Man lever så länge man lär

I morse hörde jag att målarna var på plats i lägenheten under, så jag gick dit och ringde på och den snubbe jag pratat med följde med mig upp och hämtade ölen och lovade att de skulle ta med sig kylskåpet, som stod ute i trapphuset och väntade. Och mycket riktigt: när jag kom hem på kvällen var det borta.

Jag tackar gudarna för min ofattbara tur i kylskåpsfrågan och hoppas att grabbarna får ut mycket glädje av sin platta bärs.

Det är skönt att ha en sak mindre på listan av saker att komma ihåg och hålla reda på även om jag på sistone inte haft några sådana problem. Jag skriver inte ens in allt i den elektroniska kalendern längre, så något har uppenbarligen förändrats till det bättre vad gäller förmågan att hålla saker i minnet. Jag skulle dock gärna vilja veta varför minnet fungerar bättre nu.

Annonser

Kommentarer till: "Kylskåpsaffären avklarad" (14)

  1. Jag tror att det är den goda cirkeln – eller spiralen, eller vad vi nu kom fram till, som inverkar på alla områden…

  2. @MiaMia: Jag ska inte förneka att det känns så, men mitt rationella sinne kan inte acceptera den tesen. Det borde finnas en logisk förklaring i stället.

    Ponera att det verkligen handlar om en god spiral: hur långt/länge kan det goda fortsätta – har spiralen ett slut? Finns det någon punkt efter vilken man obönhörligen rasar ned i avgrunden igen? Det är ju det man (läs: jag) är rädd för.

    Ibland ser jag det hela som en fjäder som dras åt allt hårdare för varje bra sak som händer, så att ju längre tiden går desto närmare fjäderns bristningspunkt kommer man… Och så tror folk att jag är en positiv rackare! ;)

    Jag tänker förresten fortfarande på den trevlige mannen på fiket. Undrar om han brukar fika där? Och så skulle jag gärna vilja veta om kvinnan var hans SO eller något. Syster vore bra. ;)

  3. Jag blev mest intresserad av den där goda sprialen. Har en del funderingar kring den med. Jag tror att den kan fortsätta i stort sett hur långt som helst men att vi själva, av vana eller rädsla för det okända, saboterar det för oss själva någonstans när vi mår ”bra nog” eller ”bättre än vi någonsin mått förut”. Naturligtvis kommer livet att gå upp och ner. Så länge vi älskar andra människor om inte annat, så kommer ju döden och andra separationer att påverka oss. Men kan det inte då handla om hur vi tar det? Att om vi låter positiva sprialen ta oss med och inte hänger på den negativa när något tråkigt/hemskt/katastrofalt händer så kan vi må relativt bra, även i kriser.

  4. Jag håller med Pian, även om jag mycket väl vet att det är enkelt i teorin men otroligt svårt i praktiken – kanske i synnerhet för mig. En tidigare kollega till mig brukar prata om elementen – att det gäller att veta när elden (aktivitet) är det rätta, och när man istället ska fokusera på vattnet (bara flyta med när man har flow…).

    Vi får väl häcka på Rival fler gånger och se om den trevlige mannen dyker upp :-) Jag kommer och städar (MIN lägenhet!) någon gång i nästa vecka, vet inte när, men hör av mig om jag behöver fikasällskap eller madrassplats!

  5. Jag tror… att det kan vara så, att det du har gjort nu, den senaste tiden, är att ta dig själv på allvar. Visst? Ta ditt mående och ditt välmående på allvar… och det är något som du har fokus på. Då får du automatiskt fokus på andra bra saker, som kanske inte alls har med saken att göra… de följer bara med på köpet. Lite den där goda spiralen… men när det gäller just minnet, så tror jag ibland att det blir bättre, när man lyssnar mer på sina signaler. Det blir lättare att automatiskt prioritera vad som är viktigt att komma ihåg, och vad som det inte gör så mycket om du glömmer… en variant av sinnesrobönen, kanske?

    Jag tänker på mitt juice-paket. som jag tydligen hade ställt i skåpet i stället för i kylen… och jag har inga som helst minnesbilder av att jag gjorde det. Och just nu har jag fokus mer på att ta mig vidare, än att stanna upp och välja vad jag ska göra som blir bra för mig… så jag känner inte efter så noga, det finns inte riktigt utrymme för det. Och då blir minnet sämre.

    Jag tror att det hänger ihop, på något vis… :-) Vad tror du?

  6. @Pian: Jag känner inte att jag är så där filosofisk i dessa dagar, så jag tror jag lämnar det åt er andra att fundera vidare kring den positiva ”sprialen” (du är iaf konsekvent!).

    När jag känner efter så känns det för mig mer som om jag gått in i en annan dimension, än att jag skulle ha färdats ett eller flera varv uppåt i den positiva spiralen. Jag kan inte förklara det, men jag har blivit som en annan människa på bara några få månader. (och då menar jag alltså inte rent fysiskt)

    Ah, nu kom jag på vad jag tänkte på första gången jag läste din kommentar! Du pratar ju egentligen om positivt tänkande, varken mer eller mindre. Eller du pratar i alla fall om det jag menar när jag använder uttrycket ”positivt tänkande”, vilket har en större innebörd för mig är enbart orden antyder. Det betyder bl.a konstruktivt tänkande och en aktiv medvetenhet om ens egen makt och ens eget ansvar i det egna livet. The Magic of Thinking Big-historien.

  7. @MiaMia: Har den tidigare kollegan även tips på hur man kan lära sig att känna igen vad som är rätt vid olika tillfällen?

    Sure, mer Rival i nästa vecka låter väl utmärkt. :) Annars kan det i och för sig hända att hörnan här blir ett alternativ – pratade med innehaverskan idag och hon pratade om att kanske utöka öppettiderna igen. Såg henne igår, då det byggdes om i lokalen. Hon går delvis tillbaka till det gamla konceptet med glasdisk.

    Apropå städa så har jag ägnat den tidigare delen av kvällen åt att städa ur förrådet tillhörande den gamla lägenheten. Så nu kommer jag nog inte att sätta några fler fötter i de lokalerna, vare sig i lägenheten eller förrådet eller tvättstugan. Weird.

  8. @Leva: Jag tror också att det hänger ihop, på något sätt.

    Som jag upplever det är jag mentalt mer avslappnad än förut och därför fungerar också minnet bättre – det finns utrymme att komma ihåg saker. Tidigare var jag liksom spänd i hjärnan och ständigt på mental flykt. Det kändes som om något nafsade mig i hälarna och bara väntade på att få rasera mitt korthus. Jag gick liksom och väntade på domedagen.

    Just att jag slutligen erkände både för mig själv och för andra att jag är (nog är jag rund än, som moster sade) tjock har gjort stor skillnad. I stället för att slösa energi på att försöka dölja och förtränga verkligheten ser jag den rakt i vitögat och gör något konstruktivt. Vilket har frigjort en massa kraft. Jag får saker gjorda som tidigare inte blivit av – två konkreta exempel är att jag flyttat och att jag beställt nya glasögon. :)

    Du lever under väldigt hård press/stress och det säger nästan sig själv att hjärnutrymmet då blir trängre. Jag är egentligen inte förvånad över juicen, men det är givetvis obehagligt. Det är ju ett tydligt varningstecken och torde vara skrämmande att märka att man inte riktigt kan lita på sin hjärna. Väl?

    Jag skulle vilja skicka dig på ett par veckors lyxsemester. Och om inte det går kanske du har vägarna förbi den här stan? Jag tror att det skulle vara väldigt intressant att träffas, även om jag också funderar på om det verkligen vore riktigt klokt. :)

  9. *skrattar*… Funderar du på om det vore riktigt klokt, att träffas…? ;-) Varför det? Det tror jag absolut att det vore, väldigt klokt. Och det är väldigt snällt av dig att vilja skicka mig på lyxsemester! :-) En tur till din stad vore nog inte alls fel, det heller. Lite miljöombyte tror jag faktiskt kunde vara bra för mig, även om jag egentligen inte gör annat än byter miljöer just nu, i vardagen… ;-) Nu har jag ju liksom fått upp farten, har vant mig vid att ingenting alls står stilla.

    Jag känner igen det du beskriver, om att vara, eller inte vara, mentalt avslappnad. Jag tror att det är just det som skapar utrymme för minnet, precis som du tror. Jag känner mig märkligt nog inte särskilt mentalt pressad nu, trots att tillvaron både flyter och går i 180… men jag har känt det precis som du beskriver tidigare, medan jag gick igenom krisen efter att det tog slut med exet. Jag tror att det handlar just om att acceptera sig själv och sin verklighet sådan som den är… att inte vara så rädd för att ”bli påkommen” med sidor/vanor som man inte vill erkänna för sig själv att man har. Det skapar en mycket större frihetskänsla, när man vet att… jag är inte perfekt, men jag duger! :-)

    Jo, det är jätteläskigt att inte kunna lita på hjärnan riktigt. Fast samtidigt… så tänker jag att… det är ju inte konstigt, att saker ramlar mellan stolarna, när det ser ut som det gör i mitt liv just nu. Det är kanske inte så farligt… för det kommer såklart att bli bättre, till slut. Saker kommer att landa.

    Hur som helst så är det roligt att se att du styr upp din tillvaro på ett så väl fungerande sätt! :-) Kram på dig!

  10. Denna gången skriver jag inte lika fort som sist så nu ska jag nog få spiralerna rätt. Hihi.
    Det kan nog vara så att positivt tänkande och positiva händelser hänger ihop. När en positiv sak händer hänger mitt tänkande och agerande med. Då blir det lättare för fler positiva saker att hända. Spiralen rör sig uppåt.
    Negativa händelser sker. Fokuserar jag på dem och förväntar mig mer av dem så ser jag fler negativa saker och jag får en självuppfyllande profetia. Nedåtgående spiralrörelse.

    Så, där har jag fyllt dagens filosoferingskvot och insett hur svårt jag har att låta fingrarna hänga med i mina tankebanor.

    Det är lite fjäril över dig för tillfället. Transformation! Jag läser och njuter av vad du skriver och försöker hänga på. Vi ses på andra sidan puppstadiet. ;)

  11. @Leva: Det är ju inte bara fördelar med att träffa en nätkontakt i den fysiska verkligheten. Vare sig man vill det eller ej så kommer det in fler parametrar i ekvationen vilket kan påverka relationen åt endera hållet. Trivs man bra med den relation man har sedan tidigare och inte vill förändra den kan det alltså vara oklokt att träffas.

    Ett närliggande exempel ur verkligheten: häromdagen fick jag se ett fotografi föreställande en person jag skriftligt pratat relativt mycket och personligt med, och då fått en bra känsla för. Den här pusselbiten stämde inte riktigt överens med min inre bild och jag känner mig plötsligt ambivalent till personen. Det är fel och dumt, men så det känns och jag vet också att jag kommer över det. Jag behöver bara lite tid att vänja mig.

    Samtidigt är det nog sällan särskilt bra att försöka ”frysa” verkligheten – den är ju ändå rätt dynamisk till sin natur.

    Om detta kan man förstås diskutera både mycket och länge. :)

    Personligen är jag dock alldeles för nyfiken för att avstå ett möte – det finns ju också alltid en chans att något blir bättre.

    Alltså: det kan bli sämre, men också bättre och därför är det som regel värt att prova. Dagens visdomsord. ;)

  12. @Pian: Fjäril, över mig? Jag tänkte ju ungefär det om dig, men det stämmer nog i båda fallen när jag tänker efter. Kul!

    En sak jag reflekterar över i dina ord: när det händer något positivt dras du passivt med, medan när det händer något negativt fokuserar du aktivt på det – låter inte det dumt? Nu kanske det inte alls är så du faktiskt gör, utan bara en slump att det blev så uttryckt, men jag kan inte undgå att notera det. Det beror på petmoster- och programmerargenerna i mig… :)

    Det ovan ingår i min filosofi, om jag nu ska låta lite pretto: göd och belöna det positiva, men tona ned det negativa. Dra lärdom av det som gick snett och lämna det bakom dig. Och vältra dig i glädje och kärlek, så mycket du bara orkar. :)

    See you on the other side – vad är nu det för låt!? *grunnar*

  13. Jag tror det är problemet, att jag allt för ofta, bara hänger med i känslosvängarna upp eller ner. Upp kan jag ju fortsätta att vara lite passiv. Det är i ner jag måste vara aktiv själv och styra upp det. (Styra upp är ett uttryck jag avskyr, men som just nu i detta fallet bokstavligen är rätt.) Att det sedan bara blir ännu bättre om jag är aktiv även i uppåtgående är ju en annan sak.
    Din filosofi verkar göra nytta och jag tror den är bra. Försöker följa den med. Vältrandet i kärlek får vara på det högst platoniska planet, men ändock vältrande. ;)

  14. @Pian: Det kanske inte bara gäller känslosvängarna? Min tanke där är att om man är passiv på ett område är det ofta så att man är det även på andra. Och för att vara aktiv krävs det energi, och sådan vet jag förstås inte var man hittar. Men en teori jag just nu provsmakar är att en metod är att hitta (bli varse och/eller erkänna) blockeringar som låser upp en massa energi. Släpp dem, så lossnar också energin. Låter bra, va? :)

    En annan sak kring det här med positivt/negativt och nyanser. Jag reagerar på varje ”måste” med att sätta taggarna utåt. Saker jag ”måste” göra blir inte gjorda bara för att det låter så trist, att jag inte ens har lust att tänka på dem. Prova byta ut varje ”måste” mot ett ”vill”, så låter det roligare. :)

    Jag måste nog brasklappa angående filosofin – det handlar om teori, och efterlevs inte alltid praktiken. Att hantera motgångar konstruktivt ligger i och för sig i ryggmärgen hos mig, och har gjort det sedan de tidiga tonåren. Om inte längre. Men vältrandet i kärlek däremot… det är helt teoretiskt. :)

    I praktiken vältrar jag mig nog i glädje (även där jag inte får någon förståelse – och det gör mig inget!), men kärleken… nja, jag är inte så brydd om andra och deras eventuella kärlek, utan trivs så bra pass för mig själv att jag ibland blir lite orolig för att jag håller på att bli eremitisk.

    Jäklar, nu blev jag ju sen till träningen! *rusar iväg*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: