Man lever så länge man lär

Magiskt tänkande

Vid röjning av sovrumshyllan hittade jag en del intressanta dokument, t.ex flyttanmälan avseende föregående flytt, d.v.s då jag flyttade hit. Adressändringen gällde från juni 1995, så min aning om årtal blev sålunda bekräftad. Det förvånade mig att detta också var sommaren vi båtluffade i Grekland. Borde jag inte i stället ha varit fullt upptagen med att boa in mig?

Kanske var det för att båtluffen kom emellan som lägenheten aldrig blev riktigt färdig? Det är ju först den senaste handfullen år jag egentligen gjort något i inredningsväg. Vardagsrummet är färdigmöblerat, men de vita väggarna är ganska kala vilket ger ett intryck av att jag ännu inte riktigt flyttat in. Och det är kanske lite så det är. Jag har dock trivts väldigt bra här i min oas. Känt mig hemma, trygg och väl skyddad från världen.

Ett papper jag hittade i högen visade sig vara ett handskrivet brev från Kristina af Knusselbo, daterat i mars 1998. Efter vad jag förstår följde det med en bok som hon lånat av mig. Brevet förtäljer inte vilken bok det var, men jag gissar att det var ”The Magic of Thinking Big” (1959) av David J. Schwartz. Hennes kommentarer stämmer nämligen väl överens med vad jag själv tänkte när jag läste den – om man ska ha glädje av boken måste man kunna se förbi föreställningen om att framgång mäts i pengar och att det är mannen som drar in dem.

Icke desto mindre hade den här boken en dramatisk effekt på mig. Man kan nog sammanfatta bokens budskap med orden ”du är vad du tänker”. Och det jag gjorde efter att ha läst den var att medvetet och avsiktligt försöka tänka annorlunda.

Mina tankar innan var först och främst negativa. Min respons på det mesta var negativ och jag hade mestadels farhågor i stället för förväntningar. Behöver jag säga att mitt liv var förbaskat trist och att jag vid det laget var gruvligt less?

En del av problemen fanns på jobbet, där jag slet som ett djur och inte fick någon direkt utdelning för det. Kanske var det så, tänker jag nu, att ingen såg eller förstod hur hårt jag jobbade och hur mycket jag gjorde där i kulisserna. Jag jobbade ensam och har heller aldrig varit mycket för att tuta i mitt eget horn.

Nåväl. In kommer alltså boken och den ger mig helt nya tankar. Nya idéer. Små konkreta experiment att utföra med mig själv och min omgivning. För jag kunde ju inte blåögt tro på det som stod i boken utan att faktiskt ha testat själv. Och sett att det fungerade. Aldrig i livet. Jag funkar inte på det sättet.

Jag började läsa boken på Märstabussen från Arlanda (där jag vinkat av den engelske pojkvännen vars exemplar det här var). Under hela resan inåt stan läste jag och när jag steg av tåget på hemmastationen var ryggen rakare och stegen raskare. Som ett roande experiment, alltså. Jag mötte också stadigt människors blickar och log mot dem. Enkla medel som gjorde en enorm skillnad i hur jag kände mig och även hur jag bemöttes av andra. Normalt skulle jag ju bara ha försökt vara så osynlig som möjligt och absolut inte mött några blickar.

Nästa experiment var att på jobbet prova en positiv attityd. Stämningen där hade varit ganska grinig och negativ ett tag. Jag tog som vana att varje morgon gå förbi alla kontorsrum längs vägen till mitt eget och sticka in huvudet och säga ett glatt ”god morgon!” till var och en av mina kollegor. Och vänta tills de svarade. Jag antar att folk först blev förvånade, men det tog inte lång tid innan stämningen helt förändrats. Folk blev plötsligt glada och trevliga och mycket mer sällskapliga.

Där någonstans hade jag sett nog och sedan dess jobbar jag mer eller mindre aktivt med mitt eget sätt att agera såväl som tänka. Det märks så tydligt, om man bara tittar efter det, vilken skillnad det faktiskt gör. Det tar ingen tid alls att smitta någon med sin attityd, vare sig den är positiv eller negativ. Det är lätt att låta sig smittas av det negativa om man inte tänker efter, men också möjligt att hålla det på armslängds avstånd när man väl är medveten om att man kan välja. Jag kan ju faktiskt välja att inte ta till mig andras irritation och göra den till min. Du har mycket större makt i och över ditt liv än du kanske tror.

Åh, det finns så mycket mer att säga i ämnet, men jag varken hinner eller orkar skriva en omfattande utläggning. Om du vet med dig att du reagerar negativt med ryggmärgen: prova att aktivt tänka på ett annat sätt. Säg ja i stället för nej och prova nya saker i stället för att avfärda dem på förhand. Var öppen i stället för sluten. Välkomna livet! Ja, universum och allting med.

Annonser

Kommentarer till: "Magiskt tänkande" (19)

  1. *haha* Jag minns mycket väl den boken (även om jag inte minns exakt allt som stod i den) och hur uppfylld av den du var. Något handskrivet brev minns jag dock inte! Det måste jag ha skrivit och skickat med om jag skickade tillbaks boken. Nu för tiden kan jag knappt skriva för hand….
    Intressant. Jag ska nog prova att inta en positiv attityd på jobbet på måndag i stället för att skälla på chefen och vara allmänt negativ. :)

  2. @Kak: Det var kanske inte så mycket ett brev som två sidor text på ett enkelt linjerat papper med firmaloggan på – något du hade inom räckhåll när du satt på kontoret, tydligen. Det kändes rätt konstigt att se något du skrivit som inte var på bildskärmen. :)

    :) Låt oss veta hur det går!

  3. Jag vet ju i teorin det du beskriver. Men att praktiskt tänka på det och dessutom vara medveten och fokuserad kring detta är för mig svårt. Men du ger mig ny kraft att testa igen… på måndag kanske?

  4. Idag hade jag ju säkerligen skrivit det jag ville i Word och printat ut det…

  5. @Jerry: Kul! För att nu vara så där äckligt positiv så finns det faktiskt ingen bättre tid att börja än nu. Och du säger att det är svårt för dig – det innebär att det alltså är fullt möjligt. :)

    Förresten, jag ger dig inte kraften – den har du i dig själv. Go!

  6. Hört talas om boken i något sammanhang för länge sedan men borde kanske ta och leta upp och undersöka närmare. Verkar intressant!

  7. @KaK: Och då hade jag aldrig fått veta hur din handstil ser ut. :)

  8. Absolut värt att påminna sig om, dagligen… för man ändrar ju inte på sina tankar på en kafferast, inte med några bestående effekter i alla fall! :-) Visst kan det göra stor skillnad hur man tänker om sig själv och sin tillvaro. Jag försöker… balansera. Sinnesrobönen står för en bra balans, tycker jag. Alldeles frikopplat från av-beroende-sammanhang också.

    Tack för att du ger tankar. Ha en fin lördagkväll.

  9. @TT: Det var inte jag som nämnde den då? Den brukar dyka upp i mina skriverier lite då och då och du har ju hängt med ett tag.

    Jag har inte läst boken sedan dess (1996, eller däromkring) och vet alltså inte om det var bara tiden som var rätt för mig eller om den faktiskt fortfarande håller och har något att ge, men vill du läsa den skulle du kunna låna den av mig.

  10. @Leva: Ah, balansera tycker vi om! Jag är ju våg. :)

    Ja, sinnesrobönen är bra. Den borde jag begrunda regelbundet. Kanske skulle göra som många andra och ha den på väggen därhemma. Eller nåt. Jag får grunna på det.

    Nej, det är klart att det tar tid att ställa om sitt tankesätt, men det går lättare än man kanske tror – när man ser resultat.

  11. Hej hopp, vill bara berätta att jag hittat hit och lägger till dig bland favoriterna. Lycka till med allt.

  12. @snowflake: Ajuste, jag skulle ju maila dig adressen – jag får tacka för påminnelsen! ;)

  13. Vad intressant! Det där om boken då :) Jag själv försöker att alltid le och säga ”hej” till alla på jobbet. Med eleverna gör jag det extra tydligt, om jag möter dem i korridoren: Hej Andreas! Hej Sandra! Jag inbillar mig att det känns mer personligt och bekräftande. Men det är inte så att jag behöver anstränga mig för att komma ihåg det utan jag är sådan ändå, så det är ju egentligen inget svårt för mig.

    Däremot vore det en utmaning att försöka välja att inte se på tillvaron med sådan rädsla och oro som jag ofta gör- vid förändringar t ex! Allt måste ju börja någonstans, liksom!

    Btw jag gillar dina inlägg när du filosoferar så här, jag förstår ingenting när du dillar om koder och sånt, då känner jag mig otroligt jättedum som inte förstår något alls. Men jag vet ju att jag inte är dum, bara ganska så ointresserad ;)

  14. Funderar på det där ibland att det verkar så enkelt när man läser de där självhjälpsböckerna. Och enkelt är det kanske, men det är inte alltid helt lätt att tänka positivt. ”Bara” ändra sin egen attityd kan vara det svåraste som finns. Annars hade man väl inte behövt alla de där böckerna i ämnet? Eller sinnesrobönen heller för den delen. Men jag vet att det är sant. Det är bara mig själv jag kan ändra på. Och sinnesrobönen är oslagbar.
    Men att hitta flyttpapper från -93? Du slår till och med mig! :)Fast jag har ju flyttat ett tiotal gånger sedan dess, förstås…

  15. 95. Jag svär att jag skrev 95!!

  16. @Lärarinnan: Jag är rädd att jag kanske inte gjort boken full rättvisa, men måste ju också inse att jag inte behöver ta så j-a stort ansvar för andra vuxna människor. Så det får vara. För aannars skulle jag ju bli tvungen att läsa om boken och sedan skriva en uttömmande, mer formell, recension och det har jag ju rakt inte tid med på ett bra tag.

    Jag tycker såklart att du gör helt rätt som hälsar glatt på både kollegor och elever – sådant uppskattas ju och skapar en bra stämning. Vilket väl är något man ständigt borde sträva efter, men jag tror att många (precis som jag förr) inte tror att de har makten att påverka och därmed inte ens försöker. Många ser helt enkelt inte sin egen storhet i sina egna sammanhang. Vi är ju alla viktiga pusselbitar i de sociala kretsar vi rör oss i.

    Ja, inte är det lätt, inte. Jag har också en tendens att ställa mig negativ till förändringar – de som kommer plötsligt och/eller utan att jag initierat dem. Särskilt händer ju sådant på jobbet, och där har det hänt så ofta att jag numera inte gitter bry mig. Jag rycker på axlarna och konstaterar att det ordnar sig nog. För det gör ju alltid det, på något sätt. Brukar också försöka bidra till en god stämning genom att fokusera på bra saker som kan komma ur förändringen – ofta då agerandes motvikt till dem som är griniga och irriterade.

    Det finns ett annat avsnitt i boken som är rätt intressant och handlar om excusitis – vad det är lär väl knappast vara svårt att gissa. Där fick jag mer än en tankeställare, även om jag fortfarande är långt ifrån ”botad”. Det är ju så lätt att komma med hundratals ursäkter, vilket i slutänden kanske kostar mycket mer i tid och kraft än att agera från första början.

    Jag gillar också filosoferande inlägg och det är absolut tänkt att jag ska skriva sådana här, men just nu har jag inte riktigt tid att tänka på sådant. Huvudet är för närvarande alldeles för fullt av flytt, lägenheter och allt vad därtill hör. Stay tuned!

  17. @Pain… whoops, Pian! ;) (fingrarna slinter – inget Freudianskt!)

    Du är fan så mycket bättre än jag på att röja, men det kan nog ha mycket att göra med att du flyttar oftare. Man lär sig ju hur jobbigt det är när man sparat på en massa skräp och ju oftare man flyttar, desto tydligare blir insikten. Därav tror jag inte att du sparar lika mycket papper och skräp som jag. Och så kan du elda upp skräpet också – det blir ju enklare då.

    Det funkar på ungefär samma sätt som det här med tänkande och attityd. I alla fall för mig. Först lär jag mig något rent logiskt och intellektuellt, så att jag förstår att det måste vara så det fungerar. Sedan kommer den där (möjligen väldigt) långa perioden då vetskapen ska integreras så att den blir till absolut visshet och jag inte längre behöver tänka på den. Under den perioden bör jag se till att hålla den logiska insikten i medvetandet. Öva. Och en vacker dag upptäcker jag att processen är avslutad, integrationen klar och fullständig.

    Jag känner tilllit till den här processen även om jag ofta blir frustrerad över att inte kunna forcera insikternas förankring. Men jag är övertygad om det kommer att gå bra till slut.

    Det där sista kändes som en beskrivning av jobbproblem. :)

  18. @Mia: Vid närmare eftertanke så är jag nu nästan säker på att det var damen själv som tipsade om den. Hittade en lista jag numera inte har tid att uppdatera så ofta (ty den har svällt till tidigare oanade proportioner) med den boken och det satte igång kugghjulen i minnes- och associationsområdet. :)

  19. @TT: Se där! :) Det låter som en typisk wiki-lista, förresten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: