Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘musik’

American Idol S13E22-23 Top 9

I vanlig ordning passar jag under helgen på att se veckans avsnitt av American Idol och tänkte, nu när jag ändå är igång med skrivandet på bloggen, att jag lika gärna kan skriva ned mina korta kommentarer. Vem vet, en vacker dag kan det vara kul att se vad jag tyckte och tänkte då. Någon av dessa kommer ju att vinna tävlingen och någon/några kan mycket väl bli stora stjärnor efter detta. Så… nu kör vi!

Veckans tema är ”I’m With The Band” och avsnittet jag tittar på är alltså S13E22.

Alex Preston – en av mina favoriter, trots allt. Så talangfull! Ikväll framför han ”Don’t Speak” (No Doubt) och det känns lite skakigt fram tills efter första refrängen, men sedan är han bra som vanligt. Jag blev dock lite förvånad över stuket, då jag hade förväntat mig något tuffare. Det här är ju mer popfunkigt, med jazzinslag. Me like!

Majesty Rose – också någon jag gillar. Hon sjunger ”Shake it out” (Florence + The Machine). Jag känner inte igen låten förrän efter en stund och tycker att det börjar svagt. Och för mig kommer det aldrig igång. Hennes röst försvinner i uppträdandet.

Dexter Roberts är country-snubbe och sjunger ”Boondocks” (Little Big Town). Duktig, men ingen favorit. Här gör han, tycker jag, ett utmärkt framträdande.

Malaya Watson – en av mina största favoriter. Hon framför ”The Long And Winding Road” (Beatles). Enorm sångerska, fast man inte tror det när man ser henne. Det här gillar jag, även om det inte var hennes allra bästa framträdande i tävlingen.

Sam Woolf – den unga killen. Han sjunger ”Hey There Delilah” (Plain White T’s). Han är duktig, men den här gången räcker inte ända fram för mig. Och här låter rösten och tonen skakig, som om han har svårt att höra sig själv och blir nervös.

Jessica Meuse. ”Rhiannon” (Fleetwood Mac). Jessica är ojämn. Här blir jag inte klok på om hon gör sin grej eller försöker låta som originalet. Det känns distanserat.

C.J. Harris. Han är också en favorit. Och sjunger ”If It Hadn’t Been For Love” (The SteelDrivers) idag. Spontant tycker jag att framträdandet känns professionellt och skickligt, även om pitchen är lite flaxig idag. Jag gillar’t ändå. Han är intressant.

Caleb Johnson. Säsongens rocksångare. ”Dazed & Confused” (Led Zeppelin). Honom måste jag bara gilla, för han gör sin rockgrej bra. Framträdandet ikväll är tungt och intensivt, med bra dynamik. Underbart! Caleb övertygar i sin paradgren.

Jena Irene. Också en av mina favoriter. Hon är väldigt duktig och har en skön, personlig röst. Jena framför ”Bring Me To Life” (Evanescence). Även Jenas röst drunknar tyvärr lite i musiken och jag misstänker mixningen i tv:n, för domarna säger ingenting om det. Alls. Men hon är supercool, rent allmänt. Riktigt bra.

Så där, då har jag hört (och kommenterat) avsnittets alla framträdanden, samt därefter dekorerat texten med vad som verkar vara officiella videor på YouTube.

Efter att ha kollat på dessa kan jag konstatera att det inte alls låter som det gjorde i tv:n – mixningen är bättre här. Vilket alltså innebär att mina kommentarer ibland kan te sig konstiga, men då är det för att det lät annorlunda i tv:n. Det är inte mitt fel!

Då så. Då tycker jag att vi går över till resultatavsnittet (S13E23). Och där kommer så klart en spoiler – vill du inte veta resultatet bör du nog sluta läsa här någonstans. Jag skriver dock inte ut namnet på den det berör förrän på inläggets allra sista rad.

Randy Jackson säger i inledningen:

Last night all the contestants took on ”I’m With The Band”. My three top favorites of the evening: Caleb, Malaya & Jena.

The cream is starting to rise to the top.

Now I’m saying… three were amazing, gave memorable performances. The other six: time to catch up if you wanna win this. Time to catch up.

Och jag håller med honom – till 100%.

Jag håller däremot inte alls med om publikens val av person som får sjunga för sin ”överlevnad” och jag anar att det gör inte Jennifer Lopez heller, så jag tänker att det är kanske nu domarna ska utnyttja sin möjlighet att ”rädda” den som hamnade sist i veckans resultat. Om de gör det är de hädanefter maktlösa, men personen ifråga får i alla fall vara med och tävla med de andra, på samma villkor, även nästa vecka.

Och så blir det då dags för personen att försöka sjunga sig kvar i tävlingen.

Framträdandet är bra, stabilt och jag tycker verkligen inte att hen borde åka hem nu, men det är tyvärr inte så enkelt. Domarna behöver tänka längre än näsorna räcker också. Så nej, det blir ingen räddning – Majesty Rose är ute ur tävlingen.

Annonser

Att (inte) köpa musik

Jag väntade länge, efter hennes medverkan i ”Rock Star: Supernova”, på att Dilana skulle släppa en platta. Ingenting hände på mycket länge och jag glömde bort alltihopa. Nu när jag rippar mina CD-skivor kommer jag till hennes urgamla platta och blir påmind. Söker på nätet och upptäcker att jodå, hon har faktiskt släppt en platta. Lysande!

Jag bestämmer mig för att köpa en fysisk skiva – mest av brist på fantasi, tror jag. För vad ska jag med fysiska skivor till egentligen? De kommer ju ändå att rippas och sedan bara samla damm eller vad det nu blir efter rippning.

Så var kan jag köpa denna fysiska skiva? Jag söker på CDON, Ginza, Play 247, Amazon.co.uk och Amazon.com… ingenstans finns det något fysiskt till salu. Och endast på Amazon och iTunes finns en digital version för nedladdning. På .co.uk kostar den £6.99, på .com $8.99 – översatt till svenska pengar blir detta (enligt Google) cirkus 72 respektive 51 kr. Det låter ju överkomligt och givetvis väljer jag det billigare alternativet – man är väl inte dum heller.

Jag går sålunda till Amazon.com och letar reda på Dilana och Inside out.

För att kunna köpa MP3:or från/via Amazon.com måste jag tydligen installera en särskild programvara. Där blir jag i ärlighetens namn lite störd, men installerar och klickar därefter enligt instruktion på det gratisköp man använder för att konfigurera/verifiera installationen. Tvärstopp. Jag får minsann inte alls köpa musiken eftersom jag inte bor i USA.

Amazon.com says -- We are sorry... We could not process your order. The sale of MP3 Downloads is currently available only to US customers located in the 48 contiguous states, Alaska, Hawaii, and the District of Columbia. We apologize for any inconvenience this may have caused you.

Nehej, men då går jag väl till Amazon.co.uk och letar reda på Dilana och Inside out där. Inom EU borde vara okej.

Jag måste installera en särskild programvara för att kunna köpa MP3:or från/via Amazon.co.uk. Den heter likadant men är inte samma som det jag redan installerat utan det här är något som är kopplat mot .co.uk i stället för .com – får helt enkelt skriva över det tidigare programmet. Även här klickar jag på gratisköpet för att konfigurera/verifiera. Och här blir det också tvärstopp. Jag får veta att jag minsann inte får köpa musiken här heller.

Amazon.co.uk says -- Important Message. We're sorry. We could not process your order because of geographical restrictions on the product which you were attempting to purchase. Please refer to the terms of use for this product to determine the geographical restrictions. We apologize for the inconvenience.

Jag hittar ingen som helst information om att Dilanas platta skulle vara belagd med några restriktioner och börjar nu känna mig uppgiven, men så slår det mig att den skulle finnas att köpa via iTunes Store. Värt att prova i alla fall. Motvilligt drar jag igång iTunes och klickar på Store. Söker fram Dilana och Inside out och… qtf!? Plattan kostar 139 jävla spänn – i digital form! De pengarna skulle jag nog inte betala ens om jag då fick en fysisk skiva. Så tack, men nej tack.

Nu ger jag upp tanken på att köpa och kollar i stället The Pirate Bay, där den inte finns listad. Det förvånar mig inte då hon väl inte är så där enormt välkänd eller populär och TPBs listningar blivit fattigare. Jag hittar inte torrentfiler någon annanstans heller och den finns inte på Spotify. Så vad gör jag för att få tag på Dilanas Inside out till ett rimligt pris??

Tips mottages tacksamt!

Filmsnuttar från Adam Lambert’s Glam Nation Tour 2010, Debaser Medis

Åter tillbaka från vår afrikanska semestertripp fick jag så möjlighet att ladda upp filmsnuttarna från Adam Lamberts framträdande på Debaser som alltså ägde rum bara ett par dagar innan avresan. Som alla säkert förstår hade jag ett gäng betydligt mer angelägna saker att göra när det var som mest aktuellt, men bättre sent än aldrig…

Här är mina tre snuttar:

Ref. Adam Lambert – Strut (Debaser Medis, 9 nov 2010).

Ref. Adam Lambert – Music Again (Debaser Medis, 9 nov 2010).

Ref. Adam Lambert – 20th Century Boy (Debaser Medis, 9 nov 2010).

Som sagt, ingen höjdarkvalitet, men ändå möjligen sevärt för intresserade.

Adam Lambert’s Glam Nation Tour 2010, Debaser Medis

Vi köade omkring en halvtimme ute på snögloppiga Medborgarplatsen och åtminstone jag blev kall och blöt om fötterna. Väl inne hittade vi ledig golvyta långt fram, till vänster om scenen, och såg därifrån uppträdandet förhållandevis bra, men ljudet var bedrövligt. Det blir så när man i princip står under de högtalare som förmedlar diskant och mellanregister.

Ljuset på scenen var tämligen svagt och därmed var det förstås knepigt att få till några bra bilder – inte minst med tanke på att jag bara hade IXUS med mig. Detta till trots blev det åtminstone några jag står ut med att visa världen.

IMG_0793.jpg

IMG_0826.jpg

Många var det som fotograferade och/eller filmade med sina mobiltelefoner och kameror, vilket gjorde det lite svårt för mig som är kort och tvingas stå på tå och samtidigt hålla armarna rakt upp i luften för att inte bara få med bakhuvuden och displayer. Det blir rätt snart påfrestande att filma. Jag kommer förmodligen att lägga ut mina filmsnuttar på nätet, trots att ljudet suger, för jag tror att det ändå finns ett värde i dem. Och på min hårddisk gör de inte mycket nytta.

Fler gryniga och oskarpa bilder finns i alla fall att beskåda i tillhörande Flickr-set.

Och konserten? Well, ljudet var som sagt ruskigt dåligt där vi stod, men det framgick med all önskvärd tydlighet att Adam verkligen kan sjunga (om än jag vid något tillfälle tyckte mig ana att rösten kanske inte var helt frisk). Vilken snubbe! Och showen… ja, den var just det – en show. Adam är en sann showman och virvlade emellanåt omkring med sina dansare så det stod härliga till, men han blandade upp denna action med stillsamma, avskalade akustiska nummer. Det verkade som om han ville förmedla ett budskap (kärlek!) och inte bara sjunga rakt upp och ned. Jag hade förväntat mig att han i princip bara skulle bjuda på dansanta nummer, men så blev det ju inte och för det är jag både glad och tacksam.

Det kändes rätt och riktigt att extranumret blev T. Rex:s ”20th Century Boy”.

Melodikrysset: en succé

Det gick ju alldeles fantastiskt, högt över förväntan, bra att lösa Melodikrysset! Jag och @snofl kunde tillsammans svaret på alla frågor. Ja, utom en tämligen lättgissad filmmusikkompositör. Där jag var vilsen, hade hon svar. Och tvärtom. Vissa saker kunde båda.

Och roligt var det också! Antar att jag inte hade känt precis likadant om det gått dåligt, dock. Men det här gav blodad tand, så jag tror att det får bli ett stående lördagsmorgoninslag. Tills vidare i alla fall.

Så: lördag morgon, kl. 10:03. P4. Allt man behöver står att finna på programmets hemsida, där det även finns ett kryss/en spelplan att fylla i direkt på nätet och det går även att skicka in lösningsförslag den vägen. Mina utskriftsmödor var således helt överflödiga.

Och, antagligen inspirerad av programmet, lyssnar jag nu på sådant som är mer min egen musik. Joan Jett låg i den aktuella spellistan på Spotify, som dessvärre har väldigt lite av hennes material att tillgå, så jag travade bort till cd-hyllan och hittade lite mer. Dock kan jag konstatera att det mesta av hennes musik har jag på vinyl.

Det har länge varit dags att överföra alla vinylskivor till ett digitalt format. Men vilken jäkla tid det kommer att ta! Och eftersom jag misstänker att skivspelaren (som skriver ned musiken i mp3-format på en USB-sticka) går lite för fort och jag dessutom inte gitter spara ned låt för låt utan lagrar hela LP-sidan i en och samma fil behöver jag ett trevligt och lättanvänt redigeringsprogram. Förr, i Windows-världen, körde jag Audacity och var rätt nöjd med det, men nu för tiden är jag ju Mac-användare och där är det andra program som gäller. Det stör mig att jag såg ett tips på Twitter bara häromdagen, men har glömt bort vem som skrev och framförallt vad som skrevs. Nåja, det kan knappast skada att kasta ut en fråga i Twitterflödet…


Tillägg: Någon minut senare hade jag svaret: Audacity finns för Mac. Tack, Twitter och, framförallt, @darksidedesign!

Progressive Nation 2009, Stockholm

I fredags var vi och lyssnade på bra musik på Hovet. Progressive metal.

Evenemanget hette Progressive Nation och banden som spelade var Unexpect, Bigelf, Opeth och Dream Theater. För mig: två okända, två kända band.

Allt jag hade velat skriva om tillställningen har redan skrivits av Josh, som dessutom nämnde och påpekade ett par saker därutöver. Läs hans inlägg! Det jag har som inte han har är ett fåtal bilder och ett par videos – se nedan. Använd dem fritt för icke-kommersiella ändamål, men ange ursprung tack!

Själv uppskattade jag Opeth mest och tyckte precis som Josh att Unexpect verkade värda att undersöka närmare – det lilla vi hann höra lät intressant. Bigelf satte inte några djupa spår i mig, men jag gillade Hammond-ljudet. Dream Theater var (givetvis!) bra, men jag hann faktiskt bli lite uttråkad. Möjligen för att det hade varit en lång vecka och jag därför framåt kvällen började gäspa käkarna ur led. Grät gjorde jag däremot inte – var nog lite för upptagen med att använda min kamera för att leva mig in till fullo. Och så hade jag, trots goda föresatser sedan plattan kom, inte hunnit lyssna in mig på den senaste. Det bidrog säkert också. Men… Dream Theater ligger väldigt högt på min Last.fm-topplista och lär med säkerhet ligga kvar där länge till.

Nåväl. Några bilder och videos av varierande kvalitet bjuder jag på.

Först Opeth:

Opeth @ Progressive Nation 2009, Hovet, Stockholm, Sweden

Opeth

Opeth @ Progressive Nation 2009, Hovet, Stockholm, Sweden

Opeth

Sedan Dream Theater:

Dream Theater @ Progressive Nation 2009, Hovet, Stockholm, Sweden

Dream Theater

Dream Theater

Dream Theater

Och så de två Opeth-låtar jag faktiskt filmade med min lilla chokladbruna. Inte världens bästa kvalitet, såklart, men det ger nog ändå viss känsla:

Ref: Opeth – The Lotus Eater

Ref: Opeth – Deliverance

Nästa gång jag går på bra konsert ska jag, förutom fulladdade batterier, ha ett helt tomt minneskort i kameran och helst också ett extra i fickan. Eller så är jag lite så där radikal och lämnar helt enkelt kameran hemma.

Om jag hade tid

Om jag hade tid skulle jag blogga.

Inte minst skulle jag blogga om lördagens Michael Ruff-konsert, som var bra även om jag saknade de flesta av de gamla favoriterna från förr. Och ”förr”… tja, det var väl första och andra gången jag såg honom live. Någon gång under första halvan av 90-talet, antar jag – eftersom jag köpte favoritplattan på Fasching och den kom ut 1992. Men tid har jag inte så det får räcka med min (ja, min egenhändigt gjorda!) videoinspelning från konserten:

Ref. Michael Ruff – Watching Like Angels.

Det var bara så typiskt att jag råkade komma på idén att filma just när han framförde den av låtarna jag allra helst hade velat sjunga med i och verkligen njuta av. Som det blev nu får jag njuta av just den via YouTube i stället.

Etikettmoln