Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘James Marsters’

Antagningsbesked och tillhörande val

Jag blev antagen till alla kurser jag sökte, kan man säga. Uppifrån och ned på den av mig prioriteringsordnade ansökningslistan stod det ”Antagen” överallt, ända tills antalet poäng nått det maximala man får tacka ja till. Summa summarum blev det sex kurser med ”Antagen” och sex kurser med ”Struken”.

En av de strukna kurserna ansågs jag obehörig till eftersom den krävde 7,5 hp grundläggande programmering eller motsvarande kunskaper. Visserligen har jag motsvarande kunskaper, men det verkade inte värt besväret att leta reda på någon som kan skriva ut ett intyg för att formellt få lära mig Perl (som jag jobbat med ett antal år) och Python (som jag nosat på i tjänsten och på egen hand).

Av de sex kurser jag blev antagen till har jag nu tackat ja till tre. På kvartsfart.

En av kurserna är ett paket som omfattar fyra kurser och sträcker sig över en längre period (detta bör enligt mina beräkningar handla om två år). De övriga två kurserna är tänkta att klaras av i sin helhet under vårterminen 2015.

Det här är kurserna jag tänkte ge mig på:

Webbutveckling och programmering, 30 hp fördelat på:

Inledande programmering i Java, 7,5 hp
Grundläggande datasäkerhet, 5 hp

Vi kan väl säga som så att jag inte räknar med att behöva jobba ihjäl mig med den grundläggande Java-kursen, och inte heller anstränga mig över hövan med Python-programmeringen. Så då borde det väl främst vara datasäkerheten jag skulle kunna behöva oroa mig lite för – med tillhörande tentamen i Linköping.

Jag tar dock inget för givet, utan ställer in mig på att allt kan hända i vår.

I väntan på att det ska bli dags att börja de ”riktiga” studierna roar jag mig med att studera på MIT (fast det lär inte institutet i fråga veta särskilt mycket om). MIT har nämligen något som kallas Open CourseWare, där de tillgängliggjort en mängd utbildningar som vem som helst kan ta del av via nätet. Från webbsiten når man enkelt inspelade videoföreläsningar och diverse annat kursmaterial.

Sedan förra lördagen har jag tagit mig exakt halvvägs igenom kursen som heter Introduction to Computer Science and Programming, vilket innebär att jag tittat på 13 föreläsningar på ca 50 minuter vardera. Somligt är nog så grundläggande, men det är ändå (tror jag) nyttigt för mig. Jag får en stabil grund och lär mig begrepp jag tidigare saknat, även om jag har viss kännedom sedan tidigare.

Programmeringsspråket som används är Python, vilket är kul för att jag fuskat lite i det förut och för att det verkar vara ett ganska roligt språk att använda sig av. Det här ger möjligen ett litet försprång vad gäller den kurs jag ska läsa i vår.

Jag väntar otåligt på mina nybeställda, rabatterade och fraktfria glada strumpor.

Utöver MIT-föreläsningar ägnar jag min fritid åt att läsa och lämna feedback på sambons exjobbstext, samt hänga med i den stora bunten tv-serier vi försöker följa. Vilket av detta det blir beror mycket på hur sent jag kommer hem och hur trött i huvudet och ögonen jag är. Orkar jag tänka mycket kan det bli exjobbet, bara lite: föreläsningar. Annars tv. Om ögonen fått nog för dagen lyssnar jag på James Marsters som läser Vampire Empire. Eller någon kodnära podcast.

Att det är nästan jul rör mig inte i ryggen, även om jag är förvånad över att det är så få dagar kvar nu. Antar att min brist på julinsikt har mycket att göra med att vädret inte alls är eller varit vintrigt här i stan. Det är milt och förbaskat mörkt. Jag ser fram emot att få vara ledig ett par veckor och ha makten över min tid.

Ungefär samtidigt som jobbet drar igång efter helgerna gör även kurserna det. Därefter blir det en semestervecka igen i februari, då vi är ett gäng som åker till Lissabon med väninnan som fyller jämnt och firar eller flyr detta genom att resa. Sedan… vet jag inte mycket om vad som händer. Den som lever får se. Då.

Böcker och tv-serier

Jag vet inte vad det var som fick mig att börja nysta bland mina bokhyllor i Goodreads. Eller jo, det vet jag ju! Jag läste ut Patricia Briggs ”Cry Wolf” (handlar om varulvar) och började fundera på vad jag ska läsa härnäst.

Att välja nästa bok är svårt. Det handlar helt och hållet om nuet och vad jag har lust att läsa. På så sätt är det enklare när man kommit in i en serie och bara behöver fortsätta med nästa, nästa och nästa bok. Just ”Cry Wolf” är i och för sig första delen i en serie, men den engagerande mig inte så mycket att jag måste fortsätta direkt. I stället läser jag vidare i tidigare lästa serier som fått tillskott sedan sist. Alltså läser jag nu Terry Pratchetts ”I Shall Wear Midnight” (Discworld). Enligt Goodreads är det nr 38 i serien, enligt SF-bok nr 34. Jaha.

Efter ”Just a Geek” (som väl var den senaste boken jag nämnde här på bloggen) har jag läst Charlaine Harris ”Deadlocked” (Sookie Stackhouse), Neil Gaimans ”The Ocean at the End of the Lane” och så nu sist alltså ”Cry Wolf”.

Okej, så jag läser i alla fall. Lite. Långt ifrån så mycket som jag trodde när jag satte upp ett årsmål i Goodreads, men vad gör väl det. Jag läser. Skönt så.

Mindre skönt är det att boken jag läser nu är i pappersform, vilket också gäller nästa del i Discworld-serien (Snuff) som jag ska läsa. Och när jag kollade upp titeln på Goodreads upptäckte jag att jag inte skrivit in de tidigare delar jag läst, så det blev en längre skrivpaus här. Det blir lite tvångsmässigt ibland, det där uppdaterandet, men jag försöker se det mer som charmigt nördigt i stället.

Pocketböcker är visserligen mer praktiska än inbundna, men går man in på det där med portabilitet har de inte en chans mot e-böcker. De tar ingen fysisk plats och går inte att glömma vare sig hemma eller på bussen. Den enhet man använder för att läsa går förstås att glömma, men jag för min del har oftast med min minst två enheter som går att läsa på. Nej, jag ser verkligen inget behov av att välja en fysisk bok i fysisk form – annat än för att komplettera sina serier eller för att kunna låna ut till vänner och bekanta (don’t get me started!). Och kanske för att få dem signerade att ge som present till en vän som fyller år och som dessutom råkat vara just den som en gång i tiden tipsat en om författaren som skrivit boken. Men annars, så… Hur som helst: kontentan av det hela är att handlade det enbart om att ta till sig bokens innehåll, d.v.s. läsa/lyssna, skulle jag hundra gånger av hundra välja en e-version. Eller varför inte två?

Amazon har ju börjat ta sig för att erbjuda rabatt (tror jag) på ljudversionen i samband med köp av Kindle-version – med synkronisering mellan formaten, så att man enkelt kan växla mellan att läsa och att lyssna utan att själv behöva hålla reda på hur långt man kommit. Den funktionen har jag önskat mig sedan jag för snart två år sedan jobbade i Örebro och lyssnade ganska intensivt på böcker, promenerandes till och från kontoret de flesta dagar. Erbjudandet har varje gång känts svårt frestande, men jag tycker inte att det är värt pengarna. Kindle-versionen är redan i sig själv dyrare än den borde vara och då har jag inte lust att punga ut med ytterligare slantar. Men en vacker dag kommer jag att göra det ändå – jag är så fruktansvärt nyfiken på att testa hur det funkar!

Apropå kultur (ja, tv-serier är också kultur!) så har vi nu hunnit titta ikapp på Warehouse 13, så det är bara att vänta in januari då det kommer nya avsnitt. Det var roligt att James Marsters dök upp i några avsnitt och en extra knorr att han fick spela mot Anthony Stewart Head precis på slutet. Det är bara att konstatera att Buffy nog måste anses som grundläggande tv-serieutbildning. När jag såg Caprica hade jag ingen aning om vem Marsters var och sålunda minns jag inte alls hans rollfigur – känns som om en påminnelse vore på sin plats. Vi har också börjat kolla på Grimm och Parenthood, som båda känns lovande. Efter tips under förra helgens födelsedagsmiddag har vi dessutom börjat kika lite på Lost Girl, som nog också kommer att bli återkommande.

I övrigt är det ett antal serier som drar igång på nytt (eller för första gången) inom de närmaste två veckorna: Haven (har redan börjat), Bones, Castle, Agents of S.H.I.E.L.D, How I met your mother, Scandal. Det lär finnas att göra.

Årets Sommarprogram har jag förresten nästan hunnit igen – tror att det bara är tre som återstår. Så här långt är det bara ett som jag inte lyssnat på från början till slut. Kanske kommer det en summering när jag tagit mig igenom de sista.

Och nu kommer jag plötsligt ihåg vart jag var på väg där i början av inlägget!

Jo, eftersom det är svårt att välja vad man ska läsa och jag märker att jag blivit lite mer kräsen med litterär kvalitet på det jag läser vore det ju himla fint om man kunde ha en lista (eller flera) med kvalitetsstämplade böcker att plocka ifrån. Det började med att jag läste om James Tiptree, Jr och hittade James Tiptree, Jr. Award och bestämde mig för att göra en lista med vinnarböckerna. Jag gick in på Goodreads, satte respektive bok som ”att läsa” och taggade den med ”James Tiptree, Jr. Award”. Det här gick så bra att jag bestämde mig för att göra detsamma med Hugo– och Nebula-utmärkelserna (för bästa roman), som var de enda ”prisbelöningarna” jag kom på just då. Det tog en stund, men det känns som ett fungerande koncept och jag tror att jag kommer att fortsätta göra så här för att markera böcker som anses värda att läsa. Jag gillar listor.

Kom gärna med tips om fler boklistor jag kan lägga upp för avprickning!

Etikettmoln