Judas Priest Feast 2009, Globen

Till skillnad från till AC/DC-konserten förra helgen hade jag igår en för mig mer lämplig biljett – läktarplats, på andra raden, det vill säga precis lagom högt över hopen för att se hela scenen, inkl. de små farbröderna som befann sig på densamma. Det enda jag saknade var väl egentligen en riktig kamera (det hade varit så roligt att få/kunna ta bra bilder på Rob Halford och alla olika sanslöst överdrivna blingbling-rockar han bar under konserten). Inte för att jag hade vetat hur man använder en riktig kamera, men jag märker dock en del klara begränsningar med min chokladbruna kompaktmodell. Bortsett från att jag rent tekniskt inte är särskilt bra på att använda den.

Som vanligt, bilderna är mina och får gärna användas med hänvisning hit.

Vi åt middag och drack öl innan konserten och eftersom vi inte gjorde oss någon brådska missade vi helt Testament, som spelade först och faktiskt lät helt okej på Spotify ett par timmar tidigare. Jag ska kolla in dem senare. Nätet erbjuder ju som bekant möjligheter till provlyssning. Och om jag gillar det jag hör och ser så är det inte omöjligt att jag köper något av dem också. Om det är någon annan än [främst] Universal eller Sony som står bakom vill säga.

Megadeth var ganska tråkiga, tyckte vi som inte var några hardcore-fans. Själv blev jag i alla fall glad då bandet spelade Peace Sells och jag kände igen den redan på inledningen, men det var också den enda låten jag hört.

I pausen drack vi öl, och rökte, och snackade en massa så klart. Jag fick känslan av att ha äcklig mossa på tungan (tala om flashback från festandet i de tidiga 20-åren!) och tackade därför nej till ytterligare rökning. Att röka när det är fest har blivit lite av en dålig vana, som jag antagligen borde bryta.

Och till slut blev det dags för kvällens huvudattraktion, Judas Priest.

Konserten var mycket bra och Judas Priest är verkliga proffs. Rob Halford låter fortfarande väldigt bra i rösten även om det används fruktansvärda mängder effekter och… tja, jag ser honom lite som en ståtlig springare. Majestätisk. Väl avvägd, dramatiskt och med full kontroll. Det är show från början till slut. Helt klart en roll han och bandet spelar. Undrar hur påfrestande det är egentligen?

Och vilka fantastiska rockar Rob hade på sig. Främst långa skinnrockar med massor av nitar. Jag satt nästan och dreglade av habegär, samtidigt som jag aldrig skulle kunna bära upp dylika plagg så som han gör. Scott Travis satt, vilket väl framgår av bilderna här nedan, i en upphöjd position och kändes mycket säker och trygg samt spexade effektfullt, precis som en trummis ska.

Glenn Tipton tror jag är den av gitarristerna som har rödrandiga knän.

Expressens respektive Svenska Dagbladets kommentatorer tycks inte riktigt dela mina intryck av konserten. Väntar ännu på Expressens betyg, dock.

Jaha, det var allt från eder utsända för den här gången.

Tillägg:
Nu har Expressen en recension av konserten och en mikrointervju med Rob Halford.

Tillägg 2
Även DN har skrivit en recension, som inte den heller öser beröm över bandet.

AC/DC Black Ice 2009, Globen

Lite sent omsider (jag har inte riktigt hunnit), men bättre sent än aldrig…

Bilderna nedan är tagna med min kamera (om än av ivve, som är längre och duktigare fotograf än jag) och får användas fritt med länk tillbaka hit.

I fredags, på och inför konserten, var jag trött och stressad och hade ståplatsbiljett och såg ungefär ingenting. Det lät lite såsidär också – behöver helt klart skaffa bättre öronproppar.

Jag var oerhört tacksam över att man visade åtminstone delar av det hela på stora bildskärmar både bakom scenen och högt uppe, på sidorna. Annars hade jag inte sett mer än två små skymtar av Brian Johnson och Angus Young.

Min fotograf blev oerhört förtjust i den här damens klänning och frågade om han fick ta en bild och det ställde hon villigt upp på. Var den inte cool, så säg?

Om konserten som sådan vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, så bilderna får sköta snacket. Use your imagination.

Givetvis var jag ju tvungen att köpa en turné-tröja också!

Egentligen var det en hoodie jag ville ha, men den saknade lista över turnéorterna så det fick bli en hederlig t-shirt som jag sedan bar under själva konserten efter en halvdiskret striptease bland folket i Globens korridorer.

Om nu någon är intresserad av själva den snygga (klickbara) tröjan:

Och det här är de låtar som spelades på konserten:

1. Rock ’n’ roll train
2. Hell ain’t a bad place to be
3. Back in black
4. Big Jack
5. Dirty deeds done dirt cheap
6. Shot down in flames
7. Thunderstruck
8. Black ice
9. The jack
10. Hells bells
11. Shoot to thrill
12. War machine
13. Anything goes
14. You shook me all night long
15. T.N.T.
16. Whole lotta Rosie
17. Let there be rock

Extranummer:

18. Highway to hell
19. For those about to rock (We salute you)

Tre dagar kvar till AC/DC i Globen

Plötsligt insåg jag att det måste vara denna vecka jag ska på AC/DC-konsert. Skickade iväg ett sms till kompisen som erbjöd mig biljett och frågade: ”Hur blir det, ska jag på AC/DC och i så fall vilken dag?”. Svaret: ”Klart du ska! Fredag!”. Och på den vägen är det. Tänk en sådan tur att man har kompisar!

Det verkar dessutom som om förbandet är bra – att döma av lösa rykten samt musiken på MySpace. Enligt Globens evenemangssida spelar förbandet, The Answer, 19:30-20:00 och huvudbandet drar igång 20:30. Kan vara bra att veta.

Många år sedan var det jag första (och hittills enda) gången såg AC/DC live. Det var på Hovet, har jag för mig. Sent 80-tal, antagligen. Och det var drag.

Åh, vad roligt det ska bli att se och höra dem igen!

Onsdag: nya AC/DC-biljetter

Hur stor är chansen att få tag i en biljett den här gången, tro? I morgon kl. 11 släpps fler biljetter till AC/DCs båda konserter i Globen i februari nästa år. Och hur dåliga platser kan det bli? Men dåliga platser är förstås bättre än inga alls.