Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘vårkänslor’

Ljusstrimmor i en godtycklig tunnel

Jag kan redan ana hur oändligt vilsen, och tom, jag kommer att känna mig när allt det här hektiska som just nu driver mig framåt, och gör att jag inte riktigt kan sova hela nätter, börjar lugna ned och lägga sig till rätta igen. När drogen tar slut och jag ska försöka återgå till någon form av normalt liv. Jag vet inte ens om det går. Eller om jag vill. För känslan är ju helt fantastisk – samtidigt som det sliter.

Idag har jag i alla fall skrivit färdigt min pseudokod och gjort en implementation i Java för den sista delen av kursen, själva uppfartssträckan. Det handlade om att, med hjälp av FacePager, tanka hem en massa data avseende inlägg från en grupp eller användare på Facebook och sedan programmatiskt behandla detta data för att programmet sedan skulle kunna besvara ett antal konkreta frågor.

Hoppas bara att jag gjorde rätt med inlämningen, för instruktionerna var allt annat än glasklara. Förhoppningsvis blir jag tilldelad en studentgrupp och får tillgång till ett diskussionsforum där jag och övriga medlemmar ska ladda upp och opponera på varandras lösningar. Pseudokoden läggs upp i pdf-format och Netbeans-projektet med själva programkoden läggs upp som en zip-fil.

Edit: Se där, redan medan jag skrev detta fick jag mig en grupp tilldelad! :D

I vanlig ordning sparade jag på arbetet tills deadline hunnit komma farligt nära och det visade sig även nu vara mer att tänka på än jag riktigt budgeterat för, men jobbet blev ändå rimligt i omfattning. En sak jag reflekterade över var att det här med pseudokod är ett rätt flummigt begrepp och vad ville kursen ha?

Oftast tänker jag mig pseudokod som en mer mänsklig beskrivning av tänkt programmeringslogik, ganska implementationsnära men inte programkod. Pratar vi däremot beskrivning av algoritmer så ska den ju verkligen inte likna programkod, utan mer beskriva det hela på bönders vis. I klartext, mänskligt. Och helt frikopplat från implementationsdetaljer. Generiskt, språkagnostiskt.

Nu skrev jag till slut (efter mycken vånda!) det hela på en ganska hög och abstrakt nivå, men klämde in konkreta detaljer gällande val av datastrukturer eftersom jag förstod att det var något som förväntades och jag ansåg det högeligen relevant för bedömningen av min lösnings effektivitet. På ett sätt kände jag att jag fuskade, men å andra sidan handlade det ju om att lösa uppgiften på acceptabelt sätt och algoritmer går det inte ens att undvika.

Jag valde t.ex. att inte lagra datat som sådant utan bara analysera det i förbifarten, lite så som jag tänker mig att man gör i Big Data-tillämpningar. Ackumulera resultat, men spara på så lite som möjligt. Det funkar bra när frågorna är statiska, men ger inget utrymme för nya frågor mot gammalt data. Det blir sannerligen intressant att se vad mina medstudenter har att säga…

Jaja, om inte annat så har jag åtminstone lärt mig använda några av de features som kom med Java 7 respektive Java 8. Try-with-resources, några streams- och lambda-funktioner etc. Det kanske inte var riktigt det primära syftet med vare sig kursen eller uppgiften, men jag kunde/ville inte hejda mig. Det är så roligt att få möjlighet att skriva kod som utnyttjar features jag inte kan använda i min vardagliga gärning eftersom vi i uppdraget fortfarande är låsta till Java 6. Hoppet lever, för det är modernare plattformar på ingång, även om det dröjer.

Jobbmässigt fick jag igår, då jag satt hemma och jobbade, ett telefonsamtal från min chef i vilket hon informerade om att jag från och med 1 april kommer att tillhöra en ny och annan grupp. En som förmodligen kommer att passa betydligt bättre än den jag tillhör idag. Ny chef blir det också då, i form av den person som var projektledare över oss mot slutet av mitt förra uppdrag. Återstår att se vad det kommer att innnebära i praktiken, om något alls. Tråkigt känns det dock att byta bort min nuvarande chef, som jag trivts riktigt bra med under den korta tid vi haft tillsammans. Måste försöka se till att inte missa informationsmötet kring den nya organisationen, så jag förstår var det är jag hamnar egentligen. Ointressant låter det inte, för vi pratar framtidsområden och potential de luxe.

I uppdraget rullar det vidare under ganska stark press, även om jag personligen faktiskt lyckats tagga ned något och få saker gjorda så att jag känner att det går så sakteliga framåt. Jag är aningens tröttare än vad som är nödvändigt och har märkligt svårt att sova längre än till halv fem på morgnarna (helgdag såväl som vardag), men vaknar i alla fall inte med kod i huvudet längre och börjar till och med ana undersidan av projektledarens tak för arbetade timmar per vecka. Trevligt också att jag kunnat jobba med mer blandade människor på sistone.

Herr utvecklingsledaren återvänder till kontoret på måndag och då blir det kul, tycker jag, att se om våra diskussioner kring tänkbara förändringar kommer att leda till något konkret eller om allt bara av bekvämlighet återgår till att rulla i samma gamla hjulspår som förut. Spännande och intressanta tider, tänker jag. Det är knappt att jag kan bärga mig tills det blir måndag och jag får åka ut till kontoret igen för att ta tag i några av alla de saker jag vill och behöver göra.

Jag har datorn hemma sedan i fredags, men tänker motstå alla frestelser.

Ajuste, vi måste ju prata framtida studier också. Jag kollade förra sommarens antagningsstatistik för den kurs jag sökte till sommaren och om det blir likadant nu så kommer jag in på båda kvoterna. Dock är jag inte helt säker på att det är den kurs jag vill gå. Den känns mindre teknisk än jag skulle önska, så vi får se.

Sedan mailade jag också studievägledningen på Stockholms universitet för att höra mig för om möjligheter att jobba mot en kandidatexamen i datavetenskap. Att döma av svaret är det nog enstaka kurser jag ska inrikta mig på, och där vill jag sätta mig ned och ta reda på vilka som ingår i programmet. Dels behöver jag kolla om jag kan få tillgodoräkna mig några av dem baserat på kurser jag redan läst, och dels behöver jag fundera på vad jag kan/vill/ska söka för hösten. Och så aktualisera mitt fina PlantUML-diagram över kurs- och programalternativ.

Snart, snart, snart händer det saker – det känns i hela kroppen. Våren är här!

Annonser

Inte bara årstiden

Det måste väl ändå vara just årstiden som gör att världen runt omkring mig tycks ha förändrats. Ljuset som väcker en ur sin dvala. Jag är rent intellektuellt tämligen säker på att det inte är den faktiska världen utan bara min uppfattning om den som förändrats, men känslomässigt är det självfallet en helt objektiv observation. Det är som om jag vaknat upp ur min ack så goda och bekväma Törnrosa-sömn och plötsligt ser saker omkring mig, både gott och mindre gott.

Det är inte utan att det oroar en aning, för vem vet vart det här kan ta vägen?

Jag hade planerat social interaktion i fredags eftermiddag, både av praktiska skäl och för att komma iväg från jobbet och tänka på annat, men jobbet tog överhanden och jag blev kvar tills sambon började messa mig om att lufta vinet. Där någonstans insåg jag att middagen skulle bli alltför sen om jag skulle vänta med att åka hem tills jag avslutat min arbetsuppgift. Som för övrigt inte alls verkar vilja bli avslutad, för det kommer bara nya saker att tugga sig igenom. Bitvis känner jag mig nästan gråtfärdig över detta veritabla sisyfosarbete. Jag har ju flera andra saker jag behöver göra också! Men jag vet att det blir klart och jag vet också att jag fixar det. Och det går ändå rätt bra för mig, på flera håll.

Anyhow, den där sociala interaktionen sköts på framtiden och jag åkte till slut hem till en sambo som hade stekpannan i högsta hugg. Pendeltågen stod stilla när jag väl kom till stationen så jag färdades med tunnelbana och buss i stället, vilket tar dubbelt så lång tid som vanligt. Efter intagande av den traditionella middagen med fredagsko följt av Häagen-Dazs jordbuggsglass… dammit! Jord-gubbs-glass, heter det. Efter middagen återupptog jag arbetet för ett par timmar. Man blir visserligen kreativ efter ett glas vin och ett glas whisky, men eftersom jag blivit aningens klokare med med åren lät jag koden ligga till sig över natten.

Och när vi nu ändå är inne på natten. Den där eländiga. Jag somnade fint onödigt sent och sedan vaknade jag igen vid fyratiden, med omfattningskoder snurrande i huvudet. Det var lögn i helvete att somna om, så jag drog igång jobbdatorn och fortsatte med den väntande analysen och programmeringen. Arbetet gick rätt bra, men uppgiften tog ändå ett antal timmar att göra, och sedan blev det en del mer allmän orientering (som jag nog till stor del ägnade mig åt för att jag var trött) och även ett par olika sorters administration. Och så tidrapporterade jag än en gång upp till det maxtak projektledaren gav mig när jag ställde frågan. Och ändå jobbar jag fler timmar än jag just nu skriver i mina tidrapporter. Det kommer att bli tufft att återgå till mer vanlig heltid sedan.

Ja, just det. Jag sökte kurs för sommarterminen, men tror inte att jag kommer in. Konkurrensen om de fåtaliga platserna brukar vara hård och jag har få poäng.

Ny bloggmall: Spectrum

Det är gräsligt kallt ute nu igen, fast jag envisas med vår-/sommarjacka (och får lida lite för det). Men det är hög tid att göra vår även på andra sätt, tycker jag. Dags för nytt tema eller, som jag hellre säger, ny bloggmall.

Så här såg den gamla (Greyzed) ut:

Bloggmall: Greyzed

Och så här ser den nya (Spectrum) ut:

Bloggmall: Spectrum

Jag känner en stor lättnad efter att ha bytt mall. Det gamla utseendet kändes tungt och grusigt medan det nya känns luftigt och lättsamt. Vårlikt. Säkert tröttnar jag med tiden på det här också, men det är kul så länge det varar.

Vårkänslor

Damn, jag har vårkänslor. Ja, eller känslor i alla fall. Det är en massa små fjärilsslynglar som fladdrar omkring i min lövskog, där träden såklart också skimrar i ljusaste grönt.

Jaja, en del av det är något slags övertrötthetseufori, men knappast allt, i så många dagar.

Sirap i systemet

Även denna lördag känner jag mig tämligen zombieaktig – det är kanske så det ska vara. Jag menar, det kanske är därför vi är lediga lördag och söndag. Söndag är förstås för att vi ska gå i kyrkan, men lördag kan ju vara just för att vila ut.

När det är slut på arbetsveckans stress och hets går luften ur mig totalt och det gillar jag inte alls för det är ju nu jag skulle kunna göra det som inte hinns med på vardagarna. Och så lyckas jag bara inte uppamma kraften, trots att tiden finns.

Jag försökte sova länge, käkade därefter min sedvanliga frukost på keso och fruktsallad och sedan blev jag liksom bara sittande. Höll halvt på att slå ihjäl mig på vägen till telefonen när väninnan ringde och mitt ben hade somnat.

Vi fastställde vårt gemensamma schema inför deltagandet i kvällens kombinerade inflyttnings- och schlagerfest och sedan började jag fundera över vad jag ska ta på mig. Kläderna tror jag nog fixar sig, men jag vill gärna ha lite festliga smycken och det är där någonstans som lyxproblemen börjar. För var finns mitt glittriga festhalsband? Hur och var är det nedpackat och… hur lång tid tar det att hitta det? Och så skulle jag behöva hitta roligare skor än mina vanliga walking-varianter. Jag både hoppas och inte hoppas att de påtänkta kläderna gått och blivit för stora.

