Man lever så länge man lär

Jag funderade på hur jag skulle göra, men bestämde mig för att åtminstone prova spela in hela sammankomsten på Kulturhuset igår. Så spelade in gjorde jag, med min Creative Zen (som jag använder både nu och då för just det ändamålet).

Sedan har jag också funderat på huruvida jag skulle offentliggöra inspelningen. Det jag kommit fram till är att det vore synd att inte dela med sig till er som inte var där såväl som er som (liksom jag!) redan glömt hälften av vad som sades. Jag hoppas att det inte är några problem med att jag gör det. Kultur für alle!

Sålunda har jag uppdaterat min rapport från gårdagen – se länk längst ned.

Annonser

Kommentarer till: "Inspelning: Saviano på Kulturhuset" (2)

  1. Sharing is caring. Är dessvärre inte helt insatt i den juridiska biten i fall som dessa. Normalt sett är man i sin fulla rätt att spela in samtal där man själv deltar. Deltagardefinitionen misstänker jag inte gäller i det här fallet. Å andra sidan vore det väl en dödssynd att inte kunna dela med sig av detta?

  2. @TT: Dödssynd… well, det kan väl diskuteras, men att inte dela med sig skulle väl egentligen gå emot det mesta jag är och tror på, och vad Saviano själv vill om jag förstod honom rätt.

    Någon i publiken undrade vad vi kunde göra för att hjälpa och stödja honom (ca 1:20:26) och han svarade då:

    Bara det faktum att ni är här och lyssnar på mig i kväll betyder väldigt mycket, att mina ord upphör att vara mina ord och blir era ord. Men det som verkligen är viktigt är att inte detta faller i tystnad.

    Det som har hänt mig det händer egentligen alla de som faktiskt på allvar kämpar emot den här enorma kriminella ekonomin. Att man blir sedd som någon som spekulerar, och som försöker göra sig känd och tjäna pengar på att vara, så att säga, anti-maffia. Det hände till och med Giovanni Falcone, som jag tror många av er känner till, en av italiens allra mest kända undersökningsdomare, som arbetade på Sicilien och som sprängdes i luften 1992. Innan detta skedde så hittade man en väska med en kraftig… en stor bomb, som låg på klipporna framför hans sommarställe och då var det många som sade, där runtomkring, att den där väskan hade han lagt ut själv, om ni förstår hur jag menar. Det var alltså hans eget fel, så att säga.

    Jag vet att det förekom en brevväxling mellan Giovanni Falcones syster och Giovanni Falcone angående detta, där systern sade att Giovanni, du måste… du måste försvara dig från de här anklagelserna. Och då svarade han att… förtal dör av sig själv och du ska se att maffian kommer att döda mig och det kommer att visa att jag hade rätt.

    I själva verket är det så att det är alltid… uppfattas alltid som väldigt besvärande när en person blir identifierad med det som i Italien kallas antimafia, kampen mot maffian. Det ses ju som… liksom… nånting som är jobbigt, framför allt därför att det får alla andra att känna sig som att det var deras fel. Och den personen blir oftast isolerad och förlöjligad och den här processen kommer nästan alltid innan kulorna kommer.

    Jag är naturligtvis… jag känner mig… Jag känner mig som att jag har tur när folk faktiskt frågar mig ”vad kan vi göra för dig?”. Vad kan vi göra för mig? Ja, mitt liv är ju redan ganska förstört, men det som verkligen är viktigt, det är att man inte bara låter de här orden falla döda ner till marken, utan att de… att de blir allas ord, så att säga, och det gäller för mig i lika hög grad för alla de andra som kämpar emot i mina hemtrakter.

    :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: