Man lever så länge man lär

Inlägg taggade ‘min dag’

Min dag idag, del 2

Har du inte redan gjort det, läser du lämpligen först föregående avsnitt, Min dag idag, del 1. Det här inlägget är nämligen en fortsättning på det. Nähä!?

Det blev som jag skrev, att jag var en duktig liten arbetsmyra och jobbade tämligen fokuserat nästan nio timmar i sträck, fast jag tog förstås några små pauser för mellanmål och avkoppling medelst surfning. Man behöver verkligen en liten hjärnsträckare när man ägnat sig åt hårt tankearbete en längre stund.

En icke oansenlig del av de där nio timmarna tillbringade jag lyssnandes till min egen röst och bortsett från att rösten låter rätt förskräcklig (vilken sopig dialekt jag har!) blev jag lite imponerad av min egen klarhet och stringens.

Inspelningen (givetvis gjord med min kära kompis, Creative Zen) var av förra veckans telefonmöte med kund, under vilket vi redde ut en knapp handfull krav som de ställer på framtida versioner/releaser av den programvara som jag och ett antal kollegor (här och i Bangalore, Indien) tillsammans jobbar med att vidareutveckla. Jag är väldigt glad och tacksam över att jag kom på idén att be om att få spela in hela mötet. Ni anar inte hur många bra saker som sägs på sådan här möten som normalt skulle glömts bort direkt!

Det blev egentligen en väldigt enskild och isolerad arbetsdag, det här. Det blir så när man tillbringar sin tid vid skrivbordet med lurar i öronen och dessutom på grund av sent intagen frukost inte hänger med det övriga gänget på lunch.

Datorn kraschade två gånger. The blue screen of death. Ruskigt irriterande.

Jag pratade jobb en stund med vår enda indier på plats – förklarade för honom hur och var man skulle få tag i informationen som krävs för att laga det fel vi tillsammans ringade in och satte fingret på i förra veckan. Förklarade, för att sedan kunna släppa frågan i trygg förvissning om att han skulle kunna fixa problemet, alltså. Sedan pratade jag några minuter annat med gruppens senaste lokala tillskott, just när han gjorde sig redo att åka hem – det är en morgonpigg rackare, det där. Hur som helst, det blev alltså bara två kortare, muntliga, samtal på en hel dag. Och så två liknande via IM. And that’s it.

Jag fick för övrigt okej från GP på att lägga ut chattloggen – det var dumt av mig att inte fråga innan och nu har jag lovat att aldrig mer lägga ut något dylikt utan att först få ett okej från honom. Det är inte mer än rätt.

Hem tog jag mig på bekvämast tänkbara sätt och det var hur skönt som helst. Och eftersom jag var så gräsligt trött (och hungrig) skulle jag bara äta middag, blogga om resten av min dag och sedan gå och lägga mig. Jag känner redan hur det inte kommer att funka. Middagen är avklarad och till den spillde jag upp ett glas Concha y Toro. Provsmakning. Känns väl helt okej, även om jag inte skulle påstå att det är supergott. Egentligen skulle jag hellre sniffa på en skvätt Angostura 1919, men gör jag det blir jag bara alldeles knollrig. Nej, det får nog bli att se säsongsfinalen på True Blood, dricka ur glaset och sedan sova. Well, det är en plan i alla fall – antagligen spricker den som vanligt.

Gud, vilket spännande liv jag lever! Äta, jobba, sova. Och så lite bloggande.

Min dag idag, del 1

Ms Garbo undrar (eftersom mymlan undrar), vad jag (well, inte specifikt jag, i och för sig, men vaffan jag skriver lite ändå) ska göra och/eller gör idag och det kan jag väl skriva om. Exakt hur mycket återstår väl att se, dock.

Dagen (d.v.s detta dygn) började med att jag natten innan gjorde slut på min lön, och sedan försov jag mig och vaknade först strax före nio och hade då ingen som helst lust att stressa även om det hade varit bra om jag varit på kontoret vid halv tio. Vi har nämligen ett kort möte varje morgon, där vi besvarar frågor som ”Vad har du gjort sedan sist?”, ”Vad ska du göra nu?” och ”Vad hindrar dig (eventuellt) från att göra det?” – klassiskt Scrum-möte alltså. Fast vi fuskar en hel del, tyvärr.

Nåja, jag missade i alla fall detta möte, om det nu ens hölls något denna morgon. Vi är tyvärr lite för få som är lite för oengagerade för att sådana här saker ska funka riktigt bra. Annat var det minsann för några år sedan, då morgonmötet var heligt och vi var 12-15 personer som verkligen måste ha dessa möten för att kunna sköta vårt gemensamma uppdrag. Att nyutveckla en befintlig applikation, från scratch. Vansinnigt roligt, sanslöst utmanande och förödande för mig, som förgäves försökte täcka upp allt och samtidigt själv vara produktiv. Där lärde jag mig att man banne mig måste välja och faktiskt inte har råd att göra ”allt”. Kan ju också säga att jag fortfarande kämpar med att leva utifrån mina insikter.

Vad jag främst tagit med mig från det projektet är den goda vanan att skriva testkod. Helst innan ”den riktiga” koden skrivs. Jag är anhängare av läran om testdriven utveckling, d.v.s TDD. Liksom att skriva programvara som automatiskt testar funktionerna i systemet, så att man aldrig är helt beroende av manuella testinsatser. Man kan inte lita på att människor gör samma saker på samma sätt om och om igen, men det gör programvara. Har jag skrivit gedigen testkod så behöver jag aldrig vara orolig för att felaktigheter ska smyga sig in oupptäckta. Jag behöver inte tveka inför refaktorering – jag gillar inte det ordet, så: refactoring.

En annan sak jag tror på, när det gäller mitt arbete (och faktiskt även i livet i övrigt) är baby steps, vilket i min tolkning handlar om att fokusera på att i alla fall ta det första steget i varje lång kedja. Att vara konstruktiv och även att gräva där man står. Elefanten måste ätas i små bitar, som BVs terapeut brukar säga. Börja här och nu, se vad som är nästa steg – ta det. Sedan, i det nya här och nu:et, gör samma sak igen. Okej, man behöver en vision och en horisont att vända sig mot. Det man inte behöver är detaljkoll på vägen dit. För allt vad jag vet idag kan målet ändras och då är det ju förbaskat trist om jag låst mig för en viss riktning. Man måste (tror jag) vara öppen för förändringar, och behovet av att omvärdera hela situationen. Människan har i alla tider överlevt genom att vara just sådan, adaptiv.

Och ja, det här har utvecklats till något helt annat än en beskrivning av min dag. Men jag tycker att det här blir mycket bättre. Det här är sådant som jag gillar att både läsa och skriva. Sådant som säger något. Som har en mening. Eller två.

Nåväl… nu ska jag jobba minst några timmar så får vi se vad som händer sedan.

Etikettmoln