Planerar studier för sommaren

För tillfället jonglerar jag funderingar kring studier under sommarterminen. Jag har nämligen ganska nyligen insett att det akademiska året omfattar mer än höst och vår – det finns även sommar. Veckorna 24-35 (cirka) ges av olika lärosäten data-relaterade kurser som kan läsas på distans. Dock inte särskilt många när jag eliminerat sådana där jag redan vet att jag kommer att läsa en motsvarande kurs senare. Kvar på listan över kandidater för sommaren 2015 finns därför endast 5 kurser (varav alla omfattar 7,5hp och körs på halvfart).

Två av kurserna handlar om databaser, två om Android-utveckling och en om interaktionsdesign. Särskild behörighet krävs för kurserna i Android-utveckling: allra minst en bunt högskolepoäng i Java eller i kombination med datateknik. Den ena av kurserna vore nog inte ens möjlig för mig att få tillträde till, men den andra kräver inte mer än 15 hp Java. Kunskapen tror jag mig ha, om än inte de formella poängen. Det vill säga: jag tror att jag kan [be]visa att jag har s.k. reell kompetens, alltså kunskaper goda nog för att bedömas som behörig sökande.

Så… en Android-kurs går bort på grund av för höga behörighetskrav, databaser-kurserna låter inte så roliga att läsa (men bra att ha som formell merit utöver rent praktisk erfarenhet), så då återstår kurserna i Interaktionsdesign respektive Utveckling av mobila applikationer (2xUMU). Det kan vara värt att söka båda, även om jag inte kan gå mer än en, och göra ett eventuellt val i senare skede.

Dock ska jag innan jag bestämmer något alls kika på kurser även utanför data-området – eventuellt kan t ex någon mattekurs vara både nyttig och intressant. Där verkar det vara lätt att välja: det finns ”Förberedande kurs i matematik” i några olika versioner. Det kan nog vara en vettig kurs för mig med tanke på att det var så länge sedan jag läste någon matte. Frågan är vart kursen kan leda, och om jag i så fall borde sikta på ytterligare mattekurser under höstterminen.

SF0001 Förberedande kurs i matematik – 5,0 hp (KTH, 42%)
SF0002 Förberedande kurs i matematik 2 – 3,0 hp (KTH, 25%)
MM1003 Förberedande kurs i matematik – 7,5 hp (SU, 50%)
MMG020 Förberedande kurs i matematik – 7,5 hp (GU, 50%)

Rent allmänt skulle jag vilja ha en långsiktig plan, vilket förutsätter kännedom om vad som kan leda vart och vad som behövs för att jag ska kunna lära mig sådant jag tycker är roligt och utvecklande. Främst tänker jag på att skaffa mig nödvändig behörighet för att kunna söka rätt sorts kurser. Och då behöver jag bättre koll på kursutbudet. Tyvärr verkar kurser komma och gå lite som de vill, så det är svårt att veta hur man ska resonera i sin strategiska planering.

Ett mål jag har är att samla på mig Java-poäng. Jag kan visserligen redan Java, men det blir enklare att söka roliga kurser med Java som förkunskapskrav än att varje gång behöva bedyra och bestyrka kunskaperna. En del roliga saker kräver allmän datakunskap eller matematik, så sådana poäng vore också roligt att få. Sedan finns det också annat än ren programmering och systemutveckling som verkar intressant. Datasäkerhet, IT-forensik, eller användbarhet. Till exempel.

Allt ovanstående baserar sig på idén om att studera parallellt med heltidsjobbet, men om jag i stället tänker mig tjänstledighet för heltidsstudier blir läget radikalt annorlunda. Tanken öppnar möjligheter, men behöver begrundas väl. Senare…

Oh, Simplenote finns som app för Android

Jag har länge haft konto hos Simplenote, för att bl.a. kunna dela anteckningar (t.ex. inköpslistor och resedetaljer) med sambon, och då använt mig av JadeNote som app (från Expaand, LLC) för att göra anteckningar i telefonen och på surfplattan.

Fast nu när jag kollade lite blev jag förvirrad då det finns något som heter Jade Note (från Jade Software), som Google Play påstår att jag också har installerat (framgår inte var) någonstans trots att jag inte känner igen utseendet som visas. Mysterium.

Hur som helst började JadeNote-appen på min mobiltelefon strula för några dagar sedan – synkningen mot servern misslyckades exakt hundra gånger av hundra, så mina värdefulla anteckningar (som t.ex. hur många timmar jag lagt på att läsa Code Complete) förblev helt lokala. Då känns min insamlade data väl så otryggt lagrad.

Jag tänkte att det kanske var så att min tidigare lösenordsändring efter mycket om och men slutligen slagit igenom, att appen kanske tröttnat på att cacha en gammal autentisering eller något liknande. Vem vet hur utvecklare skriver appar, liksom.

Jag gick in i inställningarna och knappade in mitt nya lösenord. Ingen skillnad. Jag provade andra magiska trick som att starta om telefonen, installera om appen från början, blunda och snurra ett varv motsols och jag vet inte vad. Ingendera gjorde någon som helst skillnad. På surfplattan funkade förresten allt precis som vanligt.

Här någonstans kände jag mig rätt uppgiven tills jag kom på den goda idén att kolla om det möjligen numera fanns andra appar man kunde använda mot Simplenote, som ju har ett API. Och det gjorde det – jag hittade en app som heter Simplenote och kommer från Automattic, Inc – d.v.s. från dem som ligger bakom WordPress.

En sådan app kan ju verkligen inte vara fel, så jag installerade den genast. Det är en sympatisk app, noterade jag, som inte ber om fler rättigheter än att kunna utföra nätverkskommunikation. Bara detta enkla faktum gör mig smått lyrisk i dessa dagar då allt fler vill veta allt mer om mig och få full tillgång till all information om både mig och alla mina kontakter. Redan här är jag alltså positivt inställd till Simplenote-appen så det finns marginal för en del strul om det nu skulle visa sig behövas.

Vid första påsynen noterade jag några trevliga saker:

1. Man kan välja att visa anteckningarna i listan på en rad (=se bara rubriken), i stället för att alltid se både rubriken och första raden av själva anteckningen. Det ryms mer så, och man får bättre överblick. Mindre distraktion från innehåll.
2. Man kan också i denna app välja sorteringsordning för listan, t.ex. så att senast uppdaterad anteckning visas högst upp. Vilket löser problemet med att jag förr fick bläddra ned en skärmsida för att kunna uppdatera min lästidsanteckning.
3. Sedan finns det också en funktion för ”nåla fast” anteckningar så att de alltid visas överst i listan – bra funktion för t.ex. familjens delade inköpslista.

Vi får väl se vad jag kommer att tycka när jag hunnit använda den mer i vardagen.

Sedan besökte jag Simplenote-bloggen och hittade där ett inlägg om när Automattic köpte upp dem och ett om Android-appen, som tydligen funnnits sedan i höstas.

Om appen skriver man bland annat:

You don’t need an account to use Simplenote for Android. You can download it for free and use it locally right away. When you’re ready to backup your notes online and sync with other devices, you can create an account at any time.

Sådana saker tycker vi om! Här finns något annat än ren och skär girighet.

Svart på vitt: bra blodvärden

Denna vecka fick jag äntligen svar på de blodprover jag lämnade i månadsskiftet maj/juni – det var ett rabatterat erbjudande som både jag och Daniel hoppade på, för det är ju bra att ha lite koll på läget. Inte minst kan resultaten vara något att slå i huvudet på dem som tror att LCHF-kost (som vi ju äter) är närapå direkt dödligt. Jag vet inte vad det var som hade hänt med mina resultat, men det dröjde och dröjde igen så jag har måst ringa och efterlysa resultaten flera gånger. Vi kan väl säga att när det är dags nästa gång kommer jag att anlita något annat företag.

(och ja, ”måst” är dialektalt – jag är ju ändå norrbottning i grunden)

Det efterlängtade resultatet landade alltså i brevlådan i tisdags och… well, det ser bra ut. Jag skulle rentav säga att det ser mycket bra ut. Sådant som mättes (och jag vet vad det innebär) var blodvärde, socker, långtidssocker, natrium, kalium, kalcium, triglycerider, kolesterol, järn, apolipoprotein A1 och B (samt kvoten dem emellan). Och så en massa saker som jag inte har en susning om vad de är. Alla värdena låg, och i de allra flesta fall dessutom med god marginal, inom angivet referensintervall. Alla värden utom ett, vill säga, och det är totalkolesterolet – det som enligt vissa källor för kvinnor faktiskt bör ligga lite högre. Så jag är inte orolig.

Summa summarum: jag är frisk som en nötkärna!

Nu måste jag bara hitta mina tidigare värden och jämföra med de här nya…

När vi ändå pratar hälsa och sådant kan jag nämna att vikten i stort sett legat stilla sedan vi började äta lågkolhydratkost. Visst, kurvan lutade lite nedåt, undantaget semestrar och långhelger, men sedan mars har den ändå långsamt ökat igen och efter semestern var jag i princip tillbaka där jag började mäta sommaren 2011.

När sedan vardagen återinträdde började semesterkilona så sakteliga smälta bort och i mitten av augusti började jag tillämpa periodisk fasta i form av 5:2 (ibland 6:1). Vikten minskade i ett högre tempo än tidigare och jag slog stadigt nya bottenrekord. Allt verkade toppen och jag konstaterade att nu, äntligen, börjar det hända saker!

Förra helgen satte dock stopp för den här gynnsamma utvecklingen – festligheter med ost och vin och flottiga korvar, i många timmar. Jag tyckte i och för sig inte att jag fick i mig så mycket som var ”fel” (förutom lite väl många glas vin i olika färger), men efter detta tog vikten ett rejält skutt uppåt, följt av ett litet vardagsskutt nedåt. Därefter har den stått helt stilla, trots två fastedagar denna vecka. Lite snopet, men jag fortsätter som vanligt med LCHF och 5:2 – ska bli kul att se vad som händer!

Jag köpte förresten nya skor att gå i för några veckor sedan, då mitt knä började bråka p.g.a. de gamla uttjänta skorna jag hade då. De nya är rejält dämpade och mycket sköna att gå i, men knäet blir fortfarande lätt överansträngt så jag har begränsat gåendet till dagliga lunchpromenader och en eller två hem från jobbet-promenader per vecka. Samt eventuellt en längre promenad under helgen. Tänkte prova byta innersulor (de jag har nu är specialare som ska säkerställa korrekt fotställning) och se om det gör någon skillnad. Sedan är jag också nyfiken på hur det blir när vintern kommer så att jag kan använda i mina Salomon-kängor igen. Dem trivdes jag ju väldigt bra i både förra och förrförra vintern, bl.a. i Örebro.

Ja, just det, jag har ju heller inte nämnt att jag skaffat mig en Withings Pulse – en mackapär som både räknar steg och mäter sömn, samt laddar upp datat till Withings-appen i telefonen och därifrån vidare till Withings-siten. Vi har ju sedan början av året en Withings-våg som känner igen den som står på vågen och trådlöst laddar upp mätresultaten (vikt och fettprocent) till dens Withings-konto. Personligen tycker jag det är väldigt intressant att ha den här statistiken samlad, att kunna visualisera den i diagram och följa förändringar i mitt levnadssätt.

Runkeeper, som jag mäter mina promenader med, har jag förstås också kopplad mot Withings, så att den också bidrar till den totala informationsmängden. Sedan använder jag i och för sig fortfarande gamla vågen och gamla stegräknaren (läs: iPod Nano) och matar manuellt in siffrorna från dem i ett kalkylark hos Google, men det är mest av gammal ohejdad vana – jag skulle inte behöva det, egentligen.

Och nej, jag har inte köpt någon ny mobiltelefon utan använder tills vidare sambons gamla HTC Desire HD. Men jösses, vad den slukar batteri! Och vill trilla ur handen. Jag hade också glömt hur mycket bättre nya Android-versioner är – HTC:n kör 2.3.5 (Gingerbread) och jag är ju van vid 4.1.2 (Jelly Bean) från min gamla S2:a.

Tänkbara telefoner är just nu Google Nexus, iPhone 5*, Sony Xperia Z1 mini. Jag misstänker dock att nästa Nexus blir en alltför stor rackare, men det vore allt lite ballt att kunna köra Ubuntu Touch på sin telefon. Eller om jag skulle leka med surfplattan i stället? Hur som helst är telefonfrågan fortfarande öppen. Kanske avgörs den av tillgänglighet, vilket av alternativen som först finns att köpa?

Äsch, nu får jag ge mig – det här skulle ju handla om blodvärden.

Att låna e-bok från biblioteket

Eftersom jag en tid varit sugen på att läsa Cirkeln (svensk fantasy från 2011, första delen i en planerad trilogi skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren) och den varje gång jag besökt fantastiska Bibliotek Plattan varit utlånad, verkade det som en god idé att försöka låna den som e-bok i stället. Ja, det bidrog förstås att jag på sistone tycks det känts onödigt att släpa på en fysisk bok och också blivit alltmer nyfiken på hur det här med e-bokslån fungerar i den praktiska verkligheten.

Sagt och gjort, jag surfade runt lite på bibliotekswebbplatserna för att ta reda på vad som krävdes och hur man gjorde. Först hade jag svårt att hitta till informationen – för mig var det inte självklart att man hittar FAQ:n som en av huvudavdelningarna, under rubriken ”ATT ANVÄNDA BIBLIOTEKET”. Jag letade efter en liten ”Hjälp”-länk längst uppe till höger – och när jag inte hittade den där, längst ned på sidan.

Hur som helst, E-böcker, så funkar det, är sidan man vill sikta in sig på. Följande undersidor intresserade i alla fall mig:

Låna e-bok till mobiltelefon eller surfplatta
Låna e-bok till dator eller läsplatta (nej, Kindle går inte att använda)
Låna strömmande ljudböcker (endast för dator, och kräver Flash)

Annars var det faktiskt mobilsiten som ledde mig in på rätt spår:

För att låna och läsa bibliotekets e-böcker behöver du:

• Skapa ett Adobe-id på Adobes webbplats.
• Hämta en app, till exempel Bluefire Reader.
• Starta appen och skriv in lösenordet från ditt användarkonto på Adobe.
• Logga in på bibliotekets mobilwebb med bibliotekskort och pinkod.
• Välj formatet epub till liten skärm. Till större skärm fungerar både epub och pdf. Klicka på ”Ladda ner boken” och sedan på länken som dyker upp.

Lånetiden är 28 dagar. Du får låna högst 5 e-böcker per vecka.


Så… in hos Adobe för att skapa mig ett konto. Varvid jag kommer på att jag redan har ett. Bra! Eftersom jag räknar med att behöva överföra låneböckerna via datorn behöver jag visst installera Adobe Digital Editions, så det gör jag. Inga problem.

Såvitt jag förstått kan jag nu låna min e-bok via bibliotekets webbplats. Så här:

– Logga in på biblioteket

– Sök efter önskad bok, i mitt fall blir det e-versionen av Cirkeln:

– I högerspalten väljer jag nu länken ”Låna i formatet epub (1084, kB)”:

– Och sedan ”Ladda ned”:

Voilà. Nu finns boken nedladdad i Adobe Digital Editions, redo för läsning på datorn eller vidare överföringar till telefon och/eller surfplatta. Du hittar filen, Cirkeln.epub, under Documents / Digital Editions. Ja, i alla fall hos mig, på min dator som kör Mac OS X (Lion). Den ligger säkert någon annanstans på en dator med annat OS.

Läser om vilka läsare och program som stöds av ADE och ser i princip ingenting som finns både för Android och iOS – utom Bluefire Reader, som jag ju redan har på iPad:en. Jag installerar sålunda Bluefire Reader också på min Samsung Galaxy S II, så nu handlar det om att få över boken till mobiltelefonen resp. iPad:en.

För att det här ska funka behöver vi enligt uppgift (jag har inte provat utan) koppla ihop respektive Bluefire-app med vårt nyskapade, eller för-existerande, Adobe ID. Detta går snabbt och enkelt, som följer:

– Starta Bluefire Reader och välj ”Info”-fliken.
– Under rubriken ”Enable Adobe eBooks”: fyll i ditt Adobe ID + lösenord.
– Klicka på Authorize-knappen.
– Klart!

Och nu funderar vi på hur sjutton man får över boken till respektive device.

I de beskrivningar jag läst ser det ut som om ADE automagiskt ska upptäcka att man anslutit sin enhet till datorn, men det verkar inte gälla mina enheter. Dock ger ju båda apparna möjlighet att föra över filer till dem, så det är inget problem för oss.

För iPad:en går man förstås via iTunes:

– Anslut iPad:en och starta iTunes (om den inte startar automatiskt).
– I iTunes: välj din iPad under Device i vänsterspalten.
– Välj Apps och scrolla ned till slutet av sidan
– Välj Bluefire Reader i app-listan till vänster
– Välj Add… och öppna Cirkeln.epub som ligger under Documents / Digital Editions
– Klart! (ev behöver man synka också – fick dock känslan av att det gick direkt)

För telefonen gick jag via vanlig fildelning mellan dator och telefon:

Anslut telefonen via USB:
– Anslut USB-sladden till datorn
– Inställningar
– Mer…
– USB-funktioner
– Klicka på knappen ”Anslut lagring till dator”
– Anslut, enligt instruktionen, USB-sladden till telefonen
– Klicka på knappen ”Anslut lagring till dator”
– Klicka på knappen ”OK”

Nu finns mobiltelefonen som ett device på datorn så att vi kan kopiera filer till den.

På datorn:
– Kopiera Documents/Digital Editions/Cirkeln.epub till telefonens Bluefire/imports
– Koppla ifrån telefonen från datorn (gör det på datorn först, telefonen sedan)

På telefonen:
– Starta Bluefire Reader.

Sedan minns jag faktiskt inte om boken redan här fanns i appens bibliotek eller om jag var tvungen att importera den från SD-kortet först – i så fall görs det från Library-menyn: ”Upload Files on SD Card”.

Klart! Nu kan jag alltså läsa Cirkeln på datorn, iPad:en och mobilen.

En spontan kommentar är att Bluefire Reader på iPad inte är något roligt alternativ – jag saknar funktionen som Kindle-programvaran har: att läsa med iPad:en i liggande format och då kunna se två boksidor bredvid varandra, som i en fysisk bok. Därför tittade jag runt som hastigast efter andra eReader-program med stöd för Adobes DRM, men hittade inget så där direkt. Om någon har ett tips är det välkommet. På mobilen är det inget problem eftersom jag läser i stående format.

Jag testade en annan eReader-app, Aldiko, som lät lovande och hade fått positiva omdömen etc. Dock får jag bara felmeddelanden då jag försöker läsa in .epub-filen, så jag antar att den inte funkar med låneböcker. Rätta mig gärna om jag har fel.

Summa summarum:

• Skaffa Adobe ID
• Installera Adobe Digital Editions
• Låna e-boken från biblioteket
• Överför till annat device, om så önskas
• Läs och njut! :)

De tre sistnämnda punkterna upprepas vid behov, max fem gånger per vecka.

Böcker! Böcker! … och lite foto

Ursäkta rubriken, som väl i och för sig kanske inte blir konstig innan jag förklarat den. Så då gör jag det.

”Mina böcker har kommit!”, var den spontana idén som illustrerar känslan. ”Posten har kommit”, var den lite mer humoristiska. ”Låt posten komma”, kändes ännu lite roligare med blinkning till ‘Doktorn kan komma’. Eller ‘Låt den rätte komma in’, kanske snarare. Och sedan kom jag att tänka på Jesus ord om att låta barnen komma till honom och då blev det till slut ”Låt posten komma till mig”. Så kan det alltså gå till när jag sätter rubrik på ett inlägg. Anyway…

Det här blir visst också (förklaring kommer strax) en liten statusrapport – det är faktiskt roligt att få avrapportera och beta av punkt efter punkt. Även om jag såklart borde ha delat upp de flerställiga punkterna i flera mindre. Så som jag gärna gör i tjänsten när det gäller uppgifter som behöver utföras – subtickets ftw. Ju fler punkter att pricka av, desto bättre.

Oookej… vad jag egentligen tänkte göra här var att jubla över mitt uthämtade bokpaket. Jag blev så glad!

• Tips på fler författare inom [vampyr]genren – utöver Harris, Meyer, Smith, Sizemore, Sparks… och Rice, förstås.

  Baserat på tipsen från Camilla har jag beställt några böcker för provläsning:

  • Halfway To The Grave – A Night Huntress Novel, av Jeaniene Frost
  • Guilty Pleasures, av Laurell K Hamilton
  • Dark Lover – A Novel of the Black Dagger Brotherhood, av J R Ward

  Det ska bli spännande att se vad jag kommer att tycka om dem.

Och ovanstående böcker låg i det bokpaket jag hämtade ut i kväll. Fast när jag ska få tid att läsa dem vet jag inte riktigt. Jag tänker mig dock att de, i den skönlitterära högen, ska de få bli det jag läser härnäst. Riktigt i vilken inbördes ordning jag ska läsa dem har jag inte bestämt – har inte tagit mig tid att titta närmare på dem ännu. Blev liksom lite upptagen med de andra som låg i samma paket… Men innan jag snurrar bort mig bland fotoböckerna tänkte jag nämna den bok jag läser just nu. Det är inte en vampyrbok, men det förekommer åtminstone en vampyr i den så här långt.

Jim Butcher skriver en serie böcker om en häxmästare… eh, det där lät bara dumt – låt oss kalla honom magiker i stället. Harry Dresden heter han och den här första boken heter Storm front. Efter sisådär en tredjedel av boken känner jag mig ganska övertygad om att jag kommer att läsa resten av serien också. Tackar ödmjukast Janne för tips (och lån av bok)!

Jag blev så ivrig att jag till och med skapade en separat sida för Jim Butcher och hans böcker. Listor är bra.

Så kommer vi till nästa del av leveransen, den som har med foto att göra och innehåller de riktiga godbitarna:

• Lära mer om foto. Gå kurs, se film och/eller läsa böcker i ämnet.

  Jag har beställt några böcker, som verkade intressanta:

  • Take Your Photography to the Next Level: From Inspiration to Image, av George Barr
  • The Photographer’s Eye: Composition and Design for Better Digital Photos,
    av Michael Freeman
  • The Moment It Clicks: Photography Secrets from one of the World’s Top Shooters, av Joe McNally
  • (The Adobe Photoshop Lightroom 3 Book for Digital Photographers, av Scott Kelby)

Ovanstående böcker har jag nu också i min ägo och boy, vad frustrerad jag blev när jag packat upp dem – jag ville ju läsa alla tre på en gång! Lightroom-boken tar jag inte med här eftersom jag köpte den för sambons räkning. Jag kommer givetvis att läsa den, men den kommer en bra bit längre ned på listan än mina egna böcker.

Efter att ha bläddrat lite i böckerna har jag bestämt precis i vilken ordning jag ska mig an dem. Först ”The Photographer’s Eye”, därefter ”Take Your Photography to the Next Level” och slutligen ”The Moment It Clicks” – och det i princip bara baserat på de foton som visas i respektive bok. Joe McNallys bilder ser helt fantastiska ut, så dem sparar jag till sist. George Barrs bok innehåller bilder som fascinerade och gjorde mig nyfiken, så den karamellen suger jag också gärna på ett tag. Så med hjälp av uteslutningsmetoden blir det alltså Michael Freemans skapelse som ska läsas först. Jag är helt säker på att den också är bra, och övertygad om att böckerna kommer att ge mig välbehövlig inspiration. Det är knappt jag kan vänta, men jag har dock för avsikt att ta reda på hur det går för Harry Dresden först. I den här boken, alltså – resten av serien får jag lägga in någonstans lite längre bak i kön och läsa någon annan gång.

Och när jag läst färdigt boken om Harry får jag vara snabb, för i början av nästa vecka ska det komma ännu en bunt intressanta böcker. Den här gången är det databöcker, som man så fint säger. Och dem vill jag ju garanterat också läsa nu, bums, genast och på en gång. Utan dröjsmål. Jag hittade just en aktionspunkt som relaterar till dem:

• Komma på ett bra användningsområde för $1000 (före skatt, gissar jag), då pengarna ju inte räcker till någon dator. Eller vänta nu här – jag tror att jag kanske just hittade en motivering för inköp av en iPad… eller Galaxy Tab. Något sådant. Annars kan jag i och för sig tänka mig ett antal svindyra fackböcker det också vore roligt att unna sig – jag börjar bli jäkligt sugen på att sätta tänderna i något tekniskt igen. Och/eller ge mig på exv Android-hackande.

Bara någon dag efter den andra beställningen beställde jag följande böcker:

• Hello, Android: Introducing Google’s Mobile Development Platform (Pragmatic Programmers), Ed Brunette
• The Android Developer’s Cookbook: Building Applications with the Android SDK (Developer’s Library), James Steele
• Programming Clojure (Pragmatic Programmers), Stuart Holloway
• Effective Java: Second Edition, Joshua Bloch
• Test Driven Development (The Addison-Wesley Signature Series), Kent Beck
• Refactoring to Patterns (Addison-Wesley Signature), Joshua Kerievsky

Den sistnämnda är i och för sig inte så mycket till mig själv som till sambon, men jag tror nog att den är minst lika intressant för mig som för honom. TDD-boken köper jag mest bara för att ha den (även jag givetvis tänker läsa den) för jag har ju köpt och läst den förut, men lämnade mitt exemplar med dåvarande kollegorna i Bangalore. Effective Java har jag velat läsa i rätt många år, så nu fick det vara dags. Clojure… well, den här boken lade jag upp på min att köpa-lista för länge sedan, så jag minns inte riktigt varför den hamnade där, men hey… det är något för mig helt nytt och PragProg-böckerna brukar vara okej. Och så slutligen Android… det var ju det jag uttryckligen skrev vore kul att ge sig på.

Det slog mig här i afton att jag faktiskt gått omkring och haft fel. Jag har ju faktiskt några intressen/hobbies! Flera stycken. Böcker, foto och … ja, vi får väl säga IT – det är väl inte illa alls, det. Ja, och så tv-serier förstås. Just nu ser jag/vi bland annat på Babylon 5, Stargate SG-1, Farscape, Red Dwarf… och säkert några fler som jag inte minns. För tillfället har de flesta löpande serier uppehåll, men när de kommer igång igen blir det mer tid hemma om kvällarna.

Delvis skrev jag det här inlägget för Jennies skull, för att hon ska kunna följa en del av händelseutvecklingen från sitt håll, men mest ändå för att jag ville dokumentera något som skänkte mig sådan glädje. Och iver. Fick mig att känna livslust.

Förresten gör kameran det också, emellanåt. Jag har haft med den stora kameran till jobbet nästan varje dag i ett par veckor eller så. Det började med att jag ville avbilda kollegornas vackra ansikten innan vi nu ganska snart går skilda vägar, men jag insåg att det alltid är bra att ha kameran med sig – ser oftast något som vore roligt att fotografera och det blir ju oändligt mycket bättre bilder med den än med IXUS:en eller nallefånen. Att jag sedan aldrig riktigt har tid att stanna och plåta på vägen till jobbet (det är då det är ljust) är en annan sak. Ursäkten för, och den sekundära anledningen till, att få ta bilder på kollegorna var att de kan/skulle läggas in i projektets wiki för att visa offshore-kollegorna hur vi ser ut.

Behöver jag säga att det där saknas en bild på mig själv? Jag ska försöka ge mig på självporträtt här framöver, tänkte jag, men om det ska resultera i något för wikin bör det ske inom 2-3 veckor. Nåja, det blir vad det blir. Kul är det i alla fall – i samband med dagens sprint-demo passade jag på att plåta lite och oj, så upplyftande roligt det är att ta porträttbilder!

På sistone kommer jag allt oftare på mig själv med att köra med manuella inställningar. När kameran inte gör som jag vill i de semi-automatiska lägena så måste jag ju! Grejen är att jag inte visste att jag kunde det här, men tydligen har det hänt saker. Jag har lärt mig, utvecklats. Och jag begriper inte riktigt hur det har gått till, men det gör mig väldigt glad.

Nu är jag sugen på att skaffa bakgrund(er) eftersom jag tröttnat på att det alltid är så mycket skit som kommer med i bilden när jag ska fotografera saker här hemma. Såg en del tips om att använda rullgardiner, vilket lät intressant och värt att prova. Man skulle kunna sätta fast en eller ett par på bokhyllorna i biblioteket t.ex och/eller inreda datorskåpet, som idag egentligen inte används, med någon mindre modell. Undrar om jag inte till och med har någon sådan liggande.

Och rubriken? Well, jag ändrade mig och ville ha en rubrik som bättre speglar blogginläggets omfattning.

Min HTC Hero har kommit!

Någon gång under dagen fick jag ett SMS som talade om att jag har ett paket att hämta på kioskposten, så vägen hem går sålunda där förbi.

Och sedan vet man inte riktigt vad som händer.

Jag är ingen sådan där galning som kastar mig över och river sönder paket och kartonger för att komma åt innanmätet så fort som möjligt utan snarare en mer eftertänksam person som tar god tid på mig. Ibland väldigt god.

Jag minns t.ex när jag först fick bredbandet (äkta fiber etc) inkopplat – satt ändå och körde via modem ett bra tag. Eller när jag fick hem en ny dator, som fick ligga kvar i kartongen i flera dagar medan jag körde på min gamla.

Riktigt så saktmodig lär jag dock inte vara med Hero:n. Förmodligen inte.

Givetvis ska jag försöka dokumentera lite m.h.a kameran (som legat skymfligen bortglömd och övergiven alldeles för länge). Alltid retar det någon, som min gamle far brukade säga. May he rest in peace och så.

Vilket påminner mig om att jag läste ut ”Hanteringen av odöda” (John Ajvide Lindqvist) och började med ”Världen växer” (Tor Nørretranders), men insåg att det ju var ”Märk världen” jag köpt och planerat att läsa. Nu läser jag i stället ”Stripes …and Java Web Development Is Fun Again” om Stripes 1.5, som jag använder i tjänsten. Efter bara tre kapitel hade jag lärt mig en hel bunt nyttigheter, som direkt kommer till användning. Läsningen hör förstås egentligen inte hit, men jag ville passa på att dokumentera.

Men nu är det hög tid att inleda färden mot min nya leksak. Kanske nästa inlägg eller kvitter kommer att skrivas på något mindre än en knädator…

Nu blir jag hjältinna

Sent omsider, långt om länge och efter diverse om och men har jag äntligen bestämt mig för en nallefån för mitt personliga bruk. Och beställt ett exemplar. Så nu går jag i väntans tider. Förhoppningsvis levereras den redan till veckan.

Vad jag valde? En HTC Hero. En Android™-nalle. Vrålnördigt. Men kul.

Jag har varit sugen på en Android länge, men mentalt stått på kanten och tvekat. En av de saker som slutligen fick mig att hoppa var Björn Falkeviks lyrik – han verkar ju vara helt kär i sin Hero och säger det jag ville höra.

Det är så roligt att slå till på något man suktat efter länge!