Aktiv inaktivitet, snart kongress!

Jag grunnar på vad det egentligen är som är fel när man (som jag nu) verkligen inte förmår sig att göra i princip någonting alls. Just nu orkar jag inte ens släpa mig tillbaka till soffan, 5 meter bort i samma rum, för att klicka mig vidare bland tv-serierna på äppel-tv:n. Eller, orkar och orkar… det känns inte värt besväret. Samtidigt är det något inom mig som gnager och säger mig att ”du gör fel”. Eller kanske är det mer ”du borde … ”? Fast jag vet inte vad jag i så fall borde, så… i stället för att grubbla fokuserar jag på att peppa inför dagens evenemang!

I eftermiddag börjar Swecon och Fantastika 2016. Jag har planerat att vara där, rentav tagit ledigt från jobbet idag, så det får bli dagens stora ansträngning, att göra sig i ordning för att åka en bussresa och ta en kort promenad. Registrera sig och… ja, kanske se någon bekant. Definitivt gå på någon panel eller många.

…

Så där, nu har jag kollat igenom programmet från början till slut och (i appen) prickat in de sessioner som känns mest intressanta och kan då konstatera att det blir en lång kväll i kväll, men troligen en helt ledig sådan i morgon kväll. Och på söndag kan det bli både till och från, då där finns både kanske- och måste-paneler att gå på, men jag känner orken tryta redan nu så vi får se vad det blir.

Det är himla synd att jag inte läst någon av böckerna jag köpte i Linköping, för det ser ut som att alla tre författarna kommer att närvara på årets kongress och det hade ju verkligen varit roligt att kunna berätta för dem hur mycket jag tyckte om deras böcker! Hade jag läst och ogillat skulle jag förstås inte säga något alls.

Och härmed har jag visst samlat kraft att återvända till soffan. Eller nja, måste väl tänka på att få i mig något ätbart (plus kaffe) också innan jag åker hemifrån, så reviderad plan: fixa mat, äta i soffan till lämplig tv-serie. Fixa/dricka kaffe. Ja!

Hungern ger med sig

Idag har jag knappt varit hungrig alls. Delvis kanske det beror på att jag haft en massa andra saker att tänka på, som t.ex det här med att lägga skambud på lägenheter, men jag tror att kroppen börjat vänja sig. Inte har jag varit särskilt frusen heller och att jag är trött beror bara på att jag sovit för lite.

Jag blir förvånad över att så många av kollegorna kommer och frågar hur det går, ger råd och peppar i största allmänhet. Kollegor som jag inte normalt brukar prata med stannar till och kollar läget och missar nästan lunchtåget för min skull. Inte en enda har ifrågasatt vad jag håller på med eller uttryckt någon oro för att jag skulle vara ute på hal is eller farliga vägar. Det känns skönt att de har förtroende för att jag vet vad jag gör. Eller respekterar min rätt att fatta egna kroppsbeslut.

Frukosten blev en jordgubbspulversoppa, som smakade helt okej. Till lunch åt jag tomatsoppa, som också smakade okej och är ganska fyllig. Den är klart godare varm än kall. Och den andra mikrovågsugnen hade digital tidväljare så jag var nöjd med den också. Nöjd med det mesta idag, tydligen.

Till mellanmål åt jag min andra ”bar”, den med chokladsmak, och den funkade ungefär lika bra som vaniljversionen jag tog igår, d.v.s helt okej. Nu på kvällen, till middag, lyxade jag till det med en vanilj-milkshake. Där någonstans lade jag märke till att det smakade illa i munnen, men jag vet ju inte om det var drycken eller om det börjar hända saker i kroppen eller om det beror på något helt annat. Jag har i alla fall köpt både munskölj och tuggummi så jag är förberedd.

Och så köpte jag reflexer, när jag ändå var på apoteket. Är inte det en konstig produkt att sälja i en medicinbutik?

Jag behöver skaffa en shaker till så att jag slipper släpa den enda fram och tillbaka mellan hemmet och kontoret. Det vore nog ingen dum idé att köpa lite andra pulver också – nu börjar det ju liksom ta slut på min provsmakningsmeny. Bara vaniljpulvret kvar att prova och det tar jag i morgon bitti. Vilken tur då att jag ska träna i morgon! Det gäller bara att ta sig hem och packa väskan.