Jim Matheos och Fates Warning

Jag snubblade över en av Jim Matheos soloplattor, Away With Words (1999), som lät väldigt trevlig. Och nu när jag trålar YouTube inser jag att hans första soloplatta, First Impressions (1993), låter ännu bättre. Vill ha!

Lyssna själv på följande låtar (ja, även övriga som hittas på YouTube).

Jim Matheos, Metaphysical Soup:

Jim Matheos, The Air of Autumn:

Och eftersom Jim vanligen spelar i Fates Warning måste jag ju lyssna på dem också. För närvarande lägger jag märke till (i bemärkelsen reagerar på) varenda låt som Ouch! spelar för mig från deras första platta, Night on Bröcken (1984), eftersom det i mina öron låter väldigt mycket Judas Priest, vilka jag ju gillar.

Fast i låten Kiss of Death tycker jag mig i stället nästan höra Geddy Lees röst… Rush-vibbar, med andra ord. Och Damnation leder också mina tankar till klassiska Iron Maiden. Sångaren John Arch har en pipa som väcker massor av associationer hos mig. Och musiken på den här plattan låter rent allmänt väldigt mycket av den gamla hårdrocken som jag gillade så. Vi talar 70-80tal.

Haha. En av låtarna är till och med en Maiden-cover – Flight of Icarus. Och så läste jag på Wikipedia-sidan att den första plattan var starkt influerad av Iron Maiden. Det märks. Men jag tycker som sagt att det låter Judas Priest också.

Fates Warning: Kiss of Death:

Fates Warning: Damnation:

Med detta sagt har jag ingen aning om vad jag kommer att tycka om övriga plattor, men det lär jag nog ta reda på.

Mia besöker Mio

Jag behöver gå och lägga mig strax eftersom jag ska vara på kontoret igen i morgon bitti. Pigg och skärpt, alltså – det räcker inte med att bara infinna sig.

Det ska bli intressant att se hur det går att sova, med tanke på att grannen i lägenheten under mig (som har Hammarbyflagga på balkongen och vars kylskåp jag använder som mitt eget) spelar Iron Maiden på så hög volym att jag i alla fall i vardagsrummet kan sjunga med utan att överrösta musiken. Jag kan inte bestämma mig för om jag är arg på eller tacksam för underhållningen – musiken är ju bra och jag blir glad av att höra de gamla plattorna, men tillfället är lite illa valt. Och allsången, måste jag väl också säga, är inte direkt njutbar. Eller allskrålet, kanske det borde heta.

Idag hade jag nog inte gjort många knop alls, om inte väninnan faktiskt hört av sig som jag bett henne göra ifall hon orkade hänga med ut på stan för lite ospecificerat och opretentiöst shoppande av tillbehör till heminredning. Som det nu blev besökte vi Mio i Järla och jag var så där spontan och beställde en bäddsoffa till gästrummet. Röd, vilket storligen förvånande väninnan – ”Va, ska du börja med färg!?”. Den var dock inte lika klarröd i verkligheten som den (i alla fall på min bildskärm) ser ut på bilden. I övrigt köpte jag en enkel datorstol, en spegel till hallen (52×167 cm, med 4 cm bred ram i borstad ljus metall) och två taklampor – en till köket och en till ett av sovrummen.

Spegeln visade sig inte passa på den utsedda hallplatsen (eftersom jag tänkt fel om måtten), men bli perfekt i sovrummet – samma modell, fast högre och smalare ska jag köpa och hänga i hallen så snart tillfälle ges, men det är ju egentligen i sovrummet den gör mest nytta. Det är nämligen så att jag annars alltid har den ena spegeldörren från badrumsskåpet stående på byrån i sovrummet och förutom att den är för liten för att ge tillräcklig överblick över katastrofområdet (=mig och min klädsel) så gör det badrummet rätt osnyggt.

Sovrumslampan fick hamna i mitt sovrum för att den var så fin – den gamla halvtråkiga plafonden duger gott åt gästrummet. Lampan ger inte riktigt så mycket ljus som jag önskat, men ruggigt schyssta skuggor och sådana ljusstänk på väggarna som tar mig med på en mental resa till stranden eftersom de påminner väldigt mycket om solljus reflekterat av vatten.

Jag tänkte försöka visa lite av hur det ser ut, på bild, men datorn jag brukar använda för sådant befinner sig på kontoret och jag har inte tid att installera och konfigurera programvaran på någon jag har här hemma. Senare kanske.

Den andra lampan (med fyra spot:ar), som ska hänga över matbordet, kommer inte upp förrän jag hittar eller på annat sätt får tag i en längre sladd som räcker från kontakten till lampkroken. Men den kommer att bli bra där.

Underhållningen nedifrån tog gudskelov slut omkring halv elva. Men tyst är det inte, för nu ser man tydligen på tv och uppenbarligen har man en rejäl ljudanläggning – stolen under mig vibrerar av ljuden som tränger upp i min lägenhet. Jag hoppas att jag kan somna och sova bra trots detta, även om det hade gått bättre till Iron Maiden – bra hårdrock på hög volym är ju lugnande.

Och så håller vi tummarna och knyter tårna för MsGarbo, förstås!