Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘politik’

Rösta i EU-valet den 25:e maj 2014

Ni vet väl att det i år är dags för Europaparlamentsval igen?

Själva röstningen genomförs i EU:s olika medlemsländer vid varierande tidpunkter, men samtliga någonstans mellan torsdag den 22:a maj och söndag den 25:e maj. I Sverige röstar vi på söndagar, så det som gäller för oss är söndagen den 25:e maj.

Och jag vill å det bestämdaste uppmana oss alla att verkligen gå och rösta!

Jag vet inte om du har reflekterat över hur mycket som idag beslutas här i Sverige med hänvisning till EU-lagstiftning. Att vi inte har något val utan måste göra som EU bestämt (notera avståndstagandet – ”de” har bestämt, som om vi inte själva ingår i skaran och har egna ministrar som i EU-kommissionen fattar suspekta beslut).

Detta att ”EU bestämt” är ibland tydligen mer tvingande än annars, vilket jag tyvärr misstänker vilar på tämligen osakliga, subjektiva och ibland för vissa politiker totalt egennyttiga grunder. Jag tror inte att det handlar om medborgarnas bästa, helt enkelt. Men det är inte riktigt det jag vill skriva om nu. Låt oss bara konstatera att om vi verkligen vill påverka är det på EU-nivå vi måste agera. Här hemma handlar det mer om att distrahera väljarna med direkta plånboksfrågor, så att de inte ser det större och mycket viktigare mönstret, som är det som verkligen styr hur vår värld utvecklas mot framtiden. Eller bara ägna sig åt politiska spel snarare än konkreta reformer som faktiskt leder någonstans och skapar en bättre tillvaro för fler av oss.

Jag har i alla fall insett att det inte är mycket av det som är verkligt viktigt som ens kan hanteras på nationell nivå, eftersom vi faktiskt fungerar i ett sammanhang med de övriga EU-länderna. Man jobbar hårt inom många områden för att samordna de olika länderna och denna samordning leder naturligt till begränsningar i vad varje land därefter kan göra – om man nu inte vill äventyra hela samarbetet, förstås.

Allt detta gör det än mer viktigt att se till EU jobbar med rätt saker, och det är väl det jag inte tycker att man gör idag. Man fokuserar på fel saker. Här behövs aktion!

Och rätt sätt att agera är förstås t.ex. att få in rätt människor som representanter i EU-parlamentet. Ett annat är att få in rätt ministrar i EU-kommissionen, men det är svårt att påverka annat än indirekt – genom att få in vettiga partier i regeringen.

I EU-valet verkar det vara viktigare att välja rätt person än i riksdagsvalet. Jag har fått intrycket av att enskilda personer kan ha en större påverkan i EU-parlamentet än de har i riksdagen, där partiets ståndpunkt nästan undantagslöst övertrumfar den enskilda ledamotens. I riksdagen är det partipiskan som styr, men så verkar det faktiskt inte alls vara i EU-parlamentet. Vilket gör det viktigt att välja rätt person.

Nåväl, vilka ska vi då välja att representera oss i EU-parlamentet?

Ja, det är så klart något var och en själv måste avgöra, men jag tycker att du som röstberättigad medborgare har ett ansvar att göra ett informerat val. Rösta inte slentrianmässigt på det parti du sympatiserar med på riksplanet utan se på vad man faktiskt gör, gjort och vill göra när det gäller just EU och dess överstatlighet! Och för det historiska: titta särskilt noga på hur enskilda ledamöter agerat/röstat.

Gå och rösta den 25 maj (eller poströsta innan) och gör [helst] ett genomtänkt val!

Det är idag sex veckor kvar så det finns ännu tid att ta reda på sådant du inte vet om de olika alternativ som står till buds. Här finns några länkar där du kan läsa vad de idag representerade partierna säger om EU. Eller rättare sagt, det här var de mest uppenbara länkar jag hittade när jag gick in på respektive partis hemsida:

Centerpartiet
Folkpartiet
Kristdemokraterna
Miljöpartiet – De gröna
Moderaterna
Piratpartiet
Socialdemokraterna
Vänsterpartiet

Själv tänker jag gå vidare med det här – följa länkarna och begrunda vad de ger, men också försöka förstå vad respektive partigrupp och, ännu viktigare, dagens parlamentsledamöter jobbat och jobbar för samt vad övriga kandidater har för planer. Det låter som ett stort arbete, men jag tycker att det är viktigt att försöka skaffa mig kunskap så jag kan känna att jag röstar medvetet. Och rätt, så klart!

Väljarna behöver piratvalsedlar!

Kära piratkamrater och -sympatisörer!

Piratpartiet har ju gått ut och bett medlemmar och aktivister om hjälp med att förse förtidsröstningslokaler (och vallokaler) med valsedlar, men att döma av vad jag kan se när kollar på Stockholm har uppslutningen så här långt inte varit alls lika överväldigande som i Europaparlamentsvalet. Var är vi, alla som vill dra ett strå till stacken?

Ta gärna en extra titt på valsedelsbokningen och fundera över om du inte kan ta på dig att förse en eller flera röstningslokaler (till) med valsedlar. Och gör det snarast. Det börjar blir lite brådis att hoppa på det här tåget nu eftersom förtidsröstningen drar igång redan på onsdag (den 1/9) och du behöver få tag i valsedlar innan dess.

Personligen tycker jag att axlandet av distributionsrollen för en förtidsröstningslokal är ett lätt och smärtfritt sätt att bidra till den goda saken. Det är inte mycket jobb, men det är viktigt att våra valsedlar syns och finns till hands när folk står där och velar. Själv har jag bokat upp mig för den förtidsröstningslokal som ligger närmast hemifrån och räknar med att kunna titta förbi där och kolla läget på vägen till jobbet. Jag överväger att boka upp mig för ytterligare en eller två lokaler i närområdet, om ingen annan tar sig an dem under helgen. Från förra året minns jag att det var bra med flexibla arbetstider för att hinna förbi medan lokalerna var öppna, så dubbelkolla gärna öppettiderna innan du bokar.

Nästa grej, som ligger något längre fram i tiden, är det här med de vanliga vallokalerna på självaste valdagen. Vallokalsvärdrollen rekommenderas varmt! Att stå utanför en vallokal och erbjuda ankommande en piratvalsedel är roligt, särskilt om det handlar om ditt eget valdistrikt då du förmodligen träffar på vänner och bekanta från grannskapet. Själv träffade jag förra året, utanför Södra Latin, både grannar och arbetskamrater samt kända ansikten i form av bl.a två miljöpartistiska och väldigt trevliga språkrör.

Att agera vallokalsvärd innebär detta:

Värden finns på plats i vallokalen och ser till att våra valsedlar inte försvinner eller flyttas om så att de blir svårare att hitta och bevakar så att de inte tar slut. I en del vallokaler är det tradition att partirepresentanterna delar ut valsedlar utanför lokalen.

Tveka inte att boka in dig på någon timme eller två, gärna vid en stor lokal. Södra Latin är ett bra exempel på vallokaler som inrymmer många valdistrikt och därmed också får många besökare. Rekommenderas!

Lonely Planet tjänar pengar på gratis

Lonely Planet tjänade pengar på att ge bort vissa av sina produkter, skriver TechCrunch, och det tycker jag som anhängare av den ”nya” nya ekonomin (nej, jag fixade inte att hitta något kort och koncist som precis beskriver det jag menar, men tror att mina vanliga läsare ändå förstår mig som pirat, fildelare, nätmedborgare och jag vet inte vad annat) är värt att notera. Gratis kan vara… lukrativt!

In the wake of Eyjafjallajokull’s eruption, Lonely Planet offered 13 European city guides for free for four days to help stranded travelers. The response was overwhelming: 4 million downloads in 4 days. Even more unexpected, revenues rose during the period, according to CEO Matt Goldberg who could not disclose specific numbers— he said many new consumers came for the free apps and ended up buying other apps.

Läs hela artikeln: Lonely Planet Learns A Lesson From Eyjafjallajokull (Video)

Jag har fler tankar kring det här med ”lång svans”, men tror att jag först och främst borde läsa boken innan jag ger mig på att utveckla dem. Den har stått där rätt länge, på hyllan i biblioteket…

Känner du till begreppet ”long tail” och hur tänker du i så fall kring det?

En av 500 porlande bäckar

Detta inlägg är mitt sålunda uttalade stöd för Projekt 500 bäckar små (och för Piratpartiet).

Egentligen föredrar jag att hålla sådant här lite privat och göra mina donationer anonymt, men ibland får man göra undantag. Här gör jag det främst för att jag vill hjälpa till att sprida ordet och uppmuntra andra att också göra en insats. Det handlar om att donera pengar till Piratpartiet för att mildra effekterna av det aktuella pengatrassel som äventyrar verksamheten under detta viktiga valår.

Vill du veta mer om trasslet rekommenderar jag att börja med Opassandes inlägg, där emma säger ifrån på skarpen och dessutom bidrar med en mängd länkar till ytterligare röster i ämnet.

Jag har inte järnkoll på bakgrunden och vad som lett fram till dagens situation, men ett lånelöfte om 500 000 kr från CE till partiet har tydligen dragits tillbaka. Och det ställer naturligtvis till med oreda när man planerat verksamhet utifrån detta löfte – planer som förutsatt lånet går i stöpet och, inte minst viktigt för mig personligen, vänner drabbas på ett konkret personligt plan.

Nu tycker jag visserligen verkligen inte att 1 000 kr är någon liten bäck, men detta oaktat är projektet ett mycket intressant initiativ och jag är nyfiken på att se hur det går och var det kommer att sluta. Redan på projektets första dag var summan uppe i 30 000 kr. Imponerande inledning, indeed!

Om nu någon mot förmodan missat det som inte skrivits spikrakt ut här ovan:

Jag stödjer Projekt 500 bäckar små och har därför nu skänkt 1 000 kr till Piratpartiet.

Kan och vill du också bidra? Så här gör du för att donera till Piratpartiet. Jag skulle kunna göra det enkelt och skriva ut bankkontonumret här i min egen blogg, men det är bättre att var och en själv får hämta det från partiets egen sida. För allt ni vet kanske jag skriver dit mitt eget kontonummer…

Om du donerar: glöm inte att meddela projektet hur mycket du bidragit med, så att vi kan följa utvecklingen av Projekt 500 bäckar små. Man måste inte berätta offentligt om man inte vill. Det går t.ex alldeles utmärkt att maila – alla kontaktuppgifter finns i det nyss länkade projektinlägget.

(Var hittar man förresten Piratpartiet-bilder/loggor/banners att dekorera med? Förra året fanns det hur många som helst överallt, men nu hittar jag inte en enda som går att använda på denna sida utan att själv redigerera en av de befintliga. Det jag främst sökte var ett (P)-segel, där allt utanför cirkeln är transparent – de jag hittade var alla gjorda för vit bakgrund vilket här gav en ful vit fyrkant.)

Epic winnage – PP i EU-parlamentet

Så här dagen efter EU-valet har jag främst bara ont i huvudet, är för trött för att känna mig så värst euforisk även om jag är otroligt glad och lättad över att det gick vägen och att Piratpartiet nu tar plats i Europaparlamentet. Ja, eller när det nu blir dags för själva tillträdet. Sådana detaljer har jag inte koll på. Men det gäller tydligen även han som troligen ska dit, enligt Aftonbladet:

– Någon sa att vi börjar 14 juli. Men jag vet väldigt lite om det där. Jag antar att någon kommer att höra av sig, säger Engström och skrattar länge.

Gårdagen blev en lång dag, men det var det banne mig värt för att sedan på valvakan få stå där tillsammans med en hord andra pirater och jubla när siffran 7,4% dök upp på storbildsskärmen. Att den senare gick ned något, till 7,1%, gjorde inte särskilt mycket. Det räckte ju gott och kanske mer än så.

Dagen började tidigt. Strax efter åtta lade jag ut valsedlar i min vallokal och blev hänvisad till att lägga sedlarna på bordet bredvid stället med fina fack i. Vilket jag tyckte kändes fel och befängt, men inte bråkade om för de syntes ju nästan ännu bättre där. Funktionären svarade på min uttryckliga fråga att nej, det var bara här precis innanför entrén som det fanns valsedlar. Vilket jag naturligtvis trodde på och gick därför inte upp för att kolla på andra våningen.

Jag ställde mig på plats utanför sagda vallokal i sällskap av en miljöpartist, en folkpartist, en moderat, en vänsterpartiet och en socialdemokrat. Det småpratades trevande i väntan på besökare att förse med valsedlar. Efter att F!:s representant anlänt och lagt ut sina valsedlar och i förbifarten nämnt våningen ovanför började jag ana oråd och tog en svängom och blev varse att det en trappa upp fanns ännu ett ställ med valsedlar. Jahapp. Grundlurad.

Strax efter tio dök det första miljöpartistiska språkröret upp – Peter Eriksson. Han tog i hand, presenterade sig och småpratade sedan som alla andra. Jag som är en nyfiken människa frågade det ena och andra och fick veta att han inte skulle stå utanför någon annan lokal och att han brukar stå här vid varje val. Och att han har en lägenhet någonstans i någorlunda närhet.

Strax före 12, när hungern gjort sig rejält påmind, blev jag tacksamt avbytt utanför lokalen och kunde ge mig av för att hänga på låset vid den av mina röstningslokaler som var öppen även på valdagen. Lade dit valsedlar så att lokalen skulle klara sig resten av dagen och åkte in till city för att äta lunch.

Åter vid min vallokal tog jag över valsedelsframsträckningen en kort stund och fick då chansen att småprata lite med nästa språkrör, Maria Wetterstrand, som var både trevlig och tyckte bra saker. Jag passade på att komplimentera henne för hennes debatteknik, som jag imponerats av i tv-debatter jag sett.

Tydligen är mina trakter ett starkt miljöpartifäste. Ser i resultaträkningen att i [den jag tror är] min valkrets fick miljöpartiet fler röster än någon annat parti, knappt 20%. Piratpartiet fick drygt 8%. Även F!. M, Fp, S fick ca 15% vardera.

Sedan blev det en runda i lokalerna för att kolla valsedelsstatusen. På den övre våningen såg det bara bra ut. Där nere låg numera även uddapartiernas valsedlar i lådorna med fack, men facken var fullproppade och låg därmed så tätt ihop att man bara såg de valsedlar som låg längst fram. Nu råkade detta vara just Piratpartiets valsedlar, så man kunde kanske ha ryckt på axlarna och gått därifrån, men det kändes ju fel så jag ifrågasatte placeringen och undrade om man inte kunde sprida ut dem lite. Men se, det kunde man inte alls det för det fick minsann inte vara några tomma fack mellan valsedlarna – det hade man fått strikta order om. Personligen tror jag ju att det var samma snubbe (just då inte där) som vilselett mig som hade något dumt för sig här också, men jag bråkade inte om det utan drog mig tillbaka och gick åt sidan.

En kort stund senare återkom snubben till bordet och hans kollegor kanske påtalade problemet för honom för han plockade ur hälften av sedlarna ur de fullproppade uddafacken och lade dem åt sidan, i god ordning. Nu syntes ju alla valsedlar och det såg ut som om han faktiskt hade för avsikt att lägga tillbaka de borttagna sedlarna i facken vartefter det blev plats, så jag tyckte att jag kunde lämna lokalen och känna mig någorlunda lugn.

Jag överväger att anmäla intresse för att åta mig liknande plikter vid nästa valtillfälle. Då skulle jag själv kunna jag se till att det går rätt till och jag skulle erbjuda mig att ta hand om och fylla på även oetablerade partiers valsedlar så att deras aktivister slipper ränna runt som skållade råttor.

Noterade förresten att Lillebrorsans fina hörnbanner är uppdaterad – lysande! Då får den ligga kvar ett tag till. Resten av valkampanjen har jag städat bort.

Piratpartiet - epic winnage

Och just nu är jag väldigt arg och besviken på mig själv för att jag åter misslyckats med att komma i säng i tid för att vara utvilad i morgon bitti. Jag skulle vilja göra inlägget bättre, men det är viktigare att få ut det så att jag kommer i säng. Det får duga så här, helt enkelt. Någon form av torftig dokumentation av en historisk valdag, där jag ändå spelat en liten roll.

Valvakan… ser att jag missade att skriva om den och nu är det för sent idag.

Jag var där, hade skitkul och pratade med massor av trevliga pirater. Jag skulle gärna räkna upp alla namn, men det skulle bli många och jag hinner inte nu. Kanske någon annan dag. Jag tar gärna emot tips ifall jag råkade fastna på film eller foto – har inte hunnit titta på eller efter några själv ännu.

I början var det riktigt otäckt med alla kameror och förmodade mikrofoner runt omkring i lokalen. Det kändes som en försmak av det samhälle vi inte vill ha. Väldigt underlig känsla, faktiskt. Men efter ett tag (vilket jag antar sker i verkligheten också) glömde man nästan av att de fanns där. Också lite otäckt.

Men fy fan vad coolt – vi ska till Bryssel!

Dan före dan, d.v.s. EU-valet

Idag varken är eller har varit någon höjdardag i mitt liv.

Det är inget särskilt som hänt, det bara känns tungt och trist och tråkigt och träligt och tröttsamt och… ja, alla fattar. Dagen är inte min bästa någonsin.

I morse var jag rastlös och det jag helst ville göra vore det bättre att spara tills i nästa vecka. Jag lallade omkring och förberedde mig mentalt på att ringa runt och ragga folk till att stå utanför vallokaler och erbjuda valsedlar till ankommande röstboskap och plötsligt blinkade det till i hjärnan att jag ju hade en välbesökt och öppen förtidsröstlokal att mata med valsedlar. På med kläder och iväg till busshållplatsen. Kvittrade om att bussen naturligtvis gick precis innan jag kom fram så att allt jag såg var bakänden som försvann i fjärran.

Jag röstar pirat I väntan på nästa buss blev jag tilltalad av ett par i mogen ålder. Han undrade om jag hade läst att opinionssiffrorna för Piratpartiet nu var ännu högre och vi började prata. De berättade att de hade röstat och kvinnan förtydligade genom att peka på min ”Jag röstar pirat”-knapp.

Ah, det var förstås därför de pratade med mig! Jag glömmer ibland bort att jag syns, vilket jag väl har skrivit om förut.

Hur som helst skulle de åt samma håll som jag så vi fortsatte prata på bussen ända tills busschauffören meddelade att det p.g.a demonstrationer och motdemonstrationer längre fram skulle ta en evighet att komma fram så det kunde vara läge att hoppa av och ta tunnelbanan i stället. Det gjorde jag och sade adjö till mina nyfunna pirater, som visat sig bo på samma gata som jag.

Det var först efteråt, när jag hade kvittrat om den förändrade rutten, som det med full kraft slog mig vilken fantastisk möjlighet jag hade missat med dessa båda. Jag skulle så klart ha stannat kvar på bussen och frågat om de kunde tänka sig att ta varsitt värdpass utanför min vallokal, som fortfarande är ledig/obokad under de viktigaste passen! Jag är säker på att de hade sagt ja.

Dels var de ju bevisligen inte på landet över helgen (vilket flera av de jag ringt och försökt värva haft som ursäkt för att inte kunna agera värdar) och dels verkade de väldigt engagerade och angelägna om att hjälpa Piratpartiet.

Antar att jag inte behöver säga att jag förbannar mig själv för min bristande fantasi och inlevelseförmåga. En trög, jävla ärthjärna har jag! Sure, jag hade inte fått något kaffe men ändå… Jag är verkligen ingen säljare. Suck.

Någon som, liksom jag, tycker att det låter lite roligt att stå utanför en vallokal och erbjuda Piratpartiets valsedlar till folk? I så fall: boka upp dig för ett ledigt pass (klicka på det röda krysset) utanför lämplig vallokal i morgon. Ju högre siffra (=antal röstberättigade) som står efter namnet, desto bättre. Och passet 12:00-16:30 är det viktigaste så välj gärna det om du har möjlighet.

Jag kommer själv att extraknäcka lite sporadiskt utanför min vallokal om ingen bokar in sig, men eftersom jag ska på valvakan kommer jag inte alls att kunna stå under det sista passet även om jag nog grejar större delen av det första och det mellersta. Om jag bara hinner få i mig något mataktigt under dagen.

Gå och rösta i morgon om du inte redan gjort det! Gärna på Piratpartiet. Det gjorde jag. Här är en fin men hoptryckt banner (via Sagor från livbåten):

rösta i EU-valet

Jag har ju också förtidsröstat

Lite så där lagom sent, men bättre sent än aldrig. Detta historiska måste så klart dokumenteras. För första gången i mitt liv har jag röstat i förtid – annars har jag satt en ära i att trava iväg till vallokalen och rösta där och då. Inte i detta val, då jag i stället i onsdags eftermiddag (första röstningsdagen) röstade tillsammans med en bunt andra piratpartister på Centralstationen.

Det finns en liten film som visar när partiledare Rick m.fl förtidsröstar:

Jag tackar gudarna för att jag höll mig i bakgrunden och slapp bli frontfigur. Hade ingen aning om att det filmades där och då (även om jag väl nästan borde ha fattat det) och blev därmed en smula förskräckt när jag hittade länken bland kommentarerna hos både Emma och Rick. Men det gick bra.

På morgonen samma dag lade jag även ut valsedlar i de röstningslokaler jag tagit på mig ansvaret för. Igår tog jag en sväng förbi dem, och även Centralen, för att kolla läget. Ingen av mina lokaler var dock öppen och på Centralen såg det bara bra ut, så man kan väl säga att jag var ute i ogjort väder. Det gjorde inte så mycket, för det var skönt att vara ute och promenera och jag fick ihop en massa steg på vägen från Söder in till city. Kvittrade från Centralen.

Idag var det dags för valsedelsrunda igen, men det blev senare än planerat och vädret var tråkigt. När jag satt på bussen nåddes jag av information om att piratsedlarna var helt slut i den ena lokalen. Attans! Jag borde alltså ha åkt direkt på morgonen, som ursprungligen tänkt. Skärpning framöver – hellre åka för ofta och fylla på än att valsedlarna tar slut. För det är ju avgjort lättare att rösta rätt om man har en förtryckt valsedel att tillgå. Enkel psykologi.

Jag är lite osäker på hur jag ska få ihop valsedelsrundorna då ”mina” lokaler öppnar vid en tidpunkt då jag befinner mig på kontoret en bra bit därifrån, men får väl helt enkelt åka förbi strax innan stängning eller på lunchen. Hur som helst gläder det mig att valsedlarna verkar gå åt och hoppas att de allra flesta hamnar i valkuvert för att sedermera bli oss tillgodoräknade.

Måtte vi nu bara inte få slut på valsedlar innan röstningen är avslutad! Som det ser ut nu vet man inte vad som kan hända. Jag hör ju hela tiden om nya människor som tänker rösta pirat. Sådana som inte är med eller aktiva i partiet. Vanliga människor som förstår varför Piratpartiet behövs. Coolt!

Du som ännu inte röstat i detta EU-val: gör det nu, på en gång, så snart som möjligt! Det finns ingen anledning att vänta till valdagen den 7 juni. Det kan hända mycket som gör att det inte blir av – det kanske blir sol, det kanske blir regn, du kanske bryter benet eller blir matförgiftad. Din röst är lika viktig som min, så ta med dig röstkort och legitimation och besök närmsta röstningslokal så snart som möjligt. Var den finns kan Valmyndigheten informera om.

Christian Engström har beskrivit hur man röstar i EU-valet. Det är enkelt.

Här kan du förtidsrösta

Om du befinner dig i Stockholm är Centralstationen ett alldeles utmärkt ställe att förtidsrösta på. Så här såg det ut från mitt f.d. favvokaffehak vid 21-tiden, då lokalen fortfarande var under uppbyggnad – stället går inte att missa:

Röstningslokal på Centralstationen i Stockholm

Det verkade inte direkt vara läge att lägga ut några valsedlar, piratpartistiska eller andra, i kväll. Nu är det dock inte denna lokal jag åtagit mig att berika med valsedlar för Piratpartiets räkning så det är inget som bekymrar mig.

Men det kan hända att jag går dit och röstar, eller bara tittar på, i morgon klockan 17 eller däromkring. Undrar hur många piratpartister vi kan bli?

Handels EU-valsspammar?

Varför får jag följande sms på mitt nyinförskaffade mobilabonnemang?

Den 20 maj börjar förtidsröstningen för EU-parlamentsvalet. Glöm inte att rösta! Läs mer på http://www.handels.se. Hälsningar Handels

Klart förbryllande, så om någon har en aning: berätta, för katten!

Annars är det något jag faktiskt ändå hade tänkt blogga om, för säkerhets skull – om nu någon hade missat att det är val till EU-parlamentet den 7 juni och att man kan börja förtidsrösta redan i morgon onsdag.

Själv tänker jag förtidsrösta (för första gången i mitt liv – jag gillar nämligen vallokaler på valdagen) i morgon, men om det sedan blir direkt på morgonen när jag ändå lägger ut valsedlar i två av lokalerna eller på Centralstationen med Rick Falkvinge kl. 17… det får vi se.

Piratpartiet blev Privatpartiet

Det verkar åtminstone som om en del av Piratpartiets budskap har gått hem hos SvDs skribenter, som i ett stycke döper om partiet till Privatpartiet:

Tommy Möller vid Stockholms universitet anser att de etablerade partierna bör vara oroliga. – Även om opinionsmätningen gav Privatpartiet framgång tror jag att de etablerade partierna ser Sverigedemokraterna som ett större hot. Gör SD ett starkt val, blir det ett avstamp inför den stora valrörelsen nästa år, säger han.

Opassande debattartikel i Arbetaren

Fan, vad bra hon skriver, Emma!

Jag läste precis hennes debattartikel i Arbetaren. Så lugnt och fint och behärskat och sakligt. Inte ett spår av alarmism. Imponerande. Innehållet i sig är förstås skrämmande, men det är på tiden att upplysning når de breda lagren.

Vi behöver sansade röster som kan nå utanför rörelsen. Sådana som Emmas.

En sak jag reflekterar över är att Emma inte med ett ord nämner piratrörelsen. Det tycker jag är bra, för det är ju inte det det handlar om. Det partipolitiska får här stå tillbaka för det som i nuläget är ännu viktigare: vars och ens personliga integritet, människors rätt till ett privatliv och frihet från statlig övervakning.

Sedan tror jag också att om bara gemena kvinna och gemene man blir medvetna om vad vi står inför så kan de nog själva räkna ut hur de ska rösta i EU-valet den 7 juni. Och att de måste göra det. För det är bara så vi kan påverka.

För mig är Piratpartiet det enda rimliga alternativet, även i riksdagsvalet 2010.

Det finns visserligen andra partier som värnar om samma grundläggande värden, men problemet med dem är att de sitter fast i blockträsket. En röst på vänstern eller miljöpartiet blir i praktiken som en röst på sossarna, som driver samma linjer som moderaterna. Det funkar inte. Därför kommer jag att rösta pirat.

Flygblad on the fly

På vägen till jobbet i morse delade jag ut en mindre bunt flygblad i A6-format. Första mottagare blev min frukostbekanting och namne. Hon såg i alla fall glad ut, men vad annat skulle hon göra när det kom från mig? Egentligen.

Nästa tilltänkta mottagare var en kaffekund som dock artigt tackade nej. Därefter siktade jag in mig på enstaka personer som liksom jag väntade på tåget och som också såg ut att behöva lite förströelse. De som redan verkade strängt upptagna med att läsa och de som tycktes ha bråttom lät jag vara.

Det funkade förvånansvärt bra att redan på lite avstånd hålla upp flygbladet för att ge en aning om vad det var frågan om, le avväpnande och erbjuda något att läsa. De flesta tog gladeligen emot den lilla lappen och verkade uppriktigt intresserade av att läsa. Några sken upp och blev jätteglada.

Ett par som kom gående brast ut i skratt så snart jag nämnde Piratpartiet. Jag log tillbaka och undrade varför. Kanske var de framstående profiler i något annat parti? Det kanske inte vore så dumt att lära sig känna igen några.

Det grämer mig lite att jag inte frågade vad som var så roligt, för det kommer jag nog att gå och grunna på ett tag. Vilka andra förklaringar kan finnas?

Ett föräldrapar med småbarnsvagn. Mannen tackade bestämt nej, men kvinnan sträckte sig ivrigt efter ett blad. Jag är så tacksam för att jag inte antog att han bestämde för henne. Det hade varit alldeles för lätt gjort.

En man, som faktiskt pratade lite också, var väldigt bekymrad över Internet i allmänhet. Han sade, med bekymmersrynkor i pannan, något om att att det aldrig cirkulerat så mycket porr som nu. Jag undrar hur man bäst bemöter någon som faktiskt verkar rädd för nätet? Det är väldigt svårt att se hur man ska kunna nå fram till en sådan människa. Främst för att han förmodligen inte har en aning om vad vi pratar om när det gäller nätet, men också för att rädda människor tenderar att vara oemottagliga i största allmänhet. Detta till trots vek han fint ihop det lilla flygbladet och stoppade det i fickan, så vem vet.

Men rent generellt tror jag på att inte slösa tid på hopplösa fall. Det måste ju vara så mycket bättre att använda sin energi där den gör mest nytta. Bland dem som är nyfikna, men kanske inte ännu helt och fullt frälsta.

En snubbe som gladde mig i morse var en av två kollektivtrafikarbetare som stod och hängde innanför spärrarna på vägen ut från Centralstationen. Jag log och sträckte fram ett flygblad mot den förste, som skakade på huvudet, sade att min röst har ni redan och berättade sedan att hela hans familj röstar pirat. Det var förstås jätteroligt att höra och han fick så klart flera tummar upp, men det var nog ännu lite roligare att hans kollega blev nyfiken och tog ett blad. Vem vet, kanske pratade de piratfrågor länge efteråt. Och fortsätter med det och sprider ringarna på vattnet vidare och vidare. Vem vet var det slutar?

Det är de här möjligheterna som ger mest energi. Att känna att man gjort en insats, dragit ett litet strå till demokratistacken, varit en del av något stort. Kanske faktiskt gjort skillnad genom att skapa en liten möjlighet. Eller senare att få veta att man gjorde just det, där och då. På hösten nittonhundrakallt.

Jag tänker på att det finns många poänger i att dela ut flygblad så här, varav åtminstone en är helt avhängig av att jag är just den jag är. Alltså, jag är kvinna över 40 och ser förmodligen rätt normal och trevlig ut. Inte exakt så som vissa föreställer sig en typisk pirat. Snarare nästan precis tvärtom.

Det kändes också som om mitt glada leende gjorde människor lite positivt inställda redan från början. Så där på morgonen behövs det leenden. Och det är ju roligt om folk får veta att pirater är trevliga typer. För det är vi.

Men läskigt var det att göra sig så publik, så synlig. Att liksom träda ut ur morgonresenärernas anonyma skara, sticka ut från mängden, tränga sig in i människors privata sfär, störa deras tankar och pocka på uppmärksamhet (även om jag faktiskt oftast inväntade ögonkontakt som något slags bifall av min begäran om deras uppmärksamhet). Jag menar, vem tror jag att jag är? Jag hoppas att det där blir lättare med tiden, vartefter jag får mer rutin.

Vilken strategi funkar bäst för att dela ut flygblad? Hur tänker andra utdelare?

Det man vill är att nå nya människor, få dem medvetna och intresserade. Av partiet förstås, men även av valet i största allmänhet. Fast det är klart… Vill jag verkligen att folk ska gå och rösta om de röstar på fel folk? Hm.

Jag vet inte vem av kandidaterna jag ska kryssa, men det råder inget tvivel om att det blir Piratpartiet som får min röst i EU-valet den 7 juni.

Unni Drougge i min bokhylla

Hanna undrar vilken av Unni Drougges böcker hon som Unni-oskuld ska börja med. Jag behöver inte svara eftersom Unni själv föreslår den senaste:

Vilken bok börjar jag med om jag inte läst nåt av dig förut? Börja med den senaste: Boven i mitt drama kallas kärlek.

Jag erbjöd Hanna att låna ett eller flera av mina exemplar och för att hon ska veta vilka böcker jag har, för att det är roligt och för att jag tidigare gjort en liknande grej med Guillou/Marklund (dock av i princip motsatta skäl), kommer här en bild på min kompletta Unni Drougge-samling – den stående ännu oläst:

Min Unni-boksamling

Jag ljög alltså inte i lördags då jag (som vanligt utan att presentera mig – jag tror nog helt enkelt inte att jag finns på riktigt, vilket måste åtgärdas för det vet vi ju att jag gör) berättade för Unni att jag har en bunt av hennes böcker. Faktum är att det där, om Wikipedia inte far med osanning, ska vara samtliga. Och jag som hade sett fram emot att köpa några till… Unni, du får skriva fler!

Att jag vill köpa fler av Unnis böcker just nu beror på att, om det nu är någon som missat det, hon har gjort en ljudverson av sin senaste bok och sett till att den finns tillgänglig för fri nedladdning via The Pirate Bay.

Jag tycker att det är en stark signal och viktig symbolhandling, ett superbra och spännande (jag är oerhört nyfiken på att få se vart det leder!) initiativ och väl värt att läsa Unnis egen förklaring till varför hon gjort detta. Mycket bra!

Laddade ned ljudboken gjorde jag förstås så snart jag fick vetskap om den, så nu står jag inför ett delikat lyxdilemma: ska jag lyssna på eller läsa boken?

Piratdekorera inför EU-valet

Som en hjälp inför stundande val till EU-parlamentet har lillebrorsan gjort en urtjusig banner som man enkelt kan lägga in på sin blogg eller webbsida. Gör det du också – och skriv en kommentar på lillebrorsans inlägg för att berätta! Där finns även instruktioner samt HTML-kod att kopiera.

Hos mig, på WordPress.com, verkar inte <map-taggen funka (WP filtrerar bort den), så jag lade i stället bilden i en vanlig länk vilket gör att det är en tämligen stor yta som blir klickbar, men det gör det ju å andra sidan bara lättare för folk att klicka sig vidare till Piratpartiets sida om EU-valet.

Det finns en motsvarande banner för vänstra hörnet hos Sagor från livbåten.

Tillägg: Den fantastiske Axbom har utökat sina kodsnuttar med en som funkar för WordPress.com-bloggar så min lilla kodsnutt är nu ute ur leken.

HTML-koden jag använt ser ut så här:

<div style="position:absolute;top:0;right:0;z-index:1000000;"><a href='http://www.piratpartiet.se/eu'><img alt='Piratpartiet till EU - Rösta senast 7 juni' src='http://www.lillebrorsan.se/files/pp-eu.png' border='0' /></a></div>

Så här ser det alltså ut hos mig, för historien och den som läser via feed:

Skärmdump med lillebrorsans hörnbanner

Det här är en av många små saker man kan göra för att sprida budskapet.

Mäktigt på Medborgarplatsen

Mindre än ett år efter första gången var jag där igen. På manifestation med Piratpartiet på Medborgarplatsen. Den här gången var det betydligt fler på plats. Solen sken nu också, bitvis, men det var iskallt och några enstaka snöflingor singlade rentav under några minuter genom luften. En dryg handfull personer talade och vi andra lyssnade, skrattade och applåderade.

Mäktiga massor med många människor var där.

Folkmassa på Medborgarplatsen

Ända bort till Snaps var det fullt med folk.

Folkmassa på Medborgarplatsen

Och Unni Drougge, vars böcker jag uppskattar, var där. Med oss. Och talade.

Unni Drougge

Förresten, apropå självporträtt – en hållare av Piratpartiets banér:

The battle has begun

Både igår och idag har det i en strid ström tillkommit nya medlemmar i Piratpartiet. I skrivande stund rapporterar systemet att vi är 23907 stycken och siffran ökar hela tiden. Det är helt fantastiskt.

Man behöver förstås inte bli medlem för att stödja partiet. Det går utmärkt att både bli guldpirat och att rösta på PP även som icke-medlem. Det förstnämnda kan du göra när som helst, det sistnämnda i EU-valet den 7 juni.

Mot Pirat-Medborgarplatsen!

Nu är det snart dags att ge sig iväg till Medborgarplatsen för att manifestera. Piratpartiet anordnar en demonstration, som jag i och för sig hellre ser som till stöd för The Pirate Bay än som protest mot tingsrättens dom mot grabbarna. Men det är jag det. Hur som helst kommer jag att vara där och förhoppningsvis iklädd min ”The Battle has Begun”-hoodie. Den känns passande för idag.

Medborgarplatsen 14:00-15:30

Och ni ser väl vilken fin bild jag lagt in i bloggen? Sparar skärmdumpen här för den avlägsna framtid då jag bytt mall. Eller nåt.

Banner - Rösta pirat 7 juni 2009

Mental andnöd efter TPB-domen

Inte för att vara pessimistisk, men vi befinner oss på ett sluttande plan och jag tror att försäljningen av såpa nu kommer att öka drastiskt. Med vilket jag menar att Lobbyn kommer att driva på utvecklingen i den nu rådande riktningen så gott de kan. Den som går åt fel håll. De kommer bildligt talat att såpa golvet under oss.

Varpå jag trillade in på ett sidospår och vill därmed ställa frågan: Är det bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja? Ber att få återkomma i den frågan senare, dock. Förlåt och ursäkta att jag känner behov av lite trams.

Gårdagens fällande dom mot herrarna bakom The Pirate Bay bådar inte gott. Och det alldeles bortsett från att jag personligen tror att domen är felaktig.

För just The Pirate Bay som tjänst (och liknande tjänster) tror jag inte att den kommer att spela någon avgörande roll. Det jag tänker på är ett lite längre perspektiv. Framtiden för allas vårt Internet. Eller våra intranetz, om ni så vill.

Jag känner mig… kvävd. Bara själva tanken på vart vi verkar vara på väg gör mig stum, mållös. Och ger mental andnöd. För jag kan inte se annat än att en sådan här dom i en förlängning kommer att göra det olagligt att länka till andra webbplatser, liksom att förmedla kontakter mellan användare på Internet. För det är ju inte mer än så TPB gör egentligen, rent principellt. Kanske hela DNS-systemet måste förklaras olagligt, för det handlar ju också som en slags katalogtjänst som talar om var på nätet den och den tjänsten eller webbplatsen eller personen eller annat eftersökt finns. Den inslagna vägen leder mot ett strikt kontrollerat och censurerat Internet. Det är inte okej.

När man (för att nu ta det lite större sammanhanget som inte har med TPB och domen att göra) talar om att förvägra människor tillgång till nätet känns det ungefär som att förbjuda dem att besöka Djurgården eller ens lämna sin bostad. Nätet idag är en verklighet, där oerhört många människor finns och verkar. De allra flesta av er som läser detta skulle inte ha en aning om att jag ens existerade om det inte vore för att vi faktiskt använder nätet. Det är… livsluft och -kvalitet på oerhört många sätt. Till och med mina mest datorilliterata vänner använder sig av nätbaserade tjänster för att sköta sina privata affärer och angelägenheter. Nätaccess är viktigt.

Äh. Jag vet inte vad jag vill säga med inlägget. Jag kände bara att jag behövde få ur mig något. Vädra några små utrymmen i hjärnan. Det kommer säkerligen mer… utkast som aldrig blir publicerade. Det här höll på att bli ett sådant så därför bryr jag mig inte om att skriva färdigt och komma till en slutsats eller poäng.

Men mitt budskap kanske kan sammanfattas så här:

Rör inte vårt Internet!

Ja, och rösta pirat den 7 juni, förstås.

Kryptera mera!

Anders Mildner har som vanligt mycket bra att säga, men jag tänker just nu (det är inte omöjligt att det kommer mer senare) bara ta fasta på en liten aspekt av hans inlägg, Politiken förändras här. Det är inte bara kyrkan som separeras från staten utan detsamma gäller medborgarna. Anders skriver bl.a så här:

Nu puttar teknik- och kulturförändringen snabbt isär staten och medborgarna, främst eftersom politikerna inte riktigt begriper var gränserna går och varför det är viktigt att inte fnula med dem.

Nu går vi ganska snabbt mot en situation där statens företrädare står och glor på ena sidan, medan medborgarna blänger tillbaka med armarna i kors på den andra. Nästa steg i utvecklingen är att människor börjar känna ett behov av att freda sig och försvara sig mot staten.

Jag tycker nog att vi redan är många som blänger med armarna i kors. Många som på olika sätt agerar också, ska väl sägas. Det stås inte bara med armarna i kors, alltså. Men det var inte det jag tänkte skriva om här.

Krypterad IM-kommunikation…

Apropå att freda sig mot staten har jag börjat kryptera min IM-kommunikation där så är möjligt. Inte för att jag pratar om något anmärkningsvärt, eller ens särskilt mycket för den delen, utan snarare av princip. Det är min privata kommunikation det handlar om. Ingen har i min mjölpåse att göra.

Och visst, jag har inget att skämmas för eller egentligen vara orolig för, men i det rådande klimatet kan man aldrig så noga veta. EU och regimen tillsammans med korporativa krafter, intresserade av att begränsa och/eller kontrollera människor på nätet, kan uppenbarligen hitta på vad som helst.

Man tror inte att det är sant när man ser de integritetskränkande lagförslag som ett efter ett klubbas igenom, till synes utan hänsyn till vart den här tankern är på väg. Vi befinner oss, som det heter, på ett sluttande plan. Möjligen ett sjunkande skepp. Jag ser framför mig Titanic, i filmen från 19771997 med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet, så förstår ni lite av hur det känns.

Jag vill helt enkelt inte behöva undra. Om jag krypterar min kommunikation kan jag känna mig någorlunda trygg. I ständig otrygghet mår ingen människa bra. Jag vill må bra. Och alltså krypterar jag i alla fall min IM-kommunikation. Det är lätt och gör ingen något direkt ont, bara mig själv (och ev. samtalspartners) gott.

Men i ärlighetens namn gör jag det också för att jag kan. Och teknik är kul.

… med hjälp av OTR i Pidgin/Adium

För krypteringen använder jag OTR-plugin:en i Pidgin/Adium. Prova gärna. Det är bara att installera plugin:en, skapa en nyckel för varje IM-konto, och sedan via OTR-menyn starta en privat konversation. Motparten behöver förstås också ha motsvarande krypteringsmodul. Det är inte svårt, jag lovar.

Öppna trådlösa nät, Ipredia

Kanske är det här fel väg att gå – många förespråkar ju i stället ökad öppenhet. Och i vissa avseenden stöttar jag definitivt aktivt öppenhet – det här med Ipredia, till exempel. Jag har lagt in mig på listan över dem som låter andra använda sin trådlösa nätanslutning. Bra initiativ av Emma! Hoppingivande.

Och roligt att fler tänker som jag. Det trådlösa nätet hemma hos mig har ju varit öppet för alla sedan den nya routern togs i drift. Bara namnet som nu ändrats.

Lite roligt har jag åt att listan tycks fungera som ett sätt att få fler besökare till bloggen. Det var ju inte därför jag länkade hit utan som koppling för att ge en sorts legitimitet åt det hela. Visa att jag gör det jag sagt att jag ska göra.

Om jag slår på kryptering, borde jag då döpa om nätet till ”Ifredia”?

EU-valet den 7 juni

Glöm inte EU-valet den 7 juni – om du är som jag röstar du piratlila.

Vem regisserar DN:s smutskastning?

Är det något som verkligen känns som målmedveten kampanj så är det DN:s senaste utspel och försök att misskreditera bloggvärlden och vanliga människors engagemang i angelägna politiska frågor kopplade till exv personlig integritet.

Nu handlar det inte om modebloggar längre utan nu har man tvingats erkänna även de amatörpolitiska bloggarnas existens och påverkansmöjligheter. Och givetvis hotar det de gamla drakarnas ställning… Nej, jag vet inte, är inte den sortens analytiker, men det känns för mig som om det snarare är DN som bedriver en kampanj och då undrar jag (och flera andra – jag är säker på att det är många, många fler än dessa som skrivit om det men jag blev förbannad och har inte hunnit läsa fler) i vilket syfte och på vems uppdrag detta görs.

Alltså, ju mer jag funderar, desto mer fundersam blir jag.

Vad handlar allt det här om? Egentligen. Vem är det som kontrollerar och står bakom vidareutvecklandet av den repressiva demokrati vi nu lever i?

Det är inte utan att jag känner mig paranoid i största allmänhet och också allt starkare känner att det måste hända något nu. Snart. Det kommer nog ett inlägg om det också så småningom – åtminstone har jag ett utkast på det temat.

Hm, jag ville länka ”repressiv demokrati” och blev lite villrådig. Var kommer uttrycket ifrån? Jag läste det hos hos Joshua_Tree, men han var ju långt ifrån först. Hittade t.ex också Folkrörelser och protester – Alternativ Stad, som skrev:

Att demokratien ändå hålls vid liv beror på att den lever och frodas i det civila samhället och det är därifrån den kommer att förnyas. Utan nya folkrörelser stannar Sverige!!!

Den representativa demokratin i Sverige utvecklas tyvärr mot repressiv demokrati. Den gör drängtjänst hos europaunionen och storkapitalet och är snarare deras ”medhjälpare” än en folklig motkraft. Kontrasten mot politikens ställning i början av sjuttiotalet är stor. Då trodde man på officiellt håll att det gick ”att välja framtid”. Se utredningen med samma namn (SOU 1972 – 59).

En f.d. minister har uttryckt sig ungefär så här om EU och EMU men det är även en beskrivning av den nuvarande demokratins utveckling: ”Medborgarna ska genom rösthandlingen egentligen inte kunna påverka den ekonomiska politiken annat än marginellt. Demokratins makt ska ”disciplineras”, ekonomin och kapitalet skyddas mot folket. Det är själva idén.”

Visst låter det bekant? Och stämmer rätt väl överens med känslan man får?

Jag säger som Hoola Bandoola Band: vem i hela världen kan man lita på?

och man försöker muta oss med bilder av visionerna
och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt

Ref. YouTube, Hoola Bandoola Band – Vem kan man lita på?

Det kanske är bäst att, för tydlighetens skull, påpeka att jag inte har några trust issues vad gäller bloggvärlden för den är så spretig och individuell och man vet ofta vilka de som skriver är liksom vad de har för drivkrafter. Det kallas i de flesta fall helt enkelt personligt engagemang. Det är den där andra världen, den som drivs av drömmar om och hunger efter makt och pengar, som oroar mig.

Spontan lunchträff vid tingsrätten

Bilderna nedan är mina och får användas fritt så länge ursprunget anges.

Utanför Stockholms tingsrätt

Emma Christian Engström (pp)Vid tolvtiden infann jag mig utanför tingsrätten, vid Fleminggatan 14, och hittade snart bekanta ansikten i form av Emma och Christian, som undrade om vi hade något spontant att säga i megafonen. Spontant skakade vi på huvudena.

Strax därefter dök de åtalade upp – ja, i alla fall de två jag kände igen från Bambuser-utsändningen från gårdagens presskonferens. I övrigt vet jag inte riktigt vilka det är som fastnat på bilderna – den som vet får gärna upplysa.


Peter Sunde, Gottfrid Svartholm m.fl

En personlig reflektion är att Gottfrid Svartholm såg mindre ut än förväntat och Peter Sunde var mycket längre. Lustigt fenomen. Herrarna såg dock ut att vara vid gott mod och blev nog lite glada över det spontana jublet och applåderna.

Christian fattade megafonen och pratade spontant ur hjärtat. Jag hörde själv inte särskilt mycket av vad han sade, men roligt var det. Som vanligt. Andra som pratade var t.ex piratpartiledaren själv, Rick – när han pratar hörs det bra.

Marcin de Kaminski Sedan fick vi lyssna på Piratbyråns Marcin de Kaminski, som såg mindre ut i verkligheten än under gårdagens presskonferens, och den unge Göteborgs-piraten Stefan Flod. Och så var det Emil Oldenburg (rätta mig om jag har fel!), som förtjänstfullt pratade både före, mellan och efter de övriga.

Det filmades med stora kameror, ibland så närgånget att jag fick rysningar för motivens räkning. Fotograferades och mobilfilmades gjorde det också förstås. Ibland, vid sådana här tillfällen, kan jag inte låta bli att fundera över hur många som är där för att lyssna och delta på riktigt och hur många som är där främst för dokumentera och/eller för att se och synas. Fast spelar det någon roll?

Rick Falkvinge med sina tekniska mackapärer Rick var för övrigt bildmässigt väldigt rolig att se när han stod bredvid, med lilla vita datorn i handen, stora kameran om halsen och mobiltelefonen vid örat. Lätt tekniköverlastad. Och livebloggade gjorde han också med den äran, både inifrån rättssalen och där ute, där jag såg och fotograferade honom. Jag bestämde mig för att inte vara blyg och traskade resolut över för att störa honom med beröm för både det bildvänliga och livebloggandet. Och snäll som jag är valde jag ut en bild där man ser mer av tekniken han bär på än av den blottade magen. Men jag kunde kanske ha talat om vem jag var också. Oh well.

När det började bli dags att lämna den nakne piraten för att få i sig lite lunch, dök även den sköne Calle Rehbinder upp. En trevlig prick som gör sig bra på bild (även om just denna blev spontant obra – jag var frusen och ofokuserad).

Calle Rehbinder Rent allmänt kändes det bra att vara på plats.

Stämningen var god och nog får man väl säga att piratrörelsen slagit an precis rätt ton. För det här är verkligen fars, parodi, humor och stor teater och jag spelar så gärna min minimala statistroll i detta skådespel.

Heja piraterna!

Pirate Bay-rättegången – humor på hög nivå

För den som har fokuskapacitet över rekommenderar jag livesändningen från Pirate Bay-rättegången – det är stor underhållning. För övrigt precis som det pratades om på gårdagens presskonferens, som jag lät mig underhållas av hemma i soffan. Det grämer mig något alldeles oerhört att jag måste jobba i stället för att sitta och lyssna på rättegångs-spektaklet från början till slut.

Internet är fantastiskt. Aldrig förr har vi haft sådana möjligheter att på olika sätt delta i eller bara ta del av det som händer, t.ex via Piratpartiet LIVE!.

Ja, jag kommer att vid lunchtid, helt spontant, åka in till city och trakterna av Stockholms tingsrätt, som håller till på Fleminggatan 14.

Anders Widén Föredöme

Jag blir så jäkla glad när jag trillar över [bloggar av/om] människor som gör Bra Saker ™, som t.ex Anders Widén. Han skriver inte bara stilistiskt såväl som innehållmässigt läsvärda blogginlägg utan gör dessutom en fantastisk insats i politiken. Eller det tror jag i alla fall att han gör, baserat bland annat på hans inlägg Utbildarutmaningen FRA IPRED, där Anders beskriver ett möte med riksdagsmannen Gunnar Sandberg (s) i dennes hem för att prata och informera om FRA och IPRED1 – sådant som få av våra riksdagsmän faktiskt verkar förstå. För annars kunde de väl rimligtvis inte rösta för dumheterna? Tycker man.

Tänk om fler av oss kunde göra sådant? Olof Bjarnason undrar vad vi andra har för ursäkt för att inte göra det. Min är att… well, egentligen har jag ingen.

Jag inträder i Piratpartiet

Från och med idag är jag inte längre ”bara” guldpirat, utan också partimedlem. Det är något jag funderat på ett tag, men jag har inte riktigt känt att det varit läge förrän nu, på den stora Gå med i Piratpartiet-dagen. Det var hög tid för mig att göra denna markering, som jag allt starkare känt är nödvändig. Så trots att jag egentligen föredrar att stå vid sidan av har jag tagit steget.

Hej, jag heter Mia. Jag är piratpartist.

Och jag är inte ensam, det kan vi läsa om hos partiets ordförande.

Bli medlem i Piratpartiet, du också!

Jag tror jag har det!

Svaret på min fråga om (o)logiken i det förra inlägget, alltså. Detta hittade jag nämligen i sammanfattningen av Ds 2007:29, Musik och film på Internet – hot eller möjlighet?:

De omfattande intrång som olovlig fildelning gör i upphovsrättigheter är enligt utredarens bedömning ett betydande hinder för investeringsviljan i, och utvecklingen av, de lagliga alternativen. Därför föreslås att Internetleverantören ska kunna vitesföreläggas att vidta åtgärder, t.ex. säga upp avtalet med abonnenten, för att hindra fortsatta intrång med hjälp av den tjänst Internetleverantören tillhandahåller.

Så det skulle alltså vara den olovliga fildelningens fel att vettiga alternativ inte finns? Hönan och ägget… det där kallar jag rundgång i hjärnbarken! Hade det funnits vettiga alternativ hade den olovliga fildelningen inte varit ett så stort problem. Inte för att jag tror att det faktiskt är så stort som man försöker göra gällande, men ni fattar. Jag säger det igen: if you build it, they’ll come.

Och det tror jag även sägs något om i själva promemorian. Den verkar väldigt intressant, men jag har inte riktigt tid att läsa den nu… den är på 379 sidor! Men som sagt, den verkar intressant så jag ska i alla fall försöka ta mig tid att läsa igenom den. Helst på papper, och med överstrykningspenna.

Jag återkommer nog i ämnet framledes. Det känns så just nu i alla fall.

Fildelnings(o)logik

Jag läste Karl Sigfrids gästblogginlägg hos MinaModerataKarameller (gör det, du med!) och följde länken till Justitiedepartementets pressmeddelande. Där meddelas att man vill att ”Upphovsmän, patenthavare och varumärkeshavare ska få bättre möjligheter att ingripa mot intrång i deras rättigheter”.

Innehållet som helhet (vilket bl.a opassande och Enligt min humla sågat mycket välformulerat) känns lika absurt som så mycket annat som genomförs och föreslås i dessa dagar (se återigen opassandes skrämmande Översikt över övervakningslagar), men det jag hakade upp mig på utöver detta står att läsa i sista stycket (hakparenteserna innehåller mina förtydliganden):

Om domstolen konstaterar att ett [immaterialrätts]intrång har begåtts med hjälp av det aktuella abonnemanget kan den besluta att uppgifterna [om vem som har abonnemanget] ska lämnas ut [av Internetleverantören]. Därigenom blir det lättare att ingripa mot olovlig fildelning, vilket i sin tur stimulerar utvecklingen av lagliga alternativ för spridning av bl.a. film och musik på Internet.

Är det bara jag som inte begriper logiken bakom slutsatsen (min fetstil)? Det är ju liksom inte de som sätts åt som skulle ta fram alternativen det talas om.

Min personliga syn på fildelningsfrågan ligger i linje med ”If you build it, they’ll come”. Det vill säga, tillhandahålls vettiga tjänster kommer de att användas. Det behövs inga åtdragna tumskruvar, skrämselpropaganda eller hårdhandskar – sådant funkar inte utan skapar bara i längden en sämre värld för oss alla att leva i. Morötter smakar gott, piskor gör bara ont. Okej?

I övrigt fattar jag verkligen inte att våra makthavare ska ha så fruktansvärt svårt att förstå sig på det här med personlig integritet, särskilt vad gäller nätet och allt som där utspelar sig. Jag känner att vi, rent politiskt, får sätta allt vårt hopp till [oftast] yngre förmågor och vänta ut övrigas pensioneringar. När det gäller politik får man beväpna sig med tålamod. Och uthållighet.

Etikettmoln