Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘terry pratchett’

Frossar i ensamhet, del 2

Jag vågade inte lova att det skulle bli en fortsättning på föregående ”prematurely published”-inlägg – det händer ju så ofta att man tänker göra något, men tappar lusten innan man hinner börja. Eller så händer något utanför en som gör att fokus förändras. Här är väl det troligaste scenariot att sambon kommer hem, antar jag.

Få se nu, det var böcker jag jiddrade om när fingrarna slant…

När jag nu skulle uppdatera författarsidan för Terry Pratchett upptäckte jag att jag inte heller läst den näst senaste, ”I Shall Wear Midnight”, featuring Tiffany Aching och häxorna. Och sålunda kastade jag förstås iväg en beställning även på den. Konstaterade också att den sortens enstaka bok-shopping lätt blir onödigt dyr.

Jag kan förstås inte låta bli att tänka på hur mycket enklare och snabbare det går att köpa en bok till sin Kindle. I alla fall om man handlar hos Amazon. Som sagt, det blir nog inte många fler skönlitterära pappersböcker här. Eller pappersböcker alls.

Nästa tänkta aktivitet, då. Tv-serier. Där är det som sagt två stycken jag just nu ser på egen hand. Den ena serien är Bored to death, som på IMDb beskrivs så här:

Inspired by detective stories, a well meaning but struggling writer decides to lead a sort of double life by pretending to be a private detective.

Jag har sett två säsonger och ska precis börja på den tredje och sista – det blir tydligen inte fler än så. Jag var inte odelat positiv när jag började titta på serien, men blev med tiden rätt förtjust i den. Den är småmysig på något sätt. Jag gillar New York-känslan och de lite jönsiga huvudpersonerna. Jonathan hamnar i alla möjliga sorters trubbel, men på något sätt löser det sig alltid med hjälp av vännerna Ray och George. Det är en humorserie, som vare sig kan eller får tas på allvar.

Den andra serien är Breaking Bad, som jag precis har börjat se på tips från GP:

Informed he has terminal cancer, an underachieving chemistry genius turned high school teacher uses his expertise to secretly provide for his family by producing the world’s highest quality crystal meth.

Om denna är jag inte helt klar över vad jag tycker ännu – jag har bara sett de tre första avsnitten, varav det andra och tredje var vad jag ägnade förmiddagen åt. Det tredje var nästan i långsammaste laget, även om jag uppskattar eftertänksamhet som kontrast till allt det snabba korta man utsätts för. Vi får se vartåt det barkar.

Eftersom jag fortfarande inte skrivit färdigt inlägget, men behöver pausa för att handla lite (jo, sambon trillade in genom dörren), bryter jag här och publicerar. Avsiktligt. Som tidigare: det kanske eller kanske inte kommer en fortsättning.

Annonser

Frossar i ensamhet

Idag är jag gräsänka, vilket är ganska skönt som omväxling. Ta med sambon i beräkningarna är något jag alltid gör, även om jag vet att jag inte nödvändigtvis behöver. Det är inget måste men svårt, för att inte säga ofta omöjligt, att låta bli.

Planen för dagen var allt annat än konkret, men handlade i princip om att ta det lugnt och njuta av livet, vilket jag tycker att jag aldrig riktigt hinner. Vet inte om det går för mycket tid på att bara vara trött eller vad det är, men jag upplever i alla fall att jag sällan har tid att leva på riktigt. Inte behöva vara social och sällskaplig.

Främst tänkte jag mig nog att sitta eller ligga bekvämt och läsa. Eller möjligen se någon tv-serie – jag har i alla fall två stycken som jag ser utan sambon. Kanske även göra en halv knop i hemmet för tro mig, det finns en del att plocka av…

För närvarande är det på bokfronten Charles Stross, ”The Atrocity Archives”, som jag läser. Jag har förbjudit mig själv att börja på något annat även om det är svårt frestande att bara fortsätta med The Hollows-serien av Kim Harrison tills den tar slut – det där med att läsa på Kindle känns bara mer och mer rätt, ju mer jag gör det. Det är alltid lite jobbigt att växla från en miljö till en annan så det tar sin lilla tid att börja känna sig hemma hos The Laundry, men nu tror jag att det börjar närma sig – jag är nästan halvvägs igenom boken och börjar nog bli kompis med bokens jag-karaktär, som heter Bob. Eller Robert Howard, för att vara mer formell. Nåväl, vi får se. Kanske skriver jag något om den när jag läst färdigt, kanske inte.

Jag tror att de två böcker jag idag hämtade på mataffärens postutlämning kan ha varit mina sista inköpta pappersböcker. Terry Pratchetts ”Snuff” och Charlaine Harris ”Dead reckoning” köpte jag i pappersform enbart för att jag har föregående delar på papper och vill att min samling är komplett – det vore fel och konstigt att sakna den sista/senaste där i bokhyllan.

Jäklar! Slant med naglarna på tangentbordet, varvid inlägget blev publicerat långt innan det var färdigskrivet. Oh well, eventuell fortsättning blir i ett helt nytt inlägg.

Tema: Semester – foto 19, 24 juli

Detta inlägg ingår i min serie, Tema: Semester – en bild om dagen.

Ja, det stämmer – det blev inget foto för den 23:e. Det blev inte av att jag tog några bilder och hade faktiskt ingen lust att krysta fram något bara för att. Det intressanta som hände den dagen var att vi tvättade och åkte motorcykel och bl.a handlade en del utrustning inför nästa vecka, då vi tänkte oss ut på en sväng inåt landet. Om vädret är lagom gynnsamt.

Idag traskade vi iväg till SF-bokhandeln i Gamla Stan och köpte nytt – jag har ju läst ut alla vampyrböcker från senast. Och konstaterat att Vampire Diaries inte är något för mig, men däremot tänkte jag ge Susan Sizemore ytterligare en chans – det känns som om hon vänder sig till en något mognare publik. Sedan var planen att fika och därefter handla delikatesser, men på Tullys var det så varmt och fullt med folk (p.g.a. att det börjat droppa från himlen, antar jag) så vi gick direkt till Söderhallarna i stället. Och sedan hem. Inte många kvartar därefter satte det igång att regna på riktigt i stället för att bara smådroppa, som det gjort ända sedan Gamla Stan, och det håller faktiskt fortfarande på. Välbehövligt. Kanske man rentav får se lite grönt igen i stället för fula, uttorkade, förbrända och därmed ogästvänliga gräsmattor.

Det jag köpte utöver vampiiirböckerna var Orson Scott Cards ”A war of gifts” (som jag inte ens visste fanns) och Terry Pratchetts ”Unseen academicals” (som kommit i pocket-version sedan sist) samt ”Wintersmith” (som jag trodde att jag redan hade ända tills jag i butiken kollat de bilder på bokhyllan jag tog innan vi gick hemifrån). Den sistnämnda låter som en annan fantasybok jag läste ganska nyligen så det ska bli intressant att se hur lika de verkligen är.

Dagens bild får bli den på snubben som körde hoj med modernt gips. Eller döljer han månne en protes?

Behöver jag säga att jag muttrar över att jag inte tog bara ett litet steg åt höger? Men jag antar att jag får vara glad över att det alls blev en bild. Jag tvekade nästan tills det var för sent, trodde att han skulle se mig och kanske inte skulle uppskatta att bli fotograferad. Ungefär som kvinnan häromdagen som höll sin scarf över ansiktet ända tills hon passerat oss kamerabärare. Nåja, jag går åtminstone inte ut utan kameran. Förutom när jag ska åka motorcykel, vill säga.

Bokshopping afk

Vi träffades i Gamla Stan, besökte (och handlade i) SF-bokhandeln och promenerade en sväng i Gamla Stan och sedan vidare in till Centralen och Espresso House, där vi fikade enligt plan.

Jag hade kameran uppe, med linsskyddet i fickan, från SF-bok och framåt och tog till och med bilder. Inte jättemånga och majoriteten är nog porträtt på Hanna, men jag plåtade hus och gränder och (vilket jag nog är mest stolt över) bandet som spelade i ett gathörn såväl som ett par uppsättningar exotiska människor vi mötte längs vägen. För fotografiska fegisar är ett turistinvaderat Gamla Stan perfekt.

Utöver foton blev bytet från dagen en handfull pocketböcker: Terry Pratchetts ”Making money”, ”I burn for you” av Susan Sizemore och ett par tre böcker ur the Vampire Diaries. Sizemore för att jag kände igen namnet, Vampire Diaries för att vi har sett några avsnitt av tv-serien.

Orson Scott Cards ”Empire” vågade jag dock inte köpa, av rädsla för att jag kanske redan hade den. Mitt minne är inte helt pålitligt och det är så trist att upptäcka att man köpt dubletter. Jag hittade dock inte ”Empire” i någon av samlingarna. Attans. Eller bummer, som vi säger på svenska.

Jag tog ändå rätt få bilder igår, även om jag nästan hela tiden stolt bar kameran helt öppet och hade linsskyddet nedstoppat i jackfickan. Man kan ju lugnt säga att man i Gamla Stan inte är ensam om att gå omkring med kamera på magen och fotografera typ allt som rör sig. Många turister är det.

Att det blev så få bilder (totalt 68, om jag räknat rätt) berodde på att jag först var för feg och sedan rädd för att bli så insnöad att sällskapet skulle känna sig ignorerat och åsidosatt. Det sistnämnda kompenserade jag möjligen lite genom att vända kameran mot henne – det är kul att ta porträttbilder. I naturligt ljus. Ett par av bilderna blev lite intressanta, men det tydligaste (för mig) är att jag behöver skaffa mig bättre koll på ISO, bländare och slutartid – det känns, och märks så klart även på bilderna, att jag ofta tänker fel. Men jag märker också att jag så sakteliga lär mig.

Och nej, jag är så klart inte nöjd med de här bilderna heller. Den första av de två lyckades jag aldrig riktigt bestämma mig för hur jag skulle beskära – här har jag dragit ned storleken lite, men behållit proportionerna. Vilket dock gjorde att jag fick offra blomkrukorna till vänster som trots allt skänkte bilden viss substans och balans. Det är nästan så att jag skulle vilja göra två olika bilder av den.

Och den andra… tja, det är egentligen bara ett skott på måfå uppifrån slottsnivå. Jag blev uppriktigt förvånad när jag tittade närmare på bilden och såg hur tydliga fönstren på byggnaderna ändå blev, trots det stora avståendet. Jag önskar att jag hade tagit samma bilder med IXUS:en, som jämförelse.

Med tanke på det nedslående fotografiska resultatet funderar jag på om det kanske vore idé att köra på helautomatik ett tag. Kanske kan jag lära mig något genom att se hur kameran väljer inställningar. Och om inte har jag åtminstone förmodligen fått fungerande bilder.

Sedan behöver jag tänka över hur jag väljer mina fokuspunkter och/eller låter kameran göra det – en hel bunt av de första bilderna hade fokus någon helt annanstans än vad jag trodde. Solljuset gör det inte lätt att se och när jag agerar som om jag har vissa inställningar medan de i själva verket är helt andra… ja, då blir det inte bra. Jag behöver faktiskt kolla vilka inställningar jag har (och justera efter behov) snarare än bara anta att jag vet vilka de är. Jag är ganska säkert kompaktskadad.

Livet i en bokhylla

Där satt jag i den sedvanliga, för ändamålet införskaffade, fåtöljen i biblioteket och firade morgon med att läsa (Dead Over Heels, Charlaine Harris) med sambon i soffan bredvid. Jag minns inte om jag hade någon särskild anledning att lyfta blicken, men den föll på bokhyllan och den del som upptas av Pratchett-böcker och det slog mig att det måste ha kommit fler Discworld-pocket:ar sedan jag köpte Thud! – det var ett bra tag sedan. Och visst har det gjort det.

Wikipedia-sidan om Terry Pratchett hade en bild på någons bokhylla med Pratchetts verk och jag fick för mig att den såg exakt likadan ut som min och måste såklart jämföra. De var inte exakt likadana, men likheten var slående. Bildens bokhylla hade dock fler (främst icke-Discworld) böcker än min.

Nästa tanke: besöka SF-bokhandeln och inhandla resterande böcker.

Då det visade sig att sambon skulle iväg på annat håll reviderade jag snabbt min tanke, men behåller den som en möjlighet ifall längtan efter utomhuset skulle bli alltför stor. Det är alltid bra att ha några mål på lager – jag blir lätt nipprig av att ge mig iväg ut utan att veta vart jag ska.

Vi säger så här: har jag inte kommit till SF-bok innan stängningsdags beställer jag via nätet.

Eftersom ordningen i mina bokhyllor är en smula bristfällig sedan jag flyttade för två år sedan är det svårt att vara säker på vilka böcker jag egentligen har. Hyllorna är det enda register jag har.

Då problemet gjorde sig påmint och jag visste att jag hade en eller flera Pratchett liggande i andra hyllor, plus samlat på mig ett ansenligt antal Harris, var det lika bra att ta tjuren vid ett mindre horn och flytta fram den sorterade bokmängden så att Harris kunde få det hyllplan hon behöver.

Jag lämnade så klart även plats för dem jag ännu inte läst – nya böcker hos mig hamnar i en särskild oläst-hylla i väntan på att jag ska ta mig an dem. Och först när de är vederbörligen lästa sorterar jag in dem i det större hyllkomplexet.

För att kunna avancera pocketsamlingen två hyllplan (för att ge plats åt både Harris och enstaka böcker av författare på bokstäver före H) behövde jag flytta på ett hyllplan med dubbla rader ”skräpböcker”, d.v.s. kioskdeckare och annat av liknande kaliber, som jag vill bli av med.

Remo, De överlevande, Casca, Mack Bolan, ett par Kalla kårar, några s.k. Sexy Westerns, en Mike Hammer. Finns det någon som är intresserad av sådana (varierande skick) eller är det bara skräp?

Förresten blev det varken butik eller nätbeställning av Making Money (Terry Pratchett) – det slog mig att jag kan köpa den där boken senare. Jag har ju redan en rätt rejäl hög med oläst. Duktigt.

En enkel liten bokenkät

Via snowflake hittar jag en enkät från Bokhora vilken verkade lätt att göra:

  1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
  2. Ingen, i regel. Men jag har gjort något enstaka undantag för Uncle Orson (a.k.a. Orson Scott Card) när jag inte förmått vänta tills en pocketversion kommit ut. Jag är annars klart för pocket och mot inbundet, som tar alldeles för mycket plats både i handväskan och bokhyllan.

  3. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
  4. Låt mig komma hem och kolla innan jag säger något slutgiltigt och spiksäkert, men jag skulle bli mycket förvånad om det inte var ovan nämnde Orson Scott Card. Möjligen kan Terry Pratchett konkurrera, men jag tror inte det. Det finns inte så många, bland de författare vars böcker jag gillar, som är lika produktiva som dessa båda herrar. Och av författare jag gillar köper jag det mesta – jag gillar att (inom rimliga gränser förstås) ha kompletta samlingar.

    Uppdaterat: Efter att ha räknat böcker i hyllor och på bord kan jag meddela att Orson Scott Card vinner med 38 titlar och Terry Pratchett kommer som god tvåa med 33. I mina samlingar, alltså.

  5. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
  6. Bra fråga. Jag har visserligen rätt dåligt minne, men jag tror mig komma ihåg att både snowflake och Kidneybönan (IRL) tipsade mig om ”Låt den rätte komma in” (John Ajvide Lindqvist), som sedermera kom att bli min första ljudbok. Som jag uppskattade väldigt mycket – vet inte om jag skulle tycka lika mycket om den i skriven form, dock, men har för avsikt ta reda på det vid tillfälle. Det tar rätt lång tid innan tips slår igenom i mitt läsande nu för tiden. ”Gomorra”, som jag köpte i samband med Roberto Savianos besök i Stockholm, har jag ännu inte läst – men dock i alla fall nu påbörjat!

    Eller vänta nu, det kanske förresten var Tor Nörretranders ”Märk världen : en bok om vetenskap och intuition”, som Leva tipsade om – fast jag minns inget enskilt blogginlägg utan den har nog nämnts fler än en gång. Hon verkar gilla den och jag tror det kommer att gälla mig också. Den verkar väldigt intressant.

  7. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
  8. ”Måsen” och ”Illusioner”, av Richard Bach. Fast på engelska, så titlarna är egentligen ”Jonathan Livingston Seagull” resp. ”Illusions”. Mottagandet var behärskat, om jag minns rätt, men såvitt jag vet har mottagaren åtminstone börjat läsa en av dem. Jag är väldigt nyfiken på vad jag kommer att få höra om hur innehållet landade. Eller inte. Det är så spännande att höra hur andra uppfattar mina favoritböcker, särskilt när det är människor jag känner mig befrändad med.

  9. Har du några biblioteksreservationer just nu?
  10. Nope. Jag har aldrig varit en biblioteksmänniska. Eller rättare sagt, jag lånade böcker under grundskoletiden, men lade av innan vuxen ålder. Faktum är att jag inte tror att jag besökt ett bibliotek vid mer än fem olika tillfällen de senaste 25 åren eller så. Luleå, Ängelholm, Stockholm (Medborgarplatsen, Fridhemsplan och Stadsbiblioteket). Möjligen en gång i Linköping också, men där är jag mer osäker.

  11. Vilken bok/böcker läser du just nu?
  12. Jag är snart klar med ”Ender in exile” (Orson Scott Card) och har nyligen påbörjat ”Gomorra” (Roberto Saviano). Sedan ligger ”Den hemlige kocken” (Mats-Eric Nilsson) på matbordet och ”Pragmatic Unit Testing in Java with JUnit” (David Thomas, Andrew Hunt) i vardagsrummet – båda har jag påbörjat lite försiktigt så där. Begriper inte riktigt när jag ska hinna läsa alla böcker som ligger och väntar i högar runt omkring i lägenheten, dock.

Måsen har landat

Häromdagen trillade den in via brevinkastet: Jonathan Livingston Seagull, filmen baserad på boken, från 1973. På svenska känd som Måsen. Jag råkade få syn på den när jag var inne och botaniserade på Discshop häromsistens och kunde förstås inte låta bli att lägga en beställning. Jag har ingen som helst aning om vad det är för slags film, men en film om Måsen måste jag bara ha.

DVD, Jonathan Livingston Seagull + Colour of Magic

Det är lite samma med den som med Colour of Magic, som också trillade in häromdagen. Görs det en film på någon av Terry Pratchetts böcker måste man ju se nästan den. Hm, vad händer med Orson Scott Cards böcker? Det var ju en film baserad på Ender’s Game på gång. Aha, det finns en hel blogg om filmen Ender’s Game – den åker genast in i Google Reader.

Sedan har jag en rejäl bunt tv-serier (på dvd) som ska ses också. Gah!

Och när jag då ändå var inne på Richard Bach tänkte jag slänga med några citat ur min favoritbok, Illusioner/Illusions (notera även mina julnaglar).

Först kommer mitt favoritcitat ur boken:

Det band som förenar din sanna familj är inte ett blodsband, utan respekt och glädje över varandras liv. Sällan växer medlemmar av en familj upp under samma tak.

Det band som förenar din sanna familj är inte ett blodsband, utan respekt och glädje över varandras liv. Sällan växer medlemmar av en familj upp under samma tak. The bond that links your true family is not one of blood, but of respect and joy in each other's life. Rarely do members of one family grow up under the same roof.

Det som kommer härnäst är en hälsning till Blackwater och hade jag haft tid att göra saker ordentligt så hade jag letat reda på inlägget där han skrev något i den här stilen, samt länkat till det, men nu har jag inte det så:

För att kunna leva i frihet och lycka, måste man offra slentrianen. Det är inte alltid ett lätt offer.

För att kunna leva i frihet och lycka, måste man offra slentrianen. Det är inte alltid ett lätt offer. In order to live free and happily, you must sacrifice boredom. It is not always an easy sacrifice.

Etikettmoln