Man lever så länge man lär

Arkiv för kategorin ‘resor’

Non-daily shoot 2012 v29

Veckans uppgift: smaskigt matfoto.

Show us some food you eat today, using DOF, perspective, or other tricks you’ve learned so far to make everyone hungry!

Den här veckan har ironiskt nog varit den sämsta under semestern vad gäller just matfoto. Vi har varit mer på resande fot än vi ätit fantastiska måltider, så det fanns inte alltför många bilder att välja på. I och med att vi rest så mycket har jag heller inte använt systemkameran särskilt ofta, vilket i sin tur innebär att bilden jag valt för denna uppgift faktiskt är tagen med mobilkameran. Det vi ser på bilden är en kula kastanjeglass, tillverkad såväl som inhandlad på Kakboden i Höganäs. God glass!

Den främsta anledningen till att jag valde den här bilden är ljuset. Jag verkar vara inne i en ljusfixering. Kan inte sätta fingret på vad det är jag fastnar för, men jag får ungefär samma kärlekskänsla för ljuset i de tre senaste veckornas projektbilder.

Ice cream

Jag har ägnat en del av kvällen åt att importera mina foton från resan till den vanliga Lightroom-databasen och därefter synka alla keywords. Detta gick bra, men sedan upptäckte jag att Lightroom inte fattar att de importerade bilderna är desamma som bilderna på kamerans minneskort. När jag importerar nyare bilder visar den även de äldre bilderna (som importerats via den temporära Lightroom-databasen) som nya, så det gäller att se upp för att inte få dubletter. Nåja, detta är ett övergående problem och kan dessutom enkelt lösas genom att helt enkelt tömma minneskortet.

Värre är det med publiceringen till Flickr. Publicering av nya bilder funkar bra, men det går inte att ompublicera några tidigare publicerade bilder. Felmeddelande:

Can’t update this collection.

An internal error has occurred: Error Domain=NSXMLParserErrorDomain Code=4 ”Line 1: Document is empty ” UserInfo=0x123456789 {NSLocalizedDescription=Line 1: Document is empty
}

Workaround i mitt fall (d.v.s när det bara handlar om att jag glömt fylla i metadata på min nyss uppladdade bild) är att helt enkelt ta bort bilden och publicera den på nytt. Ingen skada skedd här då den ju varken länkats eller fått kommentarer att bevara. I andra mer normala fall vete katten hur man ska göra. Vad jag förstår efter googling är det relaterat till en förändring i Flickr:s autentisering. Det påstods i någon tråd att problemet bara uppstod i LR 4.1 RC-versioner och skulle vara fixat i den riktiga 4.1, men så blev uppenbarligen inte fallet – jag kör ju den riktiga 4.1 och drabbas ändå av problemet. Frågan är om det kommer att lösas eller om det bara är att kapitulera, skapa en ny Flickr-publiceringstjänst för nya bilder (vilket enligt uppgift är vad som krävs för att även ompubliceringen ska funka) och hoppas att man klarar sig utan att publicera om de gamla bilderna. Det känns inte precis som en klockren lösning.

I övrigt är det skönt att vara hemma igen. Och sova i sin egen säng. Nu gäller att få gjort några av de saker som behöver göras här hemma. Sådant som inte blir gjort i vardagen. Och så ska jag se till att komma iväg på någon liten utflykt också. Det är ju bara en vecka kvar att spela på innan det är dags att återvända till vardagen och det där som kallas avlönat arbete. Återstår att se om det blir på egen hand eller om jag får sällskap av något slag. Ska jag vara ärlig blir jag ofta besviken när jag gör mig beroende av andra. T.ex räknar med att något vi pratat om kommer att bli av och därför någonstans väntar in någon som aldrig kommer. Lite så blev det med några av dem jag trott och hoppats att vi skulle kunna träffa under vår rundresa på landets västra kant. Några fick vi träffa medan andra bara försvann ut i tystnaden. Jag vet inte om det är bättre att sluta fråga, sluta hoppas eller bara sluta bry sig.

Först på veckans att göra-lista: skaffa material för att virka ett Kindle-fodral!

Non-daily shoot 2012 v28

Veckans uppgift: stor bländare – skärpedjup och bokeh.

Break out a bigger camera if you can and use a wide aperture to work with DOF and bokeh!

Ja, någon större kamera än min 5D Mark II har jag inte, så det var naturligtvis den som fick stå till tjänst. Jag tar fler bilder med mobilkameran, men dock inte bättre.

Under veckan tog jag faktiskt någon handfull bilder just med den här uppgiften i åtanke, men det var ingen av dem som blev riktigt bra – jag tog mig inte den tid som skulle ha krävts. Den bild jag till slut valde hade förutom ett skönt ljusinfall (jag har visst snöat in på det helt och hållet) också ett tydligt skärpedjup samt, om man tittar riktigt noga på bakgrunden, några små ynkliga bokeh-prickar i paraplystället.

Depth of field

Semestern förlöper fortfarande utmärkt. Vi har lämnat Bohuslän bakom oss och sovit ett par nätter i Göteborg samt lika många här i Skåne. Denna natt vilar vi i Lund, som jag upplever som lika mysig som förra gången vi var här. Det är ett snäpp roligare att komma hit för andra andra gången då vi nu kan orientera oss ganska obehindrat i själva stadskärnan. Hotellet är sig likt och man kan bara trivas.

Planerna framledes är att stanna här ytterligare en natt och därefter så sakteliga jobba oss hemöver. Vi har inte bestämt exakt när och hur och vilka vägar vi ska färdas, men om inte förr så tänkte vi se till att vara hemma senast på lördag då det vankas roligheter. Tills dess puttrar vi på i lagom semestertempo och mår gott.

Jag kikade lite på denna veckas fotouppgift (”Show us some food you eat today, using DOF, perspective, or other tricks you’ve learned so far to make everyone hungry!”) och blev full i skratt eftersom just matfoto varit så vanligt förekommande under denna semesterresa och jag tror knappast att det kommer att ändra sig. Det låter som en match made in heaven men det kan förstås ändå skita sig. Vi får se!

Detta inlägg blev för övrigt försenat p.g.a. dels allmän dagvillhet (brist på planering och därmed följande alltför stor trötthet på söndag kväll), dels problem med Flickr. Jag använder sambons dator och läser in bilderna i Lightroom samt laddar upp veckans utvalda till Flickr, men sedan funkar plötsligt inte Actions- eller Share-menyerna på Flickr-sidan så jag kan inte lägga in fotot i vare sig rätt set eller rätt grupp. Eller få URL:en. Funkar ej i Chrome eller i Safari. Däremot visar det sig nu att det funkar utmärkt i Safari på iPad:en. Knöligt sätt att jobba, men hey… funkar! Det är dock inte utan att sådant här onödigt strul och krångel får en att längta hem ännu lite mer – det känns att det börjar bli dags att styra motorcykeln norrut igen.

Non-daily shoot 2012 v27

Veckans uppgift: helgljus.

Lots of lights are already up for the holiday season. Festive and bright! Make a photo.

Eftersom uppgifterna togs fram en helt annan årstid syftade nog originalet mest troligt på juletid och blir alltså rätt konstig. Jag väljer i stället att tolka holiday som semester och sålunda innebär uppgiften att jag ska illustrera någon form av ljus.

Alternativet till detta foto hade varit något med allmänt dags- eller kvällsljus, men den enda anständiga bilden (en pittoreskt plottrig bit av Fjällbacka) kändes inte alls som om den hade med ljus att göra. Och alltså blev det en bild på ett av de dukade borden på Tanums Gestgifveri, där vi i lördags intog en delikat trerätters måltid.

Holiday lights

Så här långt går semestern utmärkt. Vi tog oss över till landets västra sida utan större bekymmer (om man bortser från en trasig mobiltelefon) och har hyrt en liten muskelsvag bil för att slippa kränga på oss hela motorcykelmunderingen så snart vi önskar oss bortanför gården här hemma. Med den har vi åkt runt lite till några av de större och mindre samhällena i den här delen av landet. Dingle, Hamburgsund, Fjällbacka, Grebbestad, Tanumshede… Jag har hittills smakat tre olika sorters fisk- och skaldjursgryta, varav en majoritet dessvärre innehöll paprika. Måste verkligen lära mig att kolla innan jag beställer så att jag kan undvika eländet!

Eftersom vi kom hem sent igår, d.v.s. jag var alldeles för trött för krångel, och 3G-nätet här är nästan icke-existerande lyckades jag inte skriva/publicera detta inlägg i natt, men nu verkar det funka bättre. Förra veckans fotouppgift avklarad. Tada!

Ytterligare en vecka liv

2011-10-26 06.52.13.jpg

En vecka senare (relativt föregående inlägg) är jag hemma och tycker mig ha tid. Eller rättare sagt: jag behöver i alla fall inte ta något tidigt tåg i morgon bitti. Skönt!

Däremot vill jag hemskt gärna gå och träna (folk som känner mig tror väl knappast sina öron). P.g.a. först en annalkande förkylning och sedan det här nya uppdraget har jag inte tränat alls på mer än tre veckor. Jag hade kunnat träna i exilen om jag verkligen velat (det finns någon sorts gym på kontoret såväl som på hotellet där jag bor), men jag hade varken lust att släpa med träningskläder eller ork att ens tänka tanken. Bristen på träning behöver åtgärdas och nu känner jag mig ju både pigg och frisk nog att göra det. Om jag bara kan hitta träningskläderna och -kortet… Lägger dock in en brasklapp – vet ju inte hur jag kommer att må i morgon. Förra lördagen var jag helt, fullt, totalt och fullkomligt dödstrött och gick inte ens ur huset.

Den här veckan har varit smått hektisk även om jag faktiskt känner mig mindre slutkörd än veckan innan. Kanske handlar det om att jag börjar känna mig mer hemma i den främmande staden, på det nya kontoret och med de nya kollegorna. Och med jobbet som sådant. Jag är nästan lite stolt över att mina frågor ledde till sammankallandet av ett möte där vi i teamet ska räta ut frågetecken. Det känns i alla fall som att det händer något. Det leder framåt, och framåt är en bra riktning.

2011-10-25 21.06.29.jpg
Ytterligare några kassa mobilbilder från konserten finns på Flickr.

Ett avbrott mitt i veckan och dubbla tågresor blev det eftersom vi hade en konsert att gå på i Stockholm i tisdags kväll. Jean Michel Jarre framträdde på Hovet – som vanligt en upplevelse även om jag och konserter idag tyvärr inte är helt kompatibla. Mina öron har nämligen åsikter om höga ljudnivåer. Efter Stonefunkers på Fasching i slutet av april 2010 började de sporadiskt presentera påfrestande pipljud, sådana som ingen annan hör. Tinnitus, typ. Ljudvolymen på den konserten var sjukt hög och jag hade dumt nog inga öronproppar med mig – av någon anledning hade jag aldrig en tanke på att det skulle kunna behövas. Hade jag då vetat det jag vet idag hade jag varit jävligt noga med att plugga igen öronen. Med tinnitus i tankarna var jag därför den här gången noga med öronskydden och förlorade därigenom en del av den musikaliska upplevelsen. Det blev nästan mer ljus än ljud, kan man säga, och visst är ljusshowen härlig, men känslan blir allt lite tam. Frågan är om det inte vore värt det att skaffa riktiga öronproppar, som är särskilt lämpade för just musik.

En tillbakablick (ack så viktigt med reflektion!) påminner mig om mellanhavandena med tågtrafiken (jag låter medvetet bli att skriva företagsnamnet då jag inte vill ha någon dialog utan bara dokumenterar för egna behov). Jag har inte heller denna vecka, trots tre olika bokningstillfällen, lyckats betala tågbiljetterna med firmakortet och har heller inte fått någon respons på min felanmälan beträffande det problemet.

Däremot har jag fått beslut om ersättning för förseningen, då jag fick åka buss från Bålsta min första dag på det nya uppdraget. Eller rättare sagt, ett nytt beslut som går tvärtemot det första. Jag skickade nämligen in en begäran om ersättning i samband med att det hände, men fick ganska snart ett avslag utan någon egentlig motivering. Svaret räknade upp en hel bunt kriterier och tänkbara anledningar till att ersättning skulle eller inte skulle betalas ut, men det stod inget om varför just mitt fall inte ansågs vara berättigat. Eftersom jag emellanåt är lite tjurig, och nyfiken på hur folk tänker, mailade jag tillbaka och bad om att åtminstone få en motivering till avslaget. Som svar på detta kom ett mail där man bad om ursäkt och förklarade att automatiken fallerat, men att man vid manuell granskning (som resultat av min fråga, antar jag) mycket riktigt sett att tåget inte alls var framme i tid och varsågod, här får du ett värdebevisnummer att använda som betalning vid framtida bokningar. Det lönar sig uppenbarligen att fråga, eller tror någon de hade upptäckt felet ändå? Vi kan i alla fall konstatera att det varje gång tagit ungefär en vecka att få respons.

Bortsett från den första dagen har jag inte haft några problem med mina tåg. Ännu.

2011-10-28 18.09.42.jpg Som avslutning på veckan tog jag tunnelbanan från kontoret i Kista inåt stan för att åka hem via Västermalmsgallerian. Jag menar, Espresso House.

För en gångs skull hade de alla tre varianter av chokladbollarna i den aktuella kampanjen (en för 15kr, tre för 40kr). För första gången, efter minst tre olika EH-besök, fick jag alltså se de berömda och uppenbarligen populära polkabollarna.

Lustigt nog kände jag inget sug efter att provsmaka, trots att jag till och med var hungrig. Jag ville verkligen inte ha raffinerat socker!

Tack, kroppen – du är bra.

Friktionsfri färd

Idag var det inga problem att resa – tåget avgick och ankom precis som det skulle.

Den här gången valde jag sms-biljett eftersom jag hört av en kollega att det fungerar med reseräkningarna bara man ser till att få ett kvitto via mail, så vi får väl hoppas att det går bättre nu än i början av maj när jag reste hit den allra första gången.

På tåget träffade jag en kollega och vi delade taxi ut till kontoret, men eftersom hon hade förbokat fick jag ändå betala enligt taxameter. Fast jag tror jag fick fast pris. Det blir ganska konstigt med tanke på att bilen bör ha varit förbetald, men det hade ju varit idiotiskt att åka i en helt separat bil. Nåja, föraren blev säkert nöjd…

Noterar främst för eget bruk: den här gången gick det inte att betala tågbiljetterna med firmakortet, men däremot med mitt privata – förra gången fick jag ju göra en direktbetalning via nätbanken. När det strular så här måste jag hålla noga reda på vad jag betalar på vilket sätt, för annars riskerar jag att vänta på firmakortsposter som aldrig kommer och därmed ligga ute med en massa pengar helt i onödan.

Det har regnat från morgon till kväll idag så det var inte läge för någon promenad in till stan efter jobbet (fast jag är inte helt säker på att jag hade gått ändå, med tanke på packningen). I stället delade jag taxi med ett par danska kollegor som bor på mitt hotell och lämnade kontoret samtidigt som jag. Jag tackade nej till att hänga med ut och äta middag, för att i stället beställa upp mat från hotellrestaurangen, men ska nog försöka vara lite sällskaplig framöver. Kanske kan det göra tillvaron här roligare samt vara till nytta i själva arbetet då dessa är mottagare av det jag ska producera.

Det verkar funka att använda samma trådlösa uppkopplingskod på både datorn och telefonen. Med iPad:en har jag inte provat, men tycker att det borde funka lika bra.

En sak är säker: ikväll blir ingen uppesittarkväll.

Försenad första gången

Inte trodde väl jag att jag skulle få prova på sådana problem i tågtrafiken som man läser om med jämma mellanrum i såväl sociala medier som i tidningarna, men se det fick jag. Och det redan första gången jag reste i och till mitt nya uppdrag.

Igår, vid åttatiden på morgonen, satte jag mig på tåget från Stockholm mot Örebro. Vi hann så långt som till Bålsta innan man kl 8:40 meddelade att tåget skulle stanna och vänta p.g.a en rasande brand i eller på spåret någonstans i Enköpingstrakten.

Tiden gick och gick och vi fick veta att man inget visste och så småningom att ersättningsbussar var beställda, men att man ännu inte visste när de skulle gå.

2011-10-12 09.55.44.jpg

Vid 9:40 meddelades att bussarna mot Västerås och Enköping skulle åka från busstationen kl. 10:15 och det gick bra att sitta kvar på tåget för att slippa stå ute och frysa. Jag gick dock iväg ganska snart och hittade en flock medpassagerare som irrade fram och tillbaka på busstationen. En buss som precis släppt av en massa folk ville först inte kännas vid någon körning till Västerås, men fick sedan tydligen andra besked och lät oss stiga på. Bussen var nästan full när den rullade iväg, 5-10 minuter före tidigare meddelad avgångstid. Jag tror att det stod ytterligare en buss bakom oss, så att ingen behövde bli akterseglad p.g.a klockslaget.

Cirka 10:50 anländer vi till Västerås, släpps av bussen vid stationshuset och blir vederbörligen hänvisade lite kors och tvärs av en utsänd personal i gul väst innan det till slut bestäms att bussen som står inne ska ta oss till Örebro. När bussen kl 11:15 lämnar stationen är jag inte helt säker på att det faktiskt är rätt buss, på väg till rätt ställe, men frågar Google Maps när vi väl kommit ut på stora vägen och jodå, vi är på väg västerut längs E18 från Västerås, så det måste vara rätt.

Sedan stannar bussen vid stationerna Köping (vid 11:45), Arboga, Örebro S och slutligen Örebro C ca 13:20. Ordinarie ankomsttid är 9:56. Det funkade på det hela rätt bra, även om vi fick motstridiga besked i Västerås och jag gott tycker att man kunde ha informerat mer redan på tåget. Någon form av aning om vad som skulle hända tänker jag mig att tågpersonalen borde ha och man borde inte förutsätta att passagerna har någon som helst koll på rutiner och praxis vid problem.

2011-10-13 15.31.16.jpg

Främst har mitt arbete hittills gått ut på att få ordning på det praktiska. Normal inloggning hade jag som tur var sedan föregående uppdrag, men behövde även passerkort, access till projektets dokumentsystem samt lösenord för att ansluta till det trådlösa nätet. Och en alldeles egen PC. En virtuell sådan. Mycket bra lösning eftersom den varken tar plats eller är tung att släpa och funkar precis lika bra vare sig jag befinner mig i Stockholm, Örebro eller på annan plats med internetaccess. Det som saknas är kroppslig tillgång efter kl 19 samt möjlighet att tidrapportera.

Hemresan i afton gick utan problem. Och månen, den var stor och rund.

Namibia: 25-28 nov, Windhoek/hemkomst

Det här är det sista av mina inlägg om Namibia-resan – jag slår ihop de sista träliga dygnen till ett enda inlägg.

På morgonen den 25 november steg vi som vanligt upp tidigt för att packa, äta frukost och ge oss ut på vägarna igen. Fotona är tagna strax före gryningen, kl 05:40, och nej, månen blev inte lila förrän jag drog i spakarna här hemma.

IMG_0384.jpg

IMG_0383.jpg

Nu hade vi sovit vår sista natt i tält och det enda som egentligen återstod av resan var en sista dag i bil för att komma åter till Windhoek, där vi skulle sova ännu en natt och därefter inleda den långa resan hem. Windhoek, Johannesburg, London och Arlanda. Det verkar till att börja med bara som en enda lång och tråkig transportsträcka. Föga anade vi då hur mycket längre än planerat den här transportsträckan skulle komma att bli, i tid räknat, men vi kommer dit.

Först anlände vi till Windhoek och det visade sig att vi skulle bo på samma ställe som förra gången. Pension Uhland. Vi fick rum en trappa upp, med luftkonditionering, gemensam terrass och utsikt över det anspråkslösa poolområdet. Hotellet lämnade även över den sedan förra besöket kvarglömda whiskyflaskan till dess rätta ägare.

Efter lunchen, som tillhandahölls av våra guider och intogs på uteplats i partiell skugga, träffade vi kvinnan som skulle leverera våra förbeställda turnétröjor – t-shirts med tryck i eget vald kombination av färdiga motiv. Det visade sig föreligga en hel bunt fel, främst på färgfronten. Min tröja var mest fel av alla – i både storlek och färg. Kvinnan sade att hon skulle se vad hon kunde göra och annars skulle jag få den till reducerat pris. Vad jag nu ska med en t-shirt som inte passar…

Middag åt vi på ett schysst stekhus och jag minns att det var cool miljö och att vi fick smaka krokodilkött, som ingick i några av mixtallrikarna. Som vanligt var maten god och efteråt tog vi adjö av Shepherd, som skulle åka hem till sitt.

Nästa morgon åt vi frukost på hotellet, delvis tillsammans med Farayi som gav oss varsin gigantisk sedel från Zimbabwe som minne av honom och resan. 50 miljarder står det på sedeln. En gigantisk summa som dock är föga mer än text på papper. Som pengar är den värdelös. Och jag minns inte var min är, men 20 namibiska dollar har jag i plånboken.

Vi checkade ut, dumpade väskorna i ställets bagagerum och väntade i skuggan vid utebaren och poolen på att det skulle bli dags att åka. Lunch intogs i form av hamburgertallrik strax efter tolv, några kvarter bort på en helt okej restaurang. Det kändes lite absurt att man sprutade vatten i form av en fin dimma över gästerna, men det svalkade skönt.

IMG_0398.jpg

Vid tvåtiden kom chauffören som skulle köra oss till flygplatsen, men han fick vänta lite eftersom våra turnétröjor då ännu inte anlänt. Bara minuter senare dök dock kvinnan upp och vi betalade och tog emot våra korrigerade tröjor. Min var lika fel som förut, men det var ju inte mycket att göra åt det. Jag fick utlovad rabatt, vilket förstås var en klen tröst.

Landskapet innehöll åter igen en massa växtlighet. Och sedan började det regna. Vadå torrt land!?

IMG_0409.jpg

Jag minns inte mycket av vad som utspelade sig på flygplatsen, mer än att det var lång och långsam kö till incheckningen och att vi funderade på om vi kanske skulle ha gjort som en del andra och låtit plasta in väskorna – med tanke på att det nu regnade rätt duktigt och väskorna skulle åka utomhus till flygplanet för ilastning.

Nästa foto är taget vid halv sjutiden på kvällen, då vi serverades mat på flyget till Johannesburg. Jag fick den absolut sista flaskan Seidelberg rosé, som smakade riktigt bra. Vi var försenade från Windhoek och hade förmodligen haft problem att hinna med anslutningen till London – om det nu varit så att flyget gått enligt tidtabell. Det gjorde det inte. Flyget skulle ha gått 20:50, men på displayerna stod det 07:30+. Mycket strul och krångel och besvär och irritation över en total brist på information blev det innan vi till slut fick övernatta i rätt lyxiga och fönsterlösa rum på transithotellet.

IMG_0442.jpg

27 nov 2010 15:00

På hemväg. Sena till Johannesburg, vilket spelade noll roll eftersom vårt flyg försenats till 07:30 näsa dag. Det skulle ha gått 20:50. Vi fick typ ingen info men rum på transithotellet. Lyxigt men inget att äta eller dricka. Noll info. Vid 10? fick vi gå ombord & satt där i ett par timmar. Man bytte crew två gånger. Nya ursäkter hela tiden. Katastrof. 13:37 (ca) taxade vi äntligen ut & kom iväg.

IMG_0461.jpg

23:50 Vi landar inom en halvtimme. Det är -1°C i London. Snö, till och från. QTF?!

Väl framme i London var klockan omkring midnatt och flygpatsen var i princip stängd. Vi missade SAA-representanten vid bagagebandet men hade turen att lyckas haffa henne på väg därifrån en stund senare. Hon tog våra pass med sig tillbaka in i ankomsthallen och ordnade både hotellrum och transferbussbiljetter åt oss. Den andra natten efter vår avfärd från Windhoek skulle alltså också tillbringas på flygplatshotell. Man börjar vara rätt luttrad vid det här laget. Och less.

02:30. Rum 4816 på Park Inn. Rummet är inte städat efter föregående gäster. Jippi. Daniel har ringt – de skickar ngn.

03:10 I säng. I rum 3807. Med plats för 3 – en queen size och en enkelsäng. Vi måste åka till terminal 5 vid 8-tiden, så väckning 06:30 för frukost etc. Tidsangivelserna i namibisk tid, d.v.s klockan här är ”bara” 01:10. Vi måste vara på Heathrow 8:45, flyget går 10:45. Jag har hopp.

20101128 (?) Söndag 8:20 (NAM). Vaknar spontant 7:30 (NAM), en dryg timme innan jag måste. Saknar Afrikas morgonsymfoni.

8:30 Vi är klara & går till frukost.

12:40 (NAM) Även Stockholmsflyget är försenat, p.g.a. sent inkommande flyg. Ny avg.tid 11:10 (urspr. 10:45). Vi sitter lugnt & väntar vid A7. Mats hotar spränga en säkring i huvudet.

Vi kommer snart iväg och själva flygresan går mig tämligen obemärkt förbi. Vi landar på Arlanda och hämtar ut bagaget utan några större problem. Ned för att åka Arlanda Express in till city och tåget vi tänkt åka med in till stan blir inställt. Varför blir man fortfarande förvånad? Nåja, till slut var vi ändå hemma, ett drygt dygn senare än planerat. Pust!

Så här i det sista inlägget vore det bra att försöka sig på en summering eller allmänna intryck av resan, men vad ska jag skriva? Resan var mycket mindre jobbig, besvärligt och strapatsrik än jag förväntat mig. Eller oroat mig för, kanske jag hellre skulle säga – jag är nu en gång sådan att jag målar upp en mörk bild av okända saker som ligger framför mig. Det är som om jag behöver föreställa mig och rusta för det värsta som kan hända, för att vara förberedd ifall det faktiskt inträffar. Vilket det aldrig gör, men det känns tryggt att vara redo att tackla vadhelst elände som kommer i min väg.

Att kunna fotografera, framförallt, dessa exotiska djur som man tidigare bara sett på tv på så pass nära håll var förstås helt fantastiskt. Jag är väldigt nöjd över att jag tänkte framåt och såg till att köpa mig ett rejält telezoom, 70-300mm. Med bildstabilisering. Objektivet är inte överdrivet ljusstarkt, men funkar utmärkt i ett så soligt land. Det ger inte heller samma perfekt krispig skärpa i bilderna som Daniels 70-200, men är tillräckligt bra för behoven jag hade på Namibiaresan – att plåta vilda djur på respektfullt avstånd. Jag skulle vilja påstå att 300mm var alldeles lagom för det ändamålet.

Lustigt nog fotograferade jag under resan fortfarande i JPG, men växlade nästan direkt efter hemkomsten till RAW och känner det nu som om jag aldrig gjort annat. Chansen att jag skulle gå tillbaka till JPG nu är obefintlig.

Det här med att bo i tält var också något jag var lite fundersam kring innan, men det visade sig inte alls vara något att bekymra sig för. Det var varken obekvämt eller otrevligt på minsta lilla vis – ja, om man undantar den allra första natten i tält då jag ju låg och blev ganska iskallt regnad på. Men annars var det bara skönt och man fick massor av frisk luft. Och eftersom vi hade tillgång till dusch och toa överallt så kändes det aldrig ens primitivt – det kändes i stället mer som någon sorts tämligen privilegierad lyxcamping. Inte mig emot alls. Bekvämlighet uppskattas alltid.

Eftersom jag är naturligt morgontrött trodde jag kanske att de extremt tidiga morgnarna skulle bli ett problem, men inte heller det var något som störde. Man steg upp, gjorde sig i ordning, åt frukost och sedan var man igång. Det gick att slumra i bilen, under färd, och på kvällarna var det inget problem om man kroknade och gick till sängs före tio heller.

Jag skulle gärna göra fler liknande resor (mer djur!) och rekommenderar alla som är det minst intresserade att åka. Åk förresten även om du inte är intresserad – jag menar, se hur det gick för mig! Efter den här resan har jag börjat kolla på naturprogram och tänker att det kanske vore spännande att åka någonstans där det t.ex finns tigrar att beskåda.

Missa heller inte Daniels alla blogginlägg om samma resa – han bjuder på lite andra vinklar, aspekter och foton än jag.

Fler bilder till inlägget:
Pure Namibia 2010-11-25 – Windhoek (2 foton)
Pure Namibia 2010-11-26 – Windhoek-Johannesburg (6 foton)
Pure Namibia 2010-11-27 – Johannesburg-London (3 foton)

Tidigare inlägg om resan:
Namibia: 24 nov, Hammerstein Lodge/Sossusvlei
Namibia: 23 nov, Hammerstein Lodge
Namibia: 22 nov, Swakopmund
Namibia: 21 nov, Swakopmund
Namibia: 20 nov, Spitzkoppe
Namibia: 19 nov, Palmwag
Namibia: 18 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 17 nov, Omarunga/Epupa Falls
Namibia: 16 nov, Eha Lodge/Ruacana Falls
Namibia: 15 nov, Namutoni/Etosha
Namibia: 14 nov, Okaukuejo/Etosha
Namibia: 13 nov, Okonjima/Africat
Namibia: 11-12 nov, Utresa/Windhoek
På tröskeln till Äventyret (mobilbloggat)

Mina publicerade foton från hela resan hittar du i samlingen ”Pure Namibia – November 2010” på Flickr.

Etikettmoln