Man lever så länge man lär

Jag kommer ut som bloggare

Nu, äntligen, är det dags för mig att börja blogga. Vägen ut har varit lång och seg, men nu är den slut. Jag är här och det här är min allra första blogg i mer traditionell mening – tidigare har jag skrivit på lite mer slutna nätgemenskaper, och inte i några riktiga bloggprogram.

Att jag äntligen kommit mig för att börja skriva i den blogg jag registrerade för mer än ett år sedan beror på att jag lovat, och för att få en extra spark i baken nu dessutom lovat att skriva om den stundande viktminskningen (mer om det nedan).

Förmodligen kommer jag att skriva om en massa andra saker också, men till att börja med är det tänkt att fokus ska ligga på just viktminskningen. Eller borde jag säga bantningen? Det låter så fult, även om det är vad det handlar om.

Om viktminskningen

För ganska exakt en vecka sedan fick jag nog. Måttet var rågat och det kändes som om jag stod med näsan tryckt mot väggen, utan möjlighet att komma vidare längs utstakad väg. Och det var väl hög tid att jag kom därhän, kan jag tänka.

Den utlösande faktorn var när jag insåg att jag aktivt valde bort att träffa både trevliga och nya människor för att jag är fet. Och därmed också känner mig ful och äcklig, vilket i mitt stilla sinne hänger ihop med att vara fet. Jag skämdes för mycket över min fysiska uppenbarelse, helt enkelt.

Där var det som om någon klubbade mig i skallen – så här kan det ju inte fortgå! Jag menar, tänk själva… att jag slutar gå hemifrån för att jag är för tjock lär inte göra mig smalare och förr eller senare slutar jag som Gilbert Grapes mamma. Inte den framtid jag vill möta precis.

Under många år har jag varit medveten om min övervikt, som stadigt ökat, men utan att riktigt känna mig motiverad att göra något åt saken. Det har alltid gått att kamouflera med rätt sorts kläder. Eller, det har jag inbillat mig i alla fall. Jag tror inte att andra låtit sig luras lika mycket som jag själv. Hur som helst har jag mer tänkt i banor av att det handlar om att lära sig att acceptera sig själv som man är. Och en del låg det väl i det, men nu på sistone har det känts oerhört tydligt att det förutom att vara skamligt också är dåligt ur hälsosynpunkt. Jag har på fullt allvar börjat oroa mig för hälsoriskerna och är äntligen redo att göra något åt saken.

Från tanke till handling

Så vad har jag gjort så här långt? Ja, förra söndagen fattade jag, som sagt, beslutet. Nu jävlar ska det hända saker!

Söndag
Bröt ihop och grät av insikten om det ohållbara läget. Såg bara en väg ut och då blev det lätt att fatta beslutet om förändring. Surfade på nätet för att hitta information om tider och platser.
Måndag
På vägen hem från jobbet stegade jag in på ett ställe som hjälper människor att gå ned i vikt och/eller att börja motionera. Jag har varit motionsmedlem hos dem, och gillar träningsformen, men man måste ju faktiskt rent fysiskt träna om det ska vara någon mening med det. Efter att jag kommit av mig accelerade viktökningen. Nu klev jag resolut rakt fram till disken och bad att få bli viktminskningsmedlem. Det fick jag.
Tisdag
Nytt besök på träningsstället för hälsoanalys tillsammans med en hälsopedagog. Uppställande av mål för viktminskningen, vilka inte handlar om kilon utan om konkreta åtgärder. Att jag ska äta (eller rättare sagt inte äta – mer om det senare) rätt, gå på gruppträffarna, motionera. Fem punkter blev det, om jag inte minns fel.
Onsdag
Allmänt informationsmöte kring träningsställets verksamhet följt av en provträningsomgång med instruktör. Jag var i grav tidsnöd på morgonen och hann inte packa några träningskläder, men var ändå med och lyssnade och kom även med egna observationer kring några av maskinerna – jag har ju tränat där förut och har viss erfarenhet. Av de cirka 10 personerna på informationsmötet visade det sig att vi var fyra som hoppat på viktminskningsprogrammet och ska ingå i den grupp som startar nu på måndag. Alla var glada och trevliga och det känns roligt att vara bekant med några redan innan den första gruppträffen. Antar att det kan kännas lite nervöst att gå dit annars. En rolig sak med de andras provträning var att jag blev avundsjuk – jag ville ju också träna! Det bådar gott för framtiden.
Torsdag
Till Bagpiper’s Inn för att säga hej till Niclas, kanske ta en öl, och sedan åka hem. Jag är ju för tjock för att umgås, remember? Det blir inte riktigt så. Jag gör sällskap dit med Joshua_Tree och vi båda får sittplats vid ett bord med pratglada och trevliga människor och sedan rullar det bara på. Vi blir kvar tills stället stänger, vid ettiden. Josh och jag konstaterar att pendeltågen slutat gå så vi tar en taxi hem till mig och jag bäddar åt honom på golvet och sedan pratar vi vidare fram till fyra på morgonen. Det gäller att ta vara på stunderna i livet. Sova kan man göra i graven, eller nåt. Min sista öl på länge blir en härlig Staropramen.
Fredag
Det var inte lätt att släpa sig ur sängen efter bara tre timmars sömn, men det gick. Åkte till jobbet och hade svårt att koncentrera mig på arbetsuppgifterna. Massage inbokad vid fyratiden, därefter en rask promenad hem för att sitta och andas en kort stund innan det var dags att sammanstråla med grannexkollegan och några andra tjejer för krogmiddag. Jag kom hem och i säng före elva – mycket tidigare än normalt när det är arbetsdag efter. Min sista krogmat på länge blir hummersoppa med krabbkaka och inhemsk löjrom + anka med chevrerisotto, karamelliserad palsternacka & plommonsky. Mums! Någon efterrätt fanns det inte plats för.
Lördag
Frukostfika tillsammans med grannexkollegan på ett relativt nytt Vivels-konditori på lagom promenadavstånd hemifrån. Min sista semla på länge blir en halva. Hem och softa en stund innan det är dags att fräscha till sig inför kvällens begivenhet, som är middag hos brorsans bästa kompis med familj. Jag åker ut lite tidigare för att hjälpa till med att skala räkor. Min bästa kompis med dotter kommer också dit. Vi pratar om sommarens inbokade semesterveckor i Bretagne (inte Bordeaux, vilket jag felaktigt kläckt ur mig några gånger), äter gott och tittar sedan på melodifestivalen som gör mig smått irriterad. Det känns inte som om någon av artisterna/låtarna är på allvar. Det blir en ganska tidig kväll då alla är rätt trötta. Mitt sista vin på länge blir ett gott vitt från Alsace. Och det sista fikabrödet blir glutenfria chokladmuffins.
Söndag (idag)
Jag vaknar mellan morgon och lunch och hamnar framför datorn. Får kontakt med Ms Garbo, som det är tänkt att jag ska fika med, och vi stämmer träff på Tullys vid halv tre två. Det är en lägenhetsvisning här i kvarteret som jag gärna vill gå på så tio minuter innan den börjar ringer jag grannexkollegan och föreslår att vi ska göra sällskap (vi har redan dagen innan prel-bestämt att vi ska gå). Vi möts utanför porten klockan 13 och lägenheten känns ombonad och har egentligen det mesta jag vill ha, men jag blir lite brydd av att både kök och badrum är i original. I och med att jag ju själv renoverade badrummet för två år sedan känns originalet en smula mossigt och en badrumsrenovering till vill jag ogärna göra, men det var svårt att släppa tankarna på hur jag skulle inreda/använda de olika rummen så man vet aldrig. Till fikat med Ms Garbo blev jag sen, men det gjorde inget för hon var ännu senare. Gott och trevligt och vi utväxlade diskret våra säsonger – tips: lån/utlån av tv-serier på dvd ger en bra anledning att ses lite då och då! Min sista fikmacka på länge blev en toast med ost och skinka (frukostmackan och latten i morgon bitti kommer att räknas som min sista ”på hörnan”-frukost).
Jag har berättat för ”alla”

Under veckan, efter att jag bestämt mig och anmält mig och förbundit mig att minska i vikt, så har jag berättat för hela min omgivning om vad jag gett mig in på och vad som komma skall. Arbetskamraterna, nya och gamla bekanta på krogen, vännerna – alla vet. Det kändes viktigt för mig av flera skäl. Jag ville bevisa för mig själv att jag inte behöver skämmas. Jag vill att folk ska veta varför jag plötsligt slutar äta lunch med kollegorna, varför jag eventuellt blir omotiverat sur eller ledsen den närmaste tiden. Jag vill också ge dem möjlighet att stötta om och när det behövs. Det skulle, tror jag, bli väldigt svårt att genomföra det här samtidigt som man försöker hålla det hemligt. Och jag tror att man behöver kunna prata om det också – gissar att tankarna kommer att kretsa ganska mycket kring mat.

Jag har sagt adjö till godsaker

Apropå mat, ja, så har jag under hela veckan mentalt tagit adjö av olika sorters mat och dryck. De första tio veckorna i programmet handlar nämligen för min del om att enbart äta måltidsersättning, d.v.s. dricka pulver utblandat i vatten. Vitsen med det är dels att se snabba resultat, i form av viktminskning, för att hålla motivationen uppe och dels att effektivt bryta gamla osunda vanor. Efter det eldprovet börjar man sedan långsamt etablera nya, sunda vanor, men den biten tänker jag inte på nu. Jag försöker att inte tänka i för långt tidsperspektiv, för att undvika att göra det alltför stort och alltför svårt – jag tror att det är absolut nödvändigt att ta, inte bara i aktion utan också i tanke, ett steg i taget. Ett enda litet steg klarar jag, men om jag lyfter blicken för högt kan jag inse att Rom ligger alltför långt bort.

Önska mig gärna lycka och välgång för det kan jag behöva. Nu kör vi!

Kommentarer till: "Jag kommer ut som bloggare" (27)

  1. Självklart önskar jag lycka till! Det låter som att du tagit dig tid att fundera igenom det hela ordentligt. Såna beslut brukar vara lättare att hålla fast vid också.

    Att berätta för omgivningen är nog också rätt. Om inte annat för att undgå frestelser.

    ”Nu klev jag resolut rakt fram till disken och bad att få bli viktminskningsmedlem. Det fick jag.”
    Snällt av dem. ;)

  2. Tack! Och grattis till din nya titel som Förstekommentatör.

    Frestelser är jag inte lika rädd för som jag har respekt för vanans makt – det vore ju så lätt, så lätt, att utan att tänka tacka ja till något man brukade äta. Nåja, just det blir förhoppningsvis inga problem i början då jag inte får äta något alls.

    Ja, de är snälla, de där människorna. Och fantastiskt trevliga, dessutom. Jag blir glad av att gå dit. Framåt sommaren kan du hänga med och provträna – jag har för mig att de brukar ha gratiskampanjer för att locka fler in i det sunda fördärvet. :)

  3. gud vad du är ambitiös!! jag är helt tagen! när jag läste viktminskning tänkte jag att du tänkt att du behöver gå ner i vikt… typ. så hade du redan vidtagit åtgärder och inte få heller! jätteimpad! men det förvånar mig samtidigt inte. jag tror du har en sjuhelvetes vilja och förmåga när du bestämt dig för nåt. lite antingen eller? kanske har jag fel, men det är en känsla. därför tror jag också du kommer att lyckas! åh vad roligt!!! och ge inte tappt om det råkar ramla in nåt annat än pulver nån gång. var som en vippmugg, upp igen! jag tycker själv att pulver har varit kanon. det är mycket enklare att inte behöva tänka Hur mycket av det här och Men om jag byter ut det mot det så är det väl okej..? Pulver, mer pulver och bara pulver är sååå enkelt. jättelycka till nu! och mig kan du gnälla om det för, för jag vet precis vad det handlar om!

  4. och så vill jag gärna höra mer om hur de tänkt med tio veckorspulvrande o minskande ämnesomsättning? när jag pulvrat har det stått två veckor max om ej under läkarkontroll. jag körde två månader ändå på eget bevåg, o det gick bra, men jag vill som sagt hemskt gärna höra mer! en slät kaffe på Chic och du berättar? ;)

  5. Ambitiös skulle jag inte kalla det. Snarare desperat och med näsan dikt an mot väggen. ;) Det kändes så tydligt att ”det här funkar inte” och då måste man ju göra något annat – det finns inget alternativ. Har jag månne sagt det, någon gång, att jag fungerar som bäst under press, då det inte finns mer än ett alternativ? Jag är ju tvättäkta våg och sålunda ofta rätt kass på att fatta beslut.

    Tack för peppningen!

    Tills det ev. blir fika på Chic (vad nu det är för något) kan du ju läsa den lilla information som finns på nätet: http://itrim.se

  6. Jag blir störtimpad av din beslutsamhet! Jag hade aldrig fixat att leva på sådan där pulverdricka, men det är säkert effektivt som sjutton. Mitt bästa bantningstips är annars njurstensanfall eller diffusa magsmärtor/illamående. Det funkar skitbra men är 1) rätt påfrestande och 2) lite svårt att framkalla på beställning. ;-) Ska bli kul att följa din väg mot målet!

  7. Ajaaa. Nu kör vi!! I fortsättningen träffas vi inte och fikar, utan träffas och promenerar.
    Dessutom är det snart vår!

  8. @Petra (inser just att det nog är vettigt att ha som policy att alltid ange vem man svarar – kan bli krångligt annars): Haha, säg inte för mycket innan vi sett om jag fixar det alls! Jag börjar ju med dieten typ nu, så de närmaste dagarna lär väl visa hur det går. Men jag tror givetvis att det kommer att gå bra – någon annan inställning kan man ju inte gå in med. Det vore meningslöst.

    Enda skillnaden mellan dina metoder och pulverdiet är väl att pulver är något man själv väljer. Annars säger min ena moster att gallsten funkar bra, det också – hon gick ned massor av det (men det är verkligen inget jag vill prova). :)

  9. @MsGarbo: Promenader blir alldeles perfekt – dem ser jag fram emot! Bara jag nu överlever den första veckan. ;)

  10. Chic är fiket vi satt på sist ju! Vid Mariatorget! :) Promenad går hemskans bra också! Och hej MsGarbo! :)

  11. @vajlet: Ah! Jag har ju aldrig lagt namnet på minnet – för mig är det ju bara fiket vid hörnet Mariatorget/Swedenborgsgatan. :)

  12. Grattis till att du kommit igång med bloggen, roligt ska det bli att få följa dig här, och även grattis och lycka till med viktminskningen! :-)

    Dessutom, TACK för stöttande kommentar… och kram på dig. Så det så! :-)

  13. @Visionary soul: Tack för gratulationer och kram tillbaka! :)

    Jag hoppas kunna skriva om annat än mat och hunger framöver (exempelvis personlig makt), men just nu finns det inte plats för mer än viktminskningstankar. Det är nästan komiskt.

  14. Grattis! Både till bloggen (välkommen ut ur garderoben) och till livsbeslutet. Tycker också som vajlan att du låter väldigt fokuserad. Och det är nog jättesmart att tala om det för alla. Lite socialt tryck är aldrig att förakta.
    Det är nog bättre att kalla det viktminskning än bantning ja. Bantning låter som något man gör nån månad och sedan återgår man till det gamla. Varför inte kalla det livsstilsförändring i stället? För det är nog så man måste tänka eller? Fast jag kanske har sett på för mycket ”Du är vad du äter” och Anna Skipper…

  15. @Kristina af Knusselbo (du har verkligen ett härligt nätnamn!): Tack! Kan man verkligen se för mycket på den sortens program? Alltså, jag ser det ju inte själv, men det torde väl vara glasklart att man inte kan återgå till exakt det liv man hade innan. I all fall inte om man vill uppnå bestående resultat. För den stigen har man ju redan vandrat… och man gillade inte vart den tog en.

    För min del så vill jag inte säga ”livsstilsförändring” innan jag sett att det är något jag verkligen klarar av att genomföra, men visst fasen är det det det handlar om. Jag tar det i små, små steg och hoppas på att om ett år eller två plötsligt inse att jo, jag klarade det!

    Så… vilket projekt kan jag inspirera dig till att ta tag i? :)

  16. Tänkte bara säga att jag hittat nu…
    Har fan försökt klicka på ditt namn i min blogg hundra gånger utan att lyckas och NU ser jag att du ju länkat i de två sista kommentarerna.
    Men bättre sent än aldrig. Jag återkommer!

  17. @Mia* Jodåtack (angående namnet alltså) men skulle jag valt namn på bloggen idag skulle jag kanske valt Mata Hari i alla fall. Om jag nu vill vara anonym fortsättningsvis också är det ett ganska dumt namn. Googla på det så hittar du ganska lätt en del fakta.
    Just nu behöver jag inspiration till att komma igång med träning och kanske Hälsovakten igen. Träningen har nästan legat helt nere på grund av förkylning, ryggont och svinmycket jobb. Hälsovakten tänkte jag ta upp igen efter nyår men då pajade vågen (som behövs för att väga maten på). Ok, jag går och köper nya batterier till vågen idag då, eftersom jag tror det var de nya jag satte i som inte var ok.

  18. @mymlan: Välkommen!

    Faktiskt råkade jag i någon kommentar ”outa” adressen till och med innan bloggen var redo för publik (jag var inloggad, hade lite bråttom och var därmed ouppmärksam), så man skulle kunna säga att du har haft adressen längre än någon annan. :)

  19. @KaK (funkar bra att förkorta också!): Jag googlade på ditt bloggarnamn och hittade bara bloggsaker (orkade bara bläddra förbi 4-5 sidor, i och för sig) – eller var det dem du menade? Blev påmind om ett antal gamla bekanta också, så tack för puffen!

    :) Bravo. Och om vågen verkligen är paj så köper du en ny, va?

  20. @Mia* Lite längre bort kommer det lite ortsnamn o sånt och så känns det lite störande att det är så lätt att sitta och hitta precis alla kommentarer jag gjort hos alla. Namnet Mata Hari skulle väl flutit ihop med en massa annat.

    Förresten, jag såg också i efterhand att du hade en länk på ditt namn i en kommentar hos mig men jag reagerade inte på det då. Jag såg det inte förrän det kom upp på min WordPresspanel att du lagt till mig på din bloggrulle. :)

  21. Och nya batterier är precis införskaffade! :)

  22. @KaK (är inte det typ kungliga automobilklubben, förresten?: Jag tänkte att det kanske var så. Men du ligger väl då rätt i tiden – det är ju hett med transparens i dessa dagar.

    Hur var det med Knusselbo, förresten – varifrån kom det? Alltså, är det något som finns eller helt fiktivt? Har du redan skrivit om det (eller du kanske inte vill)? Frågan är fri, svaret kan utebli. :)

    Bra med batterierna – då väntar jag på rapport sedan i kväll!

  23. Äntligen…för att travestera Fylking! Nu har jag ju faktiskt ingen alls mening kvar att kolla in Lunarstormkontot en gång i kvartalet… :)

    Kämpa på vad gäller formtoppningen! (Även om jag är lite frågande till dess nuvarande utformning inte minst sett ur ett livskvalitativt och längre perspektiv.)

  24. Angående TV-serier (på DVD?) så avverkade jag hela första säsongen av Californication igår kväll. :) Den är inte mästerlig och storslagen som Rome, Sopranos eller någon annan av mina normala favoriter utan ruggigt lättuggad men det är precis vad jag behöver för stunden.

    Har du förresten pejl på Carnivale? Fick tips av Opassande-Marie om den serien så jag gör mitt bästa för stunden för att nå insikt om den.

  25. @TT: Kul att du äntligen hittade hit! :) Ja, du har varit en bidragande orsak till att det här till slut blev av. Långt ifrån den främsta, men definitivt en extra puff. Det är ju dessvärre så mycket lättare att göra saker för andras än för sin egen skull.

    Frågande? Jag ska nog inte ge mig in på någon diskussion, med tanke på risk att tappa sugen och så där, men läs gärna mer om viktminskningsprogrammet hos Itrim.

    Haha, jag tankade hem första säsongen av Californication häromdagen bara för att upptäcka att jag redan hade gjort det. Hur som helst hade jag tänkt kolla på den i kväll men inser att jag inte hinner – har för mycket att göra i hemmet, åtminstone denna helg och kanske kommande vecka.

    Nix, jag har ingen Carnivale-pejl alls. Inte ens hört namnet. Förresten menar du väl Opassande-Emma, hoppas jag? Och ditt tvserie-tittande tolkar jag som att du åtminstone inte jobbar dygnet runt vilket är positivt. :)

  26. @Mia*
    Jo, namnet kom av att man tyckte gruvbolaget var snålt som inte hade råd med vita knutar på de röda små husen (inte vårt hus då som är en annan sort) och då blev byn döpt till Knusselbo i folkmun (bolaget var knussligt alltså).
    Tyvärr får jag rapportera att vågen var avliden. Det var nästan pinsamt, för jag FICK nya batterier i affären då jag klagade att de andra var dåliga som jag nyss köpt (och det var de också). Men när jag satt i de nya hände inget alls. Så nu måste jag köpa en ny våg och det var inte lätt. Tittar på nätet och det finns hur många som helst. Den ska helst vara snygg också så den kan stå framme. Men igår kväll hittade jag en ur OBH Nordicas Chili-serie (röda grejer) som jag tror jag ska slå till på. Passar bra till det röda kaklet!

  27. @Kak: Tack – då förstår jag varför Mata Hari skulle kännas bättre.

    Och tack för uppdateringen kring vågläget – det är lite roligt att få följa progressen och känna att man kanske också i någon liten mån bidrar med uppmuntran och/eller peppning till andra. Det låter som om Chili-vågen kommer att passa utmärkt. Heja!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: