Man lever så länge man lär

Bangalore: dag 5

Måndag och en dag fylld av arbete från morgon till kväll.

Frukosten blev något lättare än tidigare – tror att jag börjat vänja mig vid utbudet och därmed väjer mer omsorgsfullt. Kanske.

Lunchen intogs på Pyramid, en food court lite längre bort från kontoret – på andra sidan konkurrentens kontor. Där fanns mer för oss vanlig mat, så som pizza och hamburgare och Subway och… liknande.

Vi valde risnudlar från Beijing Bites – non-veg så klart. Det roar lite att det här är vegetariskt som är normen, kött är ett undantag. Och nog börjar jag sakna fläsk- och nötkött – det som erbjuds i köttväg här är lamm och kyckling.

Risnudlarna brände lite i munnen, på läpparna och i svalget, men det kändes helt okej att bli snuvig av att äta. Jag har nog börjat vänja mig lite, rentav känna att det hör till. Och säga vad man vill, det rensar luftvägarna.

Arbetsdagen började vid 10-tiden och fortsatte till strax efter 20, varefter vi valde att gå hem i ett behagligt ljummet och liksom välkomnande mörker. Det gick liksom inte att säga om det var svalt eller varmt ute. Otroligt skönt i alla fall.

Helt rätt kom vi inte utan svängde av för tidigt och fick därför backa och göra om en liten bit innan vi till slut kom rakt på hotellet. Nästa gång vet vi det också.

Sträckan kändes inte lång alls, men hade säkert gjort det i 35-gradig värme. Undrar hur varmt det är nu. Jag känner mig lite hugad att gå till jobbet också. Och ångrar lite att jag inte tog med mig stegräknaren.

Dörrmannen syntes inte alls till – han/de kanske har ledigt på måndagar?

Snabbt dumpa väskan och så ned till den vanliga restaurangen för middag.

I vanlig ordning valde vi buffén – man får maten precis så direkt man vill och kan prova lite ditt och datt. Och så ingår det en redig dessertbuffé, förstås.

Den här gången blev det ganska ofarliga saker, inte en enda rätt som var onödigt stark. Godast var en grön thai-curry, även om minimajsen kändes malplacerad (eller borde jag skriva malplacé?) i rätten. Svampinjonerna (typ hela från burk) funkade något bättre, men kändes inte heller hundraprocentigt rätt.

Vad var det mer jag åt? Minns faktiskt inte, och tog dessvärre ingen bild heller eftersom det kändes lite same-same och hur kul kan det vara med en massa bilder på fulla mattallrikar. Och jag åt inget spektakulärt heller.

Annars är kameran min räddning när jag ska berätta om dagarna – där finns ju det mesta, åtminstone i något slags stolpform. Mycket bra minnesassistans.

Dessert… well, den finns på bild, men jag valde så helt fel fokus att de flesta av bilderna ser jättekonstiga ut. En liten sockerkaksliknande bit, med klägg på toppen. En hög, rätt smaklös, svagt gul och grön mousseruta. Ett par små bitar melon. En jordgubbsbakelse, som gjord i knäckform modell större – jordgubben smakade bara vatten. Och så en rejält kletig chokladtårtsbit, som var riktigt fyllig så väl som god. Jag sade till PLG att jag vet åtminstone 3 personer som skulle ha gillat den. Ni vet vilka ni är och läser säkert det här. Haha.

Från dessertbuffén

Efter middagen bar det av upp på rummet för att jobba vidare, vilket jag gjorde ända tills hotellets trådlösa nät ballade ur. Detta var omkring midnatt. Läste den information som fanns om nätförbindelsen, men kunde inte se något om start- eller sluttid. Det kändes dock dumt att framhärda, så jag sov i stället.

Nu är jag sen till frukosten…

Kommentarer till: "Bangalore: dag 5" (5)

  1. Vem är den tredje? :-)

  2. Värsta sortens besvikelser, såna där dessertbufféer, oemotståndliga på håll men när man väl sitter där med alla möjliga godsaker på tallriken så smakar det mesta likadant/inte så mycket… :-(

    Alkoholfritt ”drink”tips före/till maten eller vid poolen: Fresh lime soda!

    • @JK: Mjo. Men jag lovar, den där chokladtårtbiten var supergod!

      Fresh lime soda. Låter gott – ska testas! Det är annars svårt att komma på vad man ska ta för drink före maten egentligen. Dry martini är gott, men det är så jädrans mycket sprit i. G&T är iofs också rätt gott, men känns så trist och traditionellt. Tips välkomna.

  3. Angående kulinariska exotismer så minns jag när jag åkte förstaklass…buss! Landet med denna märkliga företeelse var Malaysia och det förstklassiga bestod av en, med malaysiska mått mätt, väl tilltagen sits som kunde lutas samt en pappkartong utformad som ett hus (ungefär som de där godishusen som fanns när jag var barn fast lite större) innehållandes bl.a. en hot dog. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: