Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘teknik’

Mottagning av Nexus 9

Nexus 9 – check!

Idag blev min rekonditionerade ersättningssurfplatta levererad, så det är bara att ta den i drift och fabriksåterställa samt returnera den gamla. Det borde kunna bli klart före eller under helgen. Och sedan har även surfplattan fått Marshmallow.

Apropå det så har jag opassande kläder att returnera också. Inte glömma!

Annonser

Felanmälan av Nexus 9

Android version 6, a.k.a. Marshmallow, släpptes någon gång i slutet av förra året, min Nexus 9 (som jag köpte när jag började plugga för att bekvämt kunna läsa PDF:er) fick uppdateringen ganska snart därefter. Jag kastade mig genast över den och drog igång en installation. Det var bara det att det inte funkade.

Photo Vad jag än försökte med misslyckades uppgraderingen – fabriksåterställning: nope, cache-rensning: nope. Och alla andra förslag jag hittade via nätsökningar funkade också inte för fem öre. Däremot insåg jag att det var idé att kontakta support och att många av dem som haft mitt problem fått en ersättningsplatta.

Sålunda: jag behövde felanmäla den här uppgraderingen, för jag gillar plattan och vill fortsätta använda den så att köpa ny av annan modell är inte aktuellt.

Det enda rimliga sättet att felanmäla en sådan här sak, som kräver interaktion, är via telefon. Haken är att jag verkligen drar mig för att ringa telefonsamtal, oavsett om det är till främlingar eller till andra. Det är mentalt väldigt jobbigt. Ingen aning om varför, men det är så det är och jag överlever för det mesta.

Jag hittade en webbsida med telefonnummer och öppettider och uppgift om att man pratade svenska, så nu handlade det bara om att få tummen ur och ringa.

Där någonstans började den stora prokrastineringen – med 2 års garanti hade jag 2016 på mig och kunde därmed skjuta samtalet in i en obestämd framtid.

Varje gång jag var ledig eller jobbade hemifrån tänkte jag att det vore smart att passa på att ringa medan jag var hemma med både avskildhet och tillgång till plattan uppkopplad mot ett nät. Men ringandet blev liksom aldrig av. Och nej, att ringa från jobbet var inte ett alternativ (=vi gör det så svårt och krångligt vi kan).

Idag är jag arbetsbefriad eftersom jag jobbat för mycket tidigare i veckan och det kändes på något sätt att det nu var dags att få det här avklarat och ur vägen. Ni vet hur skönt det är att lägga ifrån sig en börda man burit på i evinnerlig tid?

Jadå, handlingskraften kommer delvis av att jag verkligen borde färdigställa den allra sista labben för kursen från i höstas. Men äh, jag har hela helgen på mig.

Taggad som tusan, om än med sedvanlig bävan, letade jag fram uppgifterna jag kunde tänkas behöva och ringde på klockslaget 08:00 – bara för att mötas av ett automatiskt meddelande om att de öppnade först vid 9. Hah! Min dag var igång så jag tänkte inte ens på vad klockan var annat än för dokumentationens skull.

Antiklimax.

Jag lade en påminnelse i telefonen, för det gick inte an att krokna på upploppet.

Och strax efter nio blev det faktiskt ringt ett samtal till Google-support. Seger!

Efter en halvtimmes pratande på engelska (med en dansk handläggare) stod det klart att jag skulle få hemskickat en ny surfplatta. Eller ny och ny, förresten. En ersättare. Inte fabriksny, men i gott skick. Hur säger man ”refurbished” på svenska? Google föreslog renoverad, men jag föredrar nog rekonditionerad. Inget man kan klaga på när de, för det första, inte längre tillverkas och, för det andra, jag faktiskt använt min platta i princip varje dag sedan jag köpte den.

Anyway, jag fick ett mail med länk till en webbsida där jag beställde ersättaren, som förväntas anlända någon gång 24-31 augusti och därefter återstår bara för mig att fabriksåterställa den gamla plattan och skicka tillbaka den till Google. Fraktfritt och i samma paket som ersättaren kom i. Det låter smidigt och bra.

Vet ni, det här känns så bra att jag undrar hur det kommer att gå åt skogen.

Mina mobiltelefoner simmar inte så bra

Idag hände något som inte borde få hända någon, men ännu hellre inte just mig.

Mina mobiltelefoner bestämde sig ungefär vid lunchtid för att bada. Ja, båda badade samtidigt. Jag fiskade så klart skyndsamt upp dem och torkade av dem så gott det gick. På min privata telefon läckte det efteråt ändå ut vatten genom de små hålen nedtill som jag misstänker sitter framför högtalare och mikrofon. Telefonen visade sedvanlig skärmbild, men vägrade låtsas om att jag petade på displayen så… ja, obrukbar. Den kassa jobbtelefonen, däremot, tycktes fungera ungefär som vanligt så jag kunde messa sambon och berätta om missödet.

Jobbtelefonen fungerade ända tills det var dags att åka hem. Jag skulle messa sambon för att berätta att jag var på väg och vi kanske kunde mötas på vägen, men då flimrade bilden och kort därefter slocknade telefonen helt och hållet.

Tala om att jag kände mig naken, utlämnad och (paradoxalt nog, med tanke på att jag ju inte hade några hörlurar på mig) isolerad från omvärlden under resan. Ingenting av det jag brukar göra kunde jag göra, då allt beror av en fungerande mobiltelefon. Lyssna på podcasts eller böcker. Läsa böcker. Kolla Twitter. Gah!

Vad som händer nu vet jag inte riktigt. Jo, jag har lagt Nexus 5:an på laddning. Den var ju tänkt att bli min jobbtelefon efter att jag övergått till att använda den nyare OnePlus One, men den har legat hemma, blivit dammig och urladdad. Möjligen kan den nu åter få bli min privata telefon, i väntan på att se hur det går med OPO som väl får ligga på tork en tid alltmedan jag håller fingrar och tår i kors för att den ska återhämta sig och kunna komma igång som vanligt igen. Visst hopp finns eftersom det till slut ändå gick att stänga av den via touch.

Problemet med OPO:n är ju att jag inte har någon egentlig backup av datat i den… eller ens vet vad det är för data det handlar om. Förutom fotografier. Det borde väl främst vara de som inte synkas någon annanstans. Det är nog dags att sätta upp något slags automatsynkning av nallefoton till lämpligt ställe.

Så… den privata telefonanvändningen löses enkelt genom att gå tillbaka till Nexus. Jobbtelefon då? Tja, där visade det sig att det befintliga sim-kortet inte passar i de modernare telefoner vi har. Sambon hade dock en gammal HTC som tar mini-sim, så jag har nu lånat hans Desire HD. Android-versionen på den är 2.3.5 så det säger ju nästan sig självt att det inte håller i längden och att en mer långsiktig lösning behöver tas fram. Bland annat kan jag inte nå mailboxen eller göra tidrapportering från den. Kanske beställa ett mindre simkort och byta upp mig till en nyare lånenalle tills jag fått ordning på mina? Då vore jag redo att byta till Nexus som jobbnalle så snart den blir ”ledig” igen. Någon anledning att återgå till den gamla, trötta och nu även dränkta jobbnallen finns egentligen inte.

Ett plus ett

OnePlus One
Ni som känner till telefonen OnePlus One vet att en sådan får man bara köpa om man har fått en särskild inbjudan – eller invit är nog en bättre översättning i sammanhanget. Exklusivt ska det vara, tycker OnePlus. En dylik invit kan man få från någon som tidigare köpt telefonen ifråga, och säkert även på andra sätt som jag inte känner till. Fast det jag inte vet är inte nödvändigtvis värt att veta just nu.

Den första arbetsveckan i år kom jag fram till att det var dags att skaffa just en OnePlus One. Min jobbnalle är verkligen inte rolig att använda då den både är långsam och har för liten display för att det ska vara smidigt att knappa in ett riktigt lösenord, vilket är vad som krävs om jag ska få ansluta mig mot företagets resurser – där duger det inte med en simpel pinkod eller ett enkelt ritat mönster.

Varför OnePlus One? Tja, pris/prestanda, kan man väl enkelt säga – telefonen kostar inte ens hälften av vad andra liknande telefoner kostar. Och de omkring mig som har en OnePlus One verkar väldigt nöjda. Eftersom vi pratar jobbnalle känner jag mig inte heller hundraprocentigt motiverad att spendera multum.

Jag förhörde mig om inviter hos vänner och bekanta, men fick ingen utdelning. Tydligen gäller folks rätt att dela ut inviter inte särskilt länge, så det gäller att smida medan järnet är varmt. Mina kontakters järn hade svalnat, men jag fick tips om att kolla i den svenska delen av forumet [hos OnePlus.net alltså].

Så långt som till något forum kom jag inte, men GP tipsade om att man under några timmar i tisdags kväll skulle kunna handla helt utan invit. Jag var där och på hugget och gjorde vad jag kunde för att köpa en telefon. Det gick inte alls.

OnePlus: Whoops, our bad...

OnePlus e-handelsplats var periodvis helt otillgänglig och betedde sig övrig tid konstigt och irrationellt. Jag lyckades aldrig få till en komplett varukorg samtidigt som mina adressuppgifter stämde så jag gav upp och begrundade alternativ.

De alternativ som utkristalliserades var (och jag vill inte på något sätt påstå att de är likvärdiga – de kändes bara ungefär likvärdigt intressanta för mig): Nexus 6 och iPhone 6. Nexus 6 64GB kostar i dagsläget 6 795 kr och verkar ha bra specar, men den måste vara på tok för stor. Displayen är bara en tum mindre än min gamla surfplatta. iPhone 6 64GB är mer lagom stor med sina 4,7 tum, men priset ligger på 7 395 kr och… well, det är en iPhone med sämre prestanda än sitt större syskon och att byta plattform till iOS känns som ett stort, jobbigt steg.

Som jämförelse konstar OnePlus One 64GB endast 2 849 kr och är visserligen lite onödigt stor med sina 5,5 tum, men en 5,96-tummare (Nexus) vore ännu värre. iPhones 4,7 tum vore lagom, men att offra både pris och prestanda. Njä.

I morse fick jag mail från Oakfairy, som undrade hur det gått och om jag fått tag på någon OnePlus One-invit för annars hade hon fått nya. ”Jaaa!”, blev mitt svar och det dröjde inte innan jag satt och fyllde i uppgifter i OnePlus-shoppen.

OnePlus: Claim Invite

Nej, det funkade inte alldeles smidigt och friktionsfritt denna gång heller, men det funkade utan att jag behövde bli nervös. Jag fick igenom min beställning och kunde betala via PayPal och allt skulle säkerligen kunna vara frid och fröjd, men självfallet kommer jag inte att andas ut helt innan jag har telefonen i min hand.

Hur länge jag kommer att få vänta vet jag inte – det står att hanteringen normalt tar upp till 4 arbetsdagar och sedan ska väl paketet transporteras hit också. Spontant skulle jag inte tro att det dröjer länge alls, men den som lever får te.

Inleder akademisk karriär

(efterdaterar inlägget eftersom det skulle ha publicerats redan förra helgen)

I torsdags kväll kom ett mail som meddelade att jag fått ett studentkonto hos BTH, även känt som Blekinge Tekniska Högskola. Jag loggade givetvis in i Studentportalen och, som man tydligen gör, registrerade mig på de två BTH-kurser jag ska gå nu under våren. I Studentportalen finns allmän information och det är också här man registrerar sig på kurser och anmäler sig till tentor.

Därefter besökte jag lärplattformen, itslearning, där man hittar de kurser man är registrerad på, och kikade på materialet som fanns upplagt för respektive kurs. Python-kursen var den som så här långt i förväg (kursen börjar officiellt först den 19/1) hade mest information och för den behövde jag visst också registrera mig på dbwebb, som har både öppna delar och delar som endast är tillgängliga för registrerade användare. Vad jag kan se är det dbwebb som har allt material för Python-kursen (lärplattformen hänvisar hela tiden hit), och jag undrar om det inte rentav är möjligt för den nyfikne att registrera sig och själv genomföra kursen. Formell redovisning av kursmomenten görs nog dock på itslearning.

Registreringen på dbwebb gick mindre bra eftersom jag hade fyllt i min BTH-mailadress, som inte börjat fungera ännu, vilket förstås gjorde att jag inte kunde få det utlovade aktiveringsmailet. Jag mailade Mikael som har hand om siten (och är lärare på kursen) och delgav honom en beskrivning av problemet.

På vägen till jobbet nästa morgon fick jag svar om att han hade aktiverat mitt konto manuellt och satt ett lösenord åt mig. Väl på kontoret provade jag logga in men fick meddelande om att kontot inte var aktiverat så det blev till att maila igen. Vid lunchtid fick jag ny respons och denna gång gick det bra att logga in.

I hemmets lugna vrå, på kvällskvisten, klickade jag sedan runt på dbwebb och läste bl.a. om kursens innehåll. Eftersom de båda primära kursböckerna, Python for Informatics: Exploring Information och Think Python – How to Think Like a Computer Scientist, finns tillgängliga för nedladdning installerade jag dem på surfplattan och började läsa enligt instruktionerna för det första kursmomentet. Det vill säga, jag läste de två första kapitlen i var och en av böckerna.

En sak jag snabbt konstaterade var att den första boken nog passar bättre för någon som inte programmerat tidigare, än för mig – dock måste jag säga att jag uppskattade språkbruket, sättet att beskriva funktionen hos dator och program. Den andra boken kände jag mig mer hemma i och skrattade gott åt sådant som citat från Sherlock Holmes och anekdoter från Linux User’s Guide. Jag hoppas verkligen att den fortsätter i samma sköna stil, för då kommer jag att njuta.

Jag fortsatte på lördagen med att läsa artiklar, titta på video och säkerställa att jag hade en fungerande utvecklingsmiljö. Det vill säga: jag uppgraderade min befintliga Python (från 2.7.6 till 2.7.9) och installerade också Python 3 (3.4.2) eftersom det verkar vara just Python 3 jag ska lära mig på den här kursen.

Funderade också lite på vad jag ska använda för verktyg för att skriva min kod, om det kanske är dags att slå till och köpa den där licensen för Sublime Text. Jag provkörde texteditorn förra året och blev riktigt förtjust. Jag kände mig dock inte heller nu redo att fatta något beslut och lade det åt sådan. Sådant ger sig.

En annan sak som hände var att jag blev påmind om att jag behöver en större surfplatta för att någorlunda bekvämt kunna läsa böcker i PDF-format. Think Python fanns bara som PDF och HTML så jag blev tvungen läsa den på datorn och det var inte alls roligt. På lördagkvällen gjorde jag slag i saken och beställde en ny och större surfplatta. En Nexus 9 (32GB, wifi). Jag valde att få leveransen till sambons jobb eftersom det var DHL som skulle transportera paketet och de hittills misslyckats med att leverera paket till hemadressen ungefär varje gång.

google-play-nexus9

Fysiska böcker tänkte jag också köpa, men inväntar där respons från chefen då jag tror att min arbetsgivare gärna betalar dem åt mig. Trots allt blir ju min ökade kunskap något företaget kan dra direkt nytta av, så länge jag förblir anställd.

Nåbarhet nolla – problemet löst?

Min telefon har en tid ägnat sig åt att agera onåbar när jag varit på jobbet, vilket jag ju är en ganska stor del av varje vardagsdygn. Flera som sökt mig har inte kommit fram utan bara fått höra utläggningen om att numret går inte att nå för närvarande och var god försök igen senare. Ja, ni vet nog alla hur det låter.

Jag tänkte att det bara var dålig mottagning där nere i bunkern där vi jobbar, men kollegan (med samma operatör) har inte upplevt motsvarande problem. Telefonförsäljarna har inte haft några som helst problem att nå fram till honom. Så givetvis funderade jag på om det helt enkelt är dags att skaffa en ny telefon. Min är visserligen inte ens ett år gammal ännu, men nytt är roligt. Hade det funnits någon jag var sugen på hade jag kanske gjort slag i saken och köpt nytt.

I torsdags, på väg hem, tänkte jag göra ett besök i operatörens butik för att höra om det möjligen kunde vara SIM-kortet som gjorde att samtalen ofta inte går fram. Vem vet, jag kanske har en gammal modell, som behöver bytas ut?

Under bussresan inventerade jag mina inställningar för nätverk och såg då att telefonen var inställd på 4G, vilket är rekommenderat nätverk. Haken är bara att jag inte har 4G på mitt abonnemang. Tänkbar felkälla! Jag ändrade inställningen till 3G och bestämde mig för att vänta någon vecka för att se hur det fungerar. Besöket i butiken ställde jag sålunda in och åkte direkt hem i stället.

I går, när det var dags att åka hem från jobbet, kom jag i vanlig ordning på att jag borde ha laddat telefonen medan jag satt vid skrivbordet och inte använde den. Döm om min förvåning när laddningen låg på 84% – den brukar vanligen ligga neråt 50% efter en hel, lång arbetsdag. Okej, det här var ingen särdeles lång dag men jag tror banne mig att ändringen haft påtaglig, positiv påverkan!

Idag pratade jag med min bror, som är en av dem som drabbats av problemet och varken lyckats nå mig på jobbet eller hemma utan bara på bussen (där jag ogärna pratar i telefon), och berättade om ändringen. Han testade att ringa upp mig och hade nu inget som helst problem. Jag hoppas innerligt att det är löst.

Veckans nya programspråk: Python

Jag har fuskat en gnutta i Python förut, i tjänsten, men då har det handlat om enkla modifieringar av kod som någon annan skrivit. Nu skrev jag programmet själv, från början till slut. Det tog ett par fredagstimmar och sedan hade jag mitt (samma gamla vanliga) program även i Python-skrud. Programmet (eller scriptet, om man så vill) är ganska precis lika långt som det i Ruby och hälften så långt som det i Objective-C. Skillnaden mellan Ruby och Python blev mindre än jag förväntat mig, men det beror nog mycket på att jag egentligen programmerar i något annat språk. Det vill säga, att jag inte utnyttjar språken som en riktig kännare av dem skulle ha gjort.

De delar mitt program främst består av är kommandoradstolkning, inläsning från fil, mönstermatchning och datum-/tidsaritmetik. Det är intressant att se skillnaderna i hur man gör saker i respektive språk, och hur variabler ser ut innan de fått värden. Jag är säker på att jag missar vissa saker, men kan ju gå tillbaka framöver. Faktum är att jag tänker mig att jag ska göra just det i något senare skede, försöka sätta mig in i språket på djupet och verkligen förstå dess själ. Ja, det låter kanske smått högtravande och kommer väl förmodligen aldrig att bli av, men då får det vara så.

Just nu verkar det som om nästa version av Programmet blir skriven i Rust.

Etikettmoln