Man lever så länge man lär

Frossar i ensamhet

Idag är jag gräsänka, vilket är ganska skönt som omväxling. Ta med sambon i beräkningarna är något jag alltid gör, även om jag vet att jag inte nödvändigtvis behöver. Det är inget måste men svårt, för att inte säga ofta omöjligt, att låta bli.

Planen för dagen var allt annat än konkret, men handlade i princip om att ta det lugnt och njuta av livet, vilket jag tycker att jag aldrig riktigt hinner. Vet inte om det går för mycket tid på att bara vara trött eller vad det är, men jag upplever i alla fall att jag sällan har tid att leva på riktigt. Inte behöva vara social och sällskaplig.

Främst tänkte jag mig nog att sitta eller ligga bekvämt och läsa. Eller möjligen se någon tv-serie – jag har i alla fall två stycken som jag ser utan sambon. Kanske även göra en halv knop i hemmet för tro mig, det finns en del att plocka av…

För närvarande är det på bokfronten Charles Stross, ”The Atrocity Archives”, som jag läser. Jag har förbjudit mig själv att börja på något annat även om det är svårt frestande att bara fortsätta med The Hollows-serien av Kim Harrison tills den tar slut – det där med att läsa på Kindle känns bara mer och mer rätt, ju mer jag gör det. Det är alltid lite jobbigt att växla från en miljö till en annan så det tar sin lilla tid att börja känna sig hemma hos The Laundry, men nu tror jag att det börjar närma sig – jag är nästan halvvägs igenom boken och börjar nog bli kompis med bokens jag-karaktär, som heter Bob. Eller Robert Howard, för att vara mer formell. Nåväl, vi får se. Kanske skriver jag något om den när jag läst färdigt, kanske inte.

Jag tror att de två böcker jag idag hämtade på mataffärens postutlämning kan ha varit mina sista inköpta pappersböcker. Terry Pratchetts ”Snuff” och Charlaine Harris ”Dead reckoning” köpte jag i pappersform enbart för att jag har föregående delar på papper och vill att min samling är komplett – det vore fel och konstigt att sakna den sista/senaste där i bokhyllan.

Jäklar! Slant med naglarna på tangentbordet, varvid inlägget blev publicerat långt innan det var färdigskrivet. Oh well, eventuell fortsättning blir i ett helt nytt inlägg.

Kommentarer till: "Frossar i ensamhet" (1)

  1. […] vågade inte lova att det skulle bli en fortsättning på föregående “prematurely published”-inlägg – det händer ju så ofta att man tänker göra något, men tappar lusten innan man hinner […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: