Blå sommarkärleksnaglar

Idag har jag varit hos Nagel-Jane och fått nya naglar. Eller rättare sagt, fått mina befintliga uppfräschade. Det tog strax över två timmar.

Och när resultatet blir så här anslående (se bild) måste jag ju fotografera naglarna. Vilket jag brukar göra, däremot publicerar jag bara ibland.

Dekorationsvalet från innan idag kan jag inte alls hitta på bild. Guld eller brons, metallic. Bara lack. Så diskret att vännerna kommenterade det.

Idag hade jag med mig min egen lack då jag var sugen på riktigt rejält blå naglar och jag vet att Jane inte brukar ha sådan färg hemma. Sedan tyckte jag att enbart lack kanske skulle bli lite tråkigt och valde därför ut två små dekorationer. Visst är det väl sommar och kärleksvecka?

Fotograferingen ägde rum på balkongen eftersom det fortfarande var ljust nog och jag tog bilder med Hero:n för att skicka ut via Twitpic/Twitter. Jag tog även några med IXUS:en då jag ju vet att Hero:n tar kassa bilder. När jag sedan tittade på IXUS-bilderna, medan sambon lekte med sin nya Canon EOS 7D, slog det mig att där fanns en möjlighet att kombinera och sålunda bad jag honom plåta min hand hållande IXUS:en i bildvisningsläge – på så sätt skulle man kunna se båda dekorationerna i samma bild. Jag måste säga att resultatet blev över förväntan och man ser också att IXUS är välanvänd.

Lutande tåg och talleknopp

Avdelningen konstiga effekter uppnåddes med Hero:ns kamera, på vägen hem från jobbet, när jag väntade på pendeltåget och fick för mig att ta en bild av ett suddigt blått band. Det vill säga, ett med imponerande fart passerande fjärrtåg.

Resultatet ses på bilden här intill – tåget rör sig åt höger i bild och det jag fångat är alltså sista biten. Bilden blev inte alls som jag förväntat mig och jag måste säga att jag bra gärna skulle vilja se vad som händer om man tar en bild i samma situation med kompakt- resp. systemkameran.

Min gissning: förmodligen inte alls samma sak. Men det kan vara värt att prova…

På vägen till jobbet i morse var det också soligt. Jag promenerade från pendeltågsstationen och valde en lite annorlunda väg, för omväxlings skull. Där passerade jag några tallplantor av exotisk art (inbillar jag mig) som belystes vackert av morgonsolen. Eftersom jag i vanlig ordning hade kompaktkameran med mig och gott om tid behövde jag inte motstå frestelsen att stanna upp och ta några bilder.

Två eller tre bilder hann jag ta innan kameran meddelade att det var slut kräm i batteriet. Inga problem – jag har alltid reservbatteri med mig.

Ett raskt batteribyte och ytterligare två-tre foton senare kunde jag konstatera att jag nu hade två urladdade batterier. Typiskt! Jag brukar ju vara så duktig och lägga ett batteri på laddning så snart det tagit slut. Någon väldigt enstaka gång glömmer jag och detta var tydligen en sådan.

Ingen av bilderna blev någon jag kan säga mig riktigt nöjd med, men en av dem får i alla fall vara med – trots allt hade jag ju hela vägen hem planerat hur jag skulle skriva ett oansenligt litet blogginlägg med några tallknoppar i och då skulle det kännas fel att låta något sådant hindra en.

På pendeltåget hem satt jag mest och suktade efter möjlighet att plåta de tåg och vagnar vi passerade och blev omkörda av. Jag grunnade på var man lämpligen borde befinna sig för att få så många och goda chanser som möjligt och fick plötsligt av en ren slump syn på en plats som verkar idealisk för tågjakt medelst kamera – ska se om jag inte kan övertala sambon till en liten safari endera dagen. Bästa tidpunkten borde vara på eftermiddagen/kvällen så att man får solen från rätt håll.

Systemkameran då? Jag ägnade ett par timmar igår kväll åt att läsa i instruktionsboken och skaffa mig överblick över de olika knapparnas funktion. Och prova några olika inställningsmöjligheter också. Det var lärorikt och trots att jag alltid har negativa synpunkter på manualer hittade jag faktiskt det mesta av det jag letade efter och undrade över. Möjligen skulle jag som nybörjare önska en enkel uppräkning av termer/beteckningar med förklaring på vad de innebär – ibland verkar det antas att man redan behärskar alla fotografiska termer. Men det är okej så här långt. Jag känner att jag är med. Och det är dags att faktiskt ta bilder, så jag hoppas på trevligt utomhusväder från torsdag och framåt.

Plockar bloggdammråttor

Nyss insåg jag att jag inte ens loggat in på bloggen på sistone – hittade en kommentar som låg och väntade på godkännande sedan över en vecka tillbaka. Det är smärtsamt uppenbart att kvittrandet totalt har tagit över min nättillvaro. Och inte ens där är jag särskilt närvarande och/eller aktiv. Jag har inte tid. Eller, vilket väl egentligen stämmer lite bättre, jag tar mig inte tid.

Jag väljer att lägga min tid och mitt engagemang på annat håll. Väldigt många av mina veckor är sprängfyllda av äta-jobba-sova. Och helgerna bjuder i allmänhet vila och/eller sociala aktiviteter snarare än aktiv datortid. Förra helgens SGU-tittande måste nämnas i sammanhanget. Eller förra veckans åhörande av Jeanette Winterson på Kulturhusets internationella författarscen. Kul! Inte minst drinkandet på Sky bar efteråt tillsammans med en bunt bokbloggare. Himla trevliga tjejer! Trots att jag var trött ville jag inte åka hem.

Vad gäller andras bloggar har jag trappat ned drastiskt. Jag gjorde en större rensning i min Google Reader för en tid sedan, så att jag nu i stort sett bara följer människor jag känner plus ett fåtal bloggar som är tillräckligt intressanta dessförutan. Samt en del nyheter, som jag bara läser när det blivit tid över eller så. Utrensningen fyllde sitt syfte – jag känner mindre stress över att ha för mycket oläst. Jag låg ju ständigt på 1000+ förut. Nu håller det sig på något hundratal och mycket av det markerar jag som läst utan att faktiskt läsa.

Idag är det i stället Twitter som stressar lite, men jag jobbar på att inte heller där känna att jag måste läsa allt. Märker att jag missar en hel del, framförallt på dagtid eftersom jag helt enkelt inte har tid att surfa eller kvittra eller vad det nu är för något man gör vid jobbdatorn när man inte jobbar. Jag har inga sådana luckor, ingen dödtid alls. Och det känns konstigt nog helt okej.

På hemmaplan försöker jag emellanåt läsa ifatt dagens skörd, men tvingas oftast ge upp för att det är för mycket. Jag vill hinna annat än att läsa tweets. En del av dem hinner jag dock med på resorna till och från jobbet – ungefär 20 minuter i vardera riktningen. Min Hero är toppen! Den piper lite glatt varje gång jag fått ett mail också. Whee! låter det som. Eller ”win”, som också jag börjat missbruka – somliga uttryck smittar som… gäspningar.

På Twitter blev jag i afton varse att det visst finns en Mac-klient för Voddler. Win! Om jag hinner i helgen ska jag definitivt ta en titt på den. Fick ju aldrig Windoze-versionen att funka på någon av mina jobbdatorer.

Annars… well, dags att lämna datorn ett tag, så det får vara nog för nu. Ser fram emot att äta död ko, dricka gott vin och sedan mumsa smarriga ostar – min stora ansträngning idag var en promenad till Söderhallarna. Var ledig, men steg upp i vanlig tid med ambitionen att göra ett par timmars jobb. Käkade frukost, men orkade sedan inte ens fokusera blicken på bildskärmen så det var bara att återvända till sängen. Tre timmar senare, när jag vaknade igen, var det nästan skymning. Så kan det gå. Jag är dock fortfarande trött, så det blir nog inga problem att slockna ikväll heller.

Just idag, just ikväll känns livet helt okej.