Man lever så länge man lär

Hungern ger med sig

Idag har jag knappt varit hungrig alls. Delvis kanske det beror på att jag haft en massa andra saker att tänka på, som t.ex det här med att lägga skambud på lägenheter, men jag tror att kroppen börjat vänja sig. Inte har jag varit särskilt frusen heller och att jag är trött beror bara på att jag sovit för lite.

Jag blir förvånad över att så många av kollegorna kommer och frågar hur det går, ger råd och peppar i största allmänhet. Kollegor som jag inte normalt brukar prata med stannar till och kollar läget och missar nästan lunchtåget för min skull. Inte en enda har ifrågasatt vad jag håller på med eller uttryckt någon oro för att jag skulle vara ute på hal is eller farliga vägar. Det känns skönt att de har förtroende för att jag vet vad jag gör. Eller respekterar min rätt att fatta egna kroppsbeslut.

Frukosten blev en jordgubbspulversoppa, som smakade helt okej. Till lunch åt jag tomatsoppa, som också smakade okej och är ganska fyllig. Den är klart godare varm än kall. Och den andra mikrovågsugnen hade digital tidväljare så jag var nöjd med den också. Nöjd med det mesta idag, tydligen.

Till mellanmål åt jag min andra ”bar”, den med chokladsmak, och den funkade ungefär lika bra som vaniljversionen jag tog igår, d.v.s helt okej. Nu på kvällen, till middag, lyxade jag till det med en vanilj-milkshake. Där någonstans lade jag märke till att det smakade illa i munnen, men jag vet ju inte om det var drycken eller om det börjar hända saker i kroppen eller om det beror på något helt annat. Jag har i alla fall köpt både munskölj och tuggummi så jag är förberedd.

Och så köpte jag reflexer, när jag ändå var på apoteket. Är inte det en konstig produkt att sälja i en medicinbutik?

Jag behöver skaffa en shaker till så att jag slipper släpa den enda fram och tillbaka mellan hemmet och kontoret. Det vore nog ingen dum idé att köpa lite andra pulver också – nu börjar det ju liksom ta slut på min provsmakningsmeny. Bara vaniljpulvret kvar att prova och det tar jag i morgon bitti. Vilken tur då att jag ska träna i morgon! Det gäller bara att ta sig hem och packa väskan.

Annonser

Kommentarer till: "Hungern ger med sig" (4)

  1. Nu är jag här och läser :) Du är duktig som tagit tag i din övervikt! Det borde så klart jag också göra. Mina 7 sanningar handlade ju om att jag inte förstår varför jag ska lida av den, men jag förstår ju att jag borde det och att jag kommer att dö i förtid o s v! Ändå gör jag inget!! Ska läsa lite till :)

  2. Varmt välkommen! Du är en av de relativt få från där och då som jag tänker på och saknar emellanåt. Kul att ha dig tillbaka i mitt liv! Och tack för hälsning via andra, på Facebook. :)

    Jag måste ju säga att det inte räcker med att lida av sin övervikt (i alla fall gjorde det inte det för mig) – lidandet är ingen garanti för att man har/får motivation att göra något åt den. Tyvärr. Jag har nog gått och byggt upp till det här under många, många år och jag misstänker att det finns kopplingar till annat också – hade jag levt ett rikt och tillfredsställande liv i övrigt kanske det inte hade känts lika angeläget att minska omfånget som det nu gjorde. Och gör. Eller så hade det bara inte blivit lika illa. Man vet inte. En dag händer det. Typ. :)

  3. Reflexer på apoteket – det är väl preventiv medicin i någon mening ;-)

  4. @angelven: Jo, men väääldigt långsökt! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: