Man lever så länge man lär

Mer omsorgsfull än snabb

Efter viss vånda och en hel del prokrastinering plus en vecka eller två med virus och efterföljande sviter därav har jag i helgen gjort ett par online-tester, eftersom det finns folk som vill veta mer om vad jag är för slags djur. Jag själv också.

Det första testet jag gjorde handlade om personlighet och det visar sig att jag som vanligt blir frustrerad över otydliga frågor (herregud, om man anger något relativt måste man väl ändå tala om relativt VAD man menar!) och att jag på de flesta områden får ett resultat som ligger nära någon av ytterkanterna.

Intressant dock att resultatet hamnade exakt mitt i på ett av områdena, Abstrakt orientering, som anses beskriva personers intresse för utveckling och nya idéer.

Detta resultat beskriver personer som ofta lägger fram genomtänkta förslag till förändring, baserat på praktisk användning. De uppfattas som personer med ett bra grepp om nya idéer och hur teori omsätts i praktik. Trivs med balans mellan specifika riktlinjer och utrymme för förändring och förnyelse.

I min värld är det väldigt bra och jag tycker också att det stämmer in på mig.

I övrigt är jag ansvarsfull med känsla för kvalitet och detaljer, jobbar långsiktigt. Jag är ingen impulsiv cowboy, eller för den delen någon större visionär, och har inget stort behov av att bestämma och få min vilja igenom – samarbetar hellre än vinner. Har oftast inget problem med att ta ett steg tillbaka om andra har ett större behov av att få rätt. Mer resultatinriktad än egohävdande, kan man säga. Det finns dock enstaka människor som kan trigga ett helt annat beteende…

Annars känns det allmänt som om resultatet kanske framställer mig som mindre dynamisk och initiativtagande än vad jag är. Det är ju kul med rörelse och roligt att testa nya saker och se vad som händer… Men som alltid är det relativt och varierar med sammanhanget – och även dagsformen. Det beror på, helt enkelt. Summa summarum tror jag att jag funkar bra i de flesta rimliga sammanhang.

Det andra testet handlade om generell problemlösning.

Resultatet (d.v.s. antalet korrekta svar) hamnade över genomsnittet, men jag är inte snabb – höll mig kring rätt genomsnittlig hastighet. Jag tar tid på mig för att hitta rätt svar och presterar heller inte allra bäst under tidspress. Missade ett par frågor på slutet p g a felklick och brist på tid. Jobbigast var figurerna, där man skulle upptäcka ett mönster och välja vilken bild som passade i den sista rutan. Somliga tedde sig helt slumpmässiga, jag hittade inget mönster alls och kände mig korkad. Rangordning av förmågorna blev verbalt, numeriskt och spatialt. Det överlägset bästa resultatet fick jag på det verbala vilket inte förvånar någon (gällde även på t ex högskoleprovet), men resultatet var över genomsnittet på övriga med. Så vad gäller problemlösning är jag nog rätt okej, på det hela taget.

Tänk, här går jag omkring och duger. Bra det!

Annonser

Precis som efter förra tentan har jag varit väldigt trött sedan den i måndags. Ämnet denna gång var algebra och jag övernattade även nu på bra och lämpligt beläget hotell, dock utan sällskap. Det var riktigt skönt att sitta och äta ensam på mysig pub med mindre än en handfull gäster (inkl. mig själv), med ett glas riktigt gott lokalbryggt därtill: jag rekommenderades Cinder, en IPA från Tempel Brygghus, och blev inte besviken. Kanske läge att beställa hit några flaskor?

Laddar med Toast Skagen (på tallriken) och lokal Cinder (i glaset) inför morgondagens tenta. Same procedure as last time, men solokvist denna gång.

Själva tentan då.

Jag satt förhållandevis blickstilla i dryga fyra timmar (även om jag denna gång faktiskt kom ihåg att räta på mig och vrida på huvudet ibland för att förebygga det där otäcka bruset som uppstår i huvudet när jag efter intensivt fokus ställer mig upp så att blodet åter kan flöda fritt och som alltid får mig att tro att jag ska svimma) innan jag kände mig klar, sammanställde och lämnade in resultatet.

Känslan vid inlämmningen var betydligt behagligare än den stilla nästan-panik jag initialt upplevde, då ingen av uppgifterna verkade enkel och jag hade glömt allt om hur en sanningstabell ser ut, hur man löser en diofantisk ekvation eller identifierar nollställen för ett givet polynom-uttryck. För att inte tala om det här med induktionsbevis… dessa var inte lätta ens medan jag mindes metoden.

Lustigt, det där, hur något som först ter sig i princip omöjligt kan bli förståeligt, begripligt och överkomligt – utan att några som helst konkreta åtgärder vidtas. Jag antar att det beror på att stressen lägger sig så att hjärnan kan fungera. Och jösses, vilken skön känsla det är när man inte genast gett upp utan dragit många djupa andetag, behållit fattningen och så till slut blir rikligen belönad.

Jag gjorde en liten mental inventering av uppgifterna efteråt och konstaterade att jag med mycket stor sannolikhet skulle få godkänt, men att jag antagligen inte skulle nå det högsta betyget. Och det dröjde inte mer än 3 dagar innan jag fick det bekräftat och kunde därmed konstatera att jag uppnått denna termins mål om behörighet till de datavetenskapliga kurser jag siktade in mig på någon gång i våras, när jag insåg att jag behövde en plan för mina studier. Det vill säga: kurser som ingår i universitetets datavetenskapliga kandidatprogram.

Check! Riktigt nöjd med det här är jag.

Av de fem kurser som ingår i det här mattepaketet är alltså de två viktigaste avklarade, och för tillfället har jag inga planer på att läsa de resterande, men majoriteten borde gå att tenta av närhelst jag haft tid och motivation att tillägna mig kunskaperna så inget är hugget i sten. Någon av kurserna verkar kräva deltagande i grupparbeten så där skulle det väl behövas ett särskilt upplägg.

Just nu känns det som en bra idé att hoppa av den Cloud-kurs jag sökt och tackat ja till. Det är kanske bättre att ta en andningspaus (och få möjlighet att göra andra saker) fram tills i slutet av mars, då nästa ”viktiga” kurs drar igång? Vilket skulle ge mig möjlighet att göra sådant som legat på väntelistan länge, sådant jag verkligen vill göra, t ex läsa tredje utgåvan av Effective Java.

Och bara för det var jag ju tvungen att kika närmare på kursen och när jag läste litteraturlistan blev jag extremt sugen på att åtminstone läsa böckerna – 1 primär kursbok, och så 8 till som referenslitteratur. Samtliga, ser jag, finns att läsa via Safari Online som jag har tillgång till via flera olika kanaler, bl a arbetsgivaren och ACM (som jag gick med i för en tid sedan, vilket jag nog glömt skriva här).

När jag nu blev så fortsatt sugen på att läsa Cloud-kursen (på 25%) och även noterade att det går bra att läsa vidare under sommaren ifall jag inte hunnit klart när nästa kurs drar igång, fanns inget behov att avstå. Så jag är nu registrerad på kursen, som officiellt började igår. Kursmaterialet fanns tillgängligt i helgen, men jag valde i stället att köra tidigare påtänkta självstudier inom Big Data.

Kurserna jag körde igenom var Big Data 101 och Hadoop 101, som båda ingår i paketet ”Big Data Fundamentals”. Det var lagom roligt och också nyttigt – det är ju aldrig fel att skaffa lite koll på vad sådana där buzzwords egentligen handlar om. Är du som jag vetgirig? Kolla in Cognitive Class! Där finns en bunt kurser relaterade till ”cognitive computing”, och samtliga verkar vara fritt tillgängliga.

Nästa självstudiekurs jag kör blir nog Spark Fundamentals I, för när jag är klar med den blir jag belönad med ytterligare två medaljer (eller badges, som de kallar det). Det skadar säkert inte heller. Därefter sneglar jag på Scala 101… Konstaterar än en gång att det finns mer jag vill göra än vad jag hinner med.

Vilket leder tankarna till jobbet… där så lite hinns med trots långa dagar.

I förmiddags gick jag raskt från en till åtta punkter på min ”att göra först”-lista. Jag tror att jag kunde pricka av ungefär hälften av dem (kodning, felsökning, buggrättning) under dagen och påbörjade en kodgranskning innan hemgång. Däremellan ägnade jag mig åt merge i små kontrollerade steg från release- till utvecklingsgrenen. Git hanterar sånt bra. Och i vanlig ordning blev jag frustrerad över kollega som inte mergat sina ändringar, vilket resulterade i att jag blev låst och inte kunde färdigställa mitt jobb. Jag måste vänta in kollegans merge och det stör, för då kan jag inte släppa och gå vidare utan måste hålla det i minnet.

Två möten om en timme vardera var jag också med på, varav ett jag som själv organiserat. I ”mitt” möte tittade dollar-gänget, d.v.s. den halva av Scrum-teamet som jag tillhör, närmare på de aktiviteter vi tagit in i den igår påbörjade sprinten. Syftet är att skaffa en gemensam förståelse för vad som ska göras samt, genom att även bjuda in lämplig(a) kravare, skaffa fram svar på eventuella frågor vi har. Gruppen består av utvecklare och testare. Normalt är vi fem personer men idag, pga sjukdom resp. utbildning, var vi bara tre. Det gör ändå rätt mycket nytta.

Nej, nu måste jag få iväg det här inlägget innan det börjar mögla… och sova!

Dracula på Kungliga Operan

I afton har jag besökt Kungliga Operan (igen) och denna gång åskådat just en opera (förra gången var det ju balett, Julia och Romeo). I kväll var det Dracula som framfördes, vilket väl kan anses passande med tanke på mina ständiga följeslagare i tv-serievärlden. Om jag ska associera operan till någon tv-serie så blir det främst The Strain, av någon anledning. Mer musikaliskt fick jag däremot en längtan efter Vikings på grund av ett mäktigt körparti. Många sångröster.

Så var man här igen. Dracula, denna gång. Opera, alltså. Ska bli roligt!

Fasen vad coolt det är med en riktig orkester! Nästa gång vill jag sitta högre upp så jag också kan se vem och vad som skapar alla de fantastiska ljudeffekterna.

Bäst i föreställningen var nog musiken, och scenbygget – vilka härliga illusioner vi fick se! Vad gäller sången blev det extra intressant för att två rätt framstående karaktärer spelades av sångare som var redigt sjuka och inte kunde sjunga men ändå agerade, vilket innebar att två andra sångare sjöng deras agerade roller från ett hörn av scenen. Upplägget fungerade förvånansvärt bra och jag måste säga att jag verkligen gillade bådas sång – undrar hur sjuklingarna hade låtit? Sedan undrade jag också lite över melodierna i verket. Det är inte melodier jag skulle ha klarat av att sjunga, om vi säger så. Brukar operor vara sådana eller är det bara den här som är speciell? Det får jag väl bara reda på om jag ser fler.

Om det verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen det också.

Det må vara att vi numera använder WLS 12 och JDK 8 i projektets miljöer, men det är ändå inte fritt fram att använda det nya som nu erbjuds. Vi ska ännu en tid skriva koden enligt Java 6 – förstå hur gammalt det är! Förhoppningsvis släpper man dock handbromsen någon gång framåt, eller strax efter, jul.

Jobbmässigt gäller annars påfallande ofta principen om ett steg fram och två tillbaka. Så snart det mot alla odds anas en strimma ljus vid horisonten, och man hunnit börja hoppas igen, får man ånyo en slemmig torsk rätt i nyllet.

Jag funderar en del över vad jag ska ta mig för framöver och känner på några trådar, men inget är bestämt och jag vet inte ens själv vad det är jag vill. Men det går säkert att ta reda på – som alltid är det viktigaste att ta ett nästa steg.

Och under tiden är det bara att bita ihop och köra på och göra det bästa av det som är. I morgon ska jag jobba hemifrån i förhoppning om att kunna fokusera ordentligt och få min aktuella uppgift effektivt utförd – jag behöver göra mig av med den och det finns inget bättre sätt att uppnå det än att göra jobbet. Vissa saker är jobbigare än andra, men om man inte börjar blir man heller inte klar.

Problemet med just den här uppgiften är dels att den är ganska omfattande och kräver en hel del koncentration, vilket är varför det känns så jobbigt att börja. Och så det faktum att det är i samma härad som jag varit i förut (och blev trött av då också) så det är lite känslan av ”been there, done that”. Fast egentligen har jag bara varit någonstans i närheten, så det här gör det jobbigt också för att jag behöver sätta mig in i ännu en tämligen okänd och komplex funktionalitet. Idag lusläste jag specifikationer och identifierade diskrepanser dem emellan, vilket resulterade i en lista om nästan 25 punkter skickad till upphovsmännen. I morgon påbörjar jag implementation och hoppas på respons innan den är klar.

Jobbigt blir det, som sagt, men jag vet ju att när jag väl är igång handlar det nästan bara om att vara systematisk och tålmodig. Och noggrann. Jobbar jag testdrivet slipper jag dessutom hålla alla detaljer i huvudet utan kan förlita mig på mina tester – allt jag då behöver tänka på samtidigt är den mindre mängd funktionalitet som bor i just den del eller det lager jag för tillfället jobbar med. Precis så som jag läst om i artiklar om hur en liten hjärna kan hantera stora modeller. Utifrån en viss abstraktionsnivå zooma in och zooma ut efter behov. Visualisering och rationalisering. Fokus på det centrala, ignorera det som stör.

Jag kan tänka länge på hur jag ska göra, för det innebär att jag slipper börja.

Äntligen!

Från och med nästa vecka kommer jag att i tjänsten att kunna utveckla i/med/för en nyare version av Java, tack vare uppgradering av applikationsservern till en version med stöd för Java SE 8 (och Java EE 7). Det vill säga, vi kommer att göra en tidsresa från 2006 till 2014 om man tittar enbart på Java SE-versionen. Sedan i september finns ju även Java SE 9 att tillgå, men WLS-stödet saknas.

Så vad innebär det här för oss? Ja, WebLogic Server går från 11gR1 (10.3) till 12cR2 (12.2), vilket i sin tur medför att Java SE 6 → 8 och Java EE 5 → 7.

I min värld innebär själva WLS-uppgraderingen ingen större påverkan för mig – eller rättare sagt: jag vet inte vad den innebär. Uppgraderingen av Java SE, däremot, gör det lättare för oss att skriva bra kod. Programmera funktionellt!

Förändringarna i själva programmeringsspråket för både Java SE 7 och 8 listas på What’s New in JDK 8, men de jag främst ser fram emot är följande:

Java SE 7

  • Binary Literals
  • Strings in switch Statements
  • The try-with-resources Statement
  • Catching Multiple Exception Types
  • Underscores in Numeric Literals
  • Type Inference for Generic Instance Creation

Java SE 8

  • Lambda Expressions
  • Method references
  • Default methods
  • Collections: Stream API

Vad Java EE från 5 till 7 innebär är jag lite osäker på, men Wikipedia anger: ”Java EE 7 added Java API for WebSocket, Java API for JSON Processing”.

Jag ser verkligen fram emot att börja använda det nya som nu blir tillgängligt. Delvis för att jag tror att innebär att vi kan skriva säkrare och mer lättläst kod, och delvis för att det är roligt med nya möjligheter. Det kan nog bli lite som att lära sig programmera på nytt, om man vill. Jag ska definitivt försöka tänka mer funktionellt. Jag tror att det är väldigt nyttigt för oss gamla, lätt skabbiga rävar.

Givetvis har jag [sedan länge] förberett mig genom att läsa Functional Programming in Java och tittat på videos som Refactoring to Java 8 by Trisha Gee (Devoxx 2016) och en bunt andra från Devoxx, JavaOne och liknande.

Let there be Monday!

Post-kurs-blues

Tomhet, ditt namn är post-kurs-blues.

Eller… jag vet inte vad jag känner egentligen, mer än en helt fantastisk trötthet. Det tar väl ett tag att förstå vad som hänt, tänker jag mig. Just nu känner jag mig mestadels förvirrad. Och, som sagt, trött. Veckan har varit intellektuellt tung.

Rent konkret vad som hänt är att jag idag skrivit tentamen för den första av de mattekurser jag sökte och tackade ja till: Baskurs i matematik, 5.0 hp.

Det hela gick av stapeln i Uppsala och eftersom jag var tvungen att infinna mig vid tentamenslokalen senast kl. 08:00 och jag inte vågar lita på att pendeltågen går som de ska (eller för den delen att jag själv ska orka dra mig ut och resa så långt före gryningen), fann jag det säkrast att göra resandet kvällen innan och därför kom det sig så att jag och sambon tillbringade natten på hotell i Uppsala.

Jag kom iväg från jobbet lite sent och därav blev avfärd mot Uppsala såväl som middag också senare än planerat, men jag kom ändå i säng i ganska hyfsad tid. Lampan släcktes strax före kl. 23. Sömnen blev ganska bra, trots främmande säng och brist på öppet fönster, men jag vaknade onödigt tidigt och noterade att jag inte var helt avslappnad – tankarna snurrade kring den kommande tentan. Nåja, alarmet var ändå satt på tidig tid för att jag skulle hinna hänga på låset i frukostmatsalen och sedan promenera en dryg kilometer och det är alltid skönt med marginaler så jag steg upp och inledde min [inte precis] Golgata-vandring.

Frukosten lämnade visst övrigt att önska (de varma kötträtterna var t ex alls icke varma), men jag hade ändå inte någon större aptit så det funkade. Dels var jag trött och dels var jag spänd inför tentan – ungefär som när jag ska resa. Jag blir tyst, inbunden och obenägen att ta in någon information från omgivningen. Eller vara social. Jag är fokuserad på att klara av den kommande pärsen och inte tappa kontrollen över situationen. Knappast något särskilt roligt sällskap.

Nåväl, jag packade ihop och traskade iväg. Det var kallt. Min upplevelse är att det alltid är kallare i Uppsala än i Stockholm, trots att Uppsala inte ligger särskilt mycket längre norrut. Det kan säkert bero på att mina morgnar är tidigare där.

Det dröjde dock inte länge innan jag gått mig varm och väl framme vid lokalen hann jag inte mer än lägga ut en bild på Instagram innan jag insåg att det var hög tid att stänga av och låsa in mobiltelefonen i ett förvaringsskåp (det måste man göra, tydligen) och så köa för att efter id-kontroll komma in i salen där vi skulle skriva provet. Jag fick syn, och hälsade, på snubben som är den enda av mina medstudenter jag över huvudtaget pratat med, och vi pratade bort några minuter innan alla andra kommit in i lokalen och själva tentaskrivandet tog vid.

Jag löste uppgifter så det stod härliga till. Totalt fokuserad, och förmodligen helt stillasittande och spänd. Det brusade högt i öronen när blodet började flöda igen då jag reste mig upp för att hämta fler pappersark. Jag blev nästan rädd att jag skulle svimma eller något i den stilen. En nackmassage skulle sitta rätt bra nu.

De första 8 uppgifterna var enpoängare, där man bara behövde redovisa svaret. Inga problem med någon av dem, kändes det som – fast när jag framåt slutet dubbelkollade mina svar var det mer än ett jag ändrade på… frågan är väl om det blev mer eller mindre rätt av det. Oh well. De 10 uppgifterna därefter var blandade och exponerade utmärkt väl hålen i mina matematiska kunskaper. Jag tycker verkligen inte om uppgifter som jag inte klarar av att lösa, har jag insett.

Nästa kurs – då ska jag banne mig se till att studera ordentligt! Här gjorde jag ganska mycket mindre än jag borde har gjort för att vara nöjd. Räknade ihop timmarna jag lagt ned och kom fram till cirka hälften av den nominella tiden.

När jag tagit mig igenom alla uppgifter var känslan att ”det här kommer inte att gå alls”, men när jag gick tillbaka till uppgifterna jag hoppat över visade det sig att jag visst visste hur några skulle lösas. Allt som allt kan jag inte avgöra hur det gick, men jag skulle i alla fall bli mycket förvånad om jag inte fick godkänt.

Färdigtentad för den här gången. Jag skulle bli förvånad om jag inte fick godkänt.

Efteråt traskade jag in till stan för att luncha med sambon och därefter åka hem till Stockholm igen. Tips till publiken: prova Bastard Burgers när ni får chansen, de är riktigt, riktigt bra! Finns för närvarande i Luleå, Umeå, Gävle och Uppsala.

Dagens lunchburgare: Los Angeles. Nästan overkligt god! #Bastard

På pendeltåget slumrade jag till och efter det har jag inte gjort många knop alls, men det är nog rätt okej att vara trött och bejaka det. Läskigt är det dock med den där förvirringen som uppstår när en kurs tagit slut. För vad ska jag göra med mitt liv nu, liksom? I praktiken är det nog inget problem eftersom nästa kurs, Algebra I, 5.0 hp drar igång redan nästa vecka – ingen rast, ingen ro! :D

Och på jobbet har jag passerat en viktig milstolpe – äntligen har jag fått jobba med Angular[2]-delarna på riktigt! Jag och en kvinnlig kollega har tillsammans utvecklat en helt ny funktion, med hjälp av instruktioner och assistans från mer erfarna kollegor. Det har varit så fantastiskt roligt att få komma till skott och lära sig helt nya saker. Och eftersom vi i teamet har tagit nya tag den här sprinten, och till och med har ambitioner i form av sprintmål, blev det också lite positiv stress i det hela. Personligen hade jag svårt att slita mig från kodandet och gå hem i tid, fast jag både tänkt och behövde plugga matte. Som tur är kan jag nu, med facit i hand, säga att jag inte hade gjort bättre ifrån mig på tentan om jag läst mer under veckan – jag hade inte tänkt läsa de saker jag o-lyckades lösa. Förmodligen kommer jag dock att göra det nu, för det stör mig att inte kunna.

Så: mattekursen klar och Angular-utveckling påbörjad. Check och check!

Så, vad annat kan tänkas ha hänt sedan april?

Under sommaren lärde jag mig att det är roligt att gå på föreläsning: jag var på mina tre första någonsin, då för mattekursen, under den sista semesterveckan. Jag upptäckte att jag gillar att gå på föreläsningar. Inte bara för själva grejen (att göra något man tidigare bara sett på tv/film!) utan för att jag tar in informationen bra så. Att läsa helt på egen hand som jag gjort efter den första kursveckan är mycket svårare, och kräver en helt annan disciplin. Det är lätt att prokrastinera.

Vi hade katterna här i hela tre veckor, medan deras ordinarie tjänstefolk var ute och reste. Det var som vanligt mysigt med pälsbärande sällskap. Det livar upp samtidigt som det också stundtals blir krävande. Somliga vill ha uppmärksamhet och mental stimulans medan andra oftast nöjer sig med tämligen kravlös närhet.

Wille, sötnosen och kelgrisen. #kattvakt Och när Lyra ligger hos mig, i min soffa, går det till och med att ta porträttfoton på henne! :) #kattvakt

Kattvaktandet blev möjligt tack vare att vi planerat in vår semester i augusti för att vi hade tänkt åka till USA och kolla in solförmörkelsen, vilket dock inte blev av utan vi tog en vecka på en grekisk ö, Thassos, i stället. Inte alls samma sak, men det blev en skön och kravlös vecka med samma gäng. Sådana behövs. När vi kom hem ville jag bara ge mig ut och resa igen direkt – det blir ofta så.

Solförmörkelse och semester - fast på olika håll. #eclipse #cocktail #ac #semestär Så här ser mina närmaste timmar ut, dvs det blir läsning vid poolen. Knappt 70 sidor in i boken vill jag bara läsa vidare - bra jobbat, @kristinahaard! :) Det känns rätt skönt att själv befinna sig långt från svenska troll och diverse otäckt småskräp! #Kl

Solförmörkelse via Internet och läsning av skönlitteratur vid pool. Avkoppling! Jaja, det hände mer än så, men jag har ingen lust att skriva mer nu. Full stop.

Post-con-blues

I slutet av april var det jag senast skrev något här. Det är långt mellan inläggen. Jag blev ändå lite glad över att höra att någon jag inte träffat på säkert 10 år, och knappt haft någon kontakt med under tiden, faktiskt läser bloggen ibland.

Vi träffades på årets världskongress, som hölls i Helsingfors 9-13 augusti. Där tillbringade jag en stor del av min första semestervecka i detta nådens år 2017. Kanske inte så mycket på själva kongressen som jag tänkt att jag skulle göra. Jag hade dåligt driv och tog mig oftast inte till mässområdet förrän efter lunch.

Så här veckan efter kongressen är jag förkyld, men har i alla fall lyckats göra det jag föresatt mig och som behöver göras innan vi åker till Grekland för en veckas avkoppling i 28-gradig värme – om nu temperaturen kommer att hålla sig kring genomsnittet för årstiden medan vi är där. Vi åker med vänner och det finns gott hopp om att få ta det precis så lugnt som man behöver. Jag har letat fram min Kindle och lagt den på laddning, för ett fokusområde för mig är just läsning.

(… och sedan gick tiden och inlägget blev aldrig färdigskrivet, men vad fasen, det kan väl få bli publicerat lite så här i efterhand också, d.v.s 2017-10-27…)

Etikettmoln