Förresten tänker jag dricka alkohol ikväll. Vin. Det tänker jag tillåta mig att göra. Det ska bli intressant att se hurdan effekten blir – jag är ovan vid det här laget. Jag har ju inte fått i mig en droppe sedan den 9:e februari (ja, jag kollade!). Det blir 104 vita dagar, det. Nästan lite synd att bryta den sviten. Men bara nästan.

Annars har jag idag väldigt spända muskler i nacken, vilket nog kommer sig av gårdagens besök på Gröna Lund. Jag hängde med en väninna med pojkvän plus två kompisar, och åkte då Jetline (stora berg-och-dal-banan), Flygande mattan och Vikingaskeppet. Den förstnämnda var lite tuffare än jag väntat mig och jag var rätt matt i benen när vi steg av. Det var förmodligen där nacken tog stryk – jag antar att jag försökte dra in huvudet i skalet när det var som värst. Eller så är det nackonda ett resultat av den våldsamma tvärnit som bussen tvingades göra då en taxibil helt oväntat sneddade in framför nosen på den. Vissa stående passagare i bussen slog sig ganska ordentligt efter vad man kunde höra. Vi hade tur som satt ned (tack vare lite smart framförhållning från min sida) och klarade oss ganska bra. Jag satt på snedden så vem vet vad nacken utsattes för. Peppar, peppar.

Grönan har jag för övrigt en väldigt kluven inställning till. Stället luktar tonårsfylla. Många av tonåringarna ser ut att ha passerat 30-strecket, somliga med råge. Detta till trots såg jag ändå förvånansvärt många herrar i lagom ålder som såg lite intressanta ut. Det kanske också är något som ingår i själva Grönan-konceptet? Fylleri och raggande i en lössläppt miljö – vad mer kan man tänkas önska?

Apropå intressanta herrar så har jag alltså gått och fått vårkänslor igen. Det var väl cirka en månad sedan sist, så det kan säkert kopplas till hormonsvängningar. Jag skulle gärna känna så här oftare, för det gör faktiskt livet roligare att leva.

Bloggens nya kläder

Det var dags att byta mall, eller tema som det väl kallas här, och då ville jag ha något med lite liv i – den föregående var ju gräsligt tråkig och närmast halvdöd, men hade för mig en minimalistisk charm. Och jag läser ju ingen annan vars blogg använder just den mallen – hur det nu är så vill man ju försöka vara lite egen.

Mallarna jag valde mellan nu heter ”Blix” respektive ”Almost Spring” och valet föll på den sistnämnda. Egentligen kunde jag nog ha valt vilken som helst av dem, men det blev den här för att den presenterar datum och klockslag så som de ska presenteras. Den andra mallen visar inte alls tiden för ett inlägg, vilket är en allvarlig brist eftersom tidpunkter är viktiga. Visst håller alla med om det? Och så typsnittet – jag gillar verkligen inte löptext i Arial. I övrigt har faktiskt ”Blix”-mallen både renare och snyggare design, men faller som sagt på nämnda teknikaliteter. Vilket väl säger en del om vad jag är för person, antar jag. Funktion går före form.

Faktum är att jag inte är vidare förtjust i grönt alls och särskilt då alla gräs- och vårgröna nyanser, men ändå valde jag mellan två mallar som båda innehåller rätt mycket av dylika färger. Det tycks som om jag drabbats av vårkänslor, helt enkelt. Och det skiner nog i och för sig igenom även på andra områden än i bloggen.

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra har för design på sina bloggar – det som betyder något är om bloggarna tillhandahåller feeds eller inte. För jag följer inte bloggar som saknar feeds, och de jag följer följer jag via feed så att jag får reda på när det kommit nya inlägg och för att få enhetligt och lättläst format så att jag slipper distraheras av det utseendemässiga. Ful design smutsar ned innehållet. Och sedan har jag också rena användbarhetsskäl att anföra: varje för mig ny design och layout har sina särskilda egenheter och kräver ett viss mått av ansträngning för att lära sig hitta och begripa hur man navigerar sig fram. Varför ska jag anstränga mig mer än nödvändigt? Så viktiga är ju inte många bloggar.

Etikettmoln