Man lever så länge man lär

I lördags åkte jag för första gången på många år motorcykel. Märk väl: åkte, inte körde. Jag kan inte köra båge. Och framförallt får jag inte köra båge. Jag har ingen licens. Eller jo, men den licens jag har gäller bara framförande av personbil. Och sålunda får jag nöja mig med att åka när någon annan kör.

För att få följa med ut och åka behöver man viss skyddsutrustning, så det har vi ägnat rätt mycket tid åt på sistone. Leta passande prylar och beklädnader.

Först och främst behövde jag en hjälm och det var så klart det lättaste att hitta. Hjälm blev sålunda det första inköpet, i lördags. Den var långt ifrån gratis, men förhållandevis billig. Om vi säger så: de sålde många dyrare.

Där och då provade jag även byxor och hittade hela två tänkbara exemplar. Förvåningen var stor då det första stället vi besökte inte haft något som ens var i närheten av att funka på mig. Jag hade verkligen inga förhoppningar.

De två alternativen var ett par skinnbrallor och ett par allvädersbyxor. Konstigt kändes det att jag som alltid tänkt och tyckt och trott att jag behövde (läs: så gärna ville ha) skinnbrallor faktiskt lutade mer åt det andra paret. Jag fattade dock inget beslut utan bestämde mig för att låta jackan fälla avgörandet – om jag hittade en jacka i skinn vore det lämpligt med skinnbrallor och vice versa.

Det är så skönt att ha alternativ och det är ännu skönare att ha en konkret plan att rätta sig efter. Något mot vilket man kan vila sina beslut och därmed slippa tänka i stunden när de ska fattas. Jag kan ju verkligen inte fatta ett beslut om det inte finns en påtaglig anledning – två helt likvärdiga alternativ klarar jag inte av att välja mellan. Så i det här fallet var det otroligt skönt att låta beslutet bero av andra resultat. Resultat som ligger bortom min kontroll.

Hm, ”It’s beyond my control” – vilken film var det? Äh, jag har den på dvd.

Nåväl, med införskaffad hjälm gick det ju att åka så det fick jag göra. I jeans och skinnjacka. Och min nya hjälm. Det blev en kortare provtur ut till väninnan i Sickla, vilket visade sig vältajmat då hon behövde oss just då.

Lite läskigt kändes det att sitta bakpå, även om jag tror att jag hade börjat slappna av innan vi var hemma igen. Ja, vi tog en extrasväng via Huddinge.

Fast allt det där var så länge sedan att jag inte längre minns… jag minns att jag spände mig i början, men också att det kändes förvånansvärt stadigt.

Sedan dess har jag hunnit hitta och köpa både jacka och byxor, om än byxorna just nu ligger hos skräddaren för justering. Förkortning av ben, alltså. Det blev till slut en finsk allvädersdress eftersom den var det enda som passade hyfsat.

Lustigt nog köpte jag hjälmen på ett ställe, ryggskyddet på ett annat, jackan på ett tredje och byxorna på ett fjärde – de sistnämnda två hörde dessutom ihop men valdes helt oberoende av varandra. Rukka gör väl kläder som passar mig. Att modellen sedan visade sig heta samma som jag, d.v.s Mia, gjorde inte saken sämre. Man skulle nästan kunna tro att universum planerat för mig.

Funderar även på vettigare skor att åka i – de skinnstövlar jag använt nu är för mjuka och tunna för att funka riktigt bra. Jag får kramp i fötterna. Men vi får se… det har blivit många sköna slantar spenderade så här långt. Måste samla ihop kvittona för att ha lite koll och om jag behöver reklamera något.

Semestern så här långt har, oberoende av hur man räknar, färgats av det här med motorcykel. Åka från butik till butik och ibland tillbaka igen. Åka bara för att åka. Långa dagar har det blivit och jag vill mena att det inte är någon dans på rosor att ha semester. Man måste fasen vara utvilad för att orka med!

Lördag och söndag åkte vi kollektivt till en och samma butik. Först för att kolla på byxor (och köpa hjälm), sedan för att kolla på jackor. Måndag… hittade och köpte jag min jacka. Tisdag jordgubbskok och pannkaksmiddag med vänner. Onsdag åkte vi runt och letade skruvar och jag fick nya naglar och sedan gick vi på demonstration i Humlegården (länken går till Erik Laakso som jag fick förvarnad möjlighet att hälsa på) och drack därefter öl med andra pirater. Torsdag (idag – well, det är över midnatt, men min dag är inte slut ännu) återvände vi till ett av skruvställena för att prova byxor och minsann, fanns där inte ett par som passade! In till skräddaren i stan och sedan ut i förorterna på oväntat besök och därefter hemåt via gamla hemtrakter, för att inte säga längs vägar som inte ens finns om man ska tro GPS:en. Uncharted territory – hur coolt låter inte det? Men faktum är att man tydligen byggt helt nya bostadsområden i ödemarkerna alldeles nära mitt första stockholmshem.

Och för den som är nyfiken på motorcykeln jag åkt på så ser den ut så här:

Suzuki VZ 800 Marauder

Nu ska jag sova – fick nog en överdos av syre idag. Vi tillbringade i princip hela dagen ”on the road” eller i alla fall ”on the run”. Jag är glad över att min nya jacka kändes sval och var helt vindtät. Bra köp. Ska möjligen se till att få ärmarna kortade, men det får vänta tills det är dags att lämna hojen hemma.

Annonser

Kommentarer till: "Inleder karriär som spätta" (9)

  1. Jag kan förstå det där med att det känns lite läskigt, men det kanske är det som är tjusningen också? Att färdas på vägarna, med vinden i håret… nej just det, hjälmen håller inne håret, men vinden på kinden kanske?
    Så bra med ryggstöd på hojen, den är mycket fin kan du hälsa.

    Jag är rejält avundsjuk på alla som har semester nu, men det är ju mitt eget självförvållade bekymmer, suck. Never again.

  2. Jag är svårt avundsjuk.

  3. Svårartad är min hojåkarlängtan.

    …och nyfiken är jag ju, över vem som kör :)

  4. @snowflake: Jo, det är väl det som ger en del av känslan – lite pirr i magen vid acceleration och frihetskänsla utan väggar och tak. Så värst mycket vind känner jag dock inte av, förutom lite i ansiktet vid låga hastigheter – då jag har visiret uppfällt. I övrigt är jag vindfri.

    Funderar lite på när det kunde passa att komma till dina trakter, men får återkomma i den frågan. Det börjar bli några ställen att åka till. :)

    • Gör en rundtur i (Mellan)Sverige, vetja. Det är inte så himla långt från Snowflake till mig. Förr eller senare borde du tröttna på att ligga i biblioteksfåtöljen :-)

  5. @Kb: Jag beklagar. Hm, borde inte någon driftig jäkel kunna starta en hojpassagerartjänst? Boka in en åktur mot ersättning, typ.

  6. @mcsarcne: Fast det är inte riktigt den här sortens hoj du helst åker, va? Passar du i skinnstället? Vem som kör tycker jag att du borde kunna få reda på nästan vilken dag som helst, om du är hemma i stan. Vi kanske ska förhandla om dag och tid. Jag messar dig.

  7. @Kb: Rundtur är lite vanskligt – det blir lite väl långa sträckor mellan punkterna med bekanta och man vet inte riktigt hur långt man orkar. Hur som helst blir det i alla fall inte aktuellt denna månad – behöver få tillbaka mina nya byxor innan vi åker på några långturer.

    Apropå fåtölj så är det inte mycket tid jag hunnit tillbringa i den fåtöljen. Vardagsrummets fåtölj går för övrigt också bra att läsa i. Nästan halva Dexter har jag tagit mig igenom idag.

  8. Ha en fin semester på vägarna! :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: