Idag blev min rekonditionerade ersättningssurfplatta levererad, så det är bara att ta den i drift och fabriksåterställa samt returnera den gamla. Det borde kunna bli klart före eller under helgen. Och sedan har även surfplattan fått Marshmallow.
Apropå det så har jag opassande kläder att returnera också. Inte glömma!
Android version 6, a.k.a. Marshmallow, släpptes någon gång i slutet av förra året, min Nexus 9 (som jag köpte när jag började plugga för att bekvämt kunna läsa PDF:er) fick uppdateringen ganska snart därefter. Jag kastade mig genast över den och drog igång en installation. Det var bara det att det inte funkade.
Vad jag än försökte med misslyckades uppgraderingen – fabriksåterställning: nope, cache-rensning: nope. Och alla andra förslag jag hittade via nätsökningar funkade också inte för fem öre. Däremot insåg jag att det var idé att kontakta support och att många av dem som haft mitt problem fått en ersättningsplatta.
Sålunda: jag behövde felanmäla den här uppgraderingen, för jag gillar plattan och vill fortsätta använda den så att köpa ny av annan modell är inte aktuellt.
Det enda rimliga sättet att felanmäla en sådan här sak, som kräver interaktion, är via telefon. Haken är att jag verkligen drar mig för att ringa telefonsamtal, oavsett om det är till främlingar eller till andra. Det är mentalt väldigt jobbigt. Ingen aning om varför, men det är så det är och jag överlever för det mesta.
Jag hittade en webbsida med telefonnummer och öppettider och uppgift om att man pratade svenska, så nu handlade det bara om att få tummen ur och ringa.
Där någonstans började den stora prokrastineringen – med 2 års garanti hade jag 2016 på mig och kunde därmed skjuta samtalet in i en obestämd framtid.
Varje gång jag var ledig eller jobbade hemifrån tänkte jag att det vore smart att passa på att ringa medan jag var hemma med både avskildhet och tillgång till plattan uppkopplad mot ett nät. Men ringandet blev liksom aldrig av. Och nej, att ringa från jobbet var inte ett alternativ (=vi gör det så svårt och krångligt vi kan).
Idag är jag arbetsbefriad eftersom jag jobbat för mycket tidigare i veckan och det kändes på något sätt att det nu var dags att få det här avklarat och ur vägen. Ni vet hur skönt det är att lägga ifrån sig en börda man burit på i evinnerlig tid?
Jadå, handlingskraften kommer delvis av att jag verkligen borde färdigställa den allra sista labben för kursen från i höstas. Men äh, jag har hela helgen på mig.
Taggad som tusan, om än med sedvanlig bävan, letade jag fram uppgifterna jag kunde tänkas behöva och ringde på klockslaget 08:00 – bara för att mötas av ett automatiskt meddelande om att de öppnade först vid 9. Hah! Min dag var igång så jag tänkte inte ens på vad klockan var annat än för dokumentationens skull.
Antiklimax.
Jag lade en påminnelse i telefonen, för det gick inte an att krokna på upploppet.
Och strax efter nio blev det faktiskt ringt ett samtal till Google-support. Seger!
Efter en halvtimmes pratande på engelska (med en dansk handläggare) stod det klart att jag skulle få hemskickat en ny surfplatta. Eller ny och ny, förresten. En ersättare. Inte fabriksny, men i gott skick. Hur säger man ”refurbished” på svenska? Google föreslog renoverad, men jag föredrar nog rekonditionerad. Inget man kan klaga på när de, för det första, inte längre tillverkas och, för det andra, jag faktiskt använt min platta i princip varje dag sedan jag köpte den.
Anyway, jag fick ett mail med länk till en webbsida där jag beställde ersättaren, som förväntas anlända någon gång 24-31 augusti och därefter återstår bara för mig att fabriksåterställa den gamla plattan och skicka tillbaka den till Google. Fraktfritt och i samma paket som ersättaren kom i. Det låter smidigt och bra.
Vet ni, det här känns så bra att jag undrar hur det kommer att gå åt skogen.
(efterdaterar inlägget eftersom det skulle ha publicerats redan förra helgen)
I torsdags kväll kom ett mail som meddelade att jag fått ett studentkonto hos BTH, även känt som Blekinge Tekniska Högskola. Jag loggade givetvis in i Studentportalen och, som man tydligen gör, registrerade mig på de två BTH-kurser jag ska gå nu under våren. I Studentportalen finns allmän information och det är också här man registrerar sig på kurser och anmäler sig till tentor.
Därefter besökte jag lärplattformen, itslearning, där man hittar de kurser man är registrerad på, och kikade på materialet som fanns upplagt för respektive kurs. Python-kursen var den som så här långt i förväg (kursen börjar officiellt först den 19/1) hade mest information och för den behövde jag visst också registrera mig på dbwebb, som har både öppna delar och delar som endast är tillgängliga för registrerade användare. Vad jag kan se är det dbwebb som har allt material för Python-kursen (lärplattformen hänvisar hela tiden hit), och jag undrar om det inte rentav är möjligt för den nyfikne att registrera sig och själv genomföra kursen. Formell redovisning av kursmomenten görs nog dock på itslearning.
Registreringen på dbwebb gick mindre bra eftersom jag hade fyllt i min BTH-mailadress, som inte börjat fungera ännu, vilket förstås gjorde att jag inte kunde få det utlovade aktiveringsmailet. Jag mailade Mikael som har hand om siten (och är lärare på kursen) och delgav honom en beskrivning av problemet.
På vägen till jobbet nästa morgon fick jag svar om att han hade aktiverat mitt konto manuellt och satt ett lösenord åt mig. Väl på kontoret provade jag logga in men fick meddelande om att kontot inte var aktiverat så det blev till att maila igen. Vid lunchtid fick jag ny respons och denna gång gick det bra att logga in.
I hemmets lugna vrå, på kvällskvisten, klickade jag sedan runt på dbwebb och läste bl.a. om kursens innehåll. Eftersom de båda primära kursböckerna, Python for Informatics: Exploring Information och Think Python – How to Think Like a Computer Scientist, finns tillgängliga för nedladdning installerade jag dem på surfplattan och började läsa enligt instruktionerna för det första kursmomentet. Det vill säga, jag läste de två första kapitlen i var och en av böckerna.
En sak jag snabbt konstaterade var att den första boken nog passar bättre för någon som inte programmerat tidigare, än för mig – dock måste jag säga att jag uppskattade språkbruket, sättet att beskriva funktionen hos dator och program. Den andra boken kände jag mig mer hemma i och skrattade gott åt sådant som citat från Sherlock Holmes och anekdoter från Linux User’s Guide. Jag hoppas verkligen att den fortsätter i samma sköna stil, för då kommer jag att njuta.
Jag fortsatte på lördagen med att läsa artiklar, titta på video och säkerställa att jag hade en fungerande utvecklingsmiljö. Det vill säga: jag uppgraderade min befintliga Python (från 2.7.6 till 2.7.9) och installerade också Python 3 (3.4.2) eftersom det verkar vara just Python 3 jag ska lära mig på den här kursen.
Funderade också lite på vad jag ska använda för verktyg för att skriva min kod, om det kanske är dags att slå till och köpa den där licensen för Sublime Text. Jag provkörde texteditorn förra året och blev riktigt förtjust. Jag kände mig dock inte heller nu redo att fatta något beslut och lade det åt sådan. Sådant ger sig.
En annan sak som hände var att jag blev påmind om att jag behöver en större surfplatta för att någorlunda bekvämt kunna läsa böcker i PDF-format. Think Python fanns bara som PDF och HTML så jag blev tvungen läsa den på datorn och det var inte alls roligt. På lördagkvällen gjorde jag slag i saken och beställde en ny och större surfplatta. En Nexus 9 (32GB, wifi). Jag valde att få leveransen till sambons jobb eftersom det var DHL som skulle transportera paketet och de hittills misslyckats med att leverera paket till hemadressen ungefär varje gång.
Fysiska böcker tänkte jag också köpa, men inväntar där respons från chefen då jag tror att min arbetsgivare gärna betalar dem åt mig. Trots allt blir ju min ökade kunskap något företaget kan dra direkt nytta av, så länge jag förblir anställd.
Nuheter: 
Mia is a geek 
Tryckt & kränkt