Elektrobokhylla

Jag läste ut ytterligare en av mina e-böcker idag (fast för tre veckor sedan, när jag påbörjade det här inlägget) och kom att tänka på att jag tänkt använda Goodreads för att hålla koll på mina läsvanor och bokhyllor, fysiska eller ej. Bara att logga in och köra. Kruxet är bara då att jag så klart inte kan lägga in bara den bok jag precis läst ut, utan även måste peta in de 10 tidigare i samma serie. Och så rullar det på, med serie efter serie – mycket jobb blir det! Eller rättare sagt: det skulle bli mycket jobb om jag tillät mig att vara så grundlig och systematisk som jag egentligen skulle vilja vara. Och någonstans är. Som det nu är tar jag det som känns mest aktuellt, när jag har tid och lust att sitta en stund. Någon gång kanske det blir färdigt…

Det var nästan ett halvår sedan jag skaffade mig ett Goodreads-konto och då lade in ett fåtal böcker. Nu är jag ju sådan som för det mesta håller någorlunda reda på när jag börjar och slutar läsa en bok så det handlar mest om att hitta och knappa in uppgifterna, men det är ju inget litet jobb det heller. Jag tror att jag helt enkelt börjar med att registrera de böcker jag köpt och tänker läsa – det är där jag just nu ser den största vinsten med Goodreads, som gör det lätt att hålla reda på innehållet i min att läsa-hylla – det har blivit svårt nu när jag har både fysiska och elektroniska bokhyllor. Och dessutom två olika av den elektroniska sorten (Kindle och Kobo).

Idag (tre veckor senare, alltså) blev jag klar med The Hobbit (J.R.R. Tolkien), så nu är jag äntligen redo att gå och se filmen på bio. Tyvärr verkar jag då vara hänvisad till biograferna i Kista resp. Heron city eftersom jag inte vill se den i 3D. Återstår att se hur det problemet ska lösas. Någon som vill hänga med till förorten, förresten?

Och så den svåraste frågan av dem alla: vad ska jag läsa härnäst??

Unni Drougge i min bokhylla

Hanna undrar vilken av Unni Drougges böcker hon som Unni-oskuld ska börja med. Jag behöver inte svara eftersom Unni själv föreslår den senaste:

Vilken bok börjar jag med om jag inte läst nåt av dig förut? Börja med den senaste: Boven i mitt drama kallas kärlek.

Jag erbjöd Hanna att låna ett eller flera av mina exemplar och för att hon ska veta vilka böcker jag har, för att det är roligt och för att jag tidigare gjort en liknande grej med Guillou/Marklund (dock av i princip motsatta skäl), kommer här en bild på min kompletta Unni Drougge-samling – den stående ännu oläst:

Jag ljög alltså inte i lördags då jag (som vanligt utan att presentera mig – jag tror nog helt enkelt inte att jag finns på riktigt, vilket måste åtgärdas för det vet vi ju att jag gör) berättade för Unni att jag har en bunt av hennes böcker. Faktum är att det där, om Wikipedia inte far med osanning, ska vara samtliga. Och jag som hade sett fram emot att köpa några till… Unni, du får skriva fler!

Att jag vill köpa fler av Unnis böcker just nu beror på att, om det nu är någon som missat det, hon har gjort en ljudverson av sin senaste bok och sett till att den finns tillgänglig för fri nedladdning via The Pirate Bay.

Jag tycker att det är en stark signal och viktig symbolhandling, ett superbra och spännande (jag är oerhört nyfiken på att få se vart det leder!) initiativ och väl värt att läsa Unnis egen förklaring till varför hon gjort detta. Mycket bra!

Laddade ned ljudboken gjorde jag förstås så snart jag fick vetskap om den, så nu står jag inför ett delikat lyxdilemma: ska jag lyssna på eller läsa boken?

Mina hyllor

Det är väl ett tema så gott som något? I alla fall finns det att skriva om.

Det hela började någonstans med Thomas Tvivlaren som lade ut en bild på en del av hushållets innehav av verk av Guillou-Marklund och något sådant kunde ju jag också göra. Fast i mitt fall är det hela samlingen som är på (den klickbara) bilden. Jag hittade faktiskt inte fler böcker av någon av dessa författare, även om jag är säker på att jag läst hela Hamilton- såväl som Arn-serierna. Lånat. Jag ska också be att få påpeka att mina bokhyllor faktiskt är bokbokhyllor.

Det slår mig nu när jag ser böckerna på bilden, att de inte känns som böcker jag behöver behålla. Tänk om jag skulle ta och ägna mig åt lite book crossing? Vilket andra jag känner har gjort och jag har alltid tyckt att det är en rolig idé. Fast nu när jag kikar på dem jag länkade ser det inte ut att ha gått så bra. Finns det andra roliga sätt att bli av med böcker man inte vill behålla? Att bära iväg och lämna dem på Stadsmissionen känns så konventionellt.

Sedan efterlyste Thomas, i kommentarerna under samma inlägg, även bilder på andra sorters hyllor. Det här skulle ju faktiskt kunna bli början på en liten bloggrunda där vi som representerar nätets elitslödder och tjuvpatrask delar med oss av vad vi har ståendes i våra bokhyllor, DVD-ställningar etc. :) – och då menade han säkert att det skulle framgå vad det är för innehåll, men det känns inte rimligt för mig så det får bli en samlad bild på min cd-samling bara. Den innehåller nog mest hårdrock av den gamla stammen, men där finns också vanlig populärmusik såväl som sådant jag inte gärna står för.

Jag hade en gång en liten egenutvecklad PHP-applikation för att hålla reda på mina skivor – CD såväl som vinyl. Koden har jag kvar, och förhoppningsvis även en databasdump, så rent teoretiskt skulle jag kunna dra igång den igen. Men det känns inte så värst lockande… väldigt mycket 90-tal. Idag skulle jag hellre lägga upp ett Google-dokument, eller en enkel liten sida i bloggen. Det är ju bara att konstatera dels att jag blivit bekväm, dels att vår värld har förändrats så att det där med fysiska exemplar inte är särskilt viktigt längre. Det märker jag även på mig själv, för jag vill inte längre köpa fysiska skivor eftersom jag ändå bara lyssnar i datorer. Det var en oväntad upptäckt.