Hälsa ofta

De första stegen i mitt nya nya liv, vilket tog sin konkreta början ca 8 april, handlar initialt mest om att hitta former för genomförande. Att minska stillasittandet är synnerligen centralt, så det är väl i nuläget mitt primära fokus. Och så här långt har det blivit ganska mycket mer rörelse än under större delen av det senaste året – fast då får man ju å andra sidan komma ihåg att ribban där är väldigt låg. Allt är liksom mer än ingenting, så det är lätt att förbättra.

Orsaker bakom mer eller mindre spontant ökad aktivitet kan man ju alltid spekulera kring, men jag tror att det handlar mycket om att jag helt enkelt är och blivit alltmer less på läget. Det kliar i själen efter att göra något, nästan vad som helst, som innebär en förändring. Och när jag väl börjat agera finns en chans att det sedan bara rullar på.

Desperation är en inte alldeles oanvändbar startpunkt för god knows vart det hela kan leda.