Man lever så länge man lär

Kulturar på solokvisten

Idag var det tänkt att vi skulle ha ännu en sådan där liten dag med kultur som tema. Och vi, det är jag och en mindre grupp kamrater. Eftersom det här var inplanerat sedan länge kunde jag sålunda inte hänga med Daniel på Arlanda Test Track och sucka beundrande åt hans framsteg i framförandet av den nya motorcykeln.

Hur som helst fick jag igår kväll, på direkt fråga, negativt besked av den ena av de två tilltänkta deltagarna. För detta har jag full förståelse då jag själv emellanåt har ett stort behov av att ta vara på den egentid som bjuds. Inga problem annars heller, för vi var ju ändå två kvar som hade bestämt både tid och plats för möte. En dryg halvtimme innan mötet insåg jag att jag skulle bli sen och sms:ade sålunda min mötande kamrat. Det visade sig att JK faktiskt inte kunde komma. Alls. Ibland blir det inte alls så som man tänkt sig och det är bara att gilla läget. Så… vad göra?

Frestelsen var stor att bli kvar här hemma. Den ursprungliga anledningen till att ta sig iväg var ju att jag skulle lämna tillbaka boken jag lånat på biblioteket och läst ut med mindre än en timmes marginal, men eftersom jag upptäckt att sista datum för återlämning var redan igår hade jag ju tvingats förlänga lånet så det skälet var inte längre giltigt. I alla fall var det långt ifrån så akut som det tett sig tidigare i veckan.

Det som fick avgöra saken var att jag faktiskt behövde komma iväg hemifrån, och ut, åtminstone en sväng. Få luft. Och hade jag nu ändå gjort mig i ordning för att åka och packat om från ryggsäck till nya handväskan var det väl lika bra att följa planen. Att genomföra den på egen hand var nog faktiskt ingen dum idé alls. Då kunde jag göra precis vad jag hade lust med, precis hur länge jag ville. Och skulle inte ens behöva prata med någon mer än baristan på utvalt Espresso House.

Jag kollade noga att det fanns en ledig sittplats innan jag beställde mitt kaffe och slog mig ned för att nyfiket börja läsa i min första bibliotekslånade e-bok, Cirkeln.

Inledningen på boken kändes knepig. Hackig. Framförallt språkligt, men också för att man hoppar från person till person utan att jag som läsare förstår hur de hänger ihop. Det där med språket kan förstås ha något att göra med att det var länge sedan jag läste en bok på svenska. Detta åsido, kommen lite drygt 10% in i boken finner jag mig indragen i handlingen och tycker rentav att det känns svårt att sluta läsa när kaffet tagit slut och det är dags att gå vidare till biblioteket. Det bådar gott!

Bibliotek Plattan återlämnade jag ”The Atrocity Archives”, av Charles Stross, och bestämde mig för att botanisera bland hyllorna även om jag redan lånat upp hela min kvot av böcker – jag vill inte låna mer än en bok åt gången, för att säkert hinna läsa färdigt innan lånetiden är slut. Och, förresten, skulle jag läsa fortare än planerat har jag en hel bunt böcker uppköade för framtida läsning. Egna böcker. Sådana jag redan har, alltså. Utöver ett antal fysiska böcker om Anita Blake, en Sookie Stackhouse och två Terry Pratchett, har jag (på Kindle) fortsättningarna på Rachel Morgan/The Hollows och Rivers of London. ”Practical Demonkeeping” av Christopher Moore. Och ”The Hobbit”, som inte behöver någon presentation. Puh.

Dessutom hittade jag på biblioteket en bunt böcker/författare som verkade intressanta och som jag åtminstone ska kolla närmare på över nätet:

Känner du till någon av ovanstående? Berätta! Jag vill veta mer.

Kommentarer till: "Kulturar på solokvisten" (3)

  1. Jag vill minnas att jag hade lite samma problem med början av Cirkeln, om man vänjer sig eller det faktiskt flyter bättre framåt vet jag inte heller.

    Många bra böcker och titlar där!
    Naomi Novik har jag läst en del av, Black Powder War är välan nummer fyra eller så i Temeraire-serien? Jag gillar skarpt blandningen av Napoleon-tid och drakar!
    Justina Robson står hemma i hyllan, har än så länge bara läst just Keeping it Real och jag älskade den. Störtcool.
    Octavia Butler har jag sneglat på länge men inte kommit till än. Ska vi se om vi kan synka ihop något slags läsning och upptäcka henne tillsammans? Eller blir det kanske krångligt i överkant.

    • @Hanna: Naomi Novak, Justina Robson – noterar! För mig känns dessa i omvänd ordning mest intressant – jag är ju liksom mer metalfreak än historienörd. ;)

      Angående Butler tycker jag gott att vi kan försöka synka ihop någon läsning. Vill minnas att du pratade om vampyrer, så kanske Fledgling vore något att börja med? Även om nu det blev hennes sista (enligt wikipedia-sidan). Ja, du såg tipsen från SusSterner på Twitter, antar jag. Tricket är förstås att hitta rätt tidpunkt, när vi båda har läsutrymme. Antar att du har fullt upp åtminstone fram till Kontrast. Och kanske lite därefter också, om du hittar något nytt i samma veva. Därefter är det inte långt till november, då jag förmodar att du tänker skriva snarare än läsa. Så… andra halvan av oktober? :)

  2. […] Förra söndagen, under avnjutande av såväl ensamhet som kaffe på Espresso House i Sergelgången, började jag nyfiket snegla i den. Spontana kommentarer: Inledningen på boken kändes knepig. Hackig. Framförallt språkligt, men också för att man hoppar från person till person utan att jag som läsare förstår hur de hänger ihop. Det där med språket kan förstås ha något att göra med att det var länge sedan jag läste en bok på svenska. Detta åsido, kommen lite drygt 10% in i boken finner jag mig indragen i handlingen och tycker rentav att det känns svårt att sluta läsa när kaffet tagit slut och det är dags att gå vidare till biblioteket. Det bådar gott! […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: