Hemarbete och annat jobb

Idag ägnar vi oss åt unfucking och nu när jag skriver är det 10-minuterspaus.

Förra helgen var det familjemiddag ute på stan och vi fick sambons yngre bror som spontan nattgäst, vilket gjorde att vi i all hast fick frigöra bäddsoffan som står i biblioteket (=där alla böcker bor). Prylarna hamnade främst i fåtöljen i min del av i sovrummet (majoriteten var mina) och resten trycktes ihop längst inne i rummet. Förutom den gamla kontorsstolen som tillfälligt hamnade i köket och den ärvda gungstolen som placerades likaledes tillfälligt i vardagsrummet.

Ända sedan vi (för ca 2 veckor sedan) fick hem de nya sofforna och ställde in min maxifåtölj/minisoffa i sovrummet har det varit besvärligt, och nu när fåtöljen belamrades med en bunt jackor och väskor blev situationen än värre. Hela veckan har jag tänkt att till helgen, då ska det göras rockad i min sovrumshalva. Fåtöljen ska stå i hörnet, och byrån som står mot ena långväggen ska flyttas till den motsatta långväggen. Vilket iofs kan innebära att det blir ett sängbord över, men det är nog inget större problem att i så fall hitta en ny plats till det. Hallen skulle t ex förmodligen kunna må bra av att där stod en liten möbel med lådor.

Back to work!

…

Och så var det dags för nästa 10:a. Fåtöljen är nu helt frigjord, på den finns endast kuddarna som hör till. Detta kommer förstås inte att hålla i sig, men just nu ser det fint ut och när omgivningen är omhändertagen kommer det att gå att sitta i den och läsa också. Läge att skaffa en riktigt snygg läslampa, kanske? Kolla på tv blir det dock svårt att göra, då tv:n står med gaveln åt det hörn jag tänker ställa fåtöljen i, men för sådant har vi ju en bättre tv i vardagsrummet.

Mina jackor (från biblioteket) ligger i en hög på sängen och ska väl hängas in i därtill avdelad garderoben ute i hallen – om det finns plats för dem där, vill säga. Skorna som låg i en Roco Baroco-väska/-påse får ligga kvar i den, men ska bort och står därmed i hallen i väntan på vidare transport. Väskorna ligger i den garderob som har övriga väskor. Klädbetjänten är tömd och dammtorkad, och bär nu upp mina vardagsbyxor – så här på hemmaplan gäller bara mjukisbyxor.

Det som är kvar att göra är att röja och torka sängborden (sakerna ovanpå läggs ned i lådorna eller kastas, somligt kanske ska någon annanstans), tömma och torka ovansidan av byrån. Därefter antagligen flytta fåtölj och byrå, vilket nog också kommer att medföra en total genomgång/sortering av mina lådor.

Men nu har det gått 10 minuter och jag är hungrig, så 20/10 är i pausläge.

…

Efter några timmars total paus med frukostmat och tv i soffan körde vi ytterligare en 20/10 och jag ägnar nu åter vilan åt att skriva om det. Sängbord och byrå är avröjda och -torkade. En hög med kläder som inte fick plats i vare sig byrå eller garderob ligger på sängen, tillfälligt. Efter pausen blir det dammsugning och flytt av möbler. Sedan biblioteket? Om inte annat vore det bra att bädda ihop soffan.

…

Efter ytterligare en 20/10 är vi faktiskt klara. Nästan. Helt klar blir man ju aldrig, men färdiga är vi i alla fall. Min halva av sovrummet är både rengjord, omflyttad och nästan helt fri från prylar – det överblivna sängbordet står i hallen i väntan på bättre tider. Sambons halva av sovrummet är lika rengjord, men inte särskilt mycket omflyttad. Däremot har det försvunnit två fulla flyttkartonger. Dessa har iofs ersatts av en kasse kläder och en kasse böcker, men ändå – de står i andra rum. Sovrummet ser definitivt mycket bättre ut nu, efter bara dryga 2 timmars jobb. Det där med att gå igenom byrålådorna får vänta till någon annan gång.

I biblioteket ställde jag i ordning lite medan sambon dammsög och blockerade sovrummet – bäddsoffan är ihopbäddad och sängkläderna ligger i tvättkorgen. Kuddar och täcken ligger på sina vanliga platser i den garderob som är deras. Jag undrar ibland om vi någonsin kommer att bli av med de flyttkartonger som bara står där inne, och de flyttkartonger som bara står ute i förrådet, men skam den som ger sig. Det kommer att ta många 20/10:or, men målet hägrar!

Nog om hemarbete – det är säkert inte många läsare som tycker det är kul att läsa om, men jag har ett behov av att skriva om det ibland och då gör jag det. Har du orkat läsa så här långt: grattis! Nu ska jag skriva om något annat. :)

Jag funderar lite på vad som händer och sker och framförallt vad som hänt och skett sedan sist. Det är en del och ändå ingenting. På jobbet avslutas i dagarna driftsättning av en massa ny funktionalitet. Våra delar i det hela avslutades, av mig, onödigt sent i fredags kväll, då jag uppdaterade in i kaklet för att man helt enkelt infört nya funktioner i… inte bara elfte, utan minst trettonde timmen.

Det är alldeles för ofta jag blir besviken på mig själv för att jag ställer upp, anstränger och offrar mig för att saker ska bli bra, men varken får något tack eller för delen kompenserar mig för det extra arbetet. När jag ställer frågan om att kompensera får jag bara höra att ”om du inte hinner med det du ska göra måste du säga till”, vilket ger mig en väldigt dålig känsla. Inte minst för att det här jobbet inte är sådant som går att planera, och mycket av det jag gör är sådant som inte går att ta på. Det går inte att kvantifiera, men om arbetet inte görs kommer det hela att ta en ände i förskräckelse. Så känner jag. Och jag känner igen den känslan. Det kanske är det som är mitt tecken på att det är dags att gå vidare och göra något annat. När jag bryr mig för mycket, när engagemanget blir osunt och får mig att må dåligt. Det tål att tänkas på.

Anyway… om vi struntar i det där och fokuserar på konkreta åtgärder.

Jag måste börja jobba kortare dagar! Det ligger alldeles för många timmar i min mentala kompbank och jag har försökt jobba sextimmarsdagar. Det funkar inte. En dag eller två kan det gå, sedan skiter det sig. Situationen försvåras av att jag kommer till kontoret tidigt numera – flera dagar den här veckan har jag varit på plats mellan sex och sju. Jobbar man då till fem, sex eller sju varje dag blir det många plustimmar på en vecka. Att komma först och gå sist är väldigt dåligt.

Jag vet: halvdagar! Det får bli mitt nya projekt – lämna kontoret efter lunch. Gå ut på stan och ta en fika, eller gå i affärer, eller bara promenera i lugn och ro. Ensam eller i sällskap. Känner jag någon som är ledig på eftermiddagar, tro?

Annat jag överväger är att sätta färg på håret igen. Det var flera år sedan sist.

I övrigt planerar vi ett besök i Wien om någon månad eller så. Sambon ska ut till kund och jobba, men får mycket ledig tid mellan uppgifterna (som spänner över en helg) så det passar bra att göra honom sällskap på resan. Ta några dagar kompledigt (om det går). Vi lär väl utforska staden, äta och dricka gott. Sacher, definitivt. Öl, förmodligen. Schnitzel hör också till. Jag får läsa på om vad staden har att erbjuda. Om någon läsare har tips mottas de också tacksamt, förstås.

Och nu till något helt annat. Soffan.

Knäppt knappig

Sitter och följer utdelningen av årets Hugo Awards på #LonCon3 via nätet eftersom jag upptäckte att det faktiskt går att göra. Inser att jag borde ha varit på plats, där på #LonCon3 såväl som på prisutdelningen, och undrar vad sjutton jag inte tänker med ibland. Härliga Hanna är där, liksom ett fåtal andra vänner och bekanta eller av mig igenkända (vissa från Fantastika 2013) och runt tio tusen övriga sköna typer.

Under eftermiddagen drabbades jag av en ovanlig energi och prioriterade unfucking framför tv-serier eller annat av mer vilodagsrelaterade aktiviteter. Jag tog mig an de två återstående klädhögarna – den som redan transporterats till sovrummet för att gås igenom och den som låg kvar i biblioteket (ä.k. som arbets- eller gästrummet).

Det blev inga kläder över för återvinning, men ganska många överkroppsplagg som hamnade i tvättkorgen och ett antal par jeans och andra byxor som nu får fortsätta existera ute i förrådet. Om jag någon gång blir tillräckligt liten för att göra det möjligt vill jag kunna bära mina kära gamla jeans igen. Så är det bara, trots principerna.

Jag säger samma sak idag som förra helgen:

Den här genomgången borde jag dock ha gjort i början av sommaren, då de flesta av de nyupptäckta plaggen är av tunn och skön sommarmodell och jag hade haft nytta av dem under semestern.

Hela genomgången tog ungefär tre 20/10:or, där jag för en gångs skull faktiskt gjorde som man ska och använde de 10 minuterna till vila. Det var behagligt att ligga på rygg på sängen och lyssna på Security Now medan jag svalnade. Som många säkert vet blir man gärna tämligen varm och fuktig av att prova kläder.

Detta fick jag för övrigt fick känna på igår igen, då jag spontant och oplanerat fann mig i en klädaffär tillsammans med den kattägande väninnan utanför tullarna. Den här gången var det byxor som stod på schemat och efter gårdagens inköp står jag ganska väl rustad inför hösten. Det finns en blus jag ska kolla efter inne i stan (i en annan storlek), men annars bör det bli fokus på ytter- eller underkläder nästa gång.

Men åter till den stora unfuckingen, för jag hade ju faktiskt mer att säga om den!

Det slog mig någonstans mitt i, att jag borde ta vara på knapparna från de plagg jag kasserar. Som ni säkert vet är det viktigt att ha knappar i reserv om någon skulle lossna och försvinna. Förr sprättade jag alltid loss alla knappar innan jag kastade plagg, men av någon anledning har jag slutat med det. Kanske för att knappburken aldrig finns i närheten? Vem vet. Hur som helst kände jag att knappsamlande var något i grunden gott och bestämde mig för att hädanefter ta till vara alla knappar.

Och sålunda gick jag, som en sista avslutande uppgift, igenom samtliga plagg i kassen med skräp och räddade dess knappar. Där satt jag i den nu användbara gungstolen och pysslade med överblivna textilier och kände mig alldeles… glad.

Det var något som väcktes i form av minnen från barndomen och mormors stora runda plåtburk fylld med knappar av alla möjliga slag. Som barn formligen älskade jag att tömma ut burkens innehåll på det rutiga köksgolvet och sortera knapparna. Efter färg, förstås. Kanske räknade jag dem också, men det jag minns är mest av allt glädjen. Hur det där skåpet till vänster om spisen tedde sig så oemotståndligt.

Min mormor var sömmerska och det var förstås därför hon hade så väldigt många knappar i olika former och färger. Sådant hade jag förstås inget som helst begrepp om som barn och egentligen vet jag inte mycket mer om det nu heller. Jag har alltid tänkt mig att hon var hemmafru, som så många andra kvinnor under min uppväxt. Kanske var sömmandet ett extraknäck? Jag har faktiskt ingen aning. Ytterligare en av de många saker jag behöver fråga min mor om medan jag fortfarande kan.

Hur som helst förvånade det mig mycket att känna den där enorma glädjen och lugnet det gav att först sprätta loss och sedan frigöra knapparna från trådrester. Och räkna dem, förstås. Det blev 27 stycken, varav jag tyckte att metallknappen och den genomskinliga var de finaste. Jag ser fram emot att utöka samlingen vid kommande kassering av beknappade plagg och ska även plocka fram min gamla knappburk av glas (f.d. senapsburk) och gå igenom innehållet – tror att den också innehåller annat som t.ex. säkerhetsnålar. Den ska innehålla knappar, inget mer!

Idag insåg jag att jag har en liten förkärlek för just knappar. Jag är knäppt knappig!

Och så fick jag lägga till ”Ancillary Justice” (av Ann Leckie) i min Hugovinnare-lista på GoodReads. Det känns ändå lite bra att den redan fanns inlagd i att läsa-listan.

Unfuckar några ytor

Veckans utmaning, från Unfuck Your Habitat, är att städa ytor. En yta per dag.

This week, we’re going to be clearing off one surface a day. Each day, pick a counter, table, shelf, or other surface that tends to accumulate stuff and clear it off. You can do a different surface each day, or focus on really dealing with one or two.

Find those flat surfaces where crap accumulates and reset them to clean.

Hittills under veckan har jag inte åstadkommit något alls på den här fronten, men jag har i alla fall tittat mig omkring lite och funderat över hur många ytor vi har i det här hemmet. Särskilt sådana ytor där det samlas skräp – å andra sidan funkar nog nästan alla plana ytor som skräpsamlare. Det blir rätt många när man summerar.

Och lite konstigt är det att det finns så många ytor som åtminstone jag aldrig ens tänker på. De bara finns där, och bär sitt skräp som om inget annat vore tänkbart. Det är lite därför UfYH är bra – inläggen får en att tänka på saker man inte brukar tänka på, och se saker ur ett något förskjutet perspektiv. Man tar liksom på sig en unfucking-hatt när man läser, om ni förstår hur jag menar. Eller, jag gör i alla fall så.

Nu, när sambon är ute och leker på eget håll, har jag roat mig med att rensa några av dessa ytor. De utvalda finns i badrummet och blev i slutänden fönsterbrädan (inkl. själva fönstret med karmar etc), badrumsskåpet ovanför handfatet och så handfatet som sådant – eftersom jag ändå var där och röjde och rengjorde. Plus handdukstorken och toapappershållaren och andra småsaker i samma område.

Den här omgången tog någon dryg timme – jag stängde av 20/10-mätaren efter en cykel, då den båda gångerna (efter 20 resp 10 minuter) börja låta när händerna var alldeles blöta och därmed olämpliga att peta på mobilen med. Och jag skulle ju ändå bara hålla på en liten stund till, avsluta det jag hade påbörjat. Och så lite till. Allt som nu återstår är att välja höjd på hyllplanen och ställa in sakerna i skåpet. Där tänkte jag dock vänta tills sambon kan vara behjälplig – en del av de sakerna är ju hans.

Hur som helst känner jag mig rätt nöjd, och rentav lite peppad att fortsätta med fler ytor – exempelvis nästa badrumsskåp, som naturligtvis också innehåller en massa skräp som har blivit för gammalt eller helt enkelt bara inte används. Någonsin.

Uppgifter jag vill utföra är sådana som ger ett synligt resultat, så att jag sedan om och om igen kan få syn på det och känna mig bra länge därefter. Alla anledningar att få ordning på hemmet är bra, även om jag definitivt föredrar de positiva framför dem som bara känns tvingande. Det är roligare att städa för att få känna sig nöjd än med kniven mot strupen för att man t.ex. väntar besök av någon med kritiska ögon.

Städning som någon sorts ångestdämpning låter i mina öron knepigt, men jag tror att det är bra – i måttliga mängder. Risken att det [för min del] ska gå till överdrift och slå över i något osunt betraktar jag som mikroskopisk. Ni som känner mig vet att städning inte varit något jag väldigt gärna ägnat mig åt. Det gäller fortfarande.

Allmänt ospecificerat

[Söndag, mitt på dagen]

Ännu en lång helg är snart till ända och jag njuter av ensamheten, medan sambon är ute och roar sig på sitt eget sätt och håll. Just nu pustar jag ut, framför datorn, efter att ha ägnat några timmar åt städande. Det sistnämnda kom sig av att jag ville känna att jag uträttat något och då fanns det ju (som alltid) lämpliga saker att göra.

Efter att jag avslutat en viktig uppgift från listan i UfYH-appen insåg jag att köket inte fanns med i familje-Trello:n, mer än som kommande renoveringsobjekt, så jag lade in det stora röjningsprojektet, med diverse punkter i att göra-listan. Den första av dem prickade jag omgående av, så klart – det är ju därför checklistor finns.

Jag tror det är så det får bli – Trello får hantera hela projektet och så kan jag lägga in enstaka unfucking-aktiviteter i UfYH-appen för utförande med hjälp av 20/10.

Solen skiner där ute. Om inte sol var så varmt hade jag förmodligen gjort en längre promenad för att lyssna vidare på Skin Game (bok 15 i Dresden Files-serien, av Jim Butcher). Av någon anledning somnar jag nämligen, och tvingas gång på gång spola tillbaka, om jag lyssnar stillasittande eller -liggande. Vilket är synd, för det är ju alldeles ljuvligt att ligga och blunda och njuta av James Marsters uppläsning. Vore det så att alla ljudböcker lästes av honom hade jag varit 100% boklyssnare.

Vilket påminner mig om att jag ser fram emot november, då Dragon Warriors (Kickstarter-backad film i vilken James Marsters har en framträdande roll) är tänkt att presenteras för allmänheten. Ja, jag är självfallet en av dess stolta sponsorer.

…

[Söndag, sent på kvällen]

Och där någonstans slog hungern till och jag gjorde ett långt avbrott i skrivandet. Jag tror att jag rentav helt glömde bort att jag hade påbörjat ett blogginlägg. I stället tittade jag på ett avsnitt vardera av Episodes och Supernatural, plus det första av Teen Wolf. Därefter ännu ett Teen Wolf – jag ville se hur det skulle utvecklas.

När sambon till slut återvände hem lagade vi mat och såg färdigt första säsongen av Arrow. Tänk att det tog så lång tid att verkligen ta sig an den serien! Jag gillar den, även om det känns smått absurt att se t.ex. ”Harry Dresden” och ”Captain Jack” och ”River Song” i helt andra sorters roller än dessa. Men det är kul också. Dessa skådisar är ju, lustigt nog, alla britter. Kanske just därför jag gillar dem?

Nu ser jag fram emot att snart börja kolla på Arrows andra säsong och så kommer en tredje säsong redan till hösten. Sedan finns det också gott om avsnitt av både House of Cards och Orange is the New Black att se – vi har ännu bara sett något enstaka avsnitt av deras respektive andrasäsonger. Även om det nu är slut på tablå-säsongen så att det inte längre ramlar in drösvis med nya avsnitt varje vecka har vi massor att titta på. Hela Star Trek (minus den allra första TOS-säsongen) och alla gamla säsonger (första till åttonde doktorn) av Doctor Who, till exempel.

Låt se, om jag går igenom listan uppifrån och ned (markerar dem som är mer än precis påbörjade): Angel, Arrow, Black Sails, Brooklyn Nine-Nine, Camelot, Defiance, Episodes, Fargo, Fringe, Grimm, The Guild, Helix, Heroes, House of Cards, Intelligence, Jonathan Creek, Justified, The Killing, Lost Girl, Numb3rs, Orange is the New Black, Orphan Black, Star Trek, Stargate, The Tomorrow People, The Tudors, The White Queen… och fler därtill. För egen del ser jag (om än med rätt låg frekvens) bl.a. Being Human (UK), Sons of Anarchy, Supernatural och Teen Wolf. Funderar även på kolla in From Dusk till Dawn, vid lämplig tillfälle.

…

[Måndag, efter jobbet]

Mäh! Tänk att det ska vara så svårt att få ut ett jädrans blogginlägg. Det är ju bara att skriva färdigt och trycka på knappen. Liksom. Fast som sagt, skriva färdigt. Jag är inte världsbäst på att släppa taget och lämna ifrån mig skriven text. Därtill är jag alltför noggrann, för att inte säga petig, och har rätt specifika krav på mina texter.

Första delen av det här inlägget skrev jag i söndags, mitt på dagen någon gång. Andra delen kom till närmare läggdags igår kväll, alltså fortfarande i söndags. Dessvärre fastnade jag därefter i en bit programkod som jag blivit ombedd att städa upp för att visa att jag vet något litet mer än ingenting om Java-programmering.

Det blev förstås alldeles för sent innan det var färdigt, så då hade jag verkligen inte tid och lust att färdigställa inlägget. Nu är det måndag kväll och den här gången ska jag banne mig publicera inlägget också! Fast jag skulle behöva leta reda på någon lämplig Java-kod där ute på nätet… Kod som jag kan säga något om – också det är för att visa att jag vet vad jag pysslar med. Det kan ju gå precis hur som helst, det.

Dock, jag tänker bevisa att jag faktiskt kan hålla igen och faktiskt behålla fokus i stället för att ständigt hoppa vidare till nästa blanka föremål som dyker upp i min hjärna. För det vet jag att jag kan. Bland annat gjorde jag just det på jobbet idag. Nästan så att jag blev lite stolt, faktiskt. Nu var det förstås inte mer än i en två timmar lång lucka mellan andra åtaganden, men ändå… det hade varit så lätt, så lätt, att fladdra iväg till annat. Jag undrar ibland vad det är som gör att det är så svårt att ta sig över tröskeln in i en sådan fokuserad värld, medan det när man väl är där är hur enkelt som helst att stanna kvar. Det är som flytet som kan uppstå vid programmering – ibland tar det lång tid att komma igång, men sedan rullar det på.

Den främsta anledningen till att jag kom hem så tidigt som sjutton (pun intended) idag var att ta hand om en leverans. Budfirman var på plats en halvtimme innan avtalad tid och jag gav min tillåtelse att lämna paketen utanför lägenhetsdörren för att snubben skulle slippa vänta tills någon i familjen kom hem, varför det kändes angeläget att skynda. Man vill ju inte låta dem stå där alltför länge för vem vet vilka av mina grannar som kan bli frestade av två stora, bruna, intetsägande kartonger.

Nåväl, kartongerna stod där och väntade när jag kom hem, precis på slaget, och jag lyfte in dem i lägenheten, bytte till hemmakläder, spillde upp ett stort glas kallt vatten – och satte mig vid datorn. Finn ett fel. Men ändå inte, egentligen, för jag ska ju skriva färdigt det här inlägget. Och först därefter får jag öppna mina bruna paket.

Vad det är i paketen? Nördigheter som Star Trek- och Soft Kitty-prylar. Whee!

Får jag gå nu?

Unfucking-ledig fredag

I fredags var jag ju ledig och hade lösa planer på att gå ut och promenera i vårsolen och/eller läsa färdigt Code Complete. Inget av det blev gjort, men jag gjorde å andra sidan en bunt andra saker i stället, så summa summarum blev dagen inte så dum. Ja, alldeles bortsett från det allra viktigaste: att jag fick ta det lugnt och varva ned.

Efter att jag vaknat gick det några timmar då jag inte alls vet vad jag gjorde, men sedan skrev jag ihop ett blogginlägg, åt frukost i form av gorgonzolaspäckad lax med brysselkål, småchattade med sambon och drack en mycket god kopp kaffe.

Vet inte riktigt hur det kom sig, men efter detta drogs tankarna till ämnet UfYH och när jag plockade ur diskmaskinen undrade jag om det skitiga hörnet därbortom gick att få rent. Det gick alldeles utmärkt och det sorgebarnet glänser numera av renhet.

Det slog mig att det vore bra att ta ”före”-bilder för att eventuellt kunna blogga om genomförda förbättringar, så jag gjorde en runda genom vardagsrum, kök och hall med mobiltelefonen. Särskild uppmärksamhet ägnade jag åt delar som glömts bort.

På vägen till biblioteket hängde jag undan mina ytterkläder och den torra tvätten. Väl framme fotograferade jag just det katastrofområdet ur alla upptänkliga vinklar och bestämde mig sedan för att förbättra läget en liten aning genom att ta med en kasse kläder till sovrummet, att gås igenom och sorteras upp här framöver.

I sovrummet drog jag upp persiennerna för att släppa in dagsljuset och noterade att solen föll snett och vackert in genom fönstret och de tunna spetsgardinerna gjorde fina mönster på väggen. Fram med kameran. Klädbetjänten flyttades ut ur bilden, sängbordet röjdes av. De tjocka tröjorna åkte in i garderoben, vardagssmyckena tog jag på mig. Grenuttaget och sladdarna fick ny plats nere på sängramens kant där de inte syns. Sängbordet behövde dammtorkas, sedan tog jag en bunt bilder.

Stolen i hallen som är min förvaringsplats för diverse halsdukar, sjalar, handskar, vantar och väskor har nu bara halsduk, kofta och lilla jobbryggsäcken kvar – det jag använder, varken mer eller mindre. Golvet under stolen blev rengjort när jag ändå var tvungen att flytta på den för att kunna fotografera byrån vid ytterdörren.

Från golvet under byrån försvann en handfull par skor ut till förrådet. Av två fulla hyllplan blev ett helt tomt efter att jag gått igenom sakerna därpå, kastat det mesta och flyttat ett fåtal till sina riktiga platser. Den översta hyllan får jag ta nästa gång.

När sambon till slut kom hem från jobbet hade jag rensat och röjt och ställt i ordning flera av de mindre ytor som är konstant belamrade med sånt som inte ska vara där. Det må så vara att skillnaden inte är astronomisk, men tittar man på rätt ställen är den definitivt markant. Och jag känner mig nöjd över mina spontana punktinsatser.

Jag är väldigt glad över att ha fastnat i unfucking-träsket. Det blir ju fint här hemma!

Prickar av dagens punkter

Så där, ja! Nu har jag utfört dagens uppgifter helt enligt plan – rippat den sista CD:n och därefter scannat ett 50-tal olika papper och kvitton, importerat dem i Lightroom samt taggat varje papper för maximal sökbarhet. Det tog sin lilla tid, om vi säger så.

Pappershanteringen tog från början till slut tre timmar – då var förstås en del av det hela ren väntetid, som jag utnyttjade för att läsa inlägg, artiklar och annat jag samlat på mig för framtida läsning. Den framtiden var det som äntligen var här idag!

Och så lyssnade jag på musik från början till slut också. Det känns alldeles särskilt bra för att det är så sällan jag gör det nu för tiden. Det blir oftast någon podcast om jag ska lyssna, t.ex. i samband med promenader eller under resande till/från jobbet.

Jag körde (och kör iofs fortfarande) en s.k. radiostation baserad på A.C.T, som jag läste om i ett blogginlägg hos Josh och blev förtjust i vid en första provlyssning.

Nu är jag nöjd med mig själv, och ruskigt hungrig – tur att det är mat på gång!

Refaktorerar hemmet

Ytterligare en lördag då det bjuds på spontant unfuckande av habitatet här hemma. Jag vet inte om det beror på att jag fått tillbaka energi med ljusets ankomst eller om det är UfYH-metoden som satt sina spår – trots att jag inte direkt använder den annat än då och då under helgerna. Mitt liv i veckorna just nu består i princip bara av jobb, men det finns ett (hoppas inte fåfängt) hopp om bättring vid horisonten.

Nåväl. Jag kunde som alltför ofta nu för tiden inte sova länge (måste vara åldern!) och började sålunda dagen tidigt, med att se veckans avsnitt av American Idol. Senare, när även sambon stigit upp och vi tillsammans druckit varsin stor kopp kaffe, frågade jag på skoj vilken del av habitatet vi skulle unfucka idag.

Frågan blev egentligen inte besvarad, men plötsligt fann jag mig småplockande – jag minns inte exakt var, men det måste ju ha varit i närheten av vardagsrummet, och aktiviteten fokuserades så småningom på min del av Expedit-hyllan. Den har använts som allmän avlastningsyta alltsedan monteringen för snart ett år sedan.

Det hela fortgick i någon timme innan jag kom på att jag ju kunde använda UfYH-appen, för att köra enligt 20/10-principen. Och sedan hade jag varken tid eller lust att ta någon paus utan fortsatte plocka, dammtorka, ordna och organisera min del av Expedithyllan, oavsett om appen tyckte att jag just då borde pausa eller arbeta.

Det turkosa skåpet fick bli hem för min kamerautrustning, som därmed flyttade till ett ställe där den inte omedelbart syns och sålunda bidrar till ett mer städat intryck.

Kontorsmaterial utöver det som behöver finnas till hands så där i vardagen flyttade till det skåp i köket som avdelats för sådant. Och stör inte längre rent estetiskt.

En bunt papper och kvitton dök upp från det inre av en papperslåda avsedd för sådant – dessa lades på hög då de måste scannas innan jag kan tillåta mig att packa ned dem igen. Och då tillsammans med andra viktiga, scannade papper.

Några skivor som inte blivit rippade dök också upp. Nu är det bara en kvadrupel-skiva kvar att rippa och sedan kan jag börja packa ned dem så att de går att förvara eller göra sig av med. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket. Och när de hyllorna blivit tomma ska de också ut, och så fortsätter omfördelningen därifrån.

Man kan gott säga att det som sker är refaktorering av hemmet. Like it!

Innan jag avslutar detta självgoda inlägg vill jag tillägga att jag också började nagga i kanterna på det stora kökskaoset som vi ignorerar dag ut och dag in. Köksbordet såväl som stora delar av golvet bortanför det ockuperas ju sedan länge av diverse junk. Avlastningsyta, återigen. Jag vet inte hur det kommer sig att plana ytor så snabbt fylls med prylar. Hur som helst tog jag mig an olika små kartonger – kollade om de hade innehåll att ta vara på, kastade några, fotograferade serienummer på andra och samlade ihop dem som ska sparas och är redo för slutförvaring på en alldeles särskild plats. Det finns hopp om en fortsättning, så vilken månad som helst kan vi återigen använda matbordet som ett matbord! Om vi nu ens vill det…

Klockan var närmare ett innan jag insåg att jag inte fått i mig någon frukost och att jag var hungrig så det blev paus. Och nu hade jag gärna fortsatt refaktoreringen, men vi är bjudna på eftermiddag på andra sidan stan så jag behöver i stället göra mig i ordning för att vara social. Ibland känns det som om människor kräver lite för mycket tid och kraft, även om det också är trevligt att träffas och umgås. Jag skulle bara önska att det här var en annan dag, en dag då jag inte var på hugget hemma.

Så… rippa färdigt skivan, scanna pappershögen. Det får bli morgondagens projekt. Har någon av er tips på lämpliga förvaringskärl för cd-skivor i fodral? Flyttkartonger blir för tunga, och de plastlådor vi har har för lutande sidor för att fungera riktigt bra.

Unfuckar mitt habitat

Medan sambon är ute på stan roar jag mig med att köra lite 20/10 avseende främst skräpsamlingsplatsen under kaffebordet. Och precis nu slår det mig att jag borde ha tagit en före-bild innan jag började. Jaja. Det viktigaste är att jobbet blir gjort.

Efter en dryg halvtimme är jag mitt inne i ett scannande av dokument som tidigare legat i högar, varav en på den gamla fotpallen under kaffebordet. Högen på fotpallen finns inte längre. Det som var skräp är kastat och det som ska hanteras vidare ligger på skrivbordet. Själv sitter jag vid datorn och scannar på löpande band.

Tanken med scannandet är att de papper som behöver sparas (typ kvitton) också ska finnas i scannad form, i datorn, med backup. De som inte behöver sparas (typ räkningar och annat med integritetsaspekter) kommer jag att strimla med hjälp av den dokumentförstörare jag önskade mig, och fick, i julklapp. Bästa presenten! Måhända inte särskilt glamouröst, men det är något jag verkligen har nytta av.

Och när jag ändå hade en hög papper att scanna var det ju lika bra att ta sig an de få räkningar som väntade, registrera dem hos banken och sedan scanna in dem.

Jag har nog aldrig skrivit om det här på bloggen, men jäklar vad enkelt det är att betala pappersräkningar med hjälp av SEB:s mobilapp! Logga in (med mobilt bank-id), trycka på plusset, trycka på kamerasymbolen, rikta kameran mot OCR-numret *blipp*, summan *blipp*, bank-/plusgironummer *blipp*, trycka på Klar-kappen, välja eget betalningsdatum, trycka Klar. Och när alla räkningar är inlagda på detta sätt, trycka klart och signera via mobila bank-id:t. That’s it. Jag blir lika glad varje gång jag betalar mina räkningar, även om jag fortfarande alltid loggar in via datorn innan jag kommer ihåg att det är så väldigt mycket enklare att använda mobilen.

En vacker dag kommer även jag ha fattat att datorn är överspelad.

Tips: Unfuck Your Habitat

Igår träffade vi JK och det pratades en massa. Fast jag tror att hen möjligen pratade mer än jag, men så är det inte bara här utan i de flesta sällskap. Jag är oftast inte överdrivet pratsam även om det händer, både på jobbet och hemma, någon gång emellanåt. Nåja, det var inte det jag tänkte skriva om, så vi lämnar ämnet därhän.

Vi pratade bland annat om att få saker och ting gjorda, och att få rätt saker gjorda. Om hur lätt det är att fastna i vissa saker och därmed inte hinna fram dem som är jobbiga och tråkiga, men dock mer akuta än dem man fastnar i. Ja, ni vet säkert hur det är. Och om inte så är det i alla fall oerhört välbekant för mig. Jag har evinnerligt svårt att ta mig an saker som inte intresserar mig, saker som bara måste göras.

Hur som helst tipsade JK i sammanhanget om Unfuck Your Habitat (se blogg och tumblr), där det finns hjälp och inspiration att få för den som är intresserad. Jag tyckte det verkade som en möjlig väg framåt och lade upp RSS-prenumeration på båda, samt började alldeles nyss tillämpa 20/10-principen på mina pappershögar.

Satte timern på 20 minuter och började hantera räkningar. När klockan ringde var det dags för 10 minuters paus (under vilken jag fastnade i detta inlägg – det var väl ingen som trodde att man blev fullfjärdrad första gången?), för att sedan fortsätta med 20 minuters jobb följt av 10 minuters vila… och så vidare. Jag tror att det kan funka. Och annars är bara det att man gör något litet fan så mycket bättre än inget.

Äsch, mina 10 minuter är över för länge sedan – jag kompensationsbyter till 45/15!