Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘längtan’

Överallt blommar det

Idag hade jag på mig min nya färgglada och blommiga klänning. På jobbet. Det kändes bra. Jag gillar den.

Strax efter det magiska fikaslaget kl 14:37 travade jag iväg för att köpa finkaffe och kom att bli borta rätt länge. Kaffet hann nästan kallna medan jag hukade intill rabatter med blommande buskage. Det är inte lätt att makrofotografera blommor, med en hand upptagen av kaffemuggen, när det blåser. Några bilder blev trots olägenheterna skarpa, men ingen blev dessvärre intressant nog att presenteras här.

I måndags drack jag piratöl och drog då av några skott mot Widham, Falkvinge och Olsson. Inte heller där blev det direkt några resultat att glädjas över. Och inga blommor.

Sambons ärvda amaryllis (bilden till vänster) verkar faktiskt vara på väg att slå ut i blom – spännande! Och fort går det också. Den har vuxit flera decimeter på bara några dagar.

Jag längtar ut i någon form av natur med den större kameran, men har svårt att komma mig iväg utan sällskap. Det är så mycket roligare att kräla i rabatter och huka i buskage med någon annan.

Vanligen brukar jag den här årstiden ha promenerat i Tantolunden, berusat mig på dofterna av hägg och/eller syren samt förevigat ett eller annat vackert blommande träd. Så icke detta år.

Startgas

Jag behöver hjälp. Hjälp att komma loss, komma igång, komma upp och ut och iväg. Jag har ätit frukost och hittat en lagom intressant film att titta på (Crush), så att jag ska slippa. Slippa vad? Tja, göra något, antar jag. Jag kan inte beskriva känslan som annat än förlamande. Ni vet som när man drömmer att man inte kan röra sig, kämpar och kämpar och lyckas inte lyfta ett finger? Ungefär så, fast det här är inte fysiskt. Det sitter helt och hållet i huvudet. Jag har trasiga tändstift.

Trots detta (eller kanske tack vare?) härbärgerar jag så påfallande många känslor, så mycket lidelse, passion och också… lidande. Fast det sistnämnda tänker jag inte ge någon uppmärksamhet. Inte idag. Idag ska jag … tja, försöka leva, helt enkelt. Kanske småskaligt och en smula försiktigt, men i alla fall. Leva. Lite grann.

Inatt drömde jag om Förtjusningen (tror att det funnits flera olika, men den här var mitt skinande ljus och min ledstjärna på jobbet för ett par år sedan). I drömmen besökte jag honom i hans gigantiska våning vid St Eriksplan och det låg liksom något i luften. En särskild känsla. Hans hem innehöll en massa mörka, polerade träpaneler. Och när jag vaknade kom jag plötsligt ihåg vilken skön lirare det här är. Absolut unik och väldigt speciell. En Riktig Människa. En av dem jag halvt om halvt tappat bort p.g.a. min oförmåga att hålla kontakten. Och som jag definitivt vill träffa. Om jag bara kunde komma mig för att höra av mig. Till honom, och till nästa Förtjusning, som inträdde strax därefter. Jag tänker inte vara mer specifik än så kring dessa herrar eftersom de är kända (i mina kretsar) och detta är ett öppet forum. Och hur som helst så handlar det ju om mig, det här. Inte om dem.

Jag såg en snutt av Oprahs program och där pratade man om att göra ”vision boards”. Det är en sorts kollage, där man monterar (antar att man lämpligen klistrar) bilder och ord/kortare texter som ska illustrera vad det är man vill ha eller uppnå och sedan förväntas Universum hjälpa en dit. Ungefär så. Jag tror faktiskt att det här är något Pian gjort och berättat om för mig någon gång. Jag minns dock inte om jag fått någon rapport om huruvida det gjort någon nytta.

Oprahs gäster rekommenderade det varmt och några av dem visade också sina visionstavlor. Och jag gillar idén, även om jag (idag) inte riktigt köper ”läran”. Jag tror fortfarande att det fungerar, men då av enkla psykologiska skäl för att du dels tvingas konkretisera dina drömmar och visioner när du gör visionstavlan, dels blir påmind om dem varje gång du ser eller tänker på den. Och det hör man ju att det här är något jag borde ta mig an. Göra något konkret, kreativt, praktiskt och framåtsträvande. Utvecklingsbefrämjande. Något för att kanske komma loss. Min tröskel och mitt hinder (eller i alla fall den ursäkt jag oftast använder för att avstå sådant här eller skjuta det på framtiden) är att jag inte vet vad jag vill. Men det kanske ger sig när man väl börjar. Det kanske är ett av de tänkta resultaten. Så…

Det första jag behöver ta ställning till är det rent materiella. I vilka tidningar är det störst chans att hitta ord och bilder som passar mig och mina framtidsvisioner? Fast vore det inte lite befängt att gå ut och handla tidningar (blanka magasin antar jag är bäst) bara för att få urklippsmaterial? So what, egentligen. Tidningar som innehåller sådant jag gillar lär jag väl ha utbyte av att läsa också. För att inte tala om att alltihopa ger mig ett mål och en mindre mening. Ett Projekt. Ett Livsprojekt, till och med. Och vad har jag eller kan skaffa för att montera dessa ord och bilder på? Tavelramar borde funka bra, så där har jag nog redan vad som behövs. Saxar har jag många av. Klister… förmodligen, om jag bara vet var jag ska söka det.

Aktion föder aktion. Det ena leder till det andra. Det finns alltid hopp.

Jag har bestämt mig för att skaffa fusknaglar. Nageltjejen hävdar att det går att fästa även på mina extremt korta, så då får jag väl lita på det. Det vore roligt att göra sig lite fin och märkvärdig. Jag ska boka Rosenterapi också. Terapeuten har flyttat och finns nu ännu närmare hemifrån. Och tid hos frissan, men frågan är om jag vill ha lockar eller coola färger. Kortare lär det i alla fall bli för att få bort det slitna längst ned, men det kommer fortfarande att vara långt. Även om jag på sistone lekt med tanken på att kapa det. Bli korthårig. Som omväxling, ni vet.

Det här är ju den årstid då jag brukar vidta yttre förändringar. November.

Det regnar ute, men där finns också nästan allt det jag vill ha. Så dit ska jag. Nu!

Etikettmoln