Man lever så länge man lär

Hanna undrar vilken av Unni Drougges böcker hon som Unni-oskuld ska börja med. Jag behöver inte svara eftersom Unni själv föreslår den senaste:

Vilken bok börjar jag med om jag inte läst nåt av dig förut? Börja med den senaste: Boven i mitt drama kallas kärlek.

Jag erbjöd Hanna att låna ett eller flera av mina exemplar och för att hon ska veta vilka böcker jag har, för att det är roligt och för att jag tidigare gjort en liknande grej med Guillou/Marklund (dock av i princip motsatta skäl), kommer här en bild på min kompletta Unni Drougge-samling – den stående ännu oläst:

Min Unni-boksamling

Jag ljög alltså inte i lördags då jag (som vanligt utan att presentera mig – jag tror nog helt enkelt inte att jag finns på riktigt, vilket måste åtgärdas för det vet vi ju att jag gör) berättade för Unni att jag har en bunt av hennes böcker. Faktum är att det där, om Wikipedia inte far med osanning, ska vara samtliga. Och jag som hade sett fram emot att köpa några till… Unni, du får skriva fler!

Att jag vill köpa fler av Unnis böcker just nu beror på att, om det nu är någon som missat det, hon har gjort en ljudverson av sin senaste bok och sett till att den finns tillgänglig för fri nedladdning via The Pirate Bay.

Jag tycker att det är en stark signal och viktig symbolhandling, ett superbra och spännande (jag är oerhört nyfiken på att få se vart det leder!) initiativ och väl värt att läsa Unnis egen förklaring till varför hon gjort detta. Mycket bra!

Laddade ned ljudboken gjorde jag förstås så snart jag fick vetskap om den, så nu står jag inför ett delikat lyxdilemma: ska jag lyssna på eller läsa boken?

Annonser

Kommentarer till: "Unni Drougge i min bokhylla" (6)

  1. Tack! :D Åh, så *aptitligt* det ser ut med dem sådär uppradade. Ack, jag är nog en evig sucker för döda träd.

    Du ska inte både läsa och lyssna samtidigt? Kan ge en väldigt unik läsupplevelse, med liksom dubbelt fokus på orden i öronen och orden på pappret.

    Jag lånar gärna den sista när du läst den, och kanske den näst sista, om jag får? Om Unni själv föreslår att börja från slutet så är det skäl nog att frångå sina principer, tänker jag. Annars är ju det enda rätta att börja från början och fortsätta till man kommer till slutet… :)

  2. Angående ljudboken/pappersboken så får du göra som när man var liten och lyssnade på ljudböcker – bläddra med =)

  3. @ivve: Ah. Tack för en lysande idé! Då slipper jag ju bestämma mig! Jag gillar när man både kan äta kakan och ha den kvar så där :)

  4. @Hanna: Förlåt, jag missade att du hade samma fina idé som ivve! Och jo, det är något särskilt med döda träd. :) I alla fall böcker i den formen.

    Du kanske kan låna både den första och den sista senaste, när jag läst/hört ut den sistnämnda? En liten kompromiss. Vad gäller principer så skadar det sällan att rucka lite på dem, om inte annat så för att känna hur hårt de faktiskt sitter. :)

  5. Hmpf. Jag syns inte… ;)

    Bra idé! Den första och den sista lånar jag väldigt gärna, när tillfälle ges. Tack, väldigt snällt av dig. Och du har förstås helt rätt om principerna. :D

  6. @Hanna: Det gör du väl visst det! Syns. Annars hade du ju inte fått någon respons alls. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: