Man lever så länge man lär

Plockar bloggdammråttor

Nyss insåg jag att jag inte ens loggat in på bloggen på sistone – hittade en kommentar som låg och väntade på godkännande sedan över en vecka tillbaka. Det är smärtsamt uppenbart att kvittrandet totalt har tagit över min nättillvaro. Och inte ens där är jag särskilt närvarande och/eller aktiv. Jag har inte tid. Eller, vilket väl egentligen stämmer lite bättre, jag tar mig inte tid.

Jag väljer att lägga min tid och mitt engagemang på annat håll. Väldigt många av mina veckor är sprängfyllda av äta-jobba-sova. Och helgerna bjuder i allmänhet vila och/eller sociala aktiviteter snarare än aktiv datortid. Förra helgens SGU-tittande måste nämnas i sammanhanget. Eller förra veckans åhörande av Jeanette Winterson på Kulturhusets internationella författarscen. Kul! Inte minst drinkandet på Sky bar efteråt tillsammans med en bunt bokbloggare. Himla trevliga tjejer! Trots att jag var trött ville jag inte åka hem.

Vad gäller andras bloggar har jag trappat ned drastiskt. Jag gjorde en större rensning i min Google Reader för en tid sedan, så att jag nu i stort sett bara följer människor jag känner plus ett fåtal bloggar som är tillräckligt intressanta dessförutan. Samt en del nyheter, som jag bara läser när det blivit tid över eller så. Utrensningen fyllde sitt syfte – jag känner mindre stress över att ha för mycket oläst. Jag låg ju ständigt på 1000+ förut. Nu håller det sig på något hundratal och mycket av det markerar jag som läst utan att faktiskt läsa.

Idag är det i stället Twitter som stressar lite, men jag jobbar på att inte heller där känna att jag måste läsa allt. Märker att jag missar en hel del, framförallt på dagtid eftersom jag helt enkelt inte har tid att surfa eller kvittra eller vad det nu är för något man gör vid jobbdatorn när man inte jobbar. Jag har inga sådana luckor, ingen dödtid alls. Och det känns konstigt nog helt okej.

På hemmaplan försöker jag emellanåt läsa ifatt dagens skörd, men tvingas oftast ge upp för att det är för mycket. Jag vill hinna annat än att läsa tweets. En del av dem hinner jag dock med på resorna till och från jobbet – ungefär 20 minuter i vardera riktningen. Min Hero är toppen! Den piper lite glatt varje gång jag fått ett mail också. Whee! låter det som. Eller ”win”, som också jag börjat missbruka – somliga uttryck smittar som… gäspningar.

På Twitter blev jag i afton varse att det visst finns en Mac-klient för Voddler. Win! Om jag hinner i helgen ska jag definitivt ta en titt på den. Fick ju aldrig Windoze-versionen att funka på någon av mina jobbdatorer.

Annars… well, dags att lämna datorn ett tag, så det får vara nog för nu. Ser fram emot att äta död ko, dricka gott vin och sedan mumsa smarriga ostar – min stora ansträngning idag var en promenad till Söderhallarna. Var ledig, men steg upp i vanlig tid med ambitionen att göra ett par timmars jobb. Käkade frukost, men orkade sedan inte ens fokusera blicken på bildskärmen så det var bara att återvända till sängen. Tre timmar senare, när jag vaknade igen, var det nästan skymning. Så kan det gå. Jag är dock fortfarande trött, så det blir nog inga problem att slockna ikväll heller.

Just idag, just ikväll känns livet helt okej.

Advertisements

Kommentarer till: "Plockar bloggdammråttor" (5)

  1. Det är precis därför jag inte kör RSS. Då bara hopas ju allt.
    Istället går jag in på bloggar lite hipp som happ som det faller sig. Den enda jag kollar dagligen är bokbloggar.nu.

    Och ingen stress känner jag heller att läsa allt som står på twitter, trots att jag säkert både följer och följs av många färre än du. Jag läser det som står just när jag är där, ibland scrollar jag neråt ett par blad. Ibland kollar jag vad du eller nån annan jag känner håller på med.

    Jag försöker inte verka duktig nu, bara påminna om att det finns ett annat sätt att hantera det på. Också. Twitter som plikt verkar ju inget kul.

  2. @snowflake: Det finns en fin knapp i Google Reader: ”Mark all as read” – kommer till användning både nu och då, faktiskt. :) Jag har gjort mig av med en stor del av det tvångsmässiga med bloggarna. Vad gäller Twitter jobbar jag fortfarande på saken. Jag behöver hitta ett nytt förhållningssätt. Och just idag känns det oerhört frestande att säga ”Fuck it!”, skriva ”410 Gone” och bara lägga av helt. Men jag är inte den som förhastar sig så vi får se. Det kanske är november – tror att mycket kan skyllas på årstiden.

    Men nog är det intressant hur olika man förhåller sig till saker! På 35+-tiden hade jag förmodligen skrivit en lång betraktelse över det… så icke nu. Ibland tycker jag det är synd.

  3. Vad betyder ”410” i ”410 gone”?

  4. @KaK: Det är webbserverlingo – jag sade ju att jag var webbnörd. ;-)

    När du/din browser ber om en webbsida returnerar webbservern (förutsatt att du får kontakt med den förstås) en statuskod tillsammans med den webbsida eller liknande du begärt. 410 är en sådan statuskod. Den vanligaste är 200, som betyder OK. Annars ser man emellanåt 404, som betyder ”Not found”, d.v.s att det du frågade efter inte finns på webbservern som tog emot frågan. 410 är liknande, men utläses ”Gone” vilket betyder att ”jodå, det du frågade efter har funnits här, men finns inte längre.”. Så jag tycker att 410 Gone skulle passa bra när man lagt ned.

  5. Tack 404 känner man ju till ja, så jag tänkte väl att det var nåt liknande. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: