Card och kopieringsrätt

Ett stycke ur boken ”Ender in Exile”:

In the end, he called it simply The Hive Queen and he signed it ”Speaker for the Dead.” And in his anonymous, untraceable correspondence with his publisher, he insisted that it be printed without any kind of copyright notice. The publisher almost didn’t go through with it, but Ender became even more insistent. ”Put a notice on the cover that people are free to make as many copies of this book as they want, but that your edition is especially nice, so that people can carry it with them and write in it and underline it.”

Jag har väl inte glömt berätta att Orson Scott Card är en favoritförfattare?

Smått och gott

Ibland vill man bara knappa in en massa småpinnar i historiens myrstack.

Min rätta fotpall kommer på fredag – idag kom jag mig äntligen för att boka in leveransen. SMS:et med information om att den anlänt till varuhuset har legat sedan den 27/11 och det var rena slumpen att jag råkade få syn på det idag när jag bläddrade efter ett annat. Allt händer inte alltid när det borde.

Väninnan som skulle med och lyssna på Alter Bridge på onsdag har hoppat av och jag söker en ersättare. Det blev onödigt kort varsel, men jag sätter mitt hopp till expendlande vännen som råkade höra av sig idag och blev inbjuden. När han ringde förväntade jag mig en förfrågan om sällskap vid intagande av mat och/eller öl, men han förvånade mig genom att faktiskt prata affärer. Och lät riktigt affärsmässig dessutom, vilket roade mig lite. Vi har bara umgåtts rent socialt. Jag håller tummarna och gör vad jag kan för att hjälpa honom. Men om det är någon läsare som är intresserad av att gå på konserten – skriv det i en kommentar och ange fungerande mailadress så vet man aldrig.

Frukosten intogs tillsammans med Frukostsyster – vi hade stämt träff på fiket och köpte med oss fika som sedan intogs hemma i mitt vardagsrum. Vi uppdaterade oss därefter på status i varandras liv och leverne och hade ganska roligt åt hur vi båda tycks ha mött våra spegelbilder. Kanske blir det hon och sonen som hänger med på Whitesnake-konserten i nästa vecka. Jag hoppas på det, men annars gäller samma som i föregående stycke – intresse anmäls i kommentarer till detta inlägg. Det kan ge någon form av utdelning.

Annars vet jag inte… jag lider av sömnbrist och känner mig stressad – har mycket att göra och svårt att fokusera på rätt saker. Det man måste lockar sällan lika mycket som det man vill. Och det jag vill är så klart något helt annat än det där jag måste. Vilket nog ligger i sakens natur, i och för sig.

Fick idag även en Spotify-invite av GP, vilket var välkommet eftersom jag hunnit bli nyfiken på tjänsten och bestämt mig för att prova om chansen gavs, så nu kan jag enkelt lyssna på en jädrans massa musik. Erik Borelius fanns dock inte med, så där är det ännu hårddiskvarianten som gäller. Hah!

Min bokbeställning är visst skickad och borde anlända cirka torsdag.

I övrigt vill jag koppla in den trådlösa nätverksutrustningen, läsa färdigt Ender in Exile (jag har inte läst så värst långt, men ändå hunnit konstatera att Orson Scott Card inte förnekar sig – han skriver underbart underhållande, som så ofta) och en rejäl bunt andra böcker, se mer Dexter plus andra tv-serier, ta tag i den nästan bortglömda Ubuntu-installationen, röja hemmet… Nej, det sista vill jag inte, men behöver. Och så var det det där med att sova. Hell yeah.

Blandat och gott

Min hibiskus slog ut inatt – en trevlig liten överraskning. Jag har sett knoppen och väntat och det började kännas som om den aldrig skulle slå ut. Men det gjorde den.

… blev förskräckligt sugen på pepparkakor när jag läste om Daniels bakande och trodde att det skulle vara svårt att låta bli att köpa en burk när jag strax därefter gick för att handla mat. Det var det inte för på något sätt kändes det tydligt att det omöjligen kunde vara så gott som Daniels pepparkakor. Inte för att jag faktiskt vet hur de smakar, men jag är övertygad om att de är delikata. Ja, jag önskar också att du kunde bjuda mig! Det är inte utan att jag funderar på att samla ihop en flock folk för pepparkaksbak.

Och så har vi Anders Mildner. Jag blir bara så glad varje gång jag läser ett nytt inlägg på hans Sydsvenskan-blogg. Jag vet inte mycket om vem han är eller vilken position han har – jag ser och läser främst det han bloggar om. Och det är gott.

Apropå språkliga märkligheter så får jag mental hicka varje gång jag läser ordet ”fotölj” (överstruket för att verkligen understryka felet) – det skrivs faktiskt ”fåtölj”, era rackarns felstavare! Jag har inte för avsikt att peka ut någon enskild (det är tyvärr många som skriver så), men visst handlar det om förekommen anledning. Ordet “fåtölj” kommer för övrigt från franskans ”fauteuil” och vet ni inte hur det ska stavas kanske ni ska kalla den länstol i stället. Fast det låter inte lika skönt.

Strax före lunch plingade det till i mobiltelefonen. Ett SMS, som visste att berätta om min spikmatta som nu fanns tillgänglig för avhämtning på den gamla vanliga kioskposten. Medtag egna handdukar, står i foldern… nä, vad katten har Pistvakt med det hela att göra… medtag legitimation, stod det förstås. Spännande!

Eftersom jag hade slut på tomma dvd-skivor (bränner ned ”allt” på skiva inför en planerad konvertering av min gamla privatdator – äntligen ska det bli Ubuntu!), stod det klart att jag måste in till city efter jobbet. Och sedan till kioskposten för att hämta den nya boken i Ender-serien, Ender in Exile (direkt fortsättning på Ender’s Game) och givetvis spikmattan. Det kändes allt lite som julafton och jag ville sätta igång och läsa boken genast, men det var ju så mycket annat också. Nåja, det blir när det hinns med. Jag ser verkligen fram emot att få läsa något nytt av Uncle Orson, något som dessutom handlar om självaste Ender. Jag hoppas på att åter få den sköna Ender-känslan, som bara fanns i Ender’s Game.

Väl hemma hade jag ont i fotleden, var stel i ryggen och fruktansvärt hungrig så prioriteringen fick bli mat, spikmattetitt, vetekuddsvärmning – varvat med dvd-bränning och skrivande på detta inlägg (som legat ofärdigt för länge).

Hm, inser att jag kanske också skulle packa upp klädpåsen – trillade in på HM precis före stängningsdag och hann egentligen inte prova, men gjorde det ändå. Det blev ännu en hoodie – fast i sådan blågrön färg som jag gillar, i stället för blekröd. Ännu ett par… ja, vad säger man? Träningsbyxor – fast i mindre storlek än de förra som (jag har inte tröttnat på det ännu!) var för stora. Och så köpte jag två kjolar, som jag är långt ifrån säker på att jag kommer att använda, men jag har i alla fall undanröjt det hindret – nu är det inte brist på kjol som hindrar mig.

Jag fastnade en lång stund i den omöjliga uppgiften att ta nödtorftigt acceptabla bilder på en del av den flärd som omnämnts. Det är bara att konstatera att jag fortfarande behöver en riktig kamera. Nallefånens duger inte. Detta till trots hoppas jag att dessa (klickbara) bilder kan ge en liten aning.

Dags att lägga sig på spikmattan!