserna det. Därefter blir det en semestervecka igen i februari, då vi är ett gäng som åker till Lissabon med väninnan som fyller jämnt och firar eller flyr detta genom att resa. Sedan… vet jag inte mycket om vad som händer. Den som lever får se. Då.

Etikettmoln