Man lever så länge man lär

Tid och timing

Vet ni, det handlar inte så mycket om tid som om timing. Ibland, i alla fall.

På en tunnelbanestation längs vägen hem får jag plötsligt syn på ivve, som uppenbarligen tänker åka i samma vagn som jag. Jag går givetvis fram och pratar en stund och får också snabbt och enkelt svar på min undran. Fast IRL.

Låt mig säga som så att det kommer att ges möjligheter att ses ofta framöver eftersom han kommer att bosätta sig nära min arbetsplats. Löjligt nära. Man skulle nästan kunna spekulera kring huruvida det kan ha varit avsiktligt.

Eftersom jag reste i sällskap av en kollega blev samtalet inte långvarigt – det kändes ohövligt nog att bara rusa iväg så där som jag gjorde. Jag återvände till kollegan och svarade på hennes fråga att jag och ivve känt varandra länge. Fast vi mest träffats URL. Så värst många gånger har vi inte träffats IRL. Möjligen en handfull, men knappast två. Jag har i och för sig teflonminne.

Det var först efter att jag stigit av på hemmastationen som det slog mig att jag kunde ha tagit chansen att umgås när vi ändå stötte ihop. Jag kunde ha frågat, kanske åkt med in till city och tagit en kopp kaffe eller något. Anything. Men jag kom inte ens på tanken förrän efteråt – jag var så helt och fullt fast i föreställningen att jag var på väg hem. Det fanns inget annat. Tänk så många chanser man missar här i livet bara för att man inte är öppen!

Nog är även jag rätt fast i mina vanor och tankebanor… (tack, emma, för tankebränsle!) men jag tänkte åtminstone på att göra saker lite annorlunda när jag fikade med jobbkompisen idag – jag satte mig på andra sidan bordet eftersom jag insåg att jag inte brukar variera mig. I och för sig är det inte jag som väljer, utan mitt sällskap. Men det blev ju ändå en omväxling eftersom jag denna gång valde att vara den som väljer… hu, det här kan bli snurrigt.

Jag är trött idag, och känner mig sliten. Mest är jag trött i ögonen och borde inte alls sitta framför datorn. Men jag skriver så bra med alla tio fingrar, och korrekt fingersättning, att jag kan blunda större delen av tiden medan jag gör det. Det är fantastiskt praktiskt, inte bara när man är trött i ögonen.

Som gammal nätmänniska (har hängt och umgåtts på nätet sedan 1996) glömmer man lätt att det faktiskt går att träffa människor öga mot öga eller åtminstone tala med varandra per telefon. Ha mer analoga kontakter än via datorn och nätet, kan man också säga. Fast telefoni är inte analogt längre. Annat än möjligen med IM, om jag nu får hoppa mellan teknik och lingvistik.

(föregående stycke är lösryckt ur sitt sammanhang, ja… so?)

Det märks säkert, på det [sätt] jag skriver, att jag är just trött. Det blir som synes en del sådant som nog kan klassificeras som bludder. I och för sig är det sådant som jag själv tycker om att läsa för att det blir lite mer personligt än mycket annat som skrivs. Jag kanske inte är ensam om det. Oh well.

Jag hade tänkt sprida lite länkkärlek omkring mig, men blev som alltför ofta distraherad av diverse idéer och små hinder, så det får bli en annan gång.

Annonser

Kommentarer till: "Tid och timing" (4)

  1. Apropos IRL passerar jag Kgl Hufvudstaden 27/10 och har lucka i reseschemat 17:30-19:40. Middag?

  2. @Örjan: Yes, please.

  3. Tjoho! It’s a date! :-)

    Jag kommer med tåg, och åker vidare med flygbuss. Träffas på centralen som sist?

  4. @Örjan: Som vanligt, ja. :) Så roligt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: