Man lever så länge man lär

iPad:en har landat

Ja, i morse handlade det så klart främst om att försöka lokalisera min uppenbarligen någonstans levererade iPad. Det är ju så att jag jobbar som konsult, sitter ute hos kund, och är bara så där halvt synlig i kundens register. Vilket innebär att om någon hos kunden vill nå mig så finns det inget telefonnummer registrerat och jag har två olika mailadresser. En som går till min arbetsgivares mailsystem och en som går till kundens dito. Så visst, det går att få ta i mig, om man anstränger sig, men det törs jag inte lita på att folk gör. Särskilt om de oförhappandes fått ett iPad-paket i händerna.

Prio ett var alltså att hitta paketet och jag började i receptionen för det hus jag sitter i. På den adress jag angivit. Stängt, igenbommat. Nå, det här är ingen centralbyggnad så jag går till den större receptionen i nästa hus. Det är för övrigt i det huset jag står ”folkbokförd” – mitt namn är i kundens register kopplat dit. Där möts jag av en mycket trevlig och oerhört hjälpsam kvinna, som varit med om sådant här förr. Hon berättar att alla paket levereras till godsmottagningen, som ligger ett antal kvarter härifrån, eftersom receptionerna här inte tar emot försändelser. Och ska hon ringa godsmottagningen för min räkning och fråga efter paketet? Det får hon så klart gärna göra.

Det tar en stund innan någon i andra änden lyfter luren och sedan ställer hon frågan och så tar det tid igen och därefter låter det som om man inte fått in mitt paket. Jag ger ytterligare ett par detaljer, bl.a. namnet på den som signerat mottagandet och till slut får vi faktiskt veta att jodå, min försändelse ligger där och javisst, det går bra att jag kommer och hämtar. Så jag tackar med stor värme och lättnad för receptionisthjälpen och ger mig ut på vandring.

Godsmottagningen ligger längre bort än jag tänkt mig, även om jag inte har några som helst problem att hitta dit. Kvarter är luriga på det sättet – de är på något sätt alltid längre än den mentala bild man har av dem. Ett kvarter låter lite. Två kvarter låter inte heller så farligt. Det här var fler än så. Fyra, fem kanske? Isande kallt är det ute, men jag blir varm av tempot. Jag har ju bråttom att få lägga vantarna på min iPad! Så att jag sedan kan jobba med fullt fokus. Hur det än är är det svårt att koncentrera sig på arbete när man har huvudet fullt av möjligen fåfänga farhågor.

Jag kommer in på en bakgård, där det står några budbilar och lastar av. Dold bakom en av dem hittar jag en dörr, ringer på klockan och får grönt ljus. Stiger in och tittar mig förvirrat omkring med igenimmade glasögon. En snubbe bakom en glasruta viftar mig vidare in i själva lagerlokalerna. Många hyllor finns det. Där tas jag emot av en trevlig prick som när jag beskriver läget och hänvisar till telefonsamtalet vet precis vad jag är ute efter. Han hämtar mina paket, för det är tydligen tre kollin det handlar om. Små, men dock. Jag får kvittera leveransen genom att skriva min signatur på någon cool liten elektronisk grunka och så är det klart. Ut går jag med en nästan onödigt stor kartong under armen.

På vägen tillbaka funderar jag på att gå förbi och köpa lite halvfint kaffe för att fira, men inser att jag har händerna precis lagom fulla som det är och sålunda nöjer jag mig med att stanna till vid en busshållplats, ta en liten bild med nallefånen och twittra ut min triumf till cybervärlden. Alltmedan glasögonens imma fortsatt skymmer sikten. Varm.

Och så var det med den saken. Ingen större skada skedd, alltså, trots mina tidigare frustrerat upprörda utrop – det är mest jag som våndats och tänkt katastroftankar helt i onödan. Fast inte rådde någon vidare samordning mellan Apple och budfirman – avdelningen ”så förvirrar man sina kunder”, tänker jag. Resten av dagen har jag jobbat och tänker öppna kartongen först därhemma. Vilket blir vilken timme som helst nu, eftersom det är dags att gå för dagen.

Kommentarer till: "iPad:en har landat" (2)

  1. Vilken tur att den äntligen hittade fram till dig! Eller snarare, att du hittade fram till den. :P Ibland är det bra krångligt när paket ska levereras.

  2. @Lania: Ja, man kan tycka att en adress och ett telefonnummer borde räcka.

    Det har blivit klart för mig, i samtal med andra människor, att det är bra mycket svårare och krångligare än man någon skulle kunna föreställa sig att få fram en leverans. Fast det verkar vara väldigt stora skillnader mellan firmorna/företagen också, i och för sig. Posten ftw! :)

    Jag har pustat ut nu och ägnar mig åt att bli kompis med den för att, för att vara liten, rätt stora och tunga plattan. Det känns som om det kommer att gå vägen, faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: