Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘ambition’

Musikassociation: Half way there, living on a prayer

Rubriken speglar lite hur jag känner inför kursen jag läser (Algoritmer och datastrukturer), fast där finns en rejäl dos av Wohoo! också (och övriga delar av låttexten har absolut ingenting med min situation att göra, om någon undrade). Allra helst just nu, när jag grundat med en vertikal whiskyprovning avseende fem varianter av singelmalt från The Glenlivet-destilleriet. Av någon anledning verkar jag bli både på bra humör OCH läskigt social och utåtriktad efter intag av ett antal centilitrar whisky. Det bidrar säkert också att jag är rätt trött och sliten (och därmed också uppvarvad) efter en hittills överdrivet intensiv arbetsvecka.

Under färden mot den plats där whiskyprovningen skulle gå av stapeln ångrade jag att jag tipsat sambon om inbjudan och gått med på att göra honom sällskap, men väl där var det faktiskt mest bara trevligt. Och gott. Och båda faktorerna ökade med intaget… förstås. Man blir ju så trevlig och charmig av alkohol.

Hur som helst, när jag kom hem kollade jag kurssidan och såg att jag nu också fått godkänt på den tredje inlämningsuppgiften som lämnades in en vecka efter utsprunglig deadline och flera dagar efter efterföljande tentamen (som jag för övrigt nästan lite oförtjänt fick högsta betyget, VG, på). Därav mitt wohoo:ande och musiklyssnande, för nu är jag till 53% klar med kursen och får jag bara godkänt på sista inlämningsuppgiften blir det VG på kursen som helhet. Och så får jag förstås ytterligare 7,5 högskolepoäng till samlingen. Wohoo!

Den här sista och avslutande inlämningsuppgiften oroar jag mig därefter inte ett dugg för, för den går ut på att göra ungefär samma saker som jag gör i mitt dagliga jobb – klura ut lämpliga algoritmer för det som ska utföras och därefter själv implementera den uttänkta lösningen samt ta del av och ge feedback på en eller flera lösningar som någon annan gjort. Hallå, mitt dagliga arbete! Och jag vet att jag hade gjort ett sämre jobb med uppgiften innan jag läst kursen, så det är ju bara att konstatera att den gjort nytta. Och gör nytta i vardagen också. Jag märker att mina lösningar blir lite annorlunda, och aningens bättre, redan.

Jo, det där med living on a prayer kanske jag också ska förklara, förresten. Det handlar om att jag känt mig kass och misslyckad för att jag varit sen med inlämningarna och inte tyckt att jag gjort tillräckligt bra ifrån mig på de tre första uppgifterna och därför känt det som om mitt passerande genom godkännandets nålsöga hängt på en mycket tunn tråd. Jag har nästan förväntat mig att få underkänt eller åtminstone komplettering på uppgifterna. Att döma av lärarens återkoppling har dock min känsla varit helt fel. Jag tror att läraren och jag helt enkelt använder väldigt olika måttstockar… och jag ställer antagligen alldeles för höga krav på mig själv och mina prestationer. Men… det är ju så man utvecklas och blir bättre, å andra sidan, så jag tänker inte slå på mig själv för att jag känner så. Drivkraft är inget att förakta, för vad vore livet dessförutan?

Wohoo! Och fy fan vad jag är bra. Haha. Inte! :-) Äh, slàinte till er alla!

Annonser

En lågmäld ambition

Jag brukar inte avge nyårslöften och har inte gjort det detta år heller, men däremot tillät jag mig faktiskt en ambition. En liten sådan. Och den vilar på en önskan om att blogga oftare än jag gjort det senaste halvåret. Jag vill sänka tröskeln och tillåta mig att skriva små, korta och kanske även till synes meningslösa inlägg. För jag vill inte att min blogg ska dö p.g.a Twitters intåg i nättillvaron – det känns som om det är det som hållit på att hända. Sedan jag började kvittra har inläggsfrekvensen gått ned från tio, tjugo, trettio eller fler inlägg per månad till högst en handfull.

Som sagt, det här är inget löfte, utan bara en ödmjuk ambition. Håll inte andan!

En grej att blogga om

Jag skrev på Twitter om att jag ville blogga, men inte visste om vad. Att dokumentera funkar inte riktigt när det gått för lång tid mellan gångerna. Sedan sist har det hunnit hända så mycket av vilket jag redan har glömt mer än hälften. Och givetvis får jag tips och förslag från några av dem som följer mitt Twitter-flöde. Jag ställde ingen direkt fråga och väntade mig inget svar, men när det händer är det så självklart att jag nästan skrattar. Jag har visst vant mig vid att prata rakt ut i luften och inte förvänta mig någon respons alls.

Grej att blogga om… kan ju vara vad som helst, men det som poppar upp i huvudet rör sig ändå rätt mycket kring det här med julen. Som många tydligen anser är över nu, vilket jag inte riktigt håller med om. Nåväl, just det tänkte jag inte ge mig in på.

Jag har aldrig varit någon julmänniska, inte särskilt intresserad av att fira jul eller högtider. Jag har svårt för formalia, ceremonier och… förväntningar. Sammanhang med inbyggda krav. Undviker mycket gärna ståhej i de flesta former. Men den här julen har varit annorlunda. För första gången på mycket länge har jag haft någon att planera och göra saker med. Och då blev det en helt annan sak.

Semesterdagar togs ut och vi gjorde roliga sillar och gravade laxar samt tillverkade bl.a julskinka, Janssons frestelse och kålrotslåda. Det mesta var till julafton med familjen (och därmed fick vi själva knappt smaka – känns som läge för repris på det, faktiskt). Okej, jag var den minst aktiva av oss, men ändå. Riktigt mysigt hade vi det så där dagarna innan jul. Precis så som jag hade hoppats – en sorts återupplivande av minnen från det fåtal jular jag åkt upp till norr några dagar tidigare och fått förbereda tillsammans med min mor.

En sak på min ”att göra”-lista är att bli mer aktiv i köket framöver. Att på allvar gå från prat till handling. Jag är väldigt bra på att tänka, mindre bra på att göra. Det ska det bli ändring på. Det är roligt att prova saker. Det är så man lär sig. Och i förlängningen även lever.

Med den här bloggmallen syns ju även den tagline jag en gång lade in för bloggen: ”Man lever så länge man lär”. Det var mitt motto. Är det kanske inte längre, men det ligger något i orden. Jag tror att man måste utvecklas för att leva. Annars fördriver man bara tid.

Jag vill inte fördriva tid, jag vill leva.
Och utföra kulinariska experiment.
Tillsammans.

Etikettmoln