Unfuckar några ytor

Veckans utmaning, från Unfuck Your Habitat, är att städa ytor. En yta per dag.

This week, we’re going to be clearing off one surface a day. Each day, pick a counter, table, shelf, or other surface that tends to accumulate stuff and clear it off. You can do a different surface each day, or focus on really dealing with one or two.

Find those flat surfaces where crap accumulates and reset them to clean.

Hittills under veckan har jag inte åstadkommit något alls på den här fronten, men jag har i alla fall tittat mig omkring lite och funderat över hur många ytor vi har i det här hemmet. Särskilt sådana ytor där det samlas skräp – å andra sidan funkar nog nästan alla plana ytor som skräpsamlare. Det blir rätt många när man summerar.

Och lite konstigt är det att det finns så många ytor som åtminstone jag aldrig ens tänker på. De bara finns där, och bär sitt skräp som om inget annat vore tänkbart. Det är lite därför UfYH är bra – inläggen får en att tänka på saker man inte brukar tänka på, och se saker ur ett något förskjutet perspektiv. Man tar liksom på sig en unfucking-hatt när man läser, om ni förstår hur jag menar. Eller, jag gör i alla fall så.

Nu, när sambon är ute och leker på eget håll, har jag roat mig med att rensa några av dessa ytor. De utvalda finns i badrummet och blev i slutänden fönsterbrädan (inkl. själva fönstret med karmar etc), badrumsskåpet ovanför handfatet och så handfatet som sådant – eftersom jag ändå var där och röjde och rengjorde. Plus handdukstorken och toapappershållaren och andra småsaker i samma område.

Den här omgången tog någon dryg timme – jag stängde av 20/10-mätaren efter en cykel, då den båda gångerna (efter 20 resp 10 minuter) börja låta när händerna var alldeles blöta och därmed olämpliga att peta på mobilen med. Och jag skulle ju ändå bara hålla på en liten stund till, avsluta det jag hade påbörjat. Och så lite till. Allt som nu återstår är att välja höjd på hyllplanen och ställa in sakerna i skåpet. Där tänkte jag dock vänta tills sambon kan vara behjälplig – en del av de sakerna är ju hans.

Hur som helst känner jag mig rätt nöjd, och rentav lite peppad att fortsätta med fler ytor – exempelvis nästa badrumsskåp, som naturligtvis också innehåller en massa skräp som har blivit för gammalt eller helt enkelt bara inte används. Någonsin.

Uppgifter jag vill utföra är sådana som ger ett synligt resultat, så att jag sedan om och om igen kan få syn på det och känna mig bra länge därefter. Alla anledningar att få ordning på hemmet är bra, även om jag definitivt föredrar de positiva framför dem som bara känns tvingande. Det är roligare att städa för att få känna sig nöjd än med kniven mot strupen för att man t.ex. väntar besök av någon med kritiska ögon.

Städning som någon sorts ångestdämpning låter i mina öron knepigt, men jag tror att det är bra – i måttliga mängder. Risken att det [för min del] ska gå till överdrift och slå över i något osunt betraktar jag som mikroskopisk. Ni som känner mig vet att städning inte varit något jag väldigt gärna ägnat mig åt. Det gäller fortfarande.

Det känns som en Bra Dag ™

I morse var det första medvetna jag hörde något i stil med: ”… det brittiska hårdrockbandet Whitesnake, som ikväll besöker Stockholm och spelar på Hovet. Konserten börjar kl 19:30. Sångaren David Coverdale ingår också i sättningen denna afton” – där åkte ögonen upp. Och jag häpnade över att man kunde säga något så dumt för utan Coverdale finns inget Whitesnake, så att antyda att bandet ens skulle kunna ha spelat utan honom kändes bara så fel. Men det var inget dumt sätt att vakna.

Egentligen var det för tidigt att vakna vid 6:35, med tanke på att jag kom i säng efter två någon gång, men det kändes helt okej. Jag var på bra humör och kom upp och igång och åt frukost och kom iväg i alldeles vettig tid. Mina två kollegor som redan var på plats på kontoret tittade båda på klockan när jag kom och det var inte ens särskilt demonstrativt, utan rätt spontant… så jag har nog gett ett rättvisande intryck, även om jag ibland tycker att det känns lite kymigt att så stenhårt stämplas som morgontrött. Tänk om jag skulle försöka ändra på det? Det låter som en intressant utmaning. Men en svår uppgift, samtidigt. Fixar jag det?

Nej, jag är på osedvanligt bra humör idag. Jag undrar om det finns en koppling till den städning jag gjorde i hemmet igår? Jag röjde undan skräp och dammtussar. Det kanske bara är så att man mår bra av att ”rensa i röran”? Det låter logiskt.

Hur som helst, det är snart lunch och det känns fortfarande som en Bra Dag ™.

Mac och jag

Jag röjde plats på matbordet, packade upp datorn, kopplade in el- resp. nätverkssladd och… här är jag! Mycket enklare än så kan det inte bli.

Än så länge kommer vi ganska väl överens, jag och min Mac.

Bildytan är precis så stor som jag vill ha den och användargränssnittet ser riktigt trevligt ut. Inte nu för att det är sådant som bekymrar mig nämnvärt – nej, jag har fullt fokus på det som finns innanför fönstrens ramar. Texten, webbsidan.

Jag har ett webbläsarfönster (Safari) och ett terminalfönster (mest av princip) öppna och mycket mer än så tror jag inte att man behöver. En kommandorad som förstår att svara rätt på den eviga frågan whoami. Det känns betryggande att veta att man åtminstone i någon värld får ett svar man kan förlita sig på.

Det jag främst reagerat på så här inledningsvis är att fönstermenyn sitter till vänster och att min ryggmärg saknar Home/End – som tycks motsvaras av Ctrl+<höger-/vänsterpil>. Genom att göra fel har jag lärt mig navigera i texten hyfsat obehindrat. Markerar text gör man så som jag är van. Ctrl-C funkar inte alls som ryggmärgen tror – måste minnas att det är fornminnet som gäller.

Jag undrar hur man skriver in ett sådant tecken, förresten – någon som vet?

Det här är riktigt roligt, men jag ska nog sluta skriva om alla fåniga småsaker varje ny användare, vana vid Windows, förmodligen snubblar på och kanske låter sig roas av. Allt sådant kommer jag att lära och vänja mig vid vartefter.

Den här första gången jag använder Mac/MacOS känns helt okej.