Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘självstudier’

Det kliar i fingrarna

Ja, ibland gör det faktiskt det. Inte precis bokstavligt, men i alla fall bildligt talat. Till exempel när jag tagit in en massa ny[gammal] information och känner behov av att formulera egna reflektioner kring denna. Då flyttar jag över min privata dator till datorbordet, kopplar in externa bildskärmar och går till WordPress.

Fast i detta nu handlar det inte så mycket om tankar som dykt upp medan jag sugit åt mig tips och idéer kring mjukvaruarkitektur, utan om något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Och det är ju då skrivandet är mitt bästa verktyg, ity ordsmidet oftast skapar den struktur och ordning jag eftersträvar.

Jag misstänker att det här skrivandet har något att göra med semester och att jag börjar få lite ångest över den totala bristen på aktivitet, fast jag redan är inne på tredje veckan. Tänk att komma tillbaka till jobbet efter dryga fyra veckor och inse att en har gjort samma saker som alla andra veckor på året. Hugaligen!

En av föreläsningarna jag kikade på igår handlade om att bygga sin egen teknikradar, liknande den som ThoughtWorks släpper cirka två gånger per år. Och när jag mediterade lite över det insåg jag att jag egentligen redan har en sådan. Bara inte strukturerad på samma sätt som deras. Eller, i ärlighetens namn, inte så värst strukturerad alls. Det är en (eller flera, beroende på hur man räknar) Trello-tavla, med idéer och planer kring sådant jag vill lära mig mer om. Och då handlar det om mjukvaruutveckling – det är nog säkrast att påpeka detta för mig självklara; folk skulle ju faktiskt kunna tro att jag hade andra intressen.

(Nej, jag är aldrig ironisk eller sarkastisk. Alls. Jag lovar. Absolut inte. Aldrig! ;-)

Hur som helst handlar det här med teknikradarn om att kartlägga och skissa sin egen väg i den mjukvarutekniska djungeln och därmed både skapa en plan för framtiden, och visualisera vägen i backspegeln. Jag tror att det är ett jättebra sätt att se hur långt en har kommit och tydliggöra vart en vill fortsätta vidare.

Jag känner (vilket verkar vara något som händer med ojämna mellanrum) behov av att skapa mål och mening och ha en plan för att inte behöva tänka och det är väl där som idén om att återvända till den akademiska världen gör sig påmind. Att vara inskriven på, och följa, en universitetskurs innebär ju att hela tiden veta åt vilken nytta fritiden ska ägnas. Som sagt: inte behöva tänka utan bara göra.

Igår loggade jag, för första gången på säkert ett år, in på antagning.se för att titta efter distanskurser som är öppna för sen anmälan. Två av dem på kvartsfart lockade lite (Datorarkitektur I och Programmering i C), men jag kommer inte att skicka in någon anmälan. Det känns dumt att låsa upp sig, även om jag tror att åtminstone C-kursen skulle vara ganska lätt avklarad. Men för att programmera i C behöver jag ingen kurs – dels skrev jag själv en del C-program på 90-talet och dels har jag en sambo som länge jobbat med just att programmera i C. Det som skulle tala för en kurs är nog främst att det kan ge fokus och motivation – och sen dessutom ytterligare några små, trevliga högskolepoäng i samlingen.

Vad gäller datorarkitekturen verkar kursen rolig och är garanterat nyttig, men jag tror inte att jag har den motivation jag skulle behöva för att ta mig igenom den. Jag har dåligt samvete över att jag inte färdigställde cloud-kursen förra året, så med jämna mellanrum funderar jag på om det vore värt att plocka upp den igen eller om jag kan hitta ett sätt att lägga den bakom mig så att den slutar störa. Därför vill jag inte skriva in mig på fler kurser som kan öka min mentala börda.

Sedan ska man nog inte glömma att jag börjar på nytt uppdrag i september, vilket kommer att ställa en del nya krav på mig och mina mentala förmågor. Innan dess kommer jag nog också att ha rätt fullt upp med att avsluta det gamla uppdraget på bästa sätt – dels leverera värde och dels i någon mån lämna över. Vad det nu kan finnas som behöver lämnas över innan jag lämnar projektet. Jag har ju ingen unik kunskap om systemen vi jobbar med, är ingen nyckelperson inom något specifikt område. Jag är mer allmänt kunnig och erfaren i projektet, och det som just jag vet och kan är inget som är konkret och uppräkningsbart.

Det som känns tråkigt med att sluta är just det att mycket av det jag samlat på mig under dessa år går till spillo, d.v.s. inte kommer projektet till godo – jag hade verkligen haft en massa värde att bidra med om jag hade stannat kvar. Kunskap och erfarenhet, såväl som sedvanlig utvecklarkompetens. Men det är inget nytt, jag har ju bidragit med allt det där under mina fyra och ett halvt år och förr eller senare blir det nödvändigt att gå vidare. Inte minst för min egen skull, för min egen utveckling. Jag vill lära mig nya saker och jobba med mina egna kollegor!

Visst, det både går och känns tryggt och bra i uppdraget och vägen framåt är tydlig, och det hade varit väldigt lätt att stanna och fortsätta in över mållinjen (som jag i och för sig tror flyttar på sig, lite grann, hela tiden), men jag vill inte vara den som är sist kvar eller (som är alternativet) bli kvar för tid och evighet.

Men nog om uppdraget – jag hade ju tänkt att skriva om min fortbildning!

Jag är intresserad av många olika saker när det gäller mjukvaruutveckling, men har insett att jag måste hålla igen och fokusera för att det annars lätt blir vare sig hackat eller malet, d.v.s. inlärningen blir fragmenterad och ingenting blir färdigt. Jag har därför valt att prioritera områdena mikrotjänster, arkitektur och Kotlin.

Min fortbildning har så här långt huvudsakligen handlat om att titta på inspelade resp. interaktiva föreläsningar. Jag har uppskattat och haft bra utbyte av flera online-kurser med Sam Newman på ämnet mikrotjänster, respektive inspelade videokurser med Neal Ford och Mark Richards om arkitektur. Vad gäller Kotlin (programspråk) har det inte gått lika bra, men jag har i alla fall kikat på ett par kurser/föreläsningar och kodat lite på min vanliga applikation. Semesternöjen!

Jag undrar vad det ska bli härnäst?

Jag känner mig ganska nöjd med det här första steget kring mikrotjänster och mjukvaruarkitektur och tycker att jag fått den hyfsade överblick och förståelse för ämnena jag önskade när jag började. Hm, dock har jag ytterligare ca 10-20 timmars föreläsningar på min önskelista, så det kanske inte är slut riktigt ännu. Jag tror på upprepning, både för att jag har teflonminne och för att det är nyttigt att ta del av olika personers syn på ett och samma område. Mångfald berikar.

Med tanke på vad som komma skall skulle det möjligen vara bra att bekanta sig med React, vilket i och för sig stått med på listan även tidigare men nu placerat sig en bit högre upp – eftersom det tycks användas rätt flitigt på nästa uppdrag.

Efterhandskommentar:
Och det här inlägget blev, som så många andra tidigare, inte heller färdigskrivet när det begav sig, så jag publicerar det nu, senare, på dess ursprungliga datum. (Det är roligt att läsa inlägget med perspektivet från två månader framåt i tiden.)

Mattegrund lagd, ny termin påbörjad

Precis som efter förra tentan har jag varit väldigt trött sedan den i måndags. Ämnet denna gång var algebra och jag övernattade även nu på bra och lämpligt beläget hotell, dock utan sällskap. Det var riktigt skönt att sitta och äta ensam på mysig pub med mindre än en handfull gäster (inkl. mig själv), med ett glas riktigt gott lokalbryggt därtill: jag rekommenderades Cinder, en IPA från Tempel Brygghus, och blev inte besviken. Kanske läge att beställa hit några flaskor?

Laddar med Toast Skagen (på tallriken) och lokal Cinder (i glaset) inför morgondagens tenta. Same procedure as last time, men solokvist denna gång.

Själva tentan då.

Jag satt förhållandevis blickstilla i dryga fyra timmar (även om jag denna gång faktiskt kom ihåg att räta på mig och vrida på huvudet ibland för att förebygga det där otäcka bruset som uppstår i huvudet när jag efter intensivt fokus ställer mig upp så att blodet åter kan flöda fritt och som alltid får mig att tro att jag ska svimma) innan jag kände mig klar, sammanställde och lämnade in resultatet.

Känslan vid inlämmningen var betydligt behagligare än den stilla nästan-panik jag initialt upplevde, då ingen av uppgifterna verkade enkel och jag hade glömt allt om hur en sanningstabell ser ut, hur man löser en diofantisk ekvation eller identifierar nollställen för ett givet polynom-uttryck. För att inte tala om det här med induktionsbevis… dessa var inte lätta ens medan jag mindes metoden.

Lustigt, det där, hur något som först ter sig i princip omöjligt kan bli förståeligt, begripligt och överkomligt – utan att några som helst konkreta åtgärder vidtas. Jag antar att det beror på att stressen lägger sig så att hjärnan kan fungera. Och jösses, vilken skön känsla det är när man inte genast gett upp utan dragit många djupa andetag, behållit fattningen och så till slut blir rikligen belönad.

Jag gjorde en liten mental inventering av uppgifterna efteråt och konstaterade att jag med mycket stor sannolikhet skulle få godkänt, men att jag antagligen inte skulle nå det högsta betyget. Och det dröjde inte mer än 3 dagar innan jag fick det bekräftat och kunde därmed konstatera att jag uppnått denna termins mål om behörighet till de datavetenskapliga kurser jag siktade in mig på någon gång i våras, när jag insåg att jag behövde en plan för mina studier. Det vill säga: kurser som ingår i universitetets datavetenskapliga kandidatprogram.

Check! Riktigt nöjd med det här är jag.

Av de fem kurser som ingår i det här mattepaketet är alltså de två viktigaste avklarade, och för tillfället har jag inga planer på att läsa de resterande, men majoriteten borde gå att tenta av närhelst jag haft tid och motivation att tillägna mig kunskaperna så inget är hugget i sten. Någon av kurserna verkar kräva deltagande i grupparbeten så där skulle det väl behövas ett särskilt upplägg.

Just nu känns det som en bra idé att hoppa av den Cloud-kurs jag sökt och tackat ja till. Det är kanske bättre att ta en andningspaus (och få möjlighet att göra andra saker) fram tills i slutet av mars, då nästa ”viktiga” kurs drar igång? Vilket skulle ge mig möjlighet att göra sådant som legat på väntelistan länge, sådant jag verkligen vill göra, t ex läsa tredje utgåvan av Effective Java.

Och bara för det var jag ju tvungen att kika närmare på kursen och när jag läste litteraturlistan blev jag extremt sugen på att åtminstone läsa böckerna – 1 primär kursbok, och så 8 till som referenslitteratur. Samtliga, ser jag, finns att läsa via Safari Online som jag har tillgång till via flera olika kanaler, bl a arbetsgivaren och ACM (som jag gick med i för en tid sedan, vilket jag nog glömt skriva här).

När jag nu blev så fortsatt sugen på att läsa Cloud-kursen (på 25%) och även noterade att det går bra att läsa vidare under sommaren ifall jag inte hunnit klart när nästa kurs drar igång, fanns inget behov att avstå. Så jag är nu registrerad på kursen, som officiellt började igår. Kursmaterialet fanns tillgängligt i helgen, men jag valde i stället att köra tidigare påtänkta självstudier inom Big Data.

Kurserna jag körde igenom var Big Data 101 och Hadoop 101, som båda ingår i paketet ”Big Data Fundamentals”. Det var lagom roligt och också nyttigt – det är ju aldrig fel att skaffa lite koll på vad sådana där buzzwords egentligen handlar om. Är du som jag vetgirig? Kolla in Cognitive Class! Där finns en bunt kurser relaterade till ”cognitive computing”, och samtliga verkar vara fritt tillgängliga.

Nästa självstudiekurs jag kör blir nog Spark Fundamentals I, för när jag är klar med den blir jag belönad med ytterligare två medaljer (eller badges, som de kallar det). Det skadar säkert inte heller. Därefter sneglar jag på Scala 101… Konstaterar än en gång att det finns mer jag vill göra än vad jag hinner med.

Vilket leder tankarna till jobbet… där så lite hinns med trots långa dagar.

I förmiddags gick jag raskt från en till åtta punkter på min ”att göra först”-lista. Jag tror att jag kunde pricka av ungefär hälften av dem (kodning, felsökning, buggrättning) under dagen och påbörjade en kodgranskning innan hemgång. Däremellan ägnade jag mig åt merge i små kontrollerade steg från release- till utvecklingsgrenen. Git hanterar sånt bra. Och i vanlig ordning blev jag frustrerad över kollega som inte mergat sina ändringar, vilket resulterade i att jag blev låst och inte kunde färdigställa mitt jobb. Jag måste vänta in kollegans merge och det stör, för då kan jag inte släppa och gå vidare utan måste hålla det i minnet.

Två möten om en timme vardera var jag också med på, varav ett jag som själv organiserat. I ”mitt” möte tittade dollar-gänget, d.v.s. den halva av Scrum-teamet som jag tillhör, närmare på de aktiviteter vi tagit in i den igår påbörjade sprinten. Syftet är att skaffa en gemensam förståelse för vad som ska göras samt, genom att även bjuda in lämplig(a) kravare, skaffa fram svar på eventuella frågor vi har. Gruppen består av utvecklare och testare. Normalt är vi fem personer men idag, pga sjukdom resp. utbildning, var vi bara tre. Det gör ändå rätt mycket nytta.

Nej, nu måste jag få iväg det här inlägget innan det börjar mögla… och sova!

Etikettmoln