Man lever så länge man lär

Fem år tyska på Duolingo

På självaste nyårsafton 2018 registrerade jag mig på Duolingo med tanken att fräscha upp tyskan, som följt mig från sjunde klass i grundskolan till och med tredje klass på gymnasiet. Både jag och sambon hade tidigare testat ett par andra språktjänster, som inte kändes tillräckligt roliga för att fortsätta med.

Men Duolingo då. Jag minns inte exakt hur tankarna gick, men det var i alla fall så pass roligt redan från början att det kändes värt att betala för tjänsten, både för att stötta tjänsten och för att få personlig bonus. Vilka de konkreta fördelarna var har jag glömt, men skulle gissa på att det gick ut på att slippa reklam. Jag är fortfarande betalande medlem, men är osäker på hur jag gör i framtiden.

Därefter körde jag i alla fall minst en lektion varje dag till slutet av maj 2019, då jag hade annat för mig och därmed förlorade min då 138 dagar långa streak (Duo-lingo för… svit?). Nåja, på’t igen. Jag påbörjade en ny omgång bara några dagar senare och sedan dess har jag lyckats hålla min streak. Kalendermässigt har det gått nästan 1700 dagar, men streak-siffran är bara (nåja!) 1246 dagar.

Den lägre siffran beror på att jag vid ett antal tillfällen missat en dag eller ett dygnsskifte, men tack vare Duos streak freeze ändå inte förlorat min streak. Jag har rätt dålig koll på hur det där funkar eftersom det inte varit ett problem för mig på länge, men kollade i alla fall nu och: jag har fem frysdagar att spela med. Well, det kanske är lagom att bli en ”bara på helgen”-användare framöver…

Jag måste ju säga att även om jag har lite åsikter kring hur Duolingo fungerar så har game-ifieringen funkat hyfsat bra på mig. Dels det här med att behålla sin streak, men också dagens quests – där du kan få bonuspoäng genom att utföra tre specifika uppgifter per dag. T.ex. kör x antal lektioner med mer än 90% korrekta svar (vilket blev betydligt enklare att uppnå framåt slutet av kursen).

Sedan finns det också något som kallas Friends Quest, där du och en av dina vänner/kontakter tillsammans tilldelas ett mål att nå under veckan (eller vilken tidsrymd det nu handlar om). Just den är lite jobbig eftersom det känns som om jag sviker min quest-kompis om jag inte bryr mig om att uppfylla målet denna gång. Vi har säkert varierande ambitioner och ambitionsnivåer, jag och mina Duolingo-kontakter (som primärt är folk jag känner sedan tidigare), men jag försöker oftast hjälpa till. Det finns alltid en möjlighet att det gör någon glad.

Utöver quests finns det också en sorts förtjänstmedaljer som man kan få genom att prestera, för varierande definitioner på ordet. En positiv sak här är att det inte handlar om att du ska vara bäst, att prestera i traditionell mening. Exempelvis får du belöningar för att du kör lektioner tidigt på morgonen (Early Riser), eller för att du gratulerar andra till framsteg (Cheerleader). Nedan en skärmdump:

Gränssnitten för dator respektive telefon ser förresten hyfsat olika ut och det verkar som om det mesta av krutet läggs på mobilversionen. Japp, det ingår påhejande figurer som animeras på olika sätt. Du lär känna deras karaktärer både genom den respons de ger på dina resultat, och genom att läsa/höra berättelser där de pratar med varandra om händelser i deras liv. Det hela är jättefånigt, men gör kursen lättsam och minskar risken för prestationsångest.

Status just nu är att jag är klar med hela kursen. Faktiskt. Och det är trots att Duolingo har jävlats med mig (nej, jag tror inte att det är något helt och hållet personligt) längs vägen genom att lägga till nya lektioner och liknande så snart jag börjat närma mig ett färdigställande. Jag vill ju pricka av och bli klar!

Så hur mycket tyska kan jag egentligen? Det är en bra fråga. En svår fråga. Duolingo sträcker sig tydligen inte längre än till B1-nivån enligt CEFR (Common European Framework of Reference for Languages) och jag har inte pratat mycket alls under kursen, men borde väl ha en hyfsad grund att bygga på.

Kan förstå huvudinnehållet i vad han/hon hört eller läst om välkända förhållanden som man regelbundet möter i arbete, i skola, på fritid, osv. Kan hantera de flesta situationer som vanligtvis uppstår under resor i ett land där språket talas. Kan producera enkla, sammanhängande texter om ämnen som är välkända eller av personligt intresse. Kan beskriva erfarenheter och händelser, berätta om drömmar förhoppningar och framtidsplaner och kortfattat ge skäl för och förklaringar till åsikter och planer.

(om CEFR B1-nivån)

Även om nu Duolingo-kursen är klar är mina tyskastudier det inte. Långt ifrån. Men nu behöver jag studera tyska på andra sätt, t.ex. genom att titta på tv-serier, lyssna på podcasts och läsa och/eller lyssna på böcker. Allt på tyska, förstås. Det är läge att leta fram boken vi läste på gymnasiet: Wir Kinder vom Bahnhof Zoo – den står i någon hylla eller ligger i en kartong. Incitament att ta tag i ”packa upp alla bokkartonger”-projektet, som väntat sedan vi flyttade in.

Efter att ha provtittat lite på Shrek på Netflix, med det tyska ljudspåret aktiverat, är jag försiktigt optimistisk. Det var svårt att hänga med i handlingen (eftersom jag inte lyssnat tillräckligt på tyska, och inte är alltför väl bekant med storyn), men det borde gå att hitta normala tv-serier med inte alltför komplicerat språk där jag kan ta hjälp av läppläsning såväl som kroppsspråk.

Jag och sambon har kikat lite på Emily in Paris på Netflix, där man enkelt kan byta ljudspår. Sure, det är inte optimalt med dubbat, men serien är tillräckligt simpel för att det ska gå. Gilmore Girls, däremot, funkade inte alls…

Ge mig gärna tips på hyfsat enkel tysk kultur att se, höra eller läsa!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Etikettmoln