Gräsänkans vilda planer

Nu när sambon är bortrest ska jag verkligen se till att göra saker! Tänker jag för mig själv.

Det här är långt ifrån första gången jag har ambitioner, men det finns väl ändå ett visst hopp eftersom jag för tillfället har semester och inga egentliga plikter som begränsar mina möjligheter. Vädret är också för närvarande tillåtande, med helt rimliga temperaturer strax över 20°C så jag kanske till och med kan våga mig ut. Sambon, som reser till Lissabon, verkar få det svettigare – prognoserna pratar om höga temperaturer, med en topp om 40°C på tisdag.

Just i detta nu sitter jag ute på den främre balkongen, som så här strax före kl. 12 fortfarande erbjuder sval skugga, och lyssnar på ett inspelat samtal mellan Anders Rosengren och Kerstin Brismar, som båda är läkare och intresserar sig för, och på olika sätt jobbar med, hälsofrågor. Det sägs i detta samtal mycket som känns intressant, framförallt kring det här med kost, och jag blir inspirerad.

Ok, att jag ens lyssnar på samtalet bottnar förstås också i en inspiration. Såsom deltagare i ett av regionens hälsoprojekt, fick jag tillgång till Livsstilsverktyget och det är där vi hittar Anders Rosengren. Jag botaniserar lite då och då i verktyget och lyssnar på de samtal som finns inspelade. Tyvärr verkar detta samtal vara det nästa sista, men jag kanske inte behöver så många fler heller.

Ett resultat av den här inspirationen är i alla fall att jag inte brutit nattfastan, utan dricker vatten i stället för det normala kaffe-med-grädde, följt av vatten. Det underlättar förstås att jag inte känner mig hungrig ännu. Jag tänkte faktiskt ge det lite tid och se om det så småningom kanske dyker upp någon direkt hunger. Först då kan det vara läge att tillverka någon sorts frukost, tänker jag.

Bekväma jag tänker också att det är bra om hungern håller sig borta, för då slipper jag laga mat. Och så har det säkert goda hälsoeffekter också. Blir jag inte hungrig så borde jag kunna se det som ett tecken på att kroppen redan har vad den behöver i form av kraft och energi. Och kan låta cellerna vila.

Ute tänker jag sitta åtminstone tills när solen börjar lysa direkt på mig. Jag ser hur den sakta flyttar sig runt huset och jag vet att den inom kort kommit hela vägen runt, tittar fram bakom hörnet och kan börja lysa in på den öppna ytan mellan huskropparna. Och en stund senare även in på balkongen där jag sitter. Då kan det komma att bli för varmt, vet jag av erfarenhet.

Just nu ligger skuggorna i precis samma riktning som balkongen, vilket innebär att jag helt skyddas från direkt sol av byggnaden. Men jag anar redan nu den värme som skapas av solbelyst fasad på den sida av den öppna ytan som först berörs. Jag tycker alltid synd om dem som bor i de lägenheterna och får solen rakt in på två sidor, men inser att det nog är folk som gillar sol och värme eftersom de ofta sitter ute när det är som allra soligast.

Jag funkar precis tvärtom – gömmer mig för solen så gott jag kan, bakom våra balkongträd, och hoppas att det räcker för att inte bli överhettad. Ibland gör det det, men annars går jag helt sonika inomhus. Och drar för gardinerna samt stänger balkongdörren, om det behövs.

Jag funkar verkligen inte i värme. Sure, så länge jag är stilla och inte i direkt sol kan det vara helt ok, men så snart jag rör på mig blir jag överhettad och därmed också genomsvettig. Jag tycker inte alls om att bli svettig (kan säkert vara kul att fundera på varför, men det tar vi en annan gång). Enda tillfället när det känns ok att bli svettig är när jag badar bastu, men det är ju liksom syftet med det hela.

Den temperatur som råder nu är helt perfekt. Eftersom jag tidigare gissade hejvilt hämtade jag ut en termometer på balkongen och efter att den stått en stund och acklimatiserat sig visar den faktiskt 20 °C. En mycket bra gissning från mig, med andra ord. I skuggan blir jag nästan frusen, vilket nog innebär att jag kommer att uppskatta solens värme när den väl kommer. En stund i alla fall.

Planer för dagen, då? Sitta på balkongen, lyssna färdig på samtalet och läsa vidare i boken om att skaffa träningsvana (enklare att läsa än att göra, men efter läsande följer görande så…), eventuellt utbilda mig vidare i React genom att ta upp och fortsätta på Epic React.

Men annars hägrar nog mest hemarbete, där tvätt och lasering av trallen från gamla lyan står högt på listan. Det vore ju nice om även den andra balkongen blev användningsredo, tycker jag. Den har exakt samma form som balkongen i gamla lyan, vilket är anledningen till att vi önskar återanvända den med stor möda figursågade trallen – enklast så. Dessutom är det något som lockar lite med hållbarhetsaspekten. Tvätt och lasering i stället för utbyte.

I backspegeln

Eftersom jag inte skrivit här på ett år eller så: jag och sambon skaffade oss förra året en större, och gemensam, lägenhet en våning upp i samma trappuppgång. Total renovering påbörjades i början av december och vi flyttade in nu i slutet av februari. Det står fortfarande många kartonger kvar i travar längs väggarna, även om delar av lägenheten ändå börjar kännas ganska okej. Sakta, sakta arbetar vi oss framåt, mot ett läge då det känns okej att bjuda hem folk för inspektion. Om vi nu alls kommer dit… för ”klar” blir man ju aldrig någonsin.

Jobbmässigt började jag på nytt uppdrag den 12/5, vilket känns mycket bra så här långt. Vi är en lagom handfull utvecklare (av bra karaktär) i teamet, med stor frihet att själva välja tekniker och arbetssätt. Vi jobbar vanligen på kontoret 2-3 dagar per vecka, synkar ihop oss kring vilka, och gör väldigt mycket tillsammans oavsett dagens geografi. Systemet är levande och rörligt, och bjuder på en rätt omfattande provkarta av tekniker, så jag får både användning för kunskaper jag har sedan innan och chans att erövra nya områden. Det blir en bra blandning